Om någon händelsevis skulle råka på att snubbla in på någon av hatbloggarna i helgen (ni vet vilka), och där få läsa att jag bör anmälas till polis och åklagare för planerande av barnamord. Ta då gärna ett djupt andetag innan ni slänger er på luren till rättsväsendet med denna braskande nyhet. "Hotet" sägs utgöras av nedanstående kommentar som jag skrev på Anna Karin Granbergs blogg. Jag gjorde mot bättre vetande ett försök att diskutera min belägenhet med damerna. Att man aldrig lär sig. Det skall dock sägas att de mer sansade debattdeltagarna nog håller med mig om överreaktionen i det här fallet. Lämpligheten av ordval kan alltid diskuteras, men det torde framgå för alla med normal läsförståelse att något hot är inte detta. Ibland tar man helt enkelt i med ett kraftigt bildspråk för att försöka nå fram. Särskilt i det sällskapet. Men jag borde veta bättre vid det här laget- 
*suck suck och dubbelsuck*

Min kommentar den 23 Feb 2012 i sin helhet.

Alla kloka människor härinne vet att jag är dåren och HenrikJ bara är en oskyldig åskådare som försökt få stopp på mig. Och ni väntar på att jag skall fälla socialnämnden. Ni kommer att få vänta till håret blir vitt och tänderna ramlar ur. För hur skall ni se och ta in min verklighet när ni endast ser det ni vill?

Socialnämnden i Kungsbacka har fått skarp kritik av socialstyrelsen på inte mindre än fem punkter. Nu sitter kommunjuristen med ett krav på skadestånd. Mer än så lär det knappast gå att fälla en socialnämnd.

Vad har den där Daddy för problem egentligen skriver förnumstiga kommentatörer här. Har ni inte förstått det än? Jag har blivit berövad all kontakt med mitt barn sedan tre år tillbaka. DET är mitt problem.

Ja ja, säger ni då. HA ha rätt åt dig. Det har du ju förtjänat med dina hemska skriverier.  Men kom hönan före ägget eller var det tvärtom? Vad tror ni?

Det ser man väl att du inte är en lämplig förälder säger ni efter att ni läst min blogg och blivit förbannade på mina politiska åsikter. 

Det vet ju ni. Ni som aldrig träffat mig. Medan dom som HAR träffat mig alla vittnar om en kärleksfull och lämplig förälder. Men vad vet väl dom?

Jag vet att det finns dom som i egenskap av experter på barn menar att man skall ta barn från deras pappa för att straffa pappan. Straffa för brott som aldrig begåtts. Det tycker även ni kärleksfulla människor härinne. 

Men om jag nu nödvändigtvis skulle straffas för vad det nu är jag har gjort, hade det varit mer barmhärtigt både för mig och mitt barn att skjuta oss båda i huvudet istället för att långsamt tortera oss till döds på detta sätt.

Så ursäkta mig så mycket mina damer för att jag ibland uttrycker mig burdust. Det är inte alltid lätt att låta bli när man befinner sig i denna situation. Och om ni vill ha bevis för det så föreslår jag att ni lämnar bort era egna  barn i tre år till någon människa som sedan utnyttjar dom för att såra och skada er så mycket som möjligt tillsammans med människor som HenrikJ.

Gör det och kom sedan tillbaks hit och upprepa vad ni sagt i detta kommentarsfält så kommer jag att ta era ord på större allvar, det lovar jag.

Och just det ja, scoop var det ni ville ha. Idag har socialtjänsten lagt ner hela ärendet och hänvisat det till tingsrätten. Anledningen är att dom slagit fast att mamman inte är villig att arbeta för en lösning. Tänk, dom har nu förstått det jag försökt förklara för dom i stort sett varje dag i tre år. Jag antar att dom var tvungna att se det med egna ögon. 

Ni vill att jag skall sluta skriva om hur man mitt barn har blivit och blir behandlat. Det kommer jag aldrig att göra så länge man inte respekterar varken hennes eller mina rättigheter. Ni vet, dom där som ni också har som hindrar myndigheter och andra att bara kliva in hos er och ta era barn ifrån er.

Men dom kanske inte borde gälla oss som inte gillar feminister?

Det blev en faslig fart på diskussionerna under mitt förra inlägg. Det påstås i vanlig ordning på en viss surdegsblogg att jag återigen pekat ut fel person som HenrikJ. Fel. Mats Klockljung är inte utpekad. Varken som HenrikJ eller någon annan. Ni får lära er skilja på dömd och skäligen misstänkt på andra sidan vallgraven. Det är grundläggande begrepp i en rättsstat. Men bland vissa ljusskygga grupper här på nätet är som bekant inte rättssäkerhet ett särskilt populärt begrepp.

Ännu är inte Klockljung utpekad för någonting. Däremot darrar slagrutan betänkligt då man riktar den mot Arvidsjaurs kommun just nu. Allt har inte offentliggjorts, men arbetet med spåret pågår. Vi får se när och om vi får anledning att återkomma till detta. 

Man ifrågasätter min rätt att få veta identiteten på HenrikJ. Vad har Stackars Henrik gjort? Han har ju bara kritiserat Daddy för hans hemska skriverier?  Nej!! Han har gjort betydligt mer än så. Låt mig åter försöka förklara varför det är så viktigt att finna detta farliga troll för dom som ännu inte förstått.

Jag är som bekant åtalad. Rättegången är framflyttad till den 29 Mars. Orsaken är att det drösar in kilovis med papper från målsäganden, som tycks sända in kopior på alla blogginlägg som någonsin gjorts på denna blogg. Min försvarare hann helt enkelt inte gå igenom allt.

Varför måste HenrikJ grävas fram?

Som åtalad i en västlig demokrati så har man ett antal rättigheter. Om dessa rättigheter kan man läsa på Regeringens hemsida. Att få tillräckligt med tid för att förbereda sitt försvar är till exempel en av dessa rättigheter. En rättighet som staten nu alltså respekterar i mitt åtal.

En annan rättighet när man åtalas för ett brott är Artikel 6d: att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom.

Ett vittne som åberopats mot mig är just HenrikJ. Åklagaren bygger nämligen delar av sitt åtal på uppgifter som han fått sig tillsänt anonymt av denne. Då skall alltså jag enligt dom mänskliga rättigheterna ha rätt att kalla och ställa frågor till HenrikJ, som vittne i rättegången som skall hållas mot mig. Ganska elementärt kan man tycka, men hur skall jag kunna göra det då ingen tycks veta vem han är?

Åklagaren däremot behöver inte bry sig alls. Där säger rättsreglerna att han får använda alla fakta som kommit till hans kännedom, oavsett på vilket sätt det skett. Tänk på det om ni verkligen vill jävlas med någon stackare. Det är bara att regga ett anonymt mailkonto på hotmail och sätta igång och anmäla för fullt. Det är fritt fram att hitta på vad som helst. Ni behöver aldrig riskera att stå till svars eller svara på några frågor. Inte helt lyckat kan vän av rättssäkerhet och moral tycka, men det är alltså fullt tillåtet.

HenrikJ har väl bara kritiserat en blogg?

Det är nu vad han själv och det anonyma nätverket bakom honom vill få er att tro. En som helt uppenbart gått på detta är Monica Antonsson som nu helt skamlöst för ut denna vilseledande information.

"Henrik J har juridiskt sett inte gjort sig skyldig till något brott såvitt jag vet. Har han det ska han dömas av domstol - inte av en godtycklig folkmobb. Det är snarast kriminellt och kommer tveklöst att ligga daddyn i fatet när det blir så dags. Men fortsätt bara för all del. Ni kommer ändå ingenvart."

Skriver Monica. Samtidigt säger hon sig aldrig läsa på Flashback där HenrikJ:s terror och äckliga historier har pågått. HJ leder stort gällande antal kommentarer i den 1500 sidor långa tråden om Daddy. Men till viss del kan jag hålla med Monica. HJ borde dömas i en domstol, men av någon outgrundlig anledning väljer myndigheterna att skydda avskummet istället för att hjälpa mig leta upp honom. När myndigheterna inte gör sitt jobb, skyddar brottslingar och lagför deras offer så uppstår folkmobbar. Varför kanske även Monica kan begripa?

Men okej, vi kan väl bara för sakens skull enbart hålla oss till vad HenrikJ skrivit på Monicas egen blogg då, eftersom denna blåögda och naiva bloggtant knappast kan friskriva sig ansvaret för det på samma sätt. Anledningen till att Catta, som ju som alla vet, inte alltid är överrens med mig, långt ifrån, valde att lämna ut HenrikJ:s IP adress var att hon fick ta del av dom dokument i sin helhet där det framgår hur fruktansvärt min dotter R har behandlats med myndigheternas goda minne. 

Och hon vet dessutom hur HenrikJ, som ju bevisligen också har samma dokument, på Monicas blogg har hävdat att dom delar jag publicerade ut var förfalskningar. Hur kan man göra så och samtidigt säga sig vilja värna ett barn? En fråga som fler än Catta borde ställa sig.

Jag har mailat styrelsen för familjeutredningshemmet Boda och även soc i Kungsbacka, en har hittills svarat och tar starkt avstånd från den förfalskning J lagt ut. (HenrikJ på Monica Antonssons blogg 21 MAJ, 2011 13:21 Obs detta inlägg skrevs på en Söndag) 

Jag vill med detta inlägg, uppdelat i massor med delar uppvisa hur en icke fungerande pappa "J" misshandlar sanningen. Det handlar om ett litet barn "R" och hennes minnesbilder av ett sexuellt gränsöverskridande beteende från hennes fars sida. 
(HenrikJ på Monica Antonssons blogg 21 MAJ 2011 13:21)
  
Föga troligt men J vill ju ha en offerkofta och här har han konstruerat en för allmänheten.
(HenrikJ på Monicas blogg 21 MAJ, 2011 13:47)

I detta som J klipper ut som fotokopior så måste det röra sig om flertalet dokument 
(HenrikJ på Monicas blogg 21 MAJ, 2011 13:42) 

Oavsett vad jag anser om riktigheten i en del av vad Catta har skrivit så har jag aldrig tvivlat på att hon alltid vill barns bästa. Och där är vi alltid överrens. Catta fick helt enkelt se samma dokument, och inte bara att dom inte alls var förfalskade, utan även vad som framkommer om hur R blev behandlad i dom. Hon blev jävligt upprörd för att uttrycka sig milt. Jag avstår från att citera det svavelosande svar jag fick på e-mailen.

