Jag fick ett tips på en C-uppsats och med stigande förvåning läste jag något jag inte trodde var möjligt av en kvinna som går socionomprogrammet. Måtte Emmelie Evaldsson fortsätta att vara den kloka kvinna som hon här visat att hon är. Så otroligt befriande att veta att det kan vara så att ett generationsskifte kan innebära att det är ett nytänk på gång. Detta inger hopp.
Jag har funderat en hel del på hur jag skulle lägga fram detta på bästa sätt och jag kom fram till att jag inte skall skriva sönder blogginlägget utan helt enkelt citera ur uppsatsen istället och låta Emmelie Evaldsson komma till tals genom sin genomtänkta uppsats istället. Detta knyter an till ett blogginlägg jag gjorde för ett tag sedan;
http://www.daddys-sverige.com/4/post/2011/07/mamma-jag-lskar-dina-brstvrtor.html
Detta citat är från sidan 34 ut uppsatsen;
" 6:5 De professionella talar om synen på kvinnor som begår brott
RESULTAT
Informanterna talar om hur allmänheten ser på kvinnor och hur det avspeglar sig på hur man ser på kvinnor som begår brottsliga handlingar. Informanterna tror att den allmänna bilden av kvinnor som begår brott kan vara en förklaring på varför det kan finnas svårigheter för kvinnor och flickor som begår sexuella övergrepp att få hjälp och behandling för sina problem. Informanterna talar även om hur andra professionella ser på kvinnor i förhållande till brott och sexuella övergrepp. De professionella nämner även andra eventuella förklaringar på varför flickor och kvinnor som begår sexuella övergrepp får bristande hjälp och behandling. Nedanför redovisas de olika informanternas unika syn på temat.
Per talar om kvinnor som den goda modern och att flickor ofta drabbas av nedskärningar inom det offentliga.
"(…)Jag tror det handlar också om en av de här grejerna som gör att man inte har sett att kvinnor också är förövare, innan. Man har någon bild av den där goda modern (…) Det kan vara svårt att se".
"Sen är det lite så också tycker jag, socialtjänsten prioriterar kanske inte alltid flickorna. Utan det är oftast flickorna som ryker först i nedskärningarna och sådana här nerdragningar".
Annette talar om att allmänheten och domstolar har svårigheter att se flickor och kvinnor som gärningsmän och att de därför får mildare straff vid fallande dom. Annette säger även att kvinnors brottslighet förklaras med galenskap och andra psykiska störningar och att man då även förminskar deras skuld.
"Alltså det är mycket man vill sätta ett genusperspektiv på och göra socialkonstruktivism av. Det är ju viktigt att ha ett genusperspektiv. Men jag tror man ibland använder det för att förminska kvinnors skuld eller flickors skuld och problem. Det är ibland mer politisk korrekt att se kvinnan som offer och se problemen ur ett patriarkaliskt perspektiv. Och så bortser man från att en kvinna kan ha lika stora empatibrister som någon man".
"Nej, det är ju därför det tar så lång tid att förstå att flickor begår övergrepp och begår brott och att kvinnor också kan vara gärningsmän och det är därför kvinnor får lägre fängelsestraff för samma brott som män".
Annette talar även om den uppmärksammade fallet i Malmö där ungdomar sålde en handikappad flicka till olika män.
"Det var ju flickor som planerade och genomförde det. Och hade det varit pojkar så hade de fått LSU-domar eller fängelse. Men de här flickorna fick ju villkorligt, alltså det sågs inte så allvarligt".
Helena talar också om att allmänheten har svårt att acceptera att kvinnor och mammor kan begå sexuella övergrepp mot barn och att det är viktigt att ha med sig det tänket som professionell i behandlingen, även när det tas fram behandlingsmetoder för dessa personer.
"Jag tänker att, jag ska prata generellt, så har ju människor generellt föreställningen om att kvinnor inte begår sexuella övergrepp. Kan mammor göra det med sina barn, kan mammor begå incest och så? Jag kan tänka mig att det är, kan vara viktigt att ha med ett könsperspektiv när man tar fram metoder, för att man inte ska lura sig själv som behandlare kanske. Det här, nu tänker jag bara fritt. Utan att man själv är medveten om att bara för det är en kvinna så är det inte mindre, har lika stor påverkan, negativ påverkan på, tänker jag i alla fall, på den personen som blir utsatt".
