Den 12/12-2011, dvs 10 dagar innan umgänget som skulle bli "julfirandet" påpekade jag åter igen att jag önskade att barnen skulle få komma med. Denna fråga besvarades aldrig så jag tog jag åter upp frågan 19/12-2011, jag fick då svaret att de skulle ta ett beslut dagen efter på förmiddagen. Väntade på svaret, men det kom inget så jag mailade påminnelser 11:08 och 14:31, helt tyst. 16:06 kom svaret:
"På din fråga om att ta med din sambos barn på umgänget på torsdag den 22/12 har vi nu gjort en bedömning. Vår bedömning är att umgänget ska vara mellan dig och A ensamma. Vi grundar vår beslut på en sammanhållen bedömning där fokus har varit A. Vi har tagit hänsyn till att umgänget den 22/12 för första gången ska ske i lägenheten och att detta är en ny miljö för A, att det behövs ett längre tidsutrymme för socialtjänsten än som varit aktuellt vid detta tillfälle för att planera för om andra personer ska vara med vid umgänget. Ett annat skäl har varit att de rutiner som gällt vid umgänge har frångåtts från din sida den sista tiden. Vi tänker då på att du inte kom till ett umgängestillfälle utan att meddela, du kom till A:s dagmamma utan att detta var avtalat och detta blev oförutsägbart för A. A har enligt mamman reagerat"
Här ska jag straffas, det är helt uppenbart. Beträffande den nya miljön så är det knappast ett hinder då vi äntligen slapp att sitta i socialtjänstens lilla rum. Vad beträffar "tidsutrymmet" så hade de ju haft sedan den 12/12 på sig att "planera" detta, vad det nu är som ska planeras? Sedan har vi det mest besynnerliga, att jag frångått några "rutiner"?? Att jag inte kom på ett umgänge var inte särdeles märkligt då jag fick reda på det några dagar innan det var dags och att jag inte fick några valmöjligheter, det var dessutom Ingen som kontrollerade att jag mottagit informationen som skickades via mail och det var Ingen som lyfte på luren och undrade var jag tagit vägen.
Jag besökte sonens dagmamma innan ett umgänge, detta för att jag Inte hade träffat personen någon gång och för att jag ansåg det var ett bra sätt att fördriva tiden på innan umgänget. Jag har tre timmar att slå ihjäl från det att tåget kommit fram tills dess umgänget startar. Frågan vad familjerätten har med saken att göra överhuvudtaget. De har ju vid ett flertal tillfällen poängterat att den Enbart ska tillhanda umgängesstöd och inget annat. Sedan ska ju mamman ha sitt sagt i frågan också,men det är ingen som undrar vad pojken säger till mig.
Den 27/12 mailade jag åter igen frågan om barnen kunde få träffas vid nästa umgänge som då var den 29/12. Svaret blev "Vi har inte hunnit planera för ett umgänge med Amandus och de andra barnen. Vi får återkomma efter trettonhelgen om detta". Det var ju ett väldigt smidigt sätt att hantera frågan på då barnen börjat skolan då och tanken var ju att de skulle få ses när de ändå var lediga. Jag svarade syrligt och fick svar dagen efter att de skulle kolla om det var möjligt nu på onsdag, 4/1.
Idag skickade jag Två mail och frågade hur det gick, inget svar. Strax efter 16:00 ringde min sambo upp familjerätten och frågade varför de inte svarade. Då var det tydligen så att de ställt frågan till mamman innan helgen och att hon skulle återkomma med svar idag. De hade inte lyckats få tag på henne enligt dom. Mycket märkligt att de skulle försökt en hel dag att få tag i mamman då ett mail kom 16:35 som förkunnande att det gick bra att barnen följde med! Kunde de inte skickat ett mail under dagen och berättat hur det låg till, att de inte fick tag i mamman?
Varför är det Nu helt plötsligt mamman som är beslutsfattare i frågan, ovan går att läsa en massa ursäkter från familjerätten varför det inte är möjligt och nu visar det sig att de uppenbarligen lämnat över den bestämmanderätten till mamman. Vilka j***a hycklare!
Det var i alla fall väldigt skönt att de äntligen ska få träffas en stund, det har ju gått väldigt lång tid och pojken pratar alltid om dom när vi ses. (bilden är från pepparkaksbaket 2010 i år blev det inget bak alls då den anvisade lägenheten enbart är utrustad med en Micro)
/Andreas
RSS Feed