Kära lilla Rania!

Idag är din födelsedag. Du fyller 8 år. Det är nu fyra år sedan jag och dina övriga släktingar på pappas sida hade möjlighet att få fira din födelsedag. Det var när du fyllde fyra år. 

Jag minns vilken glad liten flicka du var då, med glimten i ögonen som lyste av livsglädje och kärlek. Så mycket du tyckte om att vara hos din pappa, plocka blommor till den snälla tanten som bodde granne med honom och gå ner till havet med pappas hand i din lilla näve. Jag minns hur du tyckte om att sitta i din pappas knä och sjunga sånger i hans mikrofon. Så duktig du var att sjunga. 

Nu vet jag inte om du sjunger längre, vi får ju inte veta något om hur du har det. Jag saknar dig jättemycket liksom pappa, farfar och Eva och din bror också gör det. Vi hoppas alla att det snart ska bli så att vi kan träffas igen, inte förrän då kan vi bli riktigt glada. Kära lilla Rania,jag önskar dig en rolig födelsedag! Jag vet att din pappa vill lämna paket till dig och där finns också något ifrån mig och farfar och Eva. Hälsa mamma och lillasyster. De är viktiga också.

Många kramar från din farmor.

Lilla Rania

När du läser detta har du förhoppningsvis din pappa tillbaks i ditt liv, och jag hoppas det händer innan du hinner bli vuxen.

Din pappa har kämpat i motvind och uppförsbacke för att du ska få ha en mamma och en pappa.

Han älskar dig (och din bror) över allt annat på jorden, och skulle göra allt för att du ska må bra och vara lycklig.

Hans dröm är att du, din mamma och han ska ha en bra relation tillsammans. Han har under hela tiden visat att han vill ditt bästa och även din mammas.

Han älskar dig och jag vet att du älskar honom också.

Kram från Lilla My

Till "Rania"

Din pappa har kämpat så för det som han anser är bäst för er alla.

Tänk på det i framtiden. Han har gjort allt vad man kan förvänta sig av en pappa i den situationen.

Den situationen går inte att beskriva om man själv inte har upplevt den. 

JJ

Hej R

Lilla flickebarn. Efter att ha läst om din pappas kamp för dej så känns det som om jag känner både dej och honom men det gör jag ju inte annnat än på internet.

Du ska veta att det är många som tänker på dej,undrar hur du mår och som bara skulle vilja hålla dej i en varm omfamning tills du känner dej trygg och kan sova barnens sömn.Den sömnen som barn som leker i grönt doftande gräs,klappar kattungar och äter mycket glass sover!

Du ska veta att du är älskad, av din pappa,av din bror och farmor och av många människor i Sverige som varje dag hoppas att nu,nu har nånting bra hänt,nu kommer du få träffa din pappa snart.Vi som läser hans blogg varje dag för att få se orden : Idag ska jag få träffa mitt undarbara barn!

En dag som jag hoppas kommer väldigt snart!

Jag är inte så bra att sätta ord på mina tankar men du R finns i mina tankar och i mitt hjärta.
Kram hjärtat 

/Cecilia

Till lilla Rania!

Om du någon gång läser allt vad som står i denna blogg så hoppas jag av hela mitt hjärta att du fått rättvisa skipad och att du återfått din älskade pappa.

Jag vet ingen som kämpat så enormt i motvind för sitt barn som din far har gjort. Jag har haft många och långa samtal med honom under resans gång och jag vet hur otroligt mycket du och din bror betyder för honom.

Joakim är en makalös man! Tänk om alla barn hade föräldrar som kämpar som honom.Min högsta önskan just nu är att ni två ska få återförenas en dag och ta igen allt som ni förlorat. Vet inte vad jag ska skriva till dig lilla vän. Hela historien är så känslig och jag vet och har sett på nära håll hur ni båda lidit.

Myndigheter och andra mindre stående väsen som härjar runt här GÅR ATT BESEGRA!! Och så kommer det att bli även i detta fall. All min kärlek rill dig lilla Rania, till Robin och till den mest fantastiska pappan Joakim. Alltid i mina tankar.

Kram
Marita

Hej hej Rania liten

Vet du, det är inte bara jag som vill skriva brev till dig. Många andra vill också det. Din farmor och farfar till exempel, och Robin och många andra vänner till mig. Jag stoppar in breven här på din egen blogg så att du kan läsa dom. 