Att HenrikJ har haft tillgång till samma dokument visas ju exempelvis av att dom utdrag jag lade ut maskerade, lade han sedan själv ut omaskerade på Monicas blogg.

13:31 Jag vet inte var du vill komma. J har maskat namnen utom initialbokstaven, men jag skrev ut dem i klartext, något Monica påpekade och jag rättat. Jag har mailat idag och tänk att en del tjänstemän även läser sin e-post på helgerna, fiffigt va!
(HenrikJ på Monicas blogg 21 MAJ, 2011 13:39) 

Hur HJ medvetet lurat Micro, Catta och Karin framgår ju också:
Micro113, det är bara det att de tyvärr inte är autentiska klipp, en del av mig önskar att de var det och en annan del gör mig så förtvivlad över hur en sjuk person på falska grunder kan ställa till sådan oreda för en förälder och ett litet barn. Detta har pågått i flera år och får aldrig ett slut. 
(HenrikJ på Monicas blogg 21 MAJ, 2011 13:39)  

Men det barnälskande trollet HenrikJ blev inte alls upprörd över hur en 6 årig flicka behandlades av sin mor och mormor. Att plåga ett barn på det näst intill sadistiska sättet är alltså helt försvarbart enligt HJ, men ändå inte? HJ var ju tvungen att dikta ihop en historia om dokumentförfalskning för att rättfärdiga sin ståndpunkt.

Det finns en anledning till att socialtjänsten i Kungsbacka fått skarp kritik av socialstyrelsen på ett flertal punkter, liksom det finns en anledning till att HenrikJ måste fram i ljuset innan han ljuger fler 6 åringar i fördärv på nätet.

HenrikJ är en farlig och samvetslös lögnare

Vad mer har HJ skrivit om mig och R och andra på Monicas blogg?

Vad tycker ni till exempel om detta?:

Det finns många ord för samma sak, som naturligtvis inte ett barn förstår, men en 40+ karl borde definitivt förstå det och inte gömma sig bakom en oskyldig liten unge genom att låtsas sova. Klart gränsöverskridande, och det fann rätten det också. - Tar händerna runt en rak snopp och för dem upp och ner. eller - Masturberar eller - Onanerar eller som jag säger det - Runkar Same same, no different, men för Jocke får man inte säga så, då är man pedofil??

Detta är bara ett av många många exempel på vad HenrikJ skriver om en 6 år gammal flicka och hennes pappa i en blogg där hon inte enbart var nämnd vid namn, men där även hennes bild var utpostad.

Detta sker helt uppenbart med både hennes mors, mormors, Monica Antonssons, Datainspektionens, polisens och åklagarens goda minne. Dom ger sig samtliga istället på mig för att jag försökte visa sanningen.

Monica blev ursinnig på mig då jag en gång skrev att hon hyser barnskändare på sin blogg. Jag skulle "kräla i skiten och be om ursäkt, annars jävlar". Men jag står fortfarande för det, för det är sanningen. Och vem fan är det som är "pedofilkramare" Monica? Ett begrepp som du gärna slänger vilt omkring dig. Är det jag som upprörs och protesterar över detta övergrepp på ett försvarslöst barn? Eller är det du som tillåter det? Du ser inte ens något brottsligt i det du?
Det är tur att man vet var man har dig numera. 

Vad hade ni gjort om någon hade gjort så mot er och er sex år gamla dotter? Hade ni ryckt på axlarna och gått vidare? Eller hade ni gjort vad ni kunnat för att få tag i kräket?

Jag vill förtydliga att det jag åtalats för är en publicering av en vårdnadsdom och ett polisförhör. Inget annat. Detta gjorde jag framförallt för att bevisa min oskuld då jag falskt polisanmäldes för sexövergrepp och riskerade att hamna oskyldigt i fängelse. Det HenrikJ och hans nätverk har gjort är av en helt annan kaliber.

Och låt oss säga att ni hade ryckt på axlarna och gått vidare. Hade ni gjort det även då ni blivit åtalade på dessa anonyma lögnaaktiga kräks anmälningar?

Att Monica och hennes nya vänner inte bryr sig ett dugg om barn och deras rätt att få behålla en pappa i sitt liv har jag förstått nu. Och jag får acceptera att det finns män och kvinnor som kämpar i skuggorna för att separera så många fäder som möjligt från deras barn. Jag har inte riktigt förstått att dessa människor faktiskt existerar då den åsikten för mig ter sig så osannolikt grym och hjärtlös. Men visst måste man få ha rätt att ha den. 

Vad man däremot inte har rätt att göra är att med lögner och falskspel separera en liten flicka från sin pappa som hon älskar, och som älskar henne över allt annat. Vad man inte har rätt att göra är att med lögner och falskspel möjliggöra ren misshandel mot mitt barn. Då kommer jag att kämpa för henne in i döden för att försöka försvara henne mot dessa vridna människor. Jag kanske inte alltid gjort allt rätt. Men hur lätt är det att slåss mot osynliga fiender i ett kolsvart rum? Speciellt när man samtidigt motarbetas av varenda svensk myndighet?
 
Vad HenrikJ har skrivit mer om mig och även om min mor på Monicas blogg kan vi kanske återkomma till. Hur han försökt inbilla mig att han är en person som står mig och min familj nära, och som har känt mig och min mor sedan lång tid tillbaks. Hur han försökt göra gällande att han VET att jag laddat ner förbjudna filmer på min dator, och hur han VET att jag vårdats på ett behandlingshem i Stockholm för sexmissbruk och yada yada.

Lite märkligt kan man tycka att exakt samma lögnaktiga anklagelser riktats mot mig i de brev och yttranden som skickats in av C och mormor till socialtjänst och domstol.

En vädjan till alla som verkligen vill värna ett barn i behov av hjälp

Vad jag hittills vet om Henriks kontakter med C och S, kommer jag inte att delge mer om här. Det kommer att hållas hemligt fram till rättegången. Men jag vill ändå rikta en vädjan till alla er därute som vet mer om detta. 

Mycket pekar idag på att nätverket runt ATSUB är drivande bakom HenrikJ:s trakasserier. Detta nätverk har gömt mammor och barn förr. Flera av dom som inte ingår i detta nätverk, men som ändå varit delaktiga i drevet har nu visat att dom faktiskt endast ville R:s bästa men vilseleddes av dessa ljugande kräk, och därför, nu när dom insett sanningen, delat med sig av det dom vet. Det måste finnas fler därute som kan hjälpa. Försök att sätta era åsikter om mig åt sidan och tänk på barnet.

Det är hon som behöver er hjälp. Kontakta mig om ni har information som kan leda till att dom här personerna kan tas fram. Jag bryr mig inte om vad ni eventuellt har gjort eller skrivit innan. Om ni nu precis som Syster Dyster, Micro och Catta visar era ärliga avsikter att hjälpa R så drar jag gärna ett streck över allt gammalt.

Låt oss alla som verkligen vill barnets bästa gräva ner stridsyxan och jobba tillsammans för R och hennes rätt till även sin pappa. Alla ni som vet något och som är ärliga i er avsikt att värna barn, nu har ni chansen att visa det.  Och om ni först vill se samma bevis som Catta och socialstyrelsen har tagit del av så går även det att ordna. 

Ni som skyddar dessa människor vetandes vad dom har gjort mot denna arma flicka kan aldrig mer trovärdigt hävda att ni vill barnens bästa. Aldrig!

Under inlägget "Det blev rätt många koppar kaffe med Syster Dyster" har det blivit en livlig diskussion och nya intressanta spår gällande vem den gäckande HenrikJ är, har dykt upp. Jag tänkte härmed försöka göra en liten sammanfattning.

Inlägget handlade om mitt möte med Karin Nordenbäck. Det gav mig förutom en trevlig pratstund även klarhet i att hon blivit felaktigt utpekad som bloggtrollet HenrikJ. Karin hade bloggen SoD och hon deltog ett tag i Flashbacktråden. Dock var hon INTE någon av dom mest omtalade och vidriga nicken i tråden. Det kanske också borde ha klarlagts. Efter Juni 2010 har hon inte skrivit i den alls.

Dessutom gav hon mig en viktig förklaring på hur HenrikJ och C kom i kontakt. En information som vidgade vyerna en aning.

Så var står vi då för närvarande

Mats Klockljung

Cattas information om HJ:s IP nummer ledde oss till den lilla Norrlandshålan Glommersträsk, och vem fann vi där? Jo ingen mindre än frilansjournalisten Mats Klockljung. En gammal okär bekant för alla som forskat i den verkligt rabiata delen av överlevarrörelsen och anti-pappa lobbyn.

Bara för att ni skall förstå vilken kaliber vi talar om så kan vi ju nämna en del av Klockljungs Facebookvänner:
Annika Sundbaum Melin, Gitta Holmberg, Erik Rodenborg, Johanna Piper, Kjell Åke Bjurkvist, m fl. 

Intressant att notera att även Inger Grahn fanns med på vänlistan. Hon och hennes man var nämligen utsedda som kontaktfamilj för R. En neutral plats där R skulle få hjälp att återknyta kontakten med pappa.

Efter att flera månader passerat utan att soc fann någon kontaktfamilj så kom förslaget till slut från motpartens ombud att makarna Grahn i Mellerud kunde vara lämpliga kandidater. Förmodligen hade man räknat med att jag skulle kolla upp Inger grahn och hitta hennes tidigare engagemang i ATSUB och kvinnojourer, och därefter blåvägra att acceptera dem. På det sättet skulle jag ju verka vara den besvärliga. Min första reaktion blev också den naturligtvis. 