Camilla talar om att många ser flickorna främst som offer och inte som en förövare. Camilla talar även om att feministerna "biter sig i svansen" när de alltid gör männen till busar och kvinnorna till snälla och veka. Camilla menar att den allmänna synen och förklaringen på kvinnor och de brott de begår leder till att kvinnor får fel eller ingen behandling alls för sina problem och brottsliga handlingar. Camilla talar även om hur journalister har tolkat hennes forskning kring kvinnor som begår sexuella övergrepp och 35
hur journalisterna inte tog med det som handlade om att kvinnor kan begå brott utan att vara påverkade av män.
"För att man har någon tanke att flickor inte gör sådant här. Och skulle flickor göra något sådant här så måste det bero på helt andra saker. Och då får flickorna hamna på institutioner där man jobbar med helt andra saker än med det man borde göra. (…)Alltså man har någon tanke att dem flickorna är offer. Flickor är offer, pojkar är förövare. Så är det".
"Jag tror ju att feminister biter sig själv i svansen när man alltid tänker att det är män som är, är dem, busarna, så att säga och kvinnor är alltid veka och snälla. Så jag tror att, jag tror livet är så jäkla simpelt att så länge kvinnor inte utgör något hot, så kommer vi aldrig få någon position. (…)Så, så är det, det här med politisk korrekthet och så va. Och så plötsligen går man ut och säger någonting kring kvinnor då som.. Och du vet det kom ingenting kring det va. Och då, då blir det att det är helt inkorrekt att påstå att kvinnor av helt egen drive skulle kunna begå brott":
Marianne återkommer ofta under intervjun om den kvinnliga rollen i relation till brott. Marianne talar om att det finns en allmän önskan om att kvinnor och flickor inte skall vara onda. Marianne menar även att det ofta är mamma man ropar på i en "nära-döden-upplevelse", då det kvinnliga oftast anses gott, skyddande och omhändertagande. Marianne menar också att kvinnor oftast förklaras psykiskt sjuka när de begår brott. Marianne drar paralleller till mordet i Knutby, där pastorn fick fängelse och barnflickan som utförde själva handlingen fick en diagnos.
"Jag har väl mer tankar om varför det är så svårt att närma sig den kvinnliga förövaren. Oavsett om det är en flicka eller vuxen kvinna. Och jag tror det handlar om att det finns en allmän känsla av, Det finns en allmän önskan av att flickan eller kvinnan inte är ond. Någon har sagt att de som håller på att krocka eller håller på att dö, så är det inte vanligast att ropa på Gud utan på mamma. Alltså vi har en önskan om att det kvinnliga är gott, skyddande och omhändertagande. Och då när flickor, kvinnor gör onda handlingar så blir vi, blir vi liksom lite störda av det".
"Så det är väldigt, väldigt få män som döms till sluten psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Men de flesta kvinnor, alltså kvinnor blir lättare sjukförklarade än män. Och det kanske man kan tänka ibland gynnar könet men ibland tänker jag att denna diskurs, om man ska använda ett sådant ord, diskurs av att kvinnan inte kan vara ond, att det kan också, Att det har sina avigsidor".
"Vi vill inte se flickan, kvinnan utförande så onda handlingar och därför så gör vi om våra varseblivningar. Jag tycker det finns så bra exempel i Knutby, där pastor Helge dömdes till fängelse, medan barnflickan, hon fick ju en egen diagnos. (…) Då hade hon ju ändå, jag tänkte hon var ju på plattan och köpte pistol och så".
Bengt talar om allmänhetens bild av vad en förövare är och att unga personer, flickor och kvinnor inte platsar inom ramen av den bilden. Bengt menar också att flickor och kvinnor oftast ses som offer istället för förövare när det gäller brottsliga handlingar.
"Alltså den enda bilden på en förövare som finns är väl ful gubbe och det är ju inte många unga förövare som ser ut så".
"Ja sen är det ju så, jag menar, flickor har ju oftast mycket mer betraktats som, som offer i den bemärkelsen va".
"Hur man tänker omkring kön och män och kvinnor och så. Alltså, många kanske har svårt att tänka sig kvinnliga förövare överhuvudtaget. Hur går det till? Ja, det är inte det första man tänker på".
