Jag har nu avverkat mitt första helvetesår på jorden och det har varit en ren och skär pina hela tiden. Jag var för ett år sedan helt ovetande att den här världen existerade och jag förmodar att jag inte var ensam om detta. När jag väl hamnade här så upptäckte jag väldigt snabbt att jag inte var ensam och hur stort problemet är med mammor, socialtjänster och tingsrätter. Jag tycker att jag därför bör dra mitt strå till stacken och basunera ut budskapet om hur världens bästa jämställdhetsland fungerar eller snarare Inte fungerar.

Vet inte om det jag skriver och kommer försöka skriva är till något större intresse för någon annan än möjligtvis min kära sambo, men jag ser det lite som personlig terapi. Min lille son på 4 år kommer väl dessutom inom en snar framtid surfa runt på nätet :-) Jag hoppas i alla fall att det kanske roar några och/eller irriterar andra. Det får väl framtiden utvisa.

Jag tänker Inte skriva någon resumé om mitt och min sons öde just nu, men det kommer säkert att bli några historiska återblickar för att Ni ska få inblick i min resa. Det har hjälpt mig att läsa om andra och deras öden, kanske mina alster kan hjälpa andra?

Idag fick jag en insändare publicerad, kanske inte så stort i sig, men för mig var det enormt.