Förstår jämställdhetsministern begreppet jämställdhet? (Besvarad, se nederst)
Nyamko Sabuni på Stockholm Pride
Nyamko Sabuni gick nyligen ut i ett nyhetsbrev till folkpartiets medlemmar och allmänheten där hon talade klarspråk om hur hon skött och såg på sitt uppdrag som jämställdhetsminister. Vi på Daddys, som brinner för denna fråga reagerade mot detta brev. Det löd så här:
"Sedan valet 2006 har kampen mot mäns våld mot kvinnor varit min främsta prioritet som jämställdhetsminister. Jag har rest runt till samma kvinnojourer som Fredrik Reinfeldt nu besökt och hört samma berättelser. De lämnar ingen oberörd.
Folkpartiet har under dessa år fått stort genomslag för sin politik. Vi ville kriminalisera stalkning - så skedde den första oktober i år. Vi ville utöka användningen av elektronisk fotboja vid besöksförbud - så skedde samma datum. Vi ville att en haverikommission skulle tillsättas varje gång en kvinna mördas i en nära relation - sådana kommer Socialstyrelsen att tillsätta från och med första januari. Detta är bara några exempel på vad Folkpartiet drivit och fått igenom. De tre handlingsplaner för att möta olika former av våld mot kvinnor som antogs under förra mandatperioden innehöll totalt 107 olika åtgärder.
Samtidigt har det funnits områden där vi inte kommit lika långt. Vi har önskat skärpa straffet för grov kvinnofridskränkning, vi har önskat publicera regelbundna rapporter om dödligt våld mot kvinnor för att öka vår kunskapsnivå, och vi har önskat skapa ett myndighetsnätverk för att bättre samordna arbetet mot mäns våld mot kvinnor.
Fredrik Reinfeldt markerade i sitt jultal positiva moderata ställningstaganden till alla dess initiativ. Det gör att vi nu kommer kunna komma ännu längre. Att ytterligare fördjupa regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor står högst upp på min agenda. Att det största regeringspartiet helhjärtat har samma inställning gör att en del av det som hittills varit ogjort kommer att kunna göras. Det är mycket välkommet.
Vänligen,
Nyamko "
Jämställdhet betyder lika rättigheter och skyldigheter för både män och kvinnor Nyamko
Alla män som misshandlats i nära relationer och alla pappor som fått sina barn kidnappade, gömda och alienerade, och som i åratal försökt få sina rättigheter tillgodosedda får nu ännu en förklaring på varför det inte varit möjligt. Vår jämställdhetsminister prioriterar inte oss. Hennes syn på jämställdhet inkluderar uppenbarligen inte manliga offer för fysiskt och psykiskt våld.
Jag beslöt därför att det var dags att skriva ett brev till vår jämställdhetsminister med några frågor och klargöranden om ordet jämställdhet. Vill ni, precis som vi ha svar på dessa frågor från Sveriges jämställdhetsminister så är det fritt för alla och envar att kopiera brevet i sin helhet och maila det till vår jämställdhetsminister. Gå då till sidan e-post till Nyamko Sabuni, via registrator och klistra in texten i sin helhet där samt de övriga fälten med ärende namn och mailadress. (Eventuellt svar från ministern kommer givetvis även att publiceras här).
Här följer sålunda mitt brev till jämställdhetsministern.
Bäste Nyamko Sabuni
Nyligen skickade ni i egenskap av svensk jämställdhetsminister ut ett nyhetsbrev som finns att läsa på Folkpartiets hemsida. I brevet skriver ni bland annat följande:
"Sedan valet 2006 har kampen mot mäns våld mot kvinnor varit min främsta prioritet som jämställdhetsminister."
Jag har svårt att se hur detta speglar en jämställd inriktning på det problem som våld i nära relation utgör? En jämställd syn förutsätter väl snarare att man inte prioriterar någon grupp framför en annan grupp?
Ni fortsätter i ert brev:
"Jag har rest runt till samma kvinnojourer som Fredrik Reinfeldt nu besökt och hört samma berättelser. De lämnar ingen oberörd."
Jag är säker på att det finns otäcka berättelser bland kvinnor på jourerna, och naturligtvis skall alla som verkligen är offer för våld i nära relation få samhällets stöd och hjälp. Där skiljer vi oss dock uppenbarligen i uppfattning ni och jag, Anledningen till att ni inte besökt några mansjourer får väl antas till del vara att det knappt finns några. Och varför är det i så fall så? Behovet är ju lika skriande på den sidan.
