Först vill jag passa på att tacka Er som besökt och då troligtvist läst mina alster. Det känns både oväntat

Det värmde mitt i övriga slitna och kalla hjärta att se barnen leka och så tydligt visa att de saknat varandra. Det kom dock att visa sig att Jag lämnade denna fantastiska stund med en fruktansvärd ångest och vrede. Att se mitt barn stå i dörren och titta ner i golvet, att se han genom dörren när vi gick stå där med en sorgsen och frågande blick skar som en kniv genom mitt hjärta. 

Bilfärden hem,som förövrigt tar ca 2 timmar och 45 minuter, var ingen trevlig tillställning och tankarna snurrade i mitt huvud. Vem Är ansvarig för detta? Vem Tar ansvaret för min son? På första frågan är svaret självklart, det är hans mamma som bär det fulla ansvaret för den tortyr hon utsätter pojken för. Den andra är dock mer svår att finna ett glasklart svar på. Att få fram vem som är Ytterst ansvarig för att se till att min son inte plågas och att undvika att barnet får framtida men av denna behandling,är inte lätt. Är det socialtjänsten i Lilla Edet som från början tillät att mamman kvarhöll min son på grundlösa påståenden? Är det socialtjänsten i Karlstad som trots en BBIC-utredning valde att svälja mammans historia med hull och hår utan att vara källkritiska? Är det familjerätterna i Karlstad och Lilla Edet som gör en VBU-utredning som är regelvidrig och åter igen inte är källkritisk? Resultatet av denna var att det var olämpligt att barnet var hos sin pappa och att de förordade övervakat umgänge en lång tid framöver? Är det den första domaren vid Vänersborgs tingsrätt som märkligt nog trodde på mamman, inte kontaktade läkaren som uppmärksammat "blåmärken" och således inte var källkritisk? Hennes beslut innebar övervakat umgänge trots att omständigheterna är rätt anmärkningsvärda. Att en polisanmälan gjordes 9 maj 2011 och att den muntliga förberedelsen fortsatte 11 maj 2011. 

Är det den andra domaren vid Vänersborgs tingsrätt som är ansvarig? Hon som trots ändrade förutsättningar vid Två tillfällen valt att Inte ändra det interimistiska beslutet fram till huvudförhandlingen, till vilken Inte något datum är satt? Polisens förundersökning är nedlagd och umgängena har fungerat prickfritt, att då inte se till ett barns bästa är i mina ögon ytterst anmärkningsvärt. Jag är väl kanske inte förvånad då domaren är en 30 årig kvinna med ytterst knaper yrkeserfarenhet och troligtvis barnlös. Är det en så god idé att en så pass oerfaren tingsfiskal skall åta sig att avgöra ett barns framtid och att dessutom göra detta Utan att ens träffat parterna? Hon har vid sina två beslutstaganden efter att fått tagit över målet avvisat en ny muntlig förberedelse, mycket anmärkningsvärt.

Alla instanser dvs socialtjänter, familjerätter, åklagarkammaren och polisväsendet har agerat ytterst saktfärdigt, vilket naturligtvis kommer innebära ett sämre utgångsläge i tvisten. Att myndighetsutövarna vägrar att erkänna att det är ett samhällsproblem att barn blir fråntagna sina pappor kan enbart utmynna i en liknelse till strutsar. Det finns EN myndighetsutövare, nämligen den poliskommissarie i Trollhättan, som yttrat att det är ett stort problem. Hon, det är faktiskt en kvinna, yppade efter förhöret vid den andra polisanmälan som gjordes mot mig "det är tyvärr inte ovanligt att mammor gör så här". Denna kvinna,som var utredare vid båda anmälningarna, är således den Enda som ska tilldelas ett gäng rosor för att hon med tydlighet vågade stå för en sanning som är förödande för så många.

Händelsen i onsdags har nu gett mig förnyad ork och kraft. Efter att motivationen, att fortsätta det fullskaliga krig som pågår, tröt betänkligt efter alla motgångar så riktas mitt vrede återigen mot tangentbordet och Word. Nu är det dags att visa hur regelvidrigt myndigheterna agerat och även om Ingen kommer vare sig erkänna sina tilltag eller än mindre åtgärda något, så skall i alla fall Allt dokumenteras och diarieföras. 

Lilla Edet, watch out here I come!!

/Andreas