Men efter några dagars funderingar ringde jag i alla fall till Inger Grahn och förklarade vem jag var. Vi bestämde att jag skulle åka dit och hälsa på för en pratstund, vilket jag också gjorde. Efter att ha talat med henne och hennes man i ett par timmar så fick jag lov att erkänna att dom verkade ha en rätt sund syn på uppdraget. Så så ringde jag upp socialtjänsten och godkände dom i alla fall. Sedermera har hela upplägget med vårdplan för R falerat ändå, men det beror inte på mig.

Det finns många namn på Klockljungs vänlista och skulle man gräva så skulle man säkerligen hitta fler intressanta personer inom den rörelsen.

Lobbyn som ändrade vårdnadslagen

Mats Klockljung är medlem av ATSUB. Föreningen som leds av Gitta Holmberg och Johanna Piper. För er som tycker det sistnämnda namnet låter bekant så läs gärna tråden om skotten i gamla stan. Den handlar om en pappa och hans sambo som mejades ner av en pistolman i gamla stan. Pappan låg i vårdnadstvist med Johanna Piper som riktade anklagelser om sexuella övergrepp mot honom.

Skytten visade sig senare vara en dörrvakt på mammans stamkrog. Motivet var att han skulle döda en pedofil. Idag har pappan och hans sambo, som bägge turligt nog överlevde, ensam vårdnad om barnen. Johanna Piper åtalades för stämpling till mord, men friades i brist på bevis. 

Gitta Holmberg är ordförande för ATSUB och har varit med i Robert Aschbergs Insider, och har där försvarat kidnappningar av barn utanför samhällets kontroll, ofta i samarbete med kvinnojourer: 
http://www.tv3play.se/play/16934/ins...ong13_avsnitt1  

ATSUB var tillsammans med ROKS en mycket drivande del av den lobby som inför röstandet om den nya vårdnadslagen 2006 vilseledde sveriges riksdag. 2005 anordnade man i samarbete med vänsterpartiet en hearing i riksdagen där man bland annat delade ut boken "När blodsbanden brister". En bok skriven av pseudonymen Hanna Svensson, i samma Sann berättelse genre som "Gömda". Boken har sedermera visat sig vara en ren historieförfalskning, skapad av ATSUB själva just i syfte att påverka politikerna att ändra vårdnadslagarna.

På denna hearing medverkade förutom Klockljung själv, bland annat 
Monika Dahlström Lannes. Den före detta barnutredaren som ansåg att filmjölk var bevis för incestbrott.
Nina Yderberg Barnläkaren som intygade incestbrott för alla mammor som önskade egen vårdnad.
Tasso Stafilidis Tidigare riksdagsledamot för vänsterpartiet som numera arbetar med att administrera Pridefestivalen.

Resultatet från denna hearing kan man ta del av i Mats Klockljungs skrift  "Det är faktiskt mitt liv det handlar om"
En av de mest vidriga hatskrifter mot pappor som någonsin skrivits i Sverige. I skriften som sammanfattar vad som presenterades för riksdagsledamöterna på denna hearing, får man ta del av en rad fall i mycket snaskig detaljnivå. Att dessa fall var hämtade ur verkligheten gavs dock inga belägg för alls. Förmodligen var dom lika "sanna" som den sanna boken "När blodsbanden brister".

I skriften ser man tydligt en gemensam nämnare mellan Mats Klockljung och HenrikJ. Bägge älskar att skriva snaskiga historier om barnsex. Det finns även andra gemenamma nämnare mellan Klockljung och HenrikJ. Bägge är gifta för andra gången. "Frugan" i Klockljungs fall heter Pia. 

Samtal från Micro

Igår sent på kvällen då jag satt och försökte läsa den vämjeliga smörja som Klockljung författat så ringde telefonen.

"Hej, det är en av dina antagonister"

Sa en röst. Det var Micro113 som ringde. Mycket glädjande tycker jag att fler från det andra lägret nu efter Karins initiativ vågar ta kontakt. 

Vi talade en rätt bra stund och jag fick för första gången en bild av vem Micro är. "Jag är din dotter" sa hon.

-Nej det är du inte, sa jag aningen uppbragd.-Du säger ju att du har utsatts för övergrepp. 

-Inte av min pappa sa hon. -Han var oskyldig.  

Och då slog det mig för första gången hur jag missuppfattat hennes historia. Varför ringde du inte tidigare Micro? Eller varför gjorde inte jag det för den delen? Men även här har Henrik spelat en aktiv roll i att så split som egentligen aldrig borde ha behövt finnas.

Även Micro hade så klart information om HenrikJ, men den går stick i stäv med den föregående teorin.
Micro har idag ändrat sin syn på mitt fall, och har nu insett att sanningen som hon tidigare försvarade inte var sann. Och vem var det som matade ut den och eldade upp tråden via PM och mail? Jo HenrikJ förstås.
Den sjuka människan har aktivt matat människor som Micro, som trots allt endast vill värna barn, med "inside information" om hemska Daddy, och på¨det sluga viset har han värvat henne till motståndarna. Att HJ hade direktkontakt med C gjordes också klart. Vilken roll har han spelat där? Är detta en människa som har C:s förtroende? Eldar han på hennes fantasier?

Men Henrik hade även en gång ringt till Micro i egen hög person. Från hemligt nummer naturligtvis. Han hade presenterat sig som HenrikJ från tråden om Daddy och påstått att han var en person som kände mig från alternativbyn i Svenshögen, där jag och C bodde tidigare. Att han alltså var en person som stod mig nära och på det viset hade den insyn som han skröt med i tråden.

Detta är information som jag ställer mig ytterst tveksam till, men som naturligtvis får mig att känna mig mycket olustig. Jag har försökt tänka tillbaks, men kan inte komma på en enda man från den tiden som jag var ovän med eller som tyckte illa om mig. Idag umgås jag bara med en enda tidigare granne från byn. Han som blev min bästa vän. Och honom kan man definitivt avskriva.

Det fanns iofs en äldre man (äldre än mig) i C:s närhet som visade ett osunt intresse för henne, och därmed inte gillade mig, men han bodde aldrig i byn, och vi träffades där endast en gång som hastigast.

Nej detta måste vara en fint för att sätta griller i huvudet på mig. Men det känns naturligtvis ändå olustigt att det ens påstås. För OM det skulle vara så, så har jag en riktigt sjuk psykopat i min närhet, som jag inte har en aning om vem det är.

Jag fick även en förklaring på nicket "Logga ut". Ett nick som skapades av personer runt Micro som var förbannade på mig för mina artiklar där hon hängdes ut. Det var alltså ilska å Micros vägnar som drev det nicket.

Var det HenrikJ som mordhotade Micro?

Jag har rensat bort alla artiklar där Micro nämns vid namn från denna blogg. Jag är ledsen för allt obehag dom kan ha ställt till. Micro säger sig ha fått samtal från anonyma människor som hotat henne för hennes roll i Daddytråden. Jag säger nu som jag sa till henne. Jag kan garantera att ingen av alla människor som jag känner, och som stått på min sida i detta evighetskrig, står bakom några hot. Bara tanken är rent absurd.

Min gissning är att det har iscensatts av HenrikJ. Micro sade att hon inte nämnt detta för HJ nämligen. Ändå har HJ skrivit massor med inlägg där det sägs att Daddy och hans anhang hotar barnfamiljer.

Hur kunde han i så fall veta det?

Börjar det gå upp ett ljus nu om vilken oerhört sjuk och farlig människa vi jagar? Och vidden av det bedrägeri som utförts mot sveriges riksdag och våra barn? Varav mitt bara är ett av tusentals?

Måtte vi hitta den jäveln snart.

Gick in för att se om Antonsson på andra sidan vallgraven hittat några nya scoop. Och man blir nästan aldrig besviken. I inlägget "Bråka aldrig med en ninjakatt" hittade jag flera stycken. Synd bara att Monica "jag ljuger aldrig" Antonsson lyckats virra till allt som vanligt. Jag kände därför att det är bäst att rätta till några Antonssonska sanningar innan dom blir för"sanna".

Antonssonsk sanning nummer ett:

"De senaste dagarna har Viktiga Lena snäll som hon är försökt att lugna ner Daddy ett spadtag vad gäller såväl Syster Dyster som annat. Det har gått så där, om jag förstått det hela rätt. " 

Jaså? Jag tycker det har gått utmärkt. Men det berodde väl snarare på Syster Dyster själv än på Viktiga Lena? Anledningen till Lenas samtal var för övrigt att hon ville berömma mig för mitt förra inlägg, och framföra sin glädje över att vi slutit fred jag och Karin.

Antonssonsk sanning nummer två:

Han har flera gånger frågat henne om hon kan påverka vad jag skriver. Det kan hon naturligtvis inte men det hade han uppenbarligen hoppats. Jocke och hans extremistpolare tycker sig nämligen ha rätt att tysta mig. Och när jag inte "lyder" tar de sig friheten att "straffa" mig också.  Som vilka nazister som helst alltså. 

Jag diskuterade givetvis en del av innehållet på Monicas blogg med Lena. Det är klart att man är nyfiken på vad som driver människan. Lena lät väldigt förstående faktiskt när jag bland annat påpekade hur jag ständigt anklagas för ditt och datt på Antonssons surdegsblogg, men sa tydligt att hon inte hade med det att göra och att hon inte kunde rå för vad som skrevs där. Ett svar som jag vill minnas att jag accepterade utan vare sig knot eller protester. Min avsikt med frågan var inte menad som något ifrågasättande av Antonssons rätt att blogga. Det kan ju låta fånigt, men jag skulle faktiskt sakna surdegsbloggen om den försvann. Den bjuder ofta på stor underhållning. Och även om det kanske inte är så kul att bli kallad allt från hacker till kvinnohatande nazist så tar jag det med ro. Jag antar att  Godwins lag gäller även på tantbloggar.