Är det möjligen så att i ert samt nuvarande och förra regeringens prioriterande av endast kvinnliga offer, i sin tur drabbar de manliga offren för fysiskt och psykiskt våld? Dessa får inte får ens i närheten lika stort stöd av staten? Inte heller de jourer som försöker hjälpa dem. Är det jämställdhet enligt er syn på begreppet? Statsministern besökte visserligen mansjouren i Uppsala på sin turné. En av de få som kämpar i en orkan av motvind med hjälp av ideella krafter, för att över huvud taget kunna finnas kvar. Hur kommer det sig att ni inte besökt dom eller någon annan av sveriges få kvarvarande mansjourer? Är det er prioritering av endast kvinnor som är orsaken till det också?
Ni skriver vidare i ert brev:
"Folkpartiet har under dessa år fått stort genomslag för sin politik. Vi ville kriminalisera stalkning – så skedde den första oktober i år. Vi ville utöka användningen av elektronisk fotboja vid besöksförbud – så skedde samma datum. Vi ville att en haverikommission skulle tillsättas varje gång en kvinna mördas i en nära relation – sådana kommer Socialstyrelsen att tillsätta från och med första januari. Detta är bara några exempel på vad Folkpartiet drivit och fått igenom. De tre handlingsplaner för att möta olika former av våld mot kvinnor som antogs under förra mandatperioden innehöll totalt 107 olika åtgärder."
Ni skriver här om en haverikommission som skall tillsättas varje gång en kvinna mördas i en nära relation. Ett i grunden bra förslag som är värt att stödja, men varför endast då kvinnor mördas i en nära relation? I genomsnitt 11 män mördas också årligen i nära relationer, men i de fallen är ni uppenbarligen inte intresserad av att tillsätta några haverikommissioner. Är mäns liv mindre värdefulla än kvinnors? Är detta jämställdhet enligt er syn på begreppet? Vidare skriver ni här om 107 olika åtgärder som ni under mandatperioden vidtagit för att möta olika former av våld mot kvinnor? Hur många åtgärder har ni vidtagit för att möta olika former av våld mot män? Och varför nämner ni i så fall inte även dessa i ert nyhetsbrev? Är ni förresten medveten om att lagen om besöksförbud regelmässigt används mot oskyldiga män i vårdnadstvister? Ser ni något problem med det? Kanske till och med i den grad jag och många andra gör? Att vem som är offret för misshandel i dessa fall bör ifrågasättas?
Ni avslutar sedan ert brev :
"Samtidigt har det funnits områden där vi inte kommit lika långt. Vi har önskat skärpa straffet för grov kvinnofridskränkning, vi har önskat publicera regelbundna rapporter om dödligt våld mot kvinnor för att öka vår kunskapsnivå, och vi har önskat skapa ett myndighetsnätverk för att bättre samordna arbetet mot mäns våld mot kvinnor.
Fredrik Reinfeldt markerade i sitt jultal positiva moderata ställningstaganden till alla dess initiativ. Det gör att vi nu kommer kunna komma ännu längre. Att ytterligare fördjupa regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor står högst upp på min agenda. Att det största regeringspartiet helhjärtat har samma inställning gör att en del av det som hittills varit ogjort kommer att kunna göras. Det är mycket välkommet."
Ni vill ha grövre straff för grov kvinnofridskränkning. Ännu en lag för övrigt som missbrukas flitigt i vårdnadstvister där den används som ett vapen för misshandel snarare än som det skydd för detsamma som den var tänkt som. Samtidigt menar ni liksom resten av Sveriges första och andra statsmakt att något begrepp som heter "mansfrid" inte ens existerar? Är det jämställdhet? Är det ens lagligt enligt grundlagen som ju poängterar just alla människors lika värde inför lagen? I övrigt ser jag inte ett enda ord i ert nyhetsbrev som nämner gruppen män som något annat än förövare och våldsmän. Är detta i linje med hur även ni ser på män i allmänhet?
För att rättfärdiga alla era satsningar på kvinnor som offer för all slags våld och er prioritering av just denna grupp hänvisar ni säkert, likt många andra ansvariga, till forskning som visar att män i mycket högre grad utövar våld, och att kvinnor i samma omfattning är just offer för våldet. Men skulle ni i så fall vilja hänvisa till den forskning ni stöder detta på?
Mig veterligen finns det endast en avhandling som stöder denna verklighetssyn och det är Eva Lundgren och Gun Heimers "Slagen Dam". En av de sämre vetenskapliga publikationer som hittills publicerats i Sverige och som har kritiserats kraftigt, men som ändå, än idag, tydligen får ligga till grund för politiken kring relationsvåld.
Sedan den avhandlingen första gången publicerades har inte mindre än 283 uppsatser, 218 empiriska studier och 64 artiklar/avhandlingar motbevisat teserna om manligt våld och aggressivitet som presenterades i "Slagen dam". Liksom påståendet att alla män är potentiellt våldsamma. Samtliga dessa publikationer fastslår dessutom att kvinnor är lika eller till och med mer fysiskt aggressiva som/än män i nära relationer, och att män utsätts för våld i lika stor grad som kvinnor i dessa. En fullständig förteckning av samtliga dessa finns publicerad bland annat här. Hur kan samtliga dessa ha undgått dig som ansvarig för området jämställdhet i Sverige?
Slutligen återkommer jag till den viktigaste och mest allvarliga frågan i detta brev. Har ni som svensk jämställdhetsminister verkligen en förståelse för vad begreppet jämställdhet betyder? Jag tycker tyvärr att ert nyhetsbrev tyder på att det finns allvarliga brister gällande detta. Det är därför med en stor känsla av olust efter att ha läst ert nyhetsbrev som jag skriver detta. Jag är nämligen en person som tar begreppet jämställdhet på största allvar, och jag vill veta att den person som har getts ansvaret för denna viktiga fråga i mitt lands regering, ser även Sveriges män som likvärdiga medborgare, åtnjutande samma rättigheter och samma ansvar som kvinnor. Kan ni bekräfta detta samtidigt som ni i så fall förlarar varför ni prioriterar hälften av sveriges medborgare på bekostnad av den andra hälften? För mig blir detta svårt att få ihop.
Detta mail är öppet, vilket betyder att det även finns publicerat på websidan Daddys-Sverige.com. Där ges även möjlighet för andra som delar min oro att själva sända in mailet till er. Vi hoppas att ministern kan finna tid att personligen svara på dessa viktiga frågor, för vår skull men även för er och ert parti.
Med vänlig hälsning
xxxx
"Sedan valet 2006 har kampen mot mäns våld mot kvinnor varit min främsta prioritet som jämställdhetsminister. Jag har rest runt till samma kvinnojourer som Fredrik Reinfeldt nu besökt och hört samma berättelser. De lämnar ingen oberörd.
Folkpartiet har under dessa år fått stort genomslag för sin politik. Vi ville kriminalisera stalkning - så skedde den första oktober i år. Vi ville utöka användningen av elektronisk fotboja vid besöksförbud - så skedde samma datum. Vi ville att en haverikommission skulle tillsättas varje gång en kvinna mördas i en nära relation - sådana kommer Socialstyrelsen att tillsätta från och med första januari. Detta är bara några exempel på vad Folkpartiet drivit och fått igenom. De tre handlingsplaner för att möta olika former av våld mot kvinnor som antogs under förra mandatperioden innehöll totalt 107 olika åtgärder.
Samtidigt har det funnits områden där vi inte kommit lika långt. Vi har önskat skärpa straffet för grov kvinnofridskränkning, vi har önskat publicera regelbundna rapporter om dödligt våld mot kvinnor för att öka vår kunskapsnivå, och vi har önskat skapa ett myndighetsnätverk för att bättre samordna arbetet mot mäns våld mot kvinnor.
Fredrik Reinfeldt markerade i sitt jultal positiva moderata ställningstaganden till alla dess initiativ. Det gör att vi nu kommer kunna komma ännu längre. Att ytterligare fördjupa regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor står högst upp på min agenda. Att det största regeringspartiet helhjärtat har samma inställning gör att en del av det som hittills varit ogjort kommer att kunna göras. Det är mycket välkommet.
Vänligen,
Nyamko "
Jämställdhet betyder lika rättigheter och skyldigheter för både män och kvinnor Nyamko
Alla män som misshandlats i nära relationer och alla pappor som fått sina barn kidnappade, gömda och alienerade, och som i åratal försökt få sina rättigheter tillgodosedda får nu ännu en förklaring på varför det inte varit möjligt. Vår jämställdhetsminister prioriterar inte oss. Hennes syn på jämställdhet inkluderar uppenbarligen inte manliga offer för fysiskt och psykiskt våld.
Jag beslöt därför att det var dags att skriva ett brev till vår jämställdhetsminister med några frågor och klargöranden om ordet jämställdhet. Vill ni, precis som vi ha svar på dessa frågor från Sveriges jämställdhetsminister så är det fritt för alla och envar att kopiera brevet i sin helhet och maila det till vår jämställdhetsminister. Gå då till sidan e-post till Nyamko Sabuni, via registrator och klistra in texten i sin helhet där samt de övriga fälten med ärende namn och mailadress. (Eventuellt svar från ministern kommer givetvis även att publiceras här).
Här följer sålunda mitt brev till jämställdhetsministern.
Bäste Nyamko Sabuni
Nyligen skickade ni i egenskap av svensk jämställdhetsminister ut ett nyhetsbrev som finns att läsa på Folkpartiets hemsida. I brevet skriver ni bland annat följande:
"Sedan valet 2006 har kampen mot mäns våld mot kvinnor varit min främsta prioritet som jämställdhetsminister."
Jag har svårt att se hur detta speglar en jämställd inriktning på det problem som våld i nära relation utgör? En jämställd syn förutsätter väl snarare att man inte prioriterar någon grupp framför en annan grupp?
Ni fortsätter i ert brev:
"Jag har rest runt till samma kvinnojourer som Fredrik Reinfeldt nu besökt och hört samma berättelser. De lämnar ingen oberörd."
Jag är säker på att det finns otäcka berättelser bland kvinnor på jourerna, och naturligtvis skall alla som verkligen är offer för våld i nära relation få samhällets stöd och hjälp. Där skiljer vi oss dock uppenbarligen i uppfattning ni och jag, Anledningen till att ni inte besökt några mansjourer får väl antas till del vara att det knappt finns några. Och varför är det i så fall så? Behovet är ju lika skriande på den sidan.
Är det möjligen så att i ert samt nuvarande och förra regeringens prioriterande av endast kvinnliga offer, i sin tur drabbar de manliga offren för fysiskt och psykiskt våld? Dessa får inte får ens i närheten lika stort stöd av staten? Inte heller de jourer som försöker hjälpa dem. Är det jämställdhet enligt er syn på begreppet? Statsministern besökte visserligen mansjouren i Uppsala på sin turné. En av de få som kämpar i en orkan av motvind med hjälp av ideella krafter, för att över huvud taget kunna finnas kvar. Hur kommer det sig att ni inte besökt dom eller någon annan av sveriges få kvarvarande mansjourer? Är det er prioritering av endast kvinnor som är orsaken till det också?
Ni skriver vidare i ert brev:
"Folkpartiet har under dessa år fått stort genomslag för sin politik. Vi ville kriminalisera stalkning – så skedde den första oktober i år. Vi ville utöka användningen av elektronisk fotboja vid besöksförbud – så skedde samma datum. Vi ville att en haverikommission skulle tillsättas varje gång en kvinna mördas i en nära relation – sådana kommer Socialstyrelsen att tillsätta från och med första januari. Detta är bara några exempel på vad Folkpartiet drivit och fått igenom. De tre handlingsplaner för att möta olika former av våld mot kvinnor som antogs under förra mandatperioden innehöll totalt 107 olika åtgärder."
Ni skriver här om en haverikommission som skall tillsättas varje gång en kvinna mördas i en nära relation. Ett i grunden bra förslag som är värt att stödja, men varför endast då kvinnor mördas i en nära relation? I genomsnitt 11 män mördas också årligen i nära relationer, men i de fallen är ni uppenbarligen inte intresserad av att tillsätta några haverikommissioner. Är mäns liv mindre värdefulla än kvinnors? Är detta jämställdhet enligt er syn på begreppet? Vidare skriver ni här om 107 olika åtgärder som ni under mandatperioden vidtagit för att möta olika former av våld mot kvinnor? Hur många åtgärder har ni vidtagit för att möta olika former av våld mot män? Och varför nämner ni i så fall inte även dessa i ert nyhetsbrev? Är ni förresten medveten om att lagen om besöksförbud regelmässigt används mot oskyldiga män i vårdnadstvister? Ser ni något problem med det? Kanske till och med i den grad jag och många andra gör? Att vem som är offret för misshandel i dessa fall bör ifrågasättas?
Ni avslutar sedan ert brev :
"Samtidigt har det funnits områden där vi inte kommit lika långt. Vi har önskat skärpa straffet för grov kvinnofridskränkning, vi har önskat publicera regelbundna rapporter om dödligt våld mot kvinnor för att öka vår kunskapsnivå, och vi har önskat skapa ett myndighetsnätverk för att bättre samordna arbetet mot mäns våld mot kvinnor.
Fredrik Reinfeldt markerade i sitt jultal positiva moderata ställningstaganden till alla dess initiativ. Det gör att vi nu kommer kunna komma ännu längre. Att ytterligare fördjupa regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor står högst upp på min agenda. Att det största regeringspartiet helhjärtat har samma inställning gör att en del av det som hittills varit ogjort kommer att kunna göras. Det är mycket välkommet."
Ni vill ha grövre straff för grov kvinnofridskränkning. Ännu en lag för övrigt som missbrukas flitigt i vårdnadstvister där den används som ett vapen för misshandel snarare än som det skydd för detsamma som den var tänkt som. Samtidigt menar ni liksom resten av Sveriges första och andra statsmakt att något begrepp som heter "mansfrid" inte ens existerar? Är det jämställdhet? Är det ens lagligt enligt grundlagen som ju poängterar just alla människors lika värde inför lagen? I övrigt ser jag inte ett enda ord i ert nyhetsbrev som nämner gruppen män som något annat än förövare och våldsmän. Är detta i linje med hur även ni ser på män i allmänhet?
För att rättfärdiga alla era satsningar på kvinnor som offer för all slags våld och er prioritering av just denna grupp hänvisar ni säkert, likt många andra ansvariga, till forskning som visar att män i mycket högre grad utövar våld, och att kvinnor i samma omfattning är just offer för våldet. Men skulle ni i så fall vilja hänvisa till den forskning ni stöder detta på?
Mig veterligen finns det endast en avhandling som stöder denna verklighetssyn och det är Eva Lundgren och Gun Heimers "Slagen Dam". En av de sämre vetenskapliga publikationer som hittills publicerats i Sverige och som har kritiserats kraftigt, men som ändå, än idag, tydligen får ligga till grund för politiken kring relationsvåld.
Sedan den avhandlingen första gången publicerades har inte mindre än 283 uppsatser, 218 empiriska studier och 64 artiklar/avhandlingar motbevisat teserna om manligt våld och aggressivitet som presenterades i "Slagen dam". Liksom påståendet att alla män är potentiellt våldsamma. Samtliga dessa publikationer fastslår dessutom att kvinnor är lika eller till och med mer fysiskt aggressiva som/än män i nära relationer, och att män utsätts för våld i lika stor grad som kvinnor i dessa. En fullständig förteckning av samtliga dessa finns publicerad bland annat här. Hur kan samtliga dessa ha undgått dig som ansvarig för området jämställdhet i Sverige?
Slutligen återkommer jag till den viktigaste och mest allvarliga frågan i detta brev. Har ni som svensk jämställdhetsminister verkligen en förståelse för vad begreppet jämställdhet betyder? Jag tycker tyvärr att ert nyhetsbrev tyder på att det finns allvarliga brister gällande detta. Det är därför med en stor känsla av olust efter att ha läst ert nyhetsbrev som jag skriver detta. Jag är nämligen en person som tar begreppet jämställdhet på största allvar, och jag vill veta att den person som har getts ansvaret för denna viktiga fråga i mitt lands regering, ser även Sveriges män som likvärdiga medborgare, åtnjutande samma rättigheter och samma ansvar som kvinnor. Kan ni bekräfta detta samtidigt som ni i så fall förlarar varför ni prioriterar hälften av sveriges medborgare på bekostnad av den andra hälften? För mig blir detta svårt att få ihop.
Detta mail är öppet, vilket betyder att det även finns publicerat på websidan Daddys-Sverige.com. Där ges även möjlighet för andra som delar min oro att själva sända in mailet till er. Vi hoppas att ministern kan finna tid att personligen svara på dessa viktiga frågor, för vår skull men även för er och ert parti.
Med vänlig hälsning
xxxx
Svar från utbildningsdepartementet
Hej Joakim,
Nyamko Sabuni tackar för dina synpunkter. Hon har bett mig, som medarbetare i den politiska staben, att svara på ditt brev. Till att börja med vill jag be om ursäkt för att svaret dröjt.
För mig, liksom för regeringen, innebär jämställdhet att män och kvinnor ska behandlas som de individer de är, inte utifrån vilket kön de har. Givetvis är det så att det absoluta flertalet män inte begår våldsbrott mot kvinnor. Dessvärre är det dock ett faktum att en hel del kvinnor blir utsatta för våld av sina män i hemmet. Att det är på detta vis är det inte särskilt stor idé att förneka, eftersom det finns mängder av statistik som belägger detta (bland hos Brottsförebyggande rådet, http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=7&module_instance=2). Och eftersom detta problem uppenbarligen finns, vill regeringen göra något åt det. Detta innebär naturligtvis inte att inte även annan brottslighet, t ex våldsbrott mot män, är ett stort problem som också måste bekämpas. Detta görs också, och det finns ingen motsättning mellan att både vilja bekämpa mäns våld mot kvinnor och även annat våld.
Med vänliga hälsningar
Emma Söderberg Majanen
Departementsledningen
Utbildningsdepartementet
08-405 18 50
emma.soderberg-majanen@education.ministry.se
Nyamko Sabuni tackar för dina synpunkter. Hon har bett mig, som medarbetare i den politiska staben, att svara på ditt brev. Till att börja med vill jag be om ursäkt för att svaret dröjt.
För mig, liksom för regeringen, innebär jämställdhet att män och kvinnor ska behandlas som de individer de är, inte utifrån vilket kön de har. Givetvis är det så att det absoluta flertalet män inte begår våldsbrott mot kvinnor. Dessvärre är det dock ett faktum att en hel del kvinnor blir utsatta för våld av sina män i hemmet. Att det är på detta vis är det inte särskilt stor idé att förneka, eftersom det finns mängder av statistik som belägger detta (bland hos Brottsförebyggande rådet, http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=7&module_instance=2). Och eftersom detta problem uppenbarligen finns, vill regeringen göra något åt det. Detta innebär naturligtvis inte att inte även annan brottslighet, t ex våldsbrott mot män, är ett stort problem som också måste bekämpas. Detta görs också, och det finns ingen motsättning mellan att både vilja bekämpa mäns våld mot kvinnor och även annat våld.
Med vänliga hälsningar
Emma Söderberg Majanen
Departementsledningen
Utbildningsdepartementet
08-405 18 50
emma.soderberg-majanen@education.ministry.se
OBS. För er som möjligen undrar om vilken sorts jämställdhet Emma Söderberg Majanen jämställdhetsministerns departementsledning förespråkar så besvarar hon själv den frågan i en kommentar på Newsmill:
Följdfrågor från Daddys-Sverige
Hej och tack för svaret. Jag är dock inte helt nöjd med svaret. Du skriver att "en hel del kvinnor blir utsatta för våld av sina män i hemmet Att det är på detta vis är det inte särskilt stor idé att förneka, eftersom det finns mängder av statistik som belägger detta". För att styrka detta påstående hänvisar du till en undersökning publicerad av BRÅ. Den artikeln motsäger i och för sig inte påståendet, men betonar däremot att av alla anmälningar om våld mot kvinnor som görs så är det endast en fjärdedel som begås av en närstående (som inte behöver vara en man).
Jag citerar från BRÅ:s artikel:
"Den allmänna bilden av våldet mot kvinnor är att det främst sker inom ramen för en nära relation. Drygt en fjärdedel av de kvinnor som uppger att de råkat ut för våld har blivit misshandlade av någon närstående – det visar svaren i Nationella trygghetsundersökningen. Enligt undersökningen är dock den vanligaste typen av våld mot kvinnor inte det våld som sker i nära relation, utan det som utövas av en bekant person som inte är närstående. När kvinnan utsätts för våld av en ytligt bekant sker det ofta i samband med arbetet. Exempel på gärningspersoner i dessa fall är arbets- eller skolkamrater, lärare och patienter".
Vad man ytterligare kan konstatera från BRÅs undersökning är följande.
Det betyder, vad jag förstår att av de 27 300 anmälningarna som gjordes under 2010 så fälldes någon för brottet endast i 1280 fall. Vad kan denna fullständigt usla uppklarandegrad bero på?
Enligt BRÅ skall alltså en fjärdedel av dessa förövare vara en närstående. Då kommer vi ner på siffran 320 dömda personer som är "närstående" till offret. Hur många av dessa som utgjordes av män som misshandlat sina kvinnor i hemmet framgår tyvärr inte av undersökningen.
En intressant sak som undersökningen däremot visar är den stora ökningen av anmälda misshandelsfall gällande ensamstående mödrar. Något som i så fall, får man anta även drabbar barnen till dessa mödrar. Men varför fanns det inga pappor där som kunde försvara barnen och mödrarna? Är det rentav ett resultat av den pappafientliga politik som länge fördes av den tidigare feministiska regeringen och som nu tycks ha anammats även av den nuvarande?
För att använda din retorik så finns det mängder av undersökningar som visar att kärnfamiljen är den tryggaste platsen för både kvinnor och barn. Ändå har man från politiskt håll gjort allt för att hävda motsatsen, och motarbetat pappor som velat skydda sina barn efter skilsmässor.
Fäder diskrimineras och falskanmäls regelmässigt i vårdnadstvister, vilket leder till att de förskjuts ur sina barns liv och därmed inte längre kan skydda dom mot eventuellt våld. Att det är på det viset är det inte särskilt stor idé att förneka. Jag är själv ett levande exempel, och jag kan även förse er med mängder av fler vittnesmål om ni skulle önska.
Jag saknar dessutom ett tydligt svar på följande frågor som jag ställde i mitt ursprungliga brev.
Jag passar även på att skjuta in en extra fråga som jag glömde ta upp i mitt förra brev.
Jag hänvisade i mitt brev även till 283 uppsatser, 218 empiriska studier och 64 artiklar/avhandlingar som samtliga motsäger påståendet om att män är mer fysiskt och psykiskt aggressiva än kvinnor. Jag efterlyste i samband med det vilka vetenskapliga undersökningar som jämställdhetsministern stöder sig på i sitt prioriterande av kvinnliga offer för våld. Jag fick inte ett enda exempel.
Att endast svepande komma med påståenden som "Att det är på detta vis är det inte särskilt stor idé att förneka, eftersom det finns mängder av statistik som belägger detta" Duger inte när det gäller frågor av denna vikt.
Ni är dom enda i regeringskansliet som faktiskt bekymrat sig om att ens svara på de brev som jag skickade ut före jul. Fredrik Reinfeldt och Maria Larsson har inte ännu svarat alls. Tack för det, men jag önskar som sagt svar på de frågor jag ställde i mailet.Jag hoppas att detta förtydligande kan vara er till hjälp i detta.
Med vänlig hälsning
xxx
Jag citerar från BRÅ:s artikel:
"Den allmänna bilden av våldet mot kvinnor är att det främst sker inom ramen för en nära relation. Drygt en fjärdedel av de kvinnor som uppger att de råkat ut för våld har blivit misshandlade av någon närstående – det visar svaren i Nationella trygghetsundersökningen. Enligt undersökningen är dock den vanligaste typen av våld mot kvinnor inte det våld som sker i nära relation, utan det som utövas av en bekant person som inte är närstående. När kvinnan utsätts för våld av en ytligt bekant sker det ofta i samband med arbetet. Exempel på gärningspersoner i dessa fall är arbets- eller skolkamrater, lärare och patienter".
Vad man ytterligare kan konstatera från BRÅs undersökning är följande.
- 27 300 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmäldes 2010
- 6 400 personer misstänktes för misshandel mot kvinnor under 2010
- 44 procent – ökning av våldet mot ensamstående mödrar under 2000–2005 (SCB)
- 37 procent – ökning av våldet mot kvinnor i yrkeslivet under 2000–2005 (SCB)
- 31 procent – ökningen av den anmälda misshandeln mot kvinnor mellan 2000–2007
- 20 procent av anmälningarna ledde till att en misstänkt kunde knytas till brottet (2010)
Det betyder, vad jag förstår att av de 27 300 anmälningarna som gjordes under 2010 så fälldes någon för brottet endast i 1280 fall. Vad kan denna fullständigt usla uppklarandegrad bero på?
Enligt BRÅ skall alltså en fjärdedel av dessa förövare vara en närstående. Då kommer vi ner på siffran 320 dömda personer som är "närstående" till offret. Hur många av dessa som utgjordes av män som misshandlat sina kvinnor i hemmet framgår tyvärr inte av undersökningen.
En intressant sak som undersökningen däremot visar är den stora ökningen av anmälda misshandelsfall gällande ensamstående mödrar. Något som i så fall, får man anta även drabbar barnen till dessa mödrar. Men varför fanns det inga pappor där som kunde försvara barnen och mödrarna? Är det rentav ett resultat av den pappafientliga politik som länge fördes av den tidigare feministiska regeringen och som nu tycks ha anammats även av den nuvarande?
För att använda din retorik så finns det mängder av undersökningar som visar att kärnfamiljen är den tryggaste platsen för både kvinnor och barn. Ändå har man från politiskt håll gjort allt för att hävda motsatsen, och motarbetat pappor som velat skydda sina barn efter skilsmässor.
Fäder diskrimineras och falskanmäls regelmässigt i vårdnadstvister, vilket leder till att de förskjuts ur sina barns liv och därmed inte längre kan skydda dom mot eventuellt våld. Att det är på det viset är det inte särskilt stor idé att förneka. Jag är själv ett levande exempel, och jag kan även förse er med mängder av fler vittnesmål om ni skulle önska.
Jag saknar dessutom ett tydligt svar på följande frågor som jag ställde i mitt ursprungliga brev.
- Varför prioriterar jämställdhetsministern (enligt egen utsago) kvinnliga offer för våld före manliga. Är detta förenligt med begreppet jämställdhet?
- Mansjourerna (och därmed männen) får inte ens i närheten samma stöd och hjälp av samhället som kvinnojourerna. Varför?
- Speglar denna ojämlika fördelning av resurserna verkligheten i er syn på problemet med våldsutsatta i vårt samhälle?
- Är ni medveten om att lagen om besöksförbud regelmässigt används mot oskyldiga män i vårdnadstvister?
- Ser ni något problem med det?
- Även lagen om grov kvinnofridskränkning missbrukas flitigt i vårdnadstvister där den används som ett vapen för misshandel snarare än som det skydd för detsamma som den var tänkt som. Är du som jämställdhetsminister medveten om detta problem?
- Anser du att missbrukandet av denna lag bör beivras på samma sätt som kvinnomisshandeln?
- Ni liksom resten av Sveriges första och andra statsmakt anser uppenbarligen inte att något begrepp som heter "mansfrid" existerar? Varför är mäns frid mindre värd än kvinnors? Är detta jämställt eller ens lagligt enligt grundlagen som ju poängterar just alla människors lika värde inför lagen.
Jag passar även på att skjuta in en extra fråga som jag glömde ta upp i mitt förra brev.
- Varför bryr sig inte Sveriges jämställdhetsminister om diskrimineringen av fäder i vårdnadstvister som idag utgör den största strukturella diskrimineringen i vårt land? Jag har i alla fall inte sett ett enda uttalande av jämställdhetsministern i denna viktiga sakfråga.
Jag hänvisade i mitt brev även till 283 uppsatser, 218 empiriska studier och 64 artiklar/avhandlingar som samtliga motsäger påståendet om att män är mer fysiskt och psykiskt aggressiva än kvinnor. Jag efterlyste i samband med det vilka vetenskapliga undersökningar som jämställdhetsministern stöder sig på i sitt prioriterande av kvinnliga offer för våld. Jag fick inte ett enda exempel.
Att endast svepande komma med påståenden som "Att det är på detta vis är det inte särskilt stor idé att förneka, eftersom det finns mängder av statistik som belägger detta" Duger inte när det gäller frågor av denna vikt.
Ni är dom enda i regeringskansliet som faktiskt bekymrat sig om att ens svara på de brev som jag skickade ut före jul. Fredrik Reinfeldt och Maria Larsson har inte ännu svarat alls. Tack för det, men jag önskar som sagt svar på de frågor jag ställde i mailet.Jag hoppas att detta förtydligande kan vara er till hjälp i detta.
Med vänlig hälsning
xxx