Jag har funderat en hel del på hur jag skulle lägga fram detta på bästa sätt och jag kom fram till att jag inte skall skriva sönder blogginlägget utan helt enkelt citera ur uppsatsen istället och låta Emmelie Evaldsson komma till tals genom sin genomtänkta uppsats istället. Detta knyter an till ett blogginlägg jag gjorde för ett tag sedan;
http://www.daddys-sverige.com/4/post/2011/07/mamma-jag-lskar-dina-brstvrtor.html
Detta citat är från sidan 34 ut uppsatsen;
" 6:5 De professionella talar om synen på kvinnor som begår brott
RESULTAT
Informanterna talar om hur allmänheten ser på kvinnor och hur det avspeglar sig på hur man ser på kvinnor som begår brottsliga handlingar. Informanterna tror att den allmänna bilden av kvinnor som begår brott kan vara en förklaring på varför det kan finnas svårigheter för kvinnor och flickor som begår sexuella övergrepp att få hjälp och behandling för sina problem. Informanterna talar även om hur andra professionella ser på kvinnor i förhållande till brott och sexuella övergrepp. De professionella nämner även andra eventuella förklaringar på varför flickor och kvinnor som begår sexuella övergrepp får bristande hjälp och behandling. Nedanför redovisas de olika informanternas unika syn på temat.
Per talar om kvinnor som den goda modern och att flickor ofta drabbas av nedskärningar inom det offentliga.
"(…)Jag tror det handlar också om en av de här grejerna som gör att man inte har sett att kvinnor också är förövare, innan. Man har någon bild av den där goda modern (…) Det kan vara svårt att se".
"Sen är det lite så också tycker jag, socialtjänsten prioriterar kanske inte alltid flickorna. Utan det är oftast flickorna som ryker först i nedskärningarna och sådana här nerdragningar".
Annette talar om att allmänheten och domstolar har svårigheter att se flickor och kvinnor som gärningsmän och att de därför får mildare straff vid fallande dom. Annette säger även att kvinnors brottslighet förklaras med galenskap och andra psykiska störningar och att man då även förminskar deras skuld.
"Alltså det är mycket man vill sätta ett genusperspektiv på och göra socialkonstruktivism av. Det är ju viktigt att ha ett genusperspektiv. Men jag tror man ibland använder det för att förminska kvinnors skuld eller flickors skuld och problem. Det är ibland mer politisk korrekt att se kvinnan som offer och se problemen ur ett patriarkaliskt perspektiv. Och så bortser man från att en kvinna kan ha lika stora empatibrister som någon man".
"Nej, det är ju därför det tar så lång tid att förstå att flickor begår övergrepp och begår brott och att kvinnor också kan vara gärningsmän och det är därför kvinnor får lägre fängelsestraff för samma brott som män".
Annette talar även om den uppmärksammade fallet i Malmö där ungdomar sålde en handikappad flicka till olika män.
"Det var ju flickor som planerade och genomförde det. Och hade det varit pojkar så hade de fått LSU-domar eller fängelse. Men de här flickorna fick ju villkorligt, alltså det sågs inte så allvarligt".
Helena talar också om att allmänheten har svårt att acceptera att kvinnor och mammor kan begå sexuella övergrepp mot barn och att det är viktigt att ha med sig det tänket som professionell i behandlingen, även när det tas fram behandlingsmetoder för dessa personer.
"Jag tänker att, jag ska prata generellt, så har ju människor generellt föreställningen om att kvinnor inte begår sexuella övergrepp. Kan mammor göra det med sina barn, kan mammor begå incest och så? Jag kan tänka mig att det är, kan vara viktigt att ha med ett könsperspektiv när man tar fram metoder, för att man inte ska lura sig själv som behandlare kanske. Det här, nu tänker jag bara fritt. Utan att man själv är medveten om att bara för det är en kvinna så är det inte mindre, har lika stor påverkan, negativ påverkan på, tänker jag i alla fall, på den personen som blir utsatt".
Camilla talar om att många ser flickorna främst som offer och inte som en förövare. Camilla talar även om att feministerna "biter sig i svansen" när de alltid gör männen till busar och kvinnorna till snälla och veka. Camilla menar att den allmänna synen och förklaringen på kvinnor och de brott de begår leder till att kvinnor får fel eller ingen behandling alls för sina problem och brottsliga handlingar. Camilla talar även om hur journalister har tolkat hennes forskning kring kvinnor som begår sexuella övergrepp och 35
hur journalisterna inte tog med det som handlade om att kvinnor kan begå brott utan att vara påverkade av män.
