Den eviga väntan på att något skall ske är troligtvis helt jämförbar med psykisk tortyr. Det är så jag börjar undra om det inte är så att de inblandade myndighetspersonerna njuter av att se mig plågas. Det känns som att de försöker hitta den rätta knappen som ska få den drabbades interna atombomb skall brisera. Vid närmare eftertanke så kan man då undra vad de har för sjukliga böjelser som uppenbarligen anser att detta förfarande är helt normalt?

Umgängena med min son är helt fantastiska, men det gör så ont i hjärtat att se hans oförstående och sorgsna blick varje gång vi ska skiljas. I torsdags när vi träffades så handlade hans första fråga om de andra barnen var där. Svaret blev nej och återigen får jag se ett litet barns plågade ansikte. Hur ska denna 4-åring kunna förstå varför det är så här för honom? Det som jag kunnat utläsa dels genom mina egna iakttagelser och samtal med honom samt det som myndighetspersoner journalfört är att pojken lägger skulden på sig själv. Vid ett barnsamtal påtalar han "jag har ingen familj", "jag klarar mig själv". Det är ingen munter läsning, men jag försöker få han att förstå att det Inte är hans fel, något som inte är så lätt. 

Jag har flera gånger påtalat att det är viktigt för ett barn att vara med båda sina föräldrar. Detta är dock något som etsats sig fast hos honom och han har vid flera tillfällen påtalat detta. Vid ett umgänge, när vi talade om detta, så kom det en klockren kommentar från honom, "det har nog mamma glömt".

Tillbaka till rubriken, den eviga väntan. Denna väntan som tar sig nya former hela tiden. Först väntar man på det ena, när detta är klart så skall man vänta på det andra. Att de skall ta sådan tid att "utreda" eller svara på frågor? Man kan inte annat än att skaka på huvudet och förstå varför det blir budgetunderskott. Alla dessa kostnader för personal som sitter och rullar tummarna och virkar på kafferasterna, är skyhöga och helt ogreppbar. Förmodar att socialtjänsten skulle tycka det var rätt pinsamt att införa projektredovisning i sin verksamhet där varje anställd tvingas redovisa sin arbetstid för att på så sätt kunna se var kostnader för ett ärende utmynnar i. I mitt arbetsliv så har det varit regel att alltid kunna se kostnader för att på så sätt se till att förtjänsten hamnar där man kalkylerade den vid försäljning. 

Nu fortsätter i alla fall min väntan i tv-soffan, väntan på att tingsrätten skall återkomma efter det att de fick in slutbevisningen den 9/1.

This is your new blog post. Click here and start typing, or drag in elements from the top bar.