Caroline Dunsmore blev dömd till tolv års fängelse.
Av det domaren sa hörde jag bara två ord:
"Tolv år"
Jag tittade på kvinnan som satt i förhörsbåset och uttrycktlöst stirrade rakt fram. Hon visade inga känslor. När jag hörde orden föll jag ihop på den hårda bänken på åhörarläktaren i Edinburghs högsta domstol. Hela min kropp skakade av våldsamma snyftningar. Gail, min partners svägerska, och Angela, den polis som hade hjälpt mig genom de senaste fruktansvärda åren, tog mig under armarna och till hälften bar mig ur salen. Ute i foaljén föll jag ihop i en av bänkarna.
En storm av känslor rasade inom mig. Jag var lättat och upprymd över att tre personen i det pedofilnätverk som hade stulit min barndom skulle få tillbringa lång tid bakom galler, men jag var också fylld av skuldkänslor. För kvinnan med det långa mörka håret, som just blivit dömd tilltoilv års fängelse, var min mor. Och det på grund av mig, nyckelvittnet, som hon satt på de anklagades bänk.
Vägen till rättsalen har varit lång och svår och den började samma dag som jag föddes. Det som hände mig, i händerna på den människa jag borde ha kunnat vända mig till för kärlek och tröst, är en fasansfull historia, men det är en historia som är viktig att berätta. Inte bara för att den är min historia, utan för att den är hundratals andra barns historia, barn som lidit eller fortfarande lider i händerna på pedofiler.
De pedofiler som förgrep sig på mig tillhör det största pedofilnätverk som någonsin dragits inför rätta i Storbritanien. Men nätverket är inte exceptionellt i sin ondska. Det finns fler historier där ute som hemlighålls av offer som inte orkar med skammen eller som är alltför rädda för att våga polisanmäla de som har förgripit sig på dem.
Under många år kände även jag att jag hellre ville begrava de fasansfulla minnena från barndomen än att konfrontera dem som hade begått brotten. Men med hjälp och stöd av min partner Paul lyckades jag tillslut uppbringa modet att utkräva rättvisa. Det är anledningen till att jag tillslut stod i en rättsal och höde min mamma, som jag fortfarande älskar, dömas till tolv år långt fängelsestraff.
Varje gång någon får höra talas om min mammas delaktighet i de fasansfulla händleserna i min barndom, frågar de;
"Hur kunde hon?"
Det är en fråga jag har ställt mig många gånger, ända sedan jag var tillräckligt gammal för att förstå vad jag blev utsatt för. Jag vet inte om jag någonsin kommer att få något svar på den frågan. Jag tror inte att någon kan förstå hur en kvinna kan vara kapabel till en sådan grymhet mot sitt eget barn.
I dag sitter min mamma i fängelse och jag är, för första gången i mitt liv helt fri. Att skriva den här boken har hjälpt mig att förstå mitt förflutna och komma vidare. Jag tillhör de lyckligt lottade. Jag har ett hem, barn och ett bra liv. För de flesta som fallit offer för pedofiler finns inga lyckliga slut. De lever sina liv i ett skymmningsland av alkoholism, narkotikaberoende eller prostitution - allt för att fly från sig själva.
Det är för deras skulle jag skriver denna boken. Jag vill att alla ska veta hur mitt liv har varit och jag vill ge andra offer styrkan att gå vidare".
"Tolv år"
Jag tittade på kvinnan som satt i förhörsbåset och uttrycktlöst stirrade rakt fram. Hon visade inga känslor. När jag hörde orden föll jag ihop på den hårda bänken på åhörarläktaren i Edinburghs högsta domstol. Hela min kropp skakade av våldsamma snyftningar. Gail, min partners svägerska, och Angela, den polis som hade hjälpt mig genom de senaste fruktansvärda åren, tog mig under armarna och till hälften bar mig ur salen. Ute i foaljén föll jag ihop i en av bänkarna.
En storm av känslor rasade inom mig. Jag var lättat och upprymd över att tre personen i det pedofilnätverk som hade stulit min barndom skulle få tillbringa lång tid bakom galler, men jag var också fylld av skuldkänslor. För kvinnan med det långa mörka håret, som just blivit dömd tilltoilv års fängelse, var min mor. Och det på grund av mig, nyckelvittnet, som hon satt på de anklagades bänk.
Vägen till rättsalen har varit lång och svår och den började samma dag som jag föddes. Det som hände mig, i händerna på den människa jag borde ha kunnat vända mig till för kärlek och tröst, är en fasansfull historia, men det är en historia som är viktig att berätta. Inte bara för att den är min historia, utan för att den är hundratals andra barns historia, barn som lidit eller fortfarande lider i händerna på pedofiler.
De pedofiler som förgrep sig på mig tillhör det största pedofilnätverk som någonsin dragits inför rätta i Storbritanien. Men nätverket är inte exceptionellt i sin ondska. Det finns fler historier där ute som hemlighålls av offer som inte orkar med skammen eller som är alltför rädda för att våga polisanmäla de som har förgripit sig på dem.
Under många år kände även jag att jag hellre ville begrava de fasansfulla minnena från barndomen än att konfrontera dem som hade begått brotten. Men med hjälp och stöd av min partner Paul lyckades jag tillslut uppbringa modet att utkräva rättvisa. Det är anledningen till att jag tillslut stod i en rättsal och höde min mamma, som jag fortfarande älskar, dömas till tolv år långt fängelsestraff.
Varje gång någon får höra talas om min mammas delaktighet i de fasansfulla händleserna i min barndom, frågar de;
"Hur kunde hon?"
Det är en fråga jag har ställt mig många gånger, ända sedan jag var tillräckligt gammal för att förstå vad jag blev utsatt för. Jag vet inte om jag någonsin kommer att få något svar på den frågan. Jag tror inte att någon kan förstå hur en kvinna kan vara kapabel till en sådan grymhet mot sitt eget barn.
I dag sitter min mamma i fängelse och jag är, för första gången i mitt liv helt fri. Att skriva den här boken har hjälpt mig att förstå mitt förflutna och komma vidare. Jag tillhör de lyckligt lottade. Jag har ett hem, barn och ett bra liv. För de flesta som fallit offer för pedofiler finns inga lyckliga slut. De lever sina liv i ett skymmningsland av alkoholism, narkotikaberoende eller prostitution - allt för att fly från sig själva.
Det är för deras skulle jag skriver denna boken. Jag vill att alla ska veta hur mitt liv har varit och jag vill ge andra offer styrkan att gå vidare".
Dana Fowley
Jag har precis läst en av de mest vidrigaste och omskakande böcker någonsin har läst och det har tagit tid då jag har fått lägga från mig boken många gånger då ondskan som beskrivs måste vara helvetet på jorden. Boken är skriven av Dana Fowley, som tillsammans med sin man har startat Society against pedophilia, en kvinna vars barndom har varit ett av de mest tragiska jag har hört talas om. När jag förstod hur Danas berättelse skulle utvecklas blev jag tvungen att ta reda på så gott jag kunde för att vara så säker det bara går att det verkligen är en sann historia och inte likt Den tusende gången som är skriven i propagande syfte och påhittad. Jag fann en hel del på nätet bla Danas egen hemsida http://danafowley.webs.com/ vilken jag rekommenderar er att gå in och läsa. Där finns bla bilder på förövarna samt vad dom dömdes till.
Dana Fowley blev för första gången utsatt av övergrepp av sin styvfar Billy King när hon var 5 år. Hon satt och tittade på tv när han helt sonika kom in och stoppade sin penis i henne mun och behöll den där tills han fick utlösning. Hon blev chockad och när hon dagen efter berättade för sin mamma Caroline Dunsmore vad som hänt så tog hon Dana och bar in henne till den väntade styvfadern som låg på golvet naken och mamman satte sin dotter på honom och det var första gången hon blev våldtagen genom ett fullbordat samlag. Detta var början på det helvete Dana skulle leva i under många år. Det var bara början. Hon var bara 5 år.