Antonssonsk sanning nummer tre:
 
De är särskilt irriterade över att jag som andra skrivit om högerextremister, papparättshaverister och det vidriga med på nätet uthängda vårdnadstvister. Jag kan förstå det - skyldiga som de är. Men det får de faktiskt tugga i sig. Sådan är lagen. Dessa extremister tar sig emellertid friheten att sabotera mina bloggar och svärta ner min person. Det ska jag liksom bara ta. Det har jag själv jobbat ihop till, tycker Jocke. Nu får jag skylla mig själv. 

Vad är jag skyldig till Monica? Som jag sa till Lena; jag måste vara Sveriges knäppaste högerextremist som har röstat på sossarna i hela mitt liv. Och innan du springer till SÄPO, och den militära underrättelsetjänsten med historier om extremister och blogg-sabotörer kan du väl förklara för oss som undrar på vilket sätt jag är en sådan? Jag har flera gånger talat om för både dig och Lena att jag inte har hackat din blogg. Jag gissar att du själv har orsakat problemen faktiskt. Förmodligen genom att editera och mixtra med saker du inte begriper. Men som sagt, det är i alla fall inte jag. Och det vore faktiskt snyggt om du offentligt kunde avstå från brottsbeskyllningar mot mig utan att ha ens det minsta lilla indicie ens. 

Vad gäller det där med skylla dig själv. Det handlade ju om dina ogrundade beskyllningar av John Johansson och Tommy Jonsson och deras av dig påstådda beställningar av barnporr från norrköpings tingsrätt. Jag sa att jag förstår att John är förbannad. Det tolkade du som att du får skylla dig själv, och ja till viss del har du ju rätt i det. Jag kan även lägga till här, att jag tror det skulle ha varit en nyttig erfarenhet för dig att bli uthängd och beskylld för saker på nätet OM du hade haft minsta lilla förmåga att reflektera över orsak och verkan och OM du hade hyst bara en liten gnutta ödmjukhet. Men du saknar bägge. Det gör du helt klart i inlägg efter inlägg.

Du är inte HenrikJ skriver du och sedan vrålar du i ditt mail att du inte har en aning om vem det är. Kanske är det sant? Men om jag vore du skulle jag fundera på hur jag ens kunde bli misstänkt. Och på varför jag snart är lika "populär" som internets mest jagade troll bland alla normalt tänkande människor.

Antonssonsk sanning nummer fyra:

Var fick han luft ifrån, undrar man. Han som ser spöken överallt har aldrig ens varit i närheten av den smutskastningskampanj mot framför allt mig som han med liv och lust deltar i.  Detta är inte förenligt med svensk lag och jag ska se till att det prövas på både längden, bredden och tvären innan detta är över. Vår grundlagsskyddade yttrandefrihet gäller alla.  

Samma Monica Antonsson som värnar så heroiskt om vår grundlagsskyddade yttrandefrihet anser att vårdnadstvister skall förbjudas att diskuteras på internet. Och likaså skall det vara förbjudet att hänga ut myndigheter och tjänstemän som missbrukar sin makt. Hur går det där ihop egentligen? Om det är någon som värnar vår yttrandefrihet så är det väl jag? Jag är ju till och med villig att riskera straff för att stå upp för både min och andras. 

Jag om någon skulle dessutom välkomna en prövning på längden, tvären och bredden av denna härva. Efter det så kanske till och med Antonsson skulle begripa vem som borde be vem om förlåtelse? Men jag tvivlar på att ens det skulle hjälpa i hennes nuvarande uppenbarligen allt mer psykotiska tillstånd.

Antonssonsk sanning nummer fem:

Jocke har sagt till Viktiga Lena att om hon bara stänger sin alltigenom kärleksfyllda blogg så ska han minsann se till att Fucken raderar alla lögner om henne ur sin slaskblaska - där åtminstone Jocke aldrig har sett att vi kallas pedofiler, barnaskändare och mördare. Så det tror han inte på. Och skulle han få syn på något sådant så ska han omedelbart säga åt Fucken att ta bort det.  Utpressning alltså! Om du bara lyder och gör som jag säger så kanske jag kan skona dig och din familj från våra smutsiga övergrepp.  

Den här sanningen är en riktig höjdare. Jag skulle gärna vilja att Lena ringer upp mig igen så jag får fråga henne om hon verkligen uppfattat mig så här, eller om det är Antonsson som lagt in sina egna tolkningar?Vi diskuterade självklart de, som hon såg som lögner om henne, som låg på Yakida.se. Jag sa då att hennes blogg ju inte direkt var en blogg som innehöll särskilt mycket viktigheter. Mest kärlek till alla osv. Hon skrattade då och höll med om det. Jag frågade då varför hon inte bara tog bort bloggen, eftersom den ändå inte innehöll något viktigt.  Men hon svarade att bloggen är viktig för henne och för hennes gamla pappa som läser den varje dag. Ett argument som jag absolut både förstår och köper helt och fullt. Därmed var den diskussionen avslutad. Jag har personligen inga problem med Lenas blogg och för mig får den gärna vara kvar. Varför skulle jag vilja att den försvann? Det står inte ett ord om varken mig eller andra slemma fäder i den.

Antonssonsk sanning nummer sex:

Jag förstår mycket väl vad han och de andra är ute efter. Fult. Han uppmanade alltså Lena att stänga sin oskyldiga blogg och starta en ny anonymt. Vi ska alltså skrämmas till tystnad. Bara väldigt rädda, kränkta män kan komma på något dyligt. Det är för övrigt också vad han säger om Fucken. Att han är rädd. Och att han just därför måste förtala oss med påhittade lögner som han falskt påstår att han har bevis för.  Fucken är alltså livrädd den lille pysen. Det sa för övrigt också ett av hans ex som har kontaktat mig. Frågan är vilka hjärnspöken det är som skrämmer karln? Varken jag eller Lena har något ansvar för dem.

Ja denna sanning är ju en spinoff på den förra. Men det där med att jag skulle ha sagt att John är rädd. Det måste ha kommit från en diskussion jag och Lena hade om näthatet. 

-Motsatsen till kärlek är hat sa Lena.
-Nej jag tror det är rädsla, sa jag

Jag tror nämligen att hat uppstår genom rädsla. Rädsla för det vi inte förstår. Det hat som vi ser så många tecken på på nätet är ofta ett resultat av just okunskap och ovilja att ta reda på fakta innan vi talar. Något som jag tycker inte minst tydliggjordes i mitt förra inlägg. I Antonssons logikcentrum tolkas alltså detta på följande vis.

• Jocke säger att motsatsen till kärlek är rädsla
• Yakida hatar mig
• Yakida är rädd
• Logiskt

Som jag skrev i en kommentar nyss, ingen har orsak att försvara Fucken (som Burken gjorde 15/2 2011) mer än - Fucken.
That´s all for now, folks! 

Ja Monica, jag ock Lena skrattade åt ditt inlägg om Yakida och burken. Lena berättade hur du en morgon hade ringt tidigt när hon låg och sov, ivrig att berätta om detta senaste scoop. "Nu skall du höra här" Jag berättade då mycket riktigt att det inte bara finns en burk utan flera, men att John nog inte är medlem i brödraskapet. Mer skratt.

Jag sa att dom ju har olika namn dom där burkarna och frågade om inte Lena och Monica hade märkt det? Jag sa att det också ju är skillnad på hur dom skriver. Att jag tyckte att vissa burkar ibland skriver riktigt kloka saker, medan jag hade svårare att hålla med om en del andras inlägg. Men att någon burk skulle vara fullständigt galen, det har jag inte sagt. Det kan säkert Lena bekräfta om hon är den ärliga person som hon påstår.

Nå, det var alltså det senaste tillrättaläggandet av Monica "jag ljuger aldrig" Antonssons senaste sanningar.

Nu skall jag åka och handla mat. Man blir hungrig av att boxas.

OBS. All konversation som redogörs för i detta inlägg är fritt ur minnet. Ingen inspelningsutrustning eller andra dolda mojänger har använts. Det lovade jag innan och jag har ärat det. Om Karin ser något i texten som hon inte tycker stämmer med hennes bild av vad som sades får hon gärna rätta mig.

Efter att ha tvingats börja om på detta inlägg för andra gången är jag nu rätt lack på mitt #%¤@  bloggverktyg som, iofs oftast är bra, men ibland är en ¤&#% finne i röven. Tydligen har det bestämt sig för att jävlas med mig idag. Men nog om det. Efter en cigg och lite djupandning är jag snart lugn som en filbunke igen.

Så möttes vi då till sist så som vi bestämt. Ibland undrar jag om det inte ändå finns ett öde eller en högre makt. Efter att jag publicerat de två senaste artiklarna om Syster Dyster, visar det sig att hon, just denna vecka,  bestämt sig för att åka till Göteborg. Och så här efter att ha smält mötet en aning, undrar jag om inte någon däruppe tyckte det var dags att vi sågs. Synkronicitet ni vet?

Både Karin och jag hade innan mötet avråtts av vänner på respektive sida. Lustigt nog med i stort sett samma argument. –”Akta dig för att träffa den där psykopaten. Det leder inte till något gott”.

Jag tror emellertid att Karin håller med mig då jag säger;  att någon psykopat träffade i alla fall inte jag idag. Tvärtom. Jag träffade en människa som var lätt att prata med på det där sättet som vissa är. Ni känner säkert igen den där obekväma känslan man kan få ibland då man möter en främling. Då man måste fylla tomrummen mellan meningarna för att inte tystnaden skall bli så där pinsamt lång. Med andra personer känner man inte alls det där. Istället känns det som om man redan känt varandra länge. Med Karin var det det sistnämnda.  Vårt samtal inleddes kl 13 och avslutades inte förrän klockan nästan hunnit bli sju.

Jag undrade stilla lite förvånat vart sjutton dom där sex timmarna hade blivit av?

Kan jag verkligen vara så skrämmande? Jag?

Då jag anlände till den överenskomna mötesplatsen kl 13:00 som avtalat, satt Karin redan och väntade. Hon var upptagen med att peta in ett bankärende på sin mobil och jag lade märke till att hennes händer darrade då hon tryckte på siffrorna. Plötsligt förnimmer jag en helt oväntad men stark känsla av empati.  ”En psykopat och iskall lögnare  skulle aldrig visa rädsla eller nervositet på det sättet”  minns jag att jag tänkte.  

Jag tänkte på hur vi kränkta stackare i ilskna och hatfyllda kommentarsfält målar upp bilder av varandra som monster. Bilder som sällan  stämmer med verkligheten. För något Syster Dyster-monster var det inte som satt i den där pianobaren och väntade på mig idag. Bara en spänd och lite rädd kvinna som säkert hade samma farhågor för att möta det läskiga Daddy-monstret som ju säkert är det som finns under hennes säng. Daddy, den kvinnohatande och högerextrema pappabloggaren som då han blir arg, kan vara så aggressiv, vass och elak mot sina motståndare.

Vi kom faktiskt in på just det under vårt samtal. Jag frågade hur det kom sig att Karin från början hade fått sitt agg mot mig, och var det kom ifrån från början?

-Du kan vara så elak mot människor som inte håller med dig. Varför är du det?

Jag fick faktiskt  lov att reflektera en aning.  Jag tror jag sa någonting i stil med;

-om man stått i en ring och boxats oavbrutet i sex år, så blir man till slut ganska bra på det. Kanske man inte alltid märker det själv?

Man märker nog inte heller alltid hur hårt man ibland slår. Dessutom inte att man kanske ofta är den starkare, vilket man så klart lätt blir då man känner sig djuot kränkt och att man faktiskt slåss för sitt och sina barns liv. Det adrenalinpåslaget får ju förmodligen inte den som kritiserar utifrån på samma sätt. Men jag kämpar med att alltid vara korrekt och respektfull så långt som möjligt,  och jag har faktiskt aldrig förstått  eller ens tänkt tanken, att jag kan te mig som skrämmande eller farlig för någon. 

Pennan är ju dock mäktigare än svärdet. Och kanske man borde göra en tavla med dom orden och sätta upp på väggen som påminnelse?

Internet med sin schimära anonymitet tycks dessutom ha en förmåga att förvandla oss till något som vi egentligen inte är. Något fulare.

Men  nu till det ni alla väntar på. Hur låg det då till med Karins roll i HenrikJ, Flashback och SoD härvan nu då? Eftter att ha beställt varsin Latte så kom vi till till slut fram till själva kärnfrågan. 

"Jag har gjort saker som jag  idag inte är stolt över" 

Karin sa att hon inför mötet idag bestämt sig för att berätta hela sanningen och stå helt och fullt för sina handlingar. Och det gjorde hon;

- Det var jag som startade SoD. Det är inget som jag är särskilt stolt över idag, och jag hade helst hoppats slippa att erkänna det, men sanningen kommer ju oftast ikapp till slut. Jag tror på karma. Jag skall ta bort bloggen. Jag har också deltagit i Flashbacktråden under namnet (XXXX), men det visste du ju redan. Jag får leva med det jag gjort,  men jag  är inte HenrikJ, och jag vill inte bli förknippad med den personen. Jag har gjort en del dumma grejer, men jag har aldrig skrivit en enda majskolvskommentar om varken dig eller R. Jag skulle aldrig kunna göra det. Det är helt enkelt inte jag.

-Men varför startade du bloggen då?

-Den föddes ur ilskan du då skrev du dina Bjästa artiklar. De flesta som deltog kom faktiskt från Bjästatråden

Och det är ju sant. Bjästatråden var vid denna tid full av människor som var minst sagt arga och upprörda över hur "Linnea" hade blivit behandlad av skolan, mamman, prästen och allt vad det var. Då jag bara dagarna efter skrev och ifrågasatte reportaget, så fick man plötsligt en människa av kött och blod att rikta sitt hat och sin ilska emot.

Jag har i självreflekterande samtal med rutinerade journalister efteråt kommit att inse vilken fullständigt korkad och omöjlig kamp det där var. Människor är i pöbel-läge efter ett sånt där känsloreportage. Då en människa är i den sortens ilska, så är någon låtsas skit-journalists sanningar på en blogg det sista dom vill ha. Oavsett sanna eller inte. Det har ingen betydelse. Dom arga vill inte ha sanningar, som vill ha blod. 

Jag lärde mig en nyttig läxa. Man ifrågasätter inte ett sådant reportage dagen efter det sänds. Oavsett hur motiverad kritiken än är. Samtidigt vore ju jag inte jag om jag inte gav mig på sådana absoluta stolleprov ibland. 

Och när jag mot bättre vetande ställer mig mitt i vägen för mobben så måste jag självklart välja kanske den största och argaste i uppdrag gransknings historia. Men sån är jag. Vissa säger att det är ett ADD drag. Att inte alltid noga analysera bottendjupet innan man bestämmer sig för att dyka i. Det tycks inte heller hjälpa att man ofta slår sig hårt i skallen.


Det var ju mycket riktigt ifrån Bjästatråden som kräldjuret HJ kom ålandes in i min tråd. Okej, men det förklarar ju ändå inte allt. 

"Det var jag som råkade förmedla kontakten"

Var det via dig som C:s och mormors vridna påståenden har spridits på Bla Flashback? Ni har ju bevisligen haft kontakt?

-Nej, men på sätt och vis kan jag nog ha ett visst ansvar även för det. Sa Karin och såg ner i bordet.Personerna som du jagat på Flashback var naturligtvis även aktiva på SoD. Ahmenvafaan , vet du ju redan vem det är. Men jag hade även kontakt med ”Binkermuniten” och ”JanHemming”. Jag vet inte vem det är, men jag vet i alla fall att det är samma person.

-Jag är ganska säker på vem hon är; sa jag.
-Och så var det ju Micro113, som du också vet vem det är.

.Ja

-Ja och så Ulrika Olsson och HenrikJ då. 

Men Karin vet tyvärr inte mer än jag om vem denna HenrikJ är. Det svor hon på. Men däremot visste hon hur HJ och de andra troligen fått kontakt med C. 

-Det är nog mitt fel. Jag vidarebefordrade ett av hennes mail till dessa fyra, utan att tänka på att dom i samma stund fick hennes mailadress. Det var Micro som påpekade för mig senare att jag nog borde tänka på att ta bort sådana uppgifter, men då var det ju redan för sent.

Allt detta låter logiskt för mig, men en viktig fråga återstod emellertid:


HJ fick login till "SoD"

-Varför var SoD:s profil på blogger registrerad på ”HenrikJ”?  

Karin svarade att hon faktiskt inte ens vetat om detta. Att det kom som en nyhet för henne med då det nämndes på Daddys. Men även det kan ha en logisk förklaring. HenrikJ var nämligen ett tag påtänkt som skribent  på SoD. 

-Jag minns inte om h*n fick ett login, men jag tror det och att det är så det måste ha gått till. Jag inte att HJ någonsin skrev något där. I alla fall inte vad jag kan minnas. Däremot kan han ju mycket väl ha skrivit in sitt namn på bloggens profil. Han var ju fortfarande rätt stolt över det på den tiden.

-Så när du hade kontakt med honom så var det bara en anonym person på samma mailadress som jag har? henrikjespersson@hotmail.com?

-Ja, det är allt jag vet. Om jag hade vetat något mer så hade jag berättat det. Jag tycker idag lika illa om det han har gjort som alla andra.

Jag vet vad vissa av er tänker nu. ”Ja ja han är allt bra godtrogen den där Daddy”.  

Min lögnradar är nog iofs inte bättre än någon annans. Men ni var inte med idag. Nu läser just nu detta på en blogg. Min dag blev åter en stor och nyttig påminnelse om vilken stor skillnad det blir från att stå öga mot öga med en person och inte endast läsa vad han eller hon skriver.  Om ni varit där vid vårt bord och iaktagit eller deltagit i samtalet så tror jag att ni kommit till samma friande slutsats som jag. 

Karin var ärlig idag. Kanske inte om allt, men åtminstone gällande de stora och viktiga frågorna. 

Vi talade förutom detta om massor av andra saker. Man hinner faktiskt med en hel del på sex timmar. Oavsett hur korta dom känns. Jag är väldigt glad att jag skrev de här inläggen på bloggen, även om jag återigen tycks ha missat målet så har jag fått ytterligare viktiga pusselbitar. Dessutom, om jag inte hade gjort det så hade jag inte fått chansen att träffa Karin idag och inte heller hon mig.

Jag tror att vi bägge lärt oss en läxa. (Vissa läxor kan faktiskt även jag lära mig av).  Bakom varje anonymt nick på internet som spyr ut sin ilska och sitt hat, så döljer sig en verklig människa av kött och blod. En människa som är summan av sina upplevelser och som, likt alla andra av vår art är mer eller mindre känslostyrd.

Bakom ett inlägg eller en kommentar ser man henne inte. Särskilt inte om den är anonym. Däremot elakheterna hon skriver. Dom som sårar och kränker tills man passerar gränsen för vad man tål och börjar peppra tillbaks i sin sårade stolthet och sin ilska. Sedan är de anonyma myrornas krig i full gång, och det tar aldrig slut. Lågorna kan dö, men glöden under askan finns kvar. Det räcker att kasta på nytt bränsle så flammar det upp igen.

Riktig fred kan nog  bara slutas genom att trycka en annan människas hand och se in i en hennes ögon. Inte bakom skärmar och anonyma VPN tunnlar.

Jag tar härmed tillbaks mitt påstående om att Karin är HenrikJ. Jag tror på henne då hon svor på att trots det hon faktiskt har gjort,  inte skulle vara kapabel att skriva porrnoveller om mitt eller någon annans barn.

-Jag har förresten aldrig trott på att du var skyldig till dom där anklagelserna.

Utpekandet kommer jag naturligtvis att få äta upp rått  på en närbelägen surdegsblogg, men jag ångrar det inte. Jag är glad att jag skrev detta. Annars hade jag inte fått denna nya information, och inte heller att lära känna Syster Dyster och därmed missat detta mycket trevliga och intressanta samtal.

Och i ärlighetens namn så var hon ju inte heller helt oskyldig. Däremot härmed förlåten. Jag skall för övrigt ta bort dom två tidigare inläggen.  

Kanske är just detta medicinen för att bekämpa näthat? Analoga ”In real life” träffar mellan kombatanter ur olika grupperingar, ensamma över en kopp kaffe, långt ifrån datorer och internet. Det skulle säkert inte funka varje gång ,men ändå förvånansvärt ofta. Det är jag säker på.  

Det tror i alla fall jag, och jag tror Karin håller med. 

"Detta är inte något jag  idag är stolt över" Sa hon, och det är iofs inte svårt att förstå. Däremot tycker jag Karin, att du kan känna dig stolt över att du vågade föreslå ett möte, och att du vågar stå för det du gjort. Hittills är det det som skiljer dig och dom andra som deltog.  

Sträck på dig,

(Mail on line)  En ny lag instiftas för att hjälpa miljontals barn från splittrade hem. Den brittiska regeringen kommer att utarbeta radikala förändringar av 1989 års vårdnadslag- 

Miljontals barn från splittrade familjer kommer att beviljas nya rättigheter för en "fullständig och kontinuerlig relation" med båda sina föräldrar.

Målet är att se till att den förälder som lämnar hemmet - oftast fadern - inte kan stötas ut ur sina barns liv efter en ovänskaplig separation.
Regeringen har beslutat att en lagändring är nödvändig med tanke på alla de hjärtskärande bevis för att ett stort antal barn och ungdomar vars familjer splittras, förlorar kontakten med en förälder för alltid.

Domstolarna kommer att tvingas se till att  barn har en "lika rätt till en riktig relation med båda sina föräldrar". Det enda undantaget är när en förälder är bevisat olämplig.


Arbets och pensionsminister Iain Duncan Smith och vice premiärminister Nick Clegg har avfärdat invändningar mot lagförslaget från justitieminster Kenneth Clarke. Dom avvisade även resultatet av en omfattande översyn av familjerätten som publicerades förra året. På måndag (6 Februari) kommer regeringen tillkännage en ministär arbetsgrupp som skall utarbeta radikala förändringar till 1989 års vårdnadslag.
 
En skilsmässa är aldrig bra för barnen oavsett hur av godo den är, visar en ny studie. Den visar till och med att Skilsmässor är skadliga för hälsan. Mest för unga par, då de ofta har små barn och är känsligare för förändring. Men allra värst är det alltid för barnen.

Lagen anger idag att barnets behov skall sättas främst i domstolar, men papparättsrörelsen i England har länge klagat över att domare ofta hyser idéer om att mammor är "viktigare" än pappor. Särskilt ogifta pappor säger att de är i underläge genom att de tvingas ansöka om vårdnadsrätt i domstol, eller få den beviljad ​​genom ett avtal med modern.

"Lagen kommer att skrivas om," sade en regeringskälla. "Barnens välfärd måste naturligtvis fortsatt vara av största vikt - men parallellt måste en lika rätt för ett barn att ha en ordentlig relation med båda föräldrarna säkerställas. 

"Det skall inte finnas någon inbyggd juridisk diskriminering mot varken fadern eller modern, och i de fall där det inte finns några sociala hinder, vill vi nu se denna princip förstärkas genom lag. "Detta handlar om barnen. Vi vill vara tydliga med att båda föräldrarna ska ha en fullständig och fortsatt roll i sina barns liv efter en separation. "Regeringen kommer även att avsätta 150 miljoner kronor till medlingstjänster för att uppmuntra fler par att lösa sina tvister utanför domstol.

Barnminister Tim Loughton berättade för Mail on line: "Domstolarna är sällan den bästa platsen för att lösa privata tvister om vårdnad av barn. Det är därför vi vill se ökad användning av medlingför att lösa föräldrarnas tvister utanför domstol. 

"Det är även korrekt att vi fortsätter att uppmuntra pappor att ta ansvar som jämlika föräldrar och till fullo delta i vården av sina barn från början." 

Beslutet går emot de viktigaste resultaten av en utredning av familjerätten, som genomfördes för justitieministeriet av den privata affärsmannen David Norgrove, och som publicerades i november.Kommissionen drog då slutsatsen att om man skulle ge pappor delad vårdnad, varannan veckas boende, eller till och med endast rätt att upprätthålla en meningsfull relation med sina barn efter en separation, "skulle det göra mer skada än nytta". Utredningen utlöste omedelbart en revolt inom regeringen, ledd av Mr Duncan Smith och Mr Clegg, som insisterade på att lagen måste ändras för att stärka fäders rättigheter. 

Officiella siffror visar att en av fem barn från splittrade familjer förlorar kontakten med den frånvarande föräldern, vanligen deras far, inom tre år efter skilsmässan för att därefter aldrig återfå den.

Av JAMES CHAPMAN 

Daddys-Sverige vill härmed rikta ett stort grattis till England och framförallt de största vinnarna med detta förslag. Dess barn. Här i Sverige får vi drabbade föräldrar emellertid kämpa vidare mot det barabari och de människorättsbrott som utförs mot barn och föräldrar i domstolar och familjerätter. Men så är det ju ofta med Sverige. Vi var också det sista landet i Europa att avskaffa dödsstraffet.

Tänk den dag då man får läsa en sådan här rent poetiskt vacker artikel i Svd eller DN. Bara tanken känns overklig. Att en sådan här progressiv och nödvändig lag skulle få svårt att accepteras i vårt land beror nog mest på vårt socialistiska arv, samt att allt för många människor fortfarande sitter fast i absurd folktro, hjärntvätt och feministpropaganda.

Men en dag kommer även vi i vårt land att få glädjas på samma sätt som de engelska papporna, mammorna och deras barn får göra nu. Vi verkar tyvärr dock sakna modiga och sunt tänkande politiker i vår regering som likt Nick Clegg, Ian Duncan Smith och Tom Loughton törs drämma näven i bordet och ryta ifrån, mot de  mörker människor som för personlig vinning och en totalitär ideologi kan utsätta barn för rent ofattbara illdåd.

Så i vårt land får vi finna oss i att även i fortsättningen få våra och våra barns hjärtan sönderskurna. Men en dag är det vår tur, det är jag säker på. Frågan är bara hur länge till vi skall tvingas vänta?

Sprid den här artikeln!

Fler Barnhus ökar rättssäkerheten skriver GT. Rättssäkerheten för vem då? För barnen? Nej knappast. Inte i Göteborg i alla fall. Inte så länge där jobbar barnutredare som är fördomsfulla och har förutfattade meningar om kön på förövare. Som inte håller sig inom lagen, inte förstår sig på barn, eller bryr sig om att faktiskt lyssna på dem, och som försöker tysta en fri opinionsbildning. Barnahusen är som kommunismen. En vacker tanke i teorin, men korrupt och diktatoriskt i realiteten. Jag kan nu visa hur det egentligen fungerar bakom dom låsta dörrarna till dessa förhörscentraler för barn.

Den som fick hand om utredningen om mitt påstådda sexuella ofredande, efter att den tidigare förvalningschefen i Kungsbacka, Gunnel Pettersson, polisanmälde mig på tredjehandsuppgifter, var inspektören vid länskriminalen Maria Brage. Barnutredare på Barnhuset i Göteborg.

När polisen får in ett fall där ett barn misstänks ha utsatts för ett brott så är det poliser och åklagare med speciell utbildning som skall utreda.
Huruvida man ens skall videoförhöra barn knappt fyllda fyra år som R var vid tillfället tvistar man om, men dom flesta är nog överrens om att det är absolut en nedre gräns. Att förhöra barn som är så små kräver dessutom en utomordentlig lyhördhet och en förmåga att lyssna och tolka vad barnet säger, utan fördomar och förutfattade meningar om den misstänktes skuld eller oskuld. 

Så mycket bör väl dom flesta också vara överrens om. Så hur skötte Brage denna utredning då?

Hemliga olagliga förhör

Ja att hon i strid med gällande lagar på området höll hemliga och odokumenterade förhör med barnet har jag ju redan redovisat. Det visar dessa journalanteckningar, som man från kommunen i det längsta försökte hindra mig att få ta del av. Att detta är ett lagbrott har enheten för polismål bekräftat i samtal för två dagar sedan. Orsaken bör väl för dom flesta te sig rätt självklar.

Det betyder alltså att når R videoförhördes första gången, vilket var det protokoll som tidigare publicerades på denna blogg, så hade förhörsledaren redan haft minst ett förhör med henne. Ett förhör där ingen vet vad som sades, utom Brage själv.

Men varför hålla förhör över huvud taget?

En av dom saker jag minns bäst från den gången jag och mitt ombud kom till Barnahuset i Göteborg för att kunna följa förhör nummer två från medhörningsrummet är när Maria Brage upprört säger "Vi kan ju inte ha förövare här på barnhuset. Det förstår ni väl". 

-Javisst, men var ser du någon sån då? ville jag fråga, men bet mig i tungan. Likadant uttryckte hon sig för övrigt i telefon med mitt ombud, men kom då snabbt på sig och sa "misstänkta förövare" menar jag.

Nu visar det sig, precis som jag misstänkte att Maria Brage hade sin bild klar angående min eventuella skuld, redan innan hon ens hade förhört mig. Det förhöret skedde nämligen den 17 Juni. Så här uttryckte sig Brage den 6 Juni, dvs långt innan jag var hörd och innan R var förhörd en andra gång.

Så är alltså tågordningen hos utredarna på barnhuset i Göteborg. Först bestämmer man sig för att fallet bör drivas vidare, sedan hör man dom inblandade. Dom flesta håller nog med mig om att ordningen bör vara den omvända. Åtminstone om man har minsta ambition att bedriva en rättssäker utredning.

"Nekas att själv välja försvarare"

Den 17 Juni var jag och min advokat hos utredare Brage på polishuset i Göteborg på förhör. Först försökte man emellertid neka mig rätten att välja advokat själv. Man upplyste mig brevledes att jag av kostnadsskäl var tvungen att välja en advokat inom Uddevalla domsaga. Vidare fick jag veta att om jag inte själv kunde välja en så skulle man gärna bistå mig med detta. Som tur var kunde den advokat jag hade valt hjälpa mig att upplysa myndigheten om mina medborgeliga rättigheter på området. Annars hade jag alltså suttit där med en advokat från Uddevalla, vald av åklagaren, och förmodligen medlem av samma Rotaryklubb.

Bevis "fastnar" på vägen

Under mitt, för utredaren onödiga förhör, lämnade jag min redogörelse för vad som hänt. Advokaten lämnade in diverse handlingar som han och jag menade var ganska starka bevis för min oskuld. Handlingar som inte minst visade att den anmälande modern redan vid denna tid hade gjort en rad andra anmälningar för allt från olaga hot till ofredande. Likaså domen från året innan som fastslog att anmälningarna varit grundlösa. 

Det var även stämningen som gjordes mot mig innan sommarumgänget året innan, där jag bland annat påståtts ha jagat mor och barn med min bil i tio minuter. Påståenden om att jag skulle ha ringt 100 gånger om dagen, och...ja ni fattar säkert poängen med att delge åklagaren dessa dokument. Det borde ju säga en del om anmälarens trovärdighet om inte annat.

Det gjorde nog däremot inte Maria Brage, för dom nådde nämligen aldrig åklagaren. Då jag 14 dagar senare själv ringer åklagarkammaren i Uddevalla för att höra om utredningsläget och om han ansåg att det hade förändrats efter att han fått ta del av dessa bevis blev han ett totalt frågetecken i telefonen....Bevis?

Detta skýllde man sedermera på "ett tekniskt fel". Man ville dock inte precisera sig mer än så. Men det är klart, det måste ju vara tekniskt mycket avancerat att skicka en bunt papper från Göteborg till Uddevalla. Man kanske inte borde ställa så höga krav på polisen?

"Advokat närvarade inte"

I samtal med åklagaren efter JAG sett till att han fick dessa bevis så fick jag veta att ytterligare ett videoförhör skulle hållas med R. Detta var en ren rutinsak och skälet till att förhöret var nödvändigt var att även försvaret måste få chansen att ställa frågor till målsägaren, dvs dottern. Att hon skulle vittna i rätten vid fyra års ålder var nämligen, och helt förståeligt, helt uteslutet.

Förhör nummer två håller Brage den 6 Juli 2009. Hon har då ringt mitt ombud i vårdnadstvisten för att upplysa om att förhöret skall hållas. Han meddelar då att det inte är han som företräder mig i brottsmålet. Vidare meddelar han att advokaten hon söker har semester, men också klart och tydligt att han är inställd på att bryta den för att delta i förhöret. Brage får advokatens mobilnummer. Så vad gör hon då? Ringer hon advokaten på hans sommarställe? Nej hon skickar en kallelse till hans kontor som hon vet är semesterstängt.

Sedan håller hon förhöret ändå, förmodligen nöjd med att hon ju faktiskt har skickat ut en kallelse. Visserligen till ett semesterstängt kontor, men ändå.

Därefter skriver utredaren på socialtjänsten ännu en journalanteckning efter att Brage mailat och meddelat läget i "deras gemensamma ärende".

Varför skriver Brage (eller möjligen Bäckstrand) vårt "gemensamma ärende" inom citationstecken? Och på vilket sätt är det relevant för socialtjänsten huruvida advokaten närvarade eller inte?

Såvida det inte fanns en uppgörelse innan om att advokat helst inte skulle närvara förstås. I så fall blir ju mailet begripligt. En konsekvens av barnhusen är just att polis och socialtjänst numera samarbetar mer intimt i dessa ärenden. Den tidigare, mitt tycke vettigare synen på rättssäkerhet, gjorde helt klart att polisens och socialtjänstens utredningar skulle bedriva parallellt med vattentäta skott. För att inte riskera att man påverkade varandras utredningar. Med barnahusen har man övergivit den regeln helt och hållet.

Försökte tysta bloggen

När så de inblandade utredarna och socialcheferna plötsligt upptäcker att det finns en blogg som redovisar vad som händer i ärendet (i alla fall så gott jag kunde. Sekretessen låg blytung och jag hade förlorat vårdnaden), så blir man väldigt bekymrade. Så pass bekymrade att man kopplade in cheferna på respektive arbetsplats för att försöka hitta något sätt att få tyst på mig.

Den 17 Juni, lustigt nog samma dag jag är på förhör meddelas Brage om att det finns en blogg där pappa Joakim lägger ut uppgifter om R. Gissningsvis var det dock inte R man var mest bekymrade för. Samma dag skriver Utredare Kristin Bäckstrand om sitt samtal med Brage i ärendet. 

(Jag hade gett vad som helst för att höra det samtalet.)

Det tog inte lång stund förrän bloggen därefter som sagt nådde chefsnivå, både på socialtjänsten och hos polisen. Tänka sig vad bekymrade dom måste ha varit för R va? Så här skriver dåvarande chefen för familjerätten i sin journal denna dag, ("Henne" i den första anteckningen är Maria Brage. ) Konstigt nog nämner man nu inte R längre med ett enda ord.

Det kom igår ett mail till svarta listan med fyra namn på myndighetspersoner på socialförvaltningen i Sala. Avsändare var en mamma som anser att hon är utsatt för en ren häxjakt av förvaltningen. Hon undrar även varför media är så ovilliga att granska vårdnadstvister. Vad finns det egentligen för giltiga ursäkter att låta bli? Jag tycker att det hon skriver är klokt och jag publicerar härmed hennes brev med hennes tillstånd. 

Salas socialförvaltnings maktmissbruk och om barnens rättigheter
Vi som är och varit utsatta bemöts av nedan exempel.

De som inte känner mig, säger att jag saknar insikt i mina egna brister. Ja för alla VET hur extremt svåra brister det ska till innan barn sätts på LVU. Soc. i Sala behöver bara prata med en av föräldrarna och dess nätverk, då vet soc. och de har även svaren på hur den andra föräldern är.

Vad beror det på att man gärna skriver om mycket annat ”snusk”, men inte om Socialtjänstens misshandel av barn och familjer? Vi som försökt har hört de vanligaste förklaringarna till att media inte vill skriva om våra historier:

”Vi blandar oss aldrig i vårdnadstvister.” (Om det VARIT en vårdnadstvist som nu är AVSLUTAD, vad är problemet?)

”Man ska inte hänga ut barnen” (men avidentifiera handlingar och historier då, det gör man ju med brottslingar för att skydda dem!)

”Det är sekretessbelagt.” (Jag häver sekretessen på mina handlingar, varsågod, bara ni berättar åt oss.)

Vi som är utsatta för soc. häxjakt och är i soc klor kommer alltid dömas av främlingar för det – självklart måste jag ha vanvårdat mina barn nåt förskräckligt. De som känner mig, tror att det vi utsattes för är unikt. ”Såhär får det inte gå till!” utropar de upprört. De ska minsann kontakta media!

Det de inte har en aning om, är att det är näst intill standardförfarande. Personal på soc som helt saknar kompetens för det de håller på med, leker gud och krossar familjer. 

LVU innebär att nämnden tar ifrån vårdnaden av den förälder som är vårdnadsförälder. Hur kan det då komma sig att barnet bor kvar hos samma förälder och soc. kallar det LVU beslut? Det övergripande besluten tas av föräldern och vardagen är precis som vanligt,  men för soc. är detta ett sätt för att dölja för socialstyrelsen hur det egentligen fungerar i verkligheten, för de är väl medvetna om att socialstyrelsen kan inte kolla detta= Spel för galleriet.

Vad vill soc. i Sala dölja med detta maktmissbruk. Jag och många andra har inga problem att bevisa på olika sätt hur det egentligen går till.

Detta tillvägagångssätt kan jämföras med att starta ett skalbolag enda skillnaden är att det handlar om barns liv och inte ekonomiska intressen och soc. missbrukar sin position och krossar barnens trygghet, tillit till vuxna, vilja och framförallt bryr man sig inte om att lyssna på barnet som är det viktigaste av allt.

(Skalföretag är ett företag som inte har något signifikant kapital eller någon 
aktivitet.)

Barn får skador för livet pga felaktiga LVU beslut, varken barn eller vuxna kommer någonsin känna sig trygga igen.

Polisen kommer i kläm på grund av att soc. ger stark missvisande information för att överhuvudtaget få med polisen vid en hämtning vid ett LVU beslut. Polisen ska var behjälpliga, men det är dags att polisen inte förlitar sig 100 procent på soc. tjänstemän och deras uppgifter.

Förvaltningsrätten borde inte förlita sig på soc. och ställa mycket tuffare krav på alla social förvaltningar i Sverige.

Ca 4000-5000 LVU-barn borde man ifrågasätta starkt, några exempel kan vara att person kemin inte stämmer mellan förälder och socialsekreterare, man får absolut inte kritisera soc.


Anmäler man soc.ska man vara klart medveten om att man blir starkt förlöjligad och socialförvaltningen startar en prestige fylld kamp för att visa sin makt och dölja sin bristande kompetens. Den kategorin representerar jag i detta fall och kan även bevisa detta genom inspelade samtal och flertal vittnen.