"För att man har någon tanke att flickor inte gör sådant här. Och skulle flickor göra något sådant här så måste det bero på helt andra saker. Och då får flickorna hamna på institutioner där man jobbar med helt andra saker än med det man borde göra. (…)Alltså man har någon tanke att dem flickorna är offer. Flickor är offer, pojkar är förövare. Så är det".
"Jag tror ju att feminister biter sig själv i svansen när man alltid tänker att det är män som är, är dem, busarna, så att säga och kvinnor är alltid veka och snälla. Så jag tror att, jag tror livet är så jäkla simpelt att så länge kvinnor inte utgör något hot, så kommer vi aldrig få någon position. (…)Så, så är det, det här med politisk korrekthet och så va. Och så plötsligen går man ut och säger någonting kring kvinnor då som.. Och du vet det kom ingenting kring det va. Och då, då blir det att det är helt inkorrekt att påstå att kvinnor av helt egen drive skulle kunna begå brott":
Marianne återkommer ofta under intervjun om den kvinnliga rollen i relation till brott. Marianne talar om att det finns en allmän önskan om att kvinnor och flickor inte skall vara onda. Marianne menar även att det ofta är mamma man ropar på i en "nära-döden-upplevelse", då det kvinnliga oftast anses gott, skyddande och omhändertagande. Marianne menar också att kvinnor oftast förklaras psykiskt sjuka när de begår brott. Marianne drar paralleller till mordet i Knutby, där pastorn fick fängelse och barnflickan som utförde själva handlingen fick en diagnos.
"Jag har väl mer tankar om varför det är så svårt att närma sig den kvinnliga förövaren. Oavsett om det är en flicka eller vuxen kvinna. Och jag tror det handlar om att det finns en allmän känsla av, Det finns en allmän önskan av att flickan eller kvinnan inte är ond. Någon har sagt att de som håller på att krocka eller håller på att dö, så är det inte vanligast att ropa på Gud utan på mamma. Alltså vi har en önskan om att det kvinnliga är gott, skyddande och omhändertagande. Och då när flickor, kvinnor gör onda handlingar så blir vi, blir vi liksom lite störda av det".
"Så det är väldigt, väldigt få män som döms till sluten psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Men de flesta kvinnor, alltså kvinnor blir lättare sjukförklarade än män. Och det kanske man kan tänka ibland gynnar könet men ibland tänker jag att denna diskurs, om man ska använda ett sådant ord, diskurs av att kvinnan inte kan vara ond, att det kan också, Att det har sina avigsidor".
"Vi vill inte se flickan, kvinnan utförande så onda handlingar och därför så gör vi om våra varseblivningar. Jag tycker det finns så bra exempel i Knutby, där pastor Helge dömdes till fängelse, medan barnflickan, hon fick ju en egen diagnos. (…) Då hade hon ju ändå, jag tänkte hon var ju på plattan och köpte pistol och så".
Bengt talar om allmänhetens bild av vad en förövare är och att unga personer, flickor och kvinnor inte platsar inom ramen av den bilden. Bengt menar också att flickor och kvinnor oftast ses som offer istället för förövare när det gäller brottsliga handlingar.
"Alltså den enda bilden på en förövare som finns är väl ful gubbe och det är ju inte många unga förövare som ser ut så".
"Ja sen är det ju så, jag menar, flickor har ju oftast mycket mer betraktats som, som offer i den bemärkelsen va".
"Hur man tänker omkring kön och män och kvinnor och så. Alltså, många kanske har svårt att tänka sig kvinnliga förövare överhuvudtaget. Hur går det till? Ja, det är inte det första man tänker på".
Manligt och kvinnligt
Detta citat är från sidan 36 ur uppsatsen;
" Genus
Per beskriver hur han tror att allmänheten har svårt att se kvinnor som sexuella förövare, då man har en bild av kvinnan som den goda modern. Likaså tycker Per att han sett att Socialtjänsten inte alltid prioriterar flickors problem.
Ambjörnsson (2003) förklarar genus som en kulturell föreställning om att det finns skillnader mellan de biologiska könen och att relationerna mellan könen är kulturellt och socialt skapade.
Connell (2003) menar att människor konstruerar och tillskriver sig själva som maskulina eller feminina, då människor förhåller sig till den plats man blir tilldelad utifrån det biologiska könet, och uppträder utifrån den platsen i det dagliga livet och på så vis tar sin plats i en viss ordning, genusordningen. Vidare beskriver han att genus handlar om de egenskaper som vi människor tillskriver de olika biologiska könen, vad som anses vara kvinnliga och manliga egenskaper. Det anses kvinnligt att vara bl.a. omhändertagande och vara ansvarstagande om barn och familj, likaså anses det manligt att visa aggression och begå våldshandlingar.