Det är svårt att berätta om boken för er för jag vill inte sprida barnporrnografi och som Dana själv skriver i boken, hon måste hålla igen på detaljerna för hon vill inte att boken skall bli en handbok åt pedofiler. Men jag lovar, detaljerna hon beskriver är långt värre än det någonsin går att föreställa sig. Hennes syster Heather Fowley blev också utsatt för övergrepp och hennes hjärnskador är troligen ett resultat över övergreppen som även innebar strypsex. Hon gick tillbaka i utvecklingen vid 8 års åldern och det stämmer överens med tidpunkten som styvfarfar Peter King, farmor Mary King, styvfar Billy King (alla 3 döda innan det blev rättegång), mamma Caroline Dunsmore samt mängder av andra pedofiler, när det introducerade även strypsex i sina övergrepp mot Dana och Heather. Likaså ingick misshandel av slag med skärp och påkar i övergreppen. Det Dana tyckte var allra värst var just de sadistiska inslagen i övergreppen där styvfarmor och styvfarfar tävlade om vem som kunde vara mest ond.
Det som är genomgående i Danas berättelse är mammans roll i alla år av övergrepp. Det flockas pedofiler runt henne och hon delade gärna med sig av sina döttrar där både kvinnor och män förgrep sig på barnen där hon själv var delaktig i övergreppen i huset som kallas för Helvetets hus i boken. Dana beskriver huset och framför allt rummet där övergreppen skedde i detalj. Det var ett hus som användes av pedofilnätverket där Dana och Heather blev utsatta för de mest grymma av övergrepp.
Dana och Heathers biologiska pappa Thomas Fowley försvann ur barnens liv i deras tidiga barnaår efter en tid av psykisk misshandel, efter flera år kom han in i deras liv igen och begick då sexuella övergrepp mot Heather vilket han blev dömd för. När Tam (som pappa Thomas kalls för i boken och dömdes till 3 års fängelse.) greps i Danas hem satt hennes mamma i soffan och undrade hur pappan kunde göra så mot sitt eget kött och blod. Det var en av alla gånger jag lade från mig boken och fick gå ut. Med tanke på vad mamman utsatt båda sin döttrar för är det ett helt obegripligt uttalande för mig, men kanske inte för någon som är utbildad i hur människor fungerar. Tidpunkten för gripandet och uttalandet från mamman var när Dana levde med sin man Paul och hans två barn dvs flera år efter första gången mamman förgrep sig på sina egna barn.
Dana och Heather tillbringade mycket tid hos sina morföräldrar och kände sig trygg hos dom, det vill säga tills den dagen hennes morfar William Dunsmore för första gången lade sig ovanpå Dana. Det var början av övergreppen mot henne av sin morfar. Han förgrep sig även på Heather. Det visade sig flera år senare att han även hade förgripit sig på Danas och Heathers mamma. Mormodern, som inte var fysisk delaktig i övergreppen, hade troligtvis hela tiden vetat om att övergreppen skedde men valde att låta det fortgå och jag anser att det i så fall gör henne lika delaktig. Morfar såg också till att en man vid namn George Jamieson förgrep sig på Heather. George hade några år tidigare mördat en ung tjej och han kom att stalka Heather under flera år.
Dana Fowley blev för första gången utsatt av övergrepp av sin styvfar Billy King när hon var 5 år. Hon satt och tittade på tv när han helt sonika kom in och stoppade sin penis i henne mun och behöll den där tills han fick utlösning. Hon blev chockad och när hon dagen efter berättade för sin mamma Caroline Dunsmore vad som hänt så tog hon Dana och bar in henne till den väntade styvfadern som låg på golvet naken och mamman satte sin dotter på honom och det var första gången hon blev våldtagen genom ett fullbordat samlag. Detta var början på det helvete Dana skulle leva i under många år. Det var bara början. Hon var bara 5 år.
Det är svårt att berätta om boken för er för jag vill inte sprida barnporrnografi och som Dana själv skriver i boken, hon måste hålla igen på detaljerna för hon vill inte att boken skall bli en handbok åt pedofiler. Men jag lovar, detaljerna hon beskriver är långt värre än det någonsin går att föreställa sig. Hennes syster Heather Fowley blev också utsatt för övergrepp och hennes hjärnskador är troligen ett resultat över övergreppen som även innebar strypsex. Hon gick tillbaka i utvecklingen vid 8 års åldern och det stämmer överens med tidpunkten som styvfarfar Peter King, farmor Mary King, styvfar Billy King (alla 3 döda innan det blev rättegång), mamma Caroline Dunsmore samt mängder av andra pedofiler, när det introducerade även strypsex i sina övergrepp mot Dana och Heather. Likaså ingick misshandel av slag med skärp och påkar i övergreppen. Det Dana tyckte var allra värst var just de sadistiska inslagen i övergreppen där styvfarmor och styvfarfar tävlade om vem som kunde vara mest ond.