Jag tänker på dig varje dag Rania. Jag saknar dig jättemycket. Hoppas att vi kan få träffas snart så jag får höra om allt spännande som händer i ditt liv. Jag är så nyfiken.

//Kram från pappa

Här kommer ditt första brev. Det är från en vän till mig som heter Marita och som bor i en stad långt ifrån oss. Hon skriver så här:

Hej lilla Rania!

Hoppas att solen skiner på dig och att du har benen full med spring denna underbara höstdag.Jag vill att du ska vara lycklig, riktigt lycklig och framför allt att du får vara just ett barn <3

Jag är en god vän med din pappa och vet hur jobbigt allt är och har vart. Du ska veta lilla vän att pappa gör allt för dig och vi är många som stöttar er för att ni ska få den kontakt ni behöver.


Du påminner mig lite om mig själv som liten. Jag fick inte heller träffa min pappa och jag minns hur jag grät på nätterna och låtsades att pappa var där. Min nalle fick vara pappa och vi pratade och skrattade timmar i sträck :)

Sen kom den stora dagen då jag äntligen fick träffa honom och jag lovar dig att det var värt varenda tår jag fällt under alla år av saknad.

Du kommer att få träffa din pappa lilla hjärtat och allt kommer att bli bra ska du se. Jag vet att det är hemskt när alla vuxna ska bestämma över en, vad man vill göra och vad man vill säga. Tänk om vi vuxna vore lika klokaoch klarsinta som ni barn är. Då skulle världen vara helt underbar. Inga barn skulle behöva slitas från sina föräldrar och krig skulle förmodligen inte finnas alls.

Var stark Rania! Eran dag kommer och då ska vi alla ordna ett jättekalas :) Vi kan spela dataspel med Robin och gosa med Soten (som pappas kisse heter). Tänk vad skoj allt ska bli! 


Din pappa ska du vara riktigt stolt över :) han är en klippa. Han har inte den minsta tanke på sig själv utan ägnar dygnets alla timmar för att hjälpa dig och andras barn. Han har vart ett enormt stöd för mig under en lång tid då inte jag fick träffa mitt barn men nu har vi vunnit kampen och min pojke är hemma igen :)

Nu ska vi alla involverade se till att vinna mot dom onda krafter som håller dig borta från pappa så fort som möjligt.

Tills dess att vi ses önskar jag dig allt skoj en flicka kan ha i din ålder.

Många kramar och all min kärlek sänder jag dig.
Marita <3<3<3

Hej hej Rania

Här kommer ett brev till från Pappa.

Jag lovade ju i mitt första brev till dig att jag skulle skriva om min knasiga kisse. Det var synd att du inte fått träffa honom. Han kom till mig precis efter att du inte fick komma och hälsa på mig längre. Men jag har berättat mycket om dig för honom och han vill gärna träffa dig.

Han heter Sotnos, men jag kallar honom bara för Soten, eller knasekissen. Han var hemlös när han var liten och bodde på ett barnhem för katter, så då fick han komma och bo hos mig.

Här trivs han fint må du tro. Jag har satt in en lucka i dörren så han kan springa in och ut själv. Nu på sommaren är han ute mest hela tiden.

Han har ett viktigt jobb ser du. Han fångar råttor. Varje morgon så dricker han mjölk till frukost och sedan går han ut och jagar. När han fångar en råtta så kommer han hem och visar upp den jättestolt. Då vill han höra att han är duktig och få en klapp på huvudet. Sedan är han nöjd. 

Ibland blir han trött och vill sova, och då hoppar han upp till mig i sängen och lägger sig på ryggen i min armhåla. Det har jag lärt mig betyder "klia mig på magen husse". Så då gör jag det och då spinner han och somnar.

Jag var på din skola för tre dagar sedan och pratade med din fröken. Hon berättade att du var jätteduktig i skolan. Och så fick jag se på alla fina teckningar som du har gjort. Farmor var också med och hon blev jätteimponerad när hon såg hur duktig du är att skriva och rita.

Hon hade förstås jättegärna velat träffa dig, och det vill ju jag med såklart. Men vi får ju inte det. Det tycker vi allihopa är jättedumt.

Men jag hoppas att du vet att jag tänker på dig varje dag och saknar dig jättemycket. Jag önskar mest i hela världen att jag kan få träffa dig igen snart och leka kurragömma som vi brukade göra förr.