Det händer varje dag. Soc kallar det ”vård” men i själva verket är det maktmissbruk och de följer inte 
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Förutom ovan beskrivna anmäler soc. i Sala till försäkringskassan att barnet är placerad på familjehem och underhållet betalas inte ut till boendeföräldern när barnet i själva verket är placerad hos samma förälder bara för att soc. hjälper boendeföräldern att stoppa umgänget med ett LVU beslut. Vilken ersättning får då föräldern?? ersättning för familjehem??

Jag har en bra advokat men rättsväsendet är maktlösa i denna situation. 

Finns det någon man kan få kontakt med för ytterligare hjälp med ideér och råd för att gå vidare.

MVH
Kitty Jansson 
kitty.jansson@live.se 

Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller skrev i en ledare den 30 Januari om vårdnadstvister. Om hur rättssystemet systematiskt belönar föräldrar som saboterar, ljuger och umgängesvägrar. Det blev ett herrans liv. Ämnet var till och med tänkt att tas upp i debatt i SVT där förutom Hanna, bland andra Per Frennbro och Feret Korkmaz från papparättsrörelsen blev inbjudna att debattera mot Angela Beausang, ordförande i ROKS.

Tyvärr skedde dagarna innan sändning ytterligare ett dödsskjutning i Malmö varpå redaktionen tyckte det var ett angelägnare debatt. Men Per Frennbro fick i alla fall in en utmärkt debattartikel på SVT:s debattsida.  Naturligtvis försöker man från feministiskt håll sprida dimridåer och bagatellisera problemet i kommentarer under artikeln, men sånt får man räkna med. 

Hanne Kjöller är en orädd ledarskribent som ofta skriver om just familjefrågor. Hon är säkert är van att få både ris och ros för sina ledare. Hon har tidigare fått bådadera även på denna blogg. 

Som bloggare i detta ämne kan man inte låta bli att ställa sig frågan hur en enda ledare i Dagens Nyheter kan väcka sådan debatt och förvåning när bloggar som min och andra, som trots allt är hyfsat välbesökta, redan har skrivit exakt samma sak i hundratals inlägg? Men jag klagar inte. Huvudsaken är trots allt att problemen kommer upp till ytan, inte hur.

Hanne Kjöller skriver i ett e-mail till en pappa som skrev till henne  att hon fått hundratals e-mails efter hennes artikel. Hon uppmanar även alla pappor med en historia att berätta att ta kontakt med Martin. Den pappa som hon skriver om i sin artikel.

Jag undrar om det är vanligt för en ledarskribent i Dagens Nyheter att få hundratals e-mails efter en ledare? Också hur länge media i allmänhet skall fortsätta tiga om detta stora problem i vårt samhälle? Kan Hanne Kjöllers brott mot detta tabu möjligen öppna vägen för fler journalister att våga göra detsamma?

För övrigt

Fridskränkningsutredningen lämnade den 19 februari betänkandet Fridskränkningsbrotten och egenmäktighet med barn (SOU 2011:85) till justitieminister Beatrice Ask. I sammanfattningen kan man bland annat läsa följande närmast poetiskt vackra rader:

Utredningen har vidare bedömt att straffansvaret för egenmäktighet med barn vid gemensam vårdnad inte är lämpligt utformat och föreslår att straffansvaret utvidgas. Enligt gällande rätt omfattar straffansvaret vid gemensam vårdnad att en av vårdnadshavarna utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet. Förslaget innebär att straffbestämmelsen ändras så att den vid gemensam vårdnad även omfattar situationer när barn utan beaktansvärt skäl egenmäktigt hålls kvar av en av vårdnadshavarna. 

Förhoppningsvis ändras även riktlinjerna för åklagarmyndigheten så att det faktiskt blir möjligt att lagföra föräldrar för dessa brott. Idag sker detta enbart i 1 procent av fallen.
 
Detta sägs bero på att den tidigare byråchefen på riksåklagarämbetet  Guntra Åhlund  Redan 2001 slog fast i en promemoria­ att åtal endast i undantagsfall ska väckas om egenmäktighet med barn inte bedöms som grovt.  Därmed tog hon ifrån svenska barn den självklara rätten att skyddas från kidnappning och olagligt bortförande från den ene föräldern.  Detta måste räknas som ett av de historiskt största svek som någonsin gjorts mot barn i detta land. Hur kan man se det på något annat sätt?

Guntra är för övrigt medlem av nätverket Hilda. Ett nätverk som samlar och främjar kvinnor i ledande positioner i rättsväsendet.

Guntra fick sedermera bli vice riksåklagare 2006. Hon blev dock inte särskilt långvarig på posten. Efter endast två år lämnade hon in sin avskedsansökan till justitieminister Ask som godkände den direkt. Den officiella förklaringen var att hon önskade mer fritid. Den inofficiella var att hon under en personalfest yttrat följande:

"om vi inte tog emot så förbannat många invandrare så skulle budgeten för åklagarmyndigheten kunna återställas till samma nivå som man hade på 50-talet. Att behovet för myndigheten att äska mer pengar berodde på att invandrare i högre utsträckning begår brott och så länge som politikerna inte inser det så kommer åklagarmyndigheten att gå på knäna för att försöka leva upp till de uppklarningsmål som politikerna har satt upp."

Sådana åsikter får man visst inte som vice riksåklagare yttra på en officiell tillställning. Inte ens under glöggrus. Det blev frysboxen direkt. Numera jobbar Guntra med att handlägga resningsärenden på riksåklagarämbetet. Men hennes direktiv om egenmäktighetsbrottet lever tyvärr kvar än idag. Kan det möjligen bli en ändring nu? Vi får väl  avvakta vad vårt justitiedepartement och allehanda utskott och kommittéer anser om saken.

För övrigt 2

FBI uppskattar inte att bli telefonavlyssnade. Scotland Yard höll nyligen en hemlig telefonkonferens med FBI i USA angående kampen mot nätverket Anonymous. Där diskuterade man namngivna medlemmar, och kommande aktioner och åtal mot desamma. Denna telefonkonferens hackades av Anonymous som nu lagt ut den på hemsidan. Snacka om ägda. FBI har bekräftat avlyssningen och säger sig nu jaga de ansvariga. 

Här kan ni lyssna på samtalet. De första sex minuterna är mest chit chat, men sen blir det intressant. Framförallt när dom pratar om hur åklagaren gjort yrkanden som försvaret inte fått reda på och hur man fått det att "inte se misstänkt ut". Sedan refererar man till en 15 årig hackare som "idiot". Undrar hur dom refererar till sig själva nu?

Lyssna på inspelningen här:

Det kom ett mail från läsaren Goran. Efter att han i korta ordalag berättat om sin historia och vilken tur han hade jämfört med mig blev jag nyfiken och frågade om han ville skriva den i en artikel. Igår kom den. Och jag är enig. Goran hade tur. Den största turen var att han råkade få en handläggare på familjerätten som inte genast avfärdade honom som en hustru och barnmisshandlare. Men det betyder förstås inte att han inte gått igenom ett helvete ändå.

Jag är hemskt tacksam för att han ville dela sin historia med oss andra. Jag önskar att fler pappor ville göra detsamma, men det är ofta rätt trögt. 

Jag tror det beror på flera saker. Män har ofta problem att se sig i en offerroll. Det är inte manligt. Män är ovanare än kvinnor att skriva om sina upplevelser och tankarna kring dom, och tror jag också att det kan bero på en instinktiv motvilja att återuppleva det helvete man har bakom sig. Det är i alla fall det största hindret för mig.

En annan sak som slår mig då jag läser denna historia är hur ofantligt mycket av kvinnors"våld" i hemmet som aldrig hamnar i statistiken. Nog för att det säkert finns mörkertal på båda sidor, men jag tror att detta är mycket större. Vi ser ju inte Gorans frus beteende som misshandel. Inte när det är kvinnor som kontrollerar och skrämmer. Tvärtom däremot.

Men läs hans historia och berätta sedan för mig vad man skall kalla det istället?

Goran är man. Därför har han inga skyddade boenden att uppsöka. Istället tvingas han sova i bilen. Nu satsar regeringen ytterligare 42 miljoner på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, medan männen som är lika hårt drabbade lämnas åt sitt öde. Jag hoppas att Reinfeldt och Sabuni läser denna historia och skäms en smula över sin märkliga syn på rättvisa och jämställdhet.

Som sagt Goran hade tur och träffade på myndighetspersoner som agerade proffessionellt. Jag vill påstå att det nog snarare är ett undantag än en regel idag. 

För om man kallar det att ha tur, ja då är det väl något som är allvarligt galet?

Här kan du läsa berättelsen sin helhet.
'

För övrigt:

Noterar vi med stor glädje domen från Skellefteå tingsrätt som gav en till polisen våldsanmäld pappa egen vårdnad. Ett trendbrott minst sagt. Kanske familjerätterna och domstolarna sakteliga börjar förstå mer om den här sortens mammor? Dom måste sluta belöna umgängessabotörerna. Precis som för övrigt Hanne Kjöller skriver i sin utmärkta ledare i DN. Det är sådana ledare som gör att man är beredd att förlåta henne för en del hon skrivit tidigare. Men även ledarskribenter blir väl klokare med åren?

Ur domen: Efter att ett par separerat stämde mamman, (efter att ha flyttat iväg med barnet), pappan och yrkade ensam vårdnad om den nu fem år gamla sonen.

Mamman anmälde pappan för brott både mot henne och mot sonen begångna både före och efter separationen.

Två tidigare förundersökningar mot pappan har dock lagts ned, och även om en förundersökning fortfarande pågår så har något åtal ännu inte väckts. 

Tingsrätten finner därför, och med hänsyn till vårdnadsutredningen, att båda föräldrarna får anses ha god omsorgsförmåga om sonen. Då parternas samarbetsproblem är mycket allvarliga, anför rätten vidare att den gemensamma vårdnaden bör upplösas. Efter en samlad bedömning finner tingsrätten att pappan är den som bäst kommer att se till att sonen får en nära relation även med mamman. Pappan tillerkänns därför ensam vårdnad.

Skellefteå tingsrätt
T 1803-10
Vårdnad