Om oss

Barn skall inte skiljas från sina föräldrar mot sin vilja

(Artikel 9 barnkonventionen)

Sveriges myndigheter skyddar inte alla barn. Dom hävdar sig vilja det men det är bara ord.

Barn och ungdomsvården Kostar idag mellan 13-15 miljarder varje år. Den har blivit en mycket lönsam industri där privata vårdgivare kan tjäna stora pengar. Alltför många barn slits tidigt och helt i onödan från en av sina föräldrar.

Oftast pappan. Dessa barn löper kraftigt ökad risk att senare i livet utveckla både psykiska problem och missbruk vilket ofta leder till att dom hamnar i just denna lönsamma industri. Så går det hela runt i ett allt snabbare accelererande ekorrhjul. Ändå, eller kanske just därför fortsätter våra politiker genom de sociala myndigheterna och domstolarna att tidigt separera barn från en eller bägge sina föräldrar helt i onödan.

Man kallar detta barnens bästa. Att endast föräldrar som är dömda för brott eller som olämpliga på andra sätt förlorar vårdnaden är en myt. Ofta döms den minst lämpade föräldern till ensam vårdnadshavare. Framför allt pappor diskrimineras systematiskt i familjerätten. Vårdnadstvisterna ökar varje år. Visst skall barn skyddas från våld och övergrepp, men vem skyddar barnen från övernitiska och ideologiskt färgade barnbeskyddare? Idag växer upp emot 400 000 barn upp utan sin pappa. Det orsakar problem och utgör i förlängningen en fara för hela vårt samhälle.

Barn har enligt barnkonventionen en absolut rätt till en nära och god relation med bägge sina föräldrar, och varje medborgare skall vara skyddad från godtyckliga ingripanden i dennes familjeliv. Dessa rättigheter respekteras inte i vårt land. Daddys-Sverige arbetar för en nödvändig tillnyktring på dessa områden. Det skulle vi alla tjäna på.

Välkommen att hjälpa till.

Hur allt började

Av: En som följt historien
Daddys blogg startades i Oktober 2008 som en anonym kanal för att belysa de orättvisor som drabbar framför allt fäder och barn i vårdnadstvister. Bloggen fick snabbt ett rykte om sig att vara frispråkig och avslöjande. I December 2008 nämndes bloggen för första gången i riksmedia då den toppade Expressens förstasida. Anledningen var att Daddy då, som den första i Sverige någonsin, publicerade bilder på bedragerskan Mia Eriksson från den förfalskade sanningsromanen Gömda. Där kan man säga att bloggen som skulle komma att skapa historia föddes på riktigt.

Bloggen växte i storlek och läsarantal och flera avslöjanden följde, och snart började både media och myndigheter att regelbundet följa "Daddys blogg" noggrant och ingående. Naturligtvis växte också antalet människor som ogillade dess politiska innehåll. Frågan om jämställdhet inom vårdnadslagarna är en mycket infekterad fråga. Många anser liksom vi att gemensam vårdnad och 50/50 umgänge efter en skilsmässa borde vara självklart, men många anser tvärtom att detta skulle kunna vara vara skadligt för barnen. Framförallt dom grupper som lobbar för att frågor om pappors incest och mäns våld inte skall få försvinna från agendan. Trots att dom mest visat sig vara byggda på luft. Den propaganda om pappor som sprids handlar ofta om hotade ekonomiska intressen av stora mått. Men där ryms också många fanatiska och extrema mans och pappahatare. För framförallt dessa kom Daddys blogg alltmer att likna ett rött skynke.

För dessa grupper är det nämligen föga populärt att dessa frågor granskas kritiskt. Detta är något som Daddy med tiden skulle komma att erfara. Hans sjukpenning drogs plötsligt in på ett väldigt märkligt sätt och bloggen användes även av myndigheter som ett vapen emot honom. Inte minst i hans egen vårdnadstvist. Där han till och med fick höra att den skulle tyda på en bristande föräldraförmåga??

Hur kan en pappas outtröttliga kamp för sitt barns rättigheter och avslöjande av korruption och mygel i vårt samhälle ses som en bristande föräldraförmåga?

En blogg som rörde om i vårt inre

Under de två och ett halvt år som bloggen fanns i sitt ursprungliga skick så postades totalt 343 inlägg som lästes av över 300 000 människor. Tiousentals kommentarer postades och majoriteten var mycket positiva och tacksamma för att någon äntligen vågade att visa sanningen, men även motsatsen förekom naturligtvis. Många milstolpar passerades under åren. Några klassiska avslöjanden vi minns är, nyheten om att Amnesty International censurerade en dokumentärfilm om pappadiskrimineringen som gjorts av fyra gymnasieungdomar, och som var favorittippad i finalen i deras filmtävling. Och att Uppsala kvinnojour därefter tog åt sig äran för detta i ett internt mail.