Jag älskar dig Rania liten.

Hej då från din Pappa.

Hej igen lilla älsklingen min. Idag är det sista April. Jag hoppas att du och mamma har varit ute och tittat på en stor fin majbrasa idag. Det tyckte jag var roligt när jag var liten. Jag önskar att jag hade kunnat vara med.

Jag har varit och träffat domaren igen. Kommer du ihåg när du bad mig prata med honom så att du skulle få träffa mig lite mer? 

Jag gjorde det Rania, men då bestämde domaren att du inte skulle få träffa mig alls istället. Då blev jag arg och skrev att domaren och alla andra som bestämde det var dumma. Men då bestämde en annan domare att jag inte fick skriva det för då skulle du bli ledsen. Knasigt va?

Men jag tycker att det är domaren som är dum jag, som bestämde att vi inte skulle få träffas mer.

Det här är ett konstigt land som vi bor i Rania. I vårt land tycker dom som bestämmer inte att det är så viktigt att barn ska få träffa sin pappa. Dom tror att pappor är dumma och farliga och att vi inte kan ta hand om barn så bra. Men det är inte sant för det kan vi visst det. Det vet vi ju du och jag.

Du ska veta att jag har försökt att prata med alla som bestämmer här i Sverige om dig. Många många gånger har jag sagt till dom att jag saknar dig och att jag MÅSTE få träffa mitt älskade barn. Jag har skrivit flera hundra brev och ringt flera hundra telefonsamtal och bett att dom ska förstå det, men det har inte hjälpt. Dom tycker inte att det är bra för dig att få träffa din pappa säger dom. Då har jag frågat varför, för jag förstår inte det, men då vill dom inte svara. 

Det är inte lätt att förstå sådana här saker då man är liten. Att människor som inte vet nånting plötsligt bara kan bestämma att en pappa inte får vara pappa längre. Och fast det står i våran lagbok att man inte får göra så här mot barn så gör dom det i alla fall. Jag förstår inte det heller, fastän jag är stor.

Det var länge sedan jag såg dig nu Ranialiten. Det var när vi var på Boda i Borås. Kommer du ihåg det? Kommer du ihåg när vi var på djuraffären och tittade på den där ödlan som du så gärna ville ha? Eller hur vi lekte kurragömma och jag gömde mig under en kastrull och du skrattade så att du nästan trillade omkull? Eller när pappa gjorde en telefon av två burkar och ett snöre? Eller när vi gjorde pannkakstårta och du gjorde egen pannkakssmet så det stänkte i hela köket?

Jag var så glad över att få vara med dig igen då ska du veta. Allt skulle bli bra då trodde jag. Men så en dag var du bara borta igen och jag kunde inte hitta dig någonstans. Ingen ville tala om för mig var du fanns heller. Jag letade och letade och till slut hittade jag dig på din skola. Jag tror du blev lite rädd då när du såg mig, men det förstår jag. Det kan inte vara lätt att vara liten när pappa bara försvinner hela tiden och ingen berättar vad det är som händer. 

När man är liten och man inte får träffa sin pappa så måste man ju undra varför. Och om man då får höra att det beror på att pappa är farlig eller har gjort dumma saker så kanske man tror det till slut, men vi vet ju både du och jag att det inte är sant. Jag vet att du försökte berätta det för den där polistanten som pratade med dig, och nu säger domaren att hon också vet att det inte är sant, men jag får inte träffa dig ändå, och ingen vill heller berätta det för dig. Och jag får inte träffa dig.

Vet du det Rania att man får inte göra så här mot dig som är liten. Det har dom som bestämmer sagt, men ändå så gör man det. Visst är det väl konstigt? Och när man skriver det så att alla kan läsa så får man betala böter.

Jag undrar vad du tänker på när du står vid majbrasan idag? Jag tänker på dig jag. Det gör jag varje dag. Jag saknar dig så mycket att jag tror jag blir helt knasig. Jag lovar dig att jag ska fortsätta prata med och skicka brev till domaren och till alla som bestämmer tills dom förstår att dom gör fel. Du är min älsklingsgumma och jag kommer alltid att älska dig. För evigt och evigt. Ingenting kan ändra på det.

Det finns ingen flicka i hela världen som har en pappa som älskar sitt barn mer än din. Det lovar jag. 

//Pappa