Det som är genomgående i Danas berättelse är mammans roll i alla år av övergrepp. Det flockas pedofiler runt henne och hon delade gärna med sig av sina döttrar där både kvinnor och män förgrep sig på barnen där hon själv var delaktig i övergreppen i huset som kallas för Helvetets hus i boken. Dana beskriver huset och framför allt rummet där övergreppen skedde i detalj. Det var ett hus som användes av pedofilnätverket där Dana och Heather blev utsatta för de mest grymma av övergrepp.
Dana och Heathers biologiska pappa Thomas Fowley försvann ur barnens liv i deras tidiga barnaår efter en tid av psykisk misshandel, efter flera år kom han in i deras liv igen och begick då sexuella övergrepp mot Heather vilket han blev dömd för. När Tam (som pappa Thomas kalls för i boken och dömdes till 3 års fängelse.) greps i Danas hem satt hennes mamma i soffan och undrade hur pappan kunde göra så mot sitt eget kött och blod. Det var en av alla gånger jag lade från mig boken och fick gå ut. Med tanke på vad mamman utsatt båda sin döttrar för är det ett helt obegripligt uttalande för mig, men kanske inte för någon som är utbildad i hur människor fungerar. Tidpunkten för gripandet och uttalandet från mamman var när Dana levde med sin man Paul och hans två barn dvs flera år efter första gången mamman förgrep sig på sina egna barn.
Dana och Heather tillbringade mycket tid hos sina morföräldrar och kände sig trygg hos dom, det vill säga tills den dagen hennes morfar William Dunsmore för första gången lade sig ovanpå Dana. Det var början av övergreppen mot henne av sin morfar. Han förgrep sig även på Heather. Det visade sig flera år senare att han även hade förgripit sig på Danas och Heathers mamma. Mormodern, som inte var fysisk delaktig i övergreppen, hade troligtvis hela tiden vetat om att övergreppen skedde men valde att låta det fortgå och jag anser att det i så fall gör henne lika delaktig. Morfar såg också till att en man vid namn George Jamieson förgrep sig på Heather. George hade några år tidigare mördat en ung tjej och han kom att stalka Heather under flera år.
Billy King
Danas mamma Caroline har haft den mest centrala roll i övergreppen. Hon kunde tex binda fast Dana och dirigera pedofilerna hur de skulle slå Dana så det gjorde mest ont på henne. Hon gav förslag till hur de sexuella övergreppen skulle gå till. Hon Hon presenterade och gav Dana till pedofiler och deltog aktivt i övergreppen. Billy King brukade säga åt Dana vad hon skulle göra med sin mamma och Dana som för länge sedan lärt sig att säga ja istället för nej utförde allt dom ville.
När Dana träffade sin partner Paul var hon fast besluten att aldrig berätta om sin mörka hemlighet i rädsla för att förora honom, det var ett svårt skådespel av henne. Inte ens när hennes morfar greps för att ha förgript sig på Heather ville hon berätta att även hon varit utsatt för övergrepp av honom. Men Pauls intensiva frågor gjorde att hon tillslut var tvungen att berätta för honom. Men hon berättade fortfarande ingenting om alla de andra övergreppen som hon varit utsatt för. Men en dag blev det för mycket och Dana försökte ta livet av sig, hon ville hellre dö med sin hemlighet än att berätta den och förstöra andra människors liv. Efter självmordförsöket bestämde sig Dana att hon måste berätta för om alla övergrepp och så blev det, men hon berättade inte om sin mors inblandning. Dom kontaktade polisen som hållt förhöret med Heather, Angela Edmunds, och hon blev en nyckelperson i Danas liv och den som var Danas, förrutom Paul, stöd och talesman i den svåra vägen till rättegången. Men vägen till att berätta allt, även sin mors inblandning blev för svår för Dana som återigen försökte ta sitt liv.
När Dana äntligen började berätta och systemet började jobba med detta historiska fall som skakade om hela Storbritanien och skulle gå till Edinburghs högsta domstol. Bara förundersökningen tog 1.5 år. Under den tiden försökte även Danas mamma ta livet av sig.
Rättegången var en svår tid för Dana där hon tvingades att återuppleva allt, men tvingade sig att genomföra den och det som tycks ha varit den största motiveringen är att ingen av de som förgripit sig på henne skall få finnas i samhället och vara fria att fortsätta att förgripa sig på barn.
Caroline Dunsmore dömdes till 12 års fängelse.
William Dunsmore dömdes till 5 års fängelse.
Morris Petch dömdes till livstids fängelse med rekommendation att avtjäna minst 12 år.
Thomas Fowley dömdes tidigare till 3 års fängelse.
John O´Flaherty dömdes till 13 års fängelse.
Peter King, död
Mary King, död
Billy King, död
Det fanns flera andra pedofiler i detta pedofilnätverk, men jag vet inte hur det gick då några när tiden för bokens tryck så väntade fler rättegångar.
Jag väljer att citera Paul som slutord;
"Att veta vad som hänt Dana påverkar inte på något sätt min kärlek till henne. Jag kan inte förstå män som lämnar sina kvinnor när de får reda på att de har blivit våldtagna eller utsatta för sexuella övergrepp. En kropp är bara en kropp. Det man blir kär i är människan innuti kroppen."
När Dana träffade sin partner Paul var hon fast besluten att aldrig berätta om sin mörka hemlighet i rädsla för att förora honom, det var ett svårt skådespel av henne. Inte ens när hennes morfar greps för att ha förgript sig på Heather ville hon berätta att även hon varit utsatt för övergrepp av honom. Men Pauls intensiva frågor gjorde att hon tillslut var tvungen att berätta för honom. Men hon berättade fortfarande ingenting om alla de andra övergreppen som hon varit utsatt för. Men en dag blev det för mycket och Dana försökte ta livet av sig, hon ville hellre dö med sin hemlighet än att berätta den och förstöra andra människors liv. Efter självmordförsöket bestämde sig Dana att hon måste berätta för om alla övergrepp och så blev det, men hon berättade inte om sin mors inblandning. Dom kontaktade polisen som hållt förhöret med Heather, Angela Edmunds, och hon blev en nyckelperson i Danas liv och den som var Danas, förrutom Paul, stöd och talesman i den svåra vägen till rättegången. Men vägen till att berätta allt, även sin mors inblandning blev för svår för Dana som återigen försökte ta sitt liv.
När Dana äntligen började berätta och systemet började jobba med detta historiska fall som skakade om hela Storbritanien och skulle gå till Edinburghs högsta domstol. Bara förundersökningen tog 1.5 år. Under den tiden försökte även Danas mamma ta livet av sig.
Rättegången var en svår tid för Dana där hon tvingades att återuppleva allt, men tvingade sig att genomföra den och det som tycks ha varit den största motiveringen är att ingen av de som förgripit sig på henne skall få finnas i samhället och vara fria att fortsätta att förgripa sig på barn.
Caroline Dunsmore dömdes till 12 års fängelse.
William Dunsmore dömdes till 5 års fängelse.
Morris Petch dömdes till livstids fängelse med rekommendation att avtjäna minst 12 år.
Thomas Fowley dömdes tidigare till 3 års fängelse.
John O´Flaherty dömdes till 13 års fängelse.
Peter King, död
Mary King, död
Billy King, död
Det fanns flera andra pedofiler i detta pedofilnätverk, men jag vet inte hur det gick då några när tiden för bokens tryck så väntade fler rättegångar.
Jag väljer att citera Paul som slutord;
"Att veta vad som hänt Dana påverkar inte på något sätt min kärlek till henne. Jag kan inte förstå män som lämnar sina kvinnor när de får reda på att de har blivit våldtagna eller utsatta för sexuella övergrepp. En kropp är bara en kropp. Det man blir kär i är människan innuti kroppen."
RSS Feed