En annan gripande historia som många minns är den om "Ricky" som i strid mot lagen hämtats från sin fars hem av polis och placerats på Vassbo HVB hem i Uddevalla, av Härryda kommun. Där behandlades han vedervärdigt. Det avslöjades att ägarna till hemmet tog ut miljoner i lön varje år ,samtidigt som man lät barnen utföra alla praktiska göromål som städ och biltvätt. Detta kallade man för "behandling". En tid efter att Daddy engagerade sig, och började skriva om fallet, avslutades LVU:et och Ricky fick komma hem till sin pappa.

Gömda, Liza Marklunds sällsynt lyckade och samtidigt vidriga politiska projekt, skrevs det också många inlägg om. Liksom fallet i Bjästa där det avslöjades att ett reportage i uppdrag granskning endast visat den ena sidans version och fullkomligt nonchalerat den andra. Och dessutom att man utelämnat och vinklat en rad viktiga uppgifter runt fallet. Dessa inlägg väckte en stor vrede på vissa håll. Inte så mycket mot SVT utan snarare mot Daddy och dom som stödde honom i frågan.

Daddy fick efter dessa inlägg utstå många hatiska attacker från anonyma människor på nätet. Många ifrågasatte hans invändningar, men få av kritikerna brydde sig ens om att kritiskt läsa det som faktiskt skrevs. Inte på en enda punkt har något av det nämligen visat sig vara osant. En dag kommer vi att få facit gällande detta fall. Kanske några då kommer att minnas vart dom läste det först.

Inslaget om Bjästa i uppdrag granskning anmäldes till granskningsnämnden av 14 olika personer och deras beslut väntas komma senast i September. Daddy var inte en av anmälarna.

Vårdnadstvist i närbild

Men det som de flesta minns bäst är nog kampen för rätten att vara förälder och det krig som Daddy förde offentligt mot dom myndigheter som vägrade, och fortfarande vägrar att agera för hans barns bästa. I och med att dokument, anklagelser, telefonsamtal och domar publicerades offentligt fick allmänheten chansen att följa en av alla dessa fula tvister i närbild på ett sätt som aldrig skett förr.

Detta väckte också naturligtvis en stor ilska, inte minst hos myndigheterna och tjänstemännen som fick tåla det offentliga ljuset. Något som man inte såg som särskilt positivt. Bland dom som polisanmält bloggen finns bland andra chefen för skatteverkets sekretessavdelning i Göteborg, Gert Krantz och generaldirektören för datainspektionen Göran Gräslund.

Tyvärr ligger medielocket fortfarande så hårt på dessa processer att ingen journalist vågat ta upp de brott som avslöjades av Daddy, men inte heller väcktes någonsin någon förundersökning mot bloggen. Den 1 Augusti 2010 försvann Daddys från nätet då man lite underförstått från myndighetshåll meddelat Daddy att bloggen nog inte skulle förbättra chanserna att få återse dottern. Därmed hade man hittat hans enda svaga punkt. Och medveten om att allt har sin tid och att det ibland kan vara bättre att välja sina strider så togs bloggen bort och ersattes istället av denna sida, Daddys-Sverige.

Men kampen för likabehandling inför lagen och barns rätt till båda sina föräldrar fortsätter. Så än bör inte dom som fruktade Daddys blogg andas ut. Vi är numera flera som tagit upp fanan och fortsätter att under Daddys flagg marschera mot en nödvändig tillnyktring av samhället efter decennier av radikal feminism, manshat och genusvansinne.

Vi kommer inte att vila förrän målet uppnåtts. Tack vare en modig förälders vägran att tyst rätta in sig i ledet så har vi idag ännu en kraftfull plattform att stå på. Än så länge råder inte den fria debatt i dessa frågor som gör att de flesta av oss känner sig bekväma med att gå ut offentligt. Våra jobb och vårt anseende kan försvinna över en natt. Än råder tabu att yttra sig om detta utan att behöva utstå offentligt spott och spe.

För att klara detta krävs människor av en sällsynt och grov kaliber. Människor med ett mod och en styrka som bara kan uppstå ur en sann kärlek till sitt barn. De flesta har insett det om Daddy för länge sedan. Men som vanligt är det dom tomma tunnorna som skramlar mest.

Vad är egentligen Daddys - Sverige?

Daddys-Sverige är ständigt föränderligt kontaktnät av människor som med åren kommit att byggas upp kring "Daddys blogg" som startades av Joakim Ramstedt 2008. Människor med olika kompetenser och en sak gemensam. Ett brinnande rättspatos och en sann önskan att verkligen hjälpa män, kvinnor och framför allt barn som utsätts för rättsövergrepp av svenska myndigheter.

Detta kämpar vi för:

Respekt för barns rätt till två föräldrar och rätten att inte användas som vapen i smutsiga vårdnadstvister. Parental alienation (PA / PAD) måste kriminaliseras som den misshandel av barn den utgör.
Sann, oideologisk och okorrumperad likhet inför lagen. PAD kan endast existera i ett manipulerbart rättssystem.
En ändring av föräldrabalken. Barnens rätt till båda föräldrarna måste bli absolut.
Ett tydliggörande av föräldrars ansvar gentemot sina barn
Att göra FN:s barnkonvention till svensk lag