Hirdman (2002) har utvecklat ordet genussystem vilket är uppdelat i två delar, vad som anses vara manligt och kvinnligt. Den andra delen i systemet är att i dagens samhälle delas manligt och kvinnligt upp i hierarkisk ordning, där manligt är normativt och står hierarkiskt över det kvinnliga, vilket återspeglas i samhällets strukturer.
Jag har förstått att det finns en viss ordning i samhället, genusordning, vilken påverkar hur vi ser på kvinnligt och manligt och vilka egenskaper vi tillskriver dessa två kön. Vidare kan genusordningen förklara att vi förväntar oss att kvinnor är goda mödrar, därmed har vi även en föreställning om att kvinnor inte begår brott eller sexuella övergrepp. Genussystemet förklarar hur manligt är normativt och hierarkiskt överlägset det kvinnliga, vilket kan förklara och ge förståelse till varför tjejer skulle prioriteras lägre än killar inom Socialtjänsten.
Annette beskriver hur allmänheten förminska kvinnors och flickors skuld och problem. Att det är mer politisk korrekt att se kvinnan som offer än gärningsmän, vilket hon tror resulterar i lägre fängelsestraff för kvinnor än män. Likaså kan synen på kvinnan och flickan som offer förklara varför man har så svårt att förstå att kvinnor och flickor kan begå sexuella övergrepp.
Hirdman (2002) beskriver hur det anses manligt att vara bl.a. hård, stark, aggressiv och utföra våldshandlingar, vidare anses det vara kvinnligt att vara mjuk, svag, känslomässig och omsorgsgivande. Hirdman har även konstruerat begreppet genuskontraktet vilket beskriver att det finns ett idealiskt relationsmönster mellan män och kvinnor och hur dessa bör förhålla sig till varandra. Vidare anses det finnas en naturlig ordning som könen skall anpassa sig efter, så som att män ska ta hand om kvinnor, kvinnor tar hand om barn, sjuka personer och äldre personer.
Jag har även förstått med hjälp av ovan nämnda teoretiker att kvinnor och flickors skuld kan förminskas och att de ofta kan ses som offer. Då det förväntas att det är mannen som begår brott och våldshandlingar och att kvinnan är mjuk och svag. Likaså har jag förstått att kvinnor får lägre fängelsestraff än män just för att de anses vara mjuka, svaga och känslomässiga, därmed kanske inte kvinnor utgör ett lika stort hot för samhället som en man.
Helena beskriver hur människor generellt har föreställningar om att kvinnor och mammor inte begår sexuella övergrepp och incest. Likaså talar hon om vikten att som professionell behandlare inte luras av den allmänna uppfattningen om kvinnor, då en kvinnas övergrepp mot ett barn är lika skadliga som en mans övergrepp. 37
Ambjörnsson (2003) gör kopplingar mellan genus, sexualitet och heteronormativitet, då hon finner i sin studie att unga tjejer skapar sin könsidentitet och sexualitet utifrån olika föreställningar om vad som är kvinnligt och vad som är manligt. Dessa föreställningar om de olika könens egenskaper kopplar hon till heteronormativitet, där relationen mellan man och kvinna är den idealiska relationen.
Jag har likaså förstått att det finns en förväntan i samhället om att kvinnor skapar sin sexualitet med heteronormativitet som norm, alltså att kvinnor skall ha sexuellt umgänge med män. Vilket har fått mig att förstå att när en kvinna bryter mot den normen, genom att begå sexuella övergrepp mot ett barn, sitt eller någon annans, som ännu inte blivit en man eller som är av samma kön som kvinnan. Så kan vi inte förstå hennes beteende i relation till hur vi ser på normal sexualitet. Jag har även fått en förförståelse med hjälpa av det som anses kvinnligt och manligt, att man inte kan förstå en mamma som begår sexuella övergrepp, då hon förväntas vara omhändertagande och omsorgsgivande.
Camilla beskriver hur många ser flickor främst som offer och inte som förövare. Vidare talar hon även om att feminister ofta gör männen till busar och kvinnorna till snälla och veka, likaså hur det uppfattas som politiskt inkorrekt att påstå att en kvinna kan begå sexuella övergrepp av helt eget driv. Camilla menar hur kvinnor som begår brott beskrivs, leder till att de får fel eller ingen behandling alls för sina problem och brottsliga handlingar.
Connell (2003) menar att man inte ska se kvinnligt och manligt som något av naturen givet eller som ligger som nedärvda biologiska egenskaper i mäns och kvinnors arvsmassa.
Även här har jag förstått att genusordningen och den allmänna bilden på kön, förklarar varför flickor främst ses som offer och inte som förövare. Jag har förstått att flickor förväntas vara svaga och veka och därmed inte bör eller klarar av att begå sexuella övergrepp. Jag har även med Connell (2003) som stöd, förstått att det inte finns några naturligt nedärvda egenskaper hos kvinnor eller män. Vilket i sin tur har fått mig att förstå att sexuella övergrepp inte har med kvinnligt eller manligt beteende att göra. Hirdmans (2002) genusordningen har fått mig att förstå, att flickor och kvinnor inte får den hjälp eller behandling de förtjänar, om de begått sexuella övergrepp. Då flickor och kvinnor inte förväntas begå dessa handlingar, då de i allmänhet anses vara män och det manliga beteendet som begår våldshandlingar.
Marianne beskriver hur det är svårt att närma sig den kvinnliga förövaren, oavsett om det är en flicka eller vuxen kvinna, då det finns en allmän känsla och önskan om att flickan eller kvinnan inte är ond. Likaså hur vi har en önskan om att det kvinnliga är gott, skyddande och omhändertagande, så när flickor och kvinnor gör onda handlingar så blir vi störda av det. Vidare berättar hon hur fler kvinnor döms till sluten psykiatrisk vård i jämförelse med män, då kvinnans brottsliga handlingar förklaras med psykisk sjukdom.
Connell (2003) beskriver hur många människor blir störda när personer bryter mot de normer som tillskrivits personens kön.
Jag har förstått att flickor och kvinnor inte förväntas begå sexuella övergrepp, då det anses kvinnligt att vara omhändertagande och omsorgsgivande. Likaså har jag förstått att när flickor och kvinnor bryter mot de normer och förväntningar samhället har på dem, blir samhället och dess medborgare störda av detta. Vilket förklarar hur samhället inte vet hur det ska förhålla sig till flickor och kvinnor som begår sexuella övergrepp och andra brott. Jag har även förstått att kvinnors brottsliga handlingar kan förklaras med psykiskt sjukdom, då kvinnan oftast anses svag.
Bengt beskriver hur allmänheten har en bild av en sexuell förövare som en ful gubbe, därför får inte en flicka eller kvinna som begår sexuella övergrepp plats i den bilden. Vidare beskriver även Bengt hur man oftast ser flickor och kvinnor som offer och därför inte kan se dem som förövare.
Connell (2003) menar att vi i samhället genast ser om en person är man eller kvinna, flicka eller pojke, utifrån de distinktioner vi gör mellan könen, vilket leder till om vi inte ser på personen om den är man eller kvinna blir vi störda och frågar oss vad är det istället för vem är det. 38
Med mitt begrepp genus har jag förstått att det kan finnas en allmän förväntan av hur en person som begår sexuella övergrepp ska se ut. Men när den som begår sexuella övergrepp inte ser ut så, blir vi störda och vet inte hur vi ska förhålla oss till den personen. Vilket till viss del styrker Bengts uttalande om bilden av en sexuell förövare och flickor som offer, vi förväntar oss inte att flickor eller kvinnor är de som förgriper sig sexuellt."
Länken; http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/26641/1/gupea_2077_26641_1.pdf?mid=540
" Genus
Per beskriver hur han tror att allmänheten har svårt att se kvinnor som sexuella förövare, då man har en bild av kvinnan som den goda modern. Likaså tycker Per att han sett att Socialtjänsten inte alltid prioriterar flickors problem.
Ambjörnsson (2003) förklarar genus som en kulturell föreställning om att det finns skillnader mellan de biologiska könen och att relationerna mellan könen är kulturellt och socialt skapade.
Connell (2003) menar att människor konstruerar och tillskriver sig själva som maskulina eller feminina, då människor förhåller sig till den plats man blir tilldelad utifrån det biologiska könet, och uppträder utifrån den platsen i det dagliga livet och på så vis tar sin plats i en viss ordning, genusordningen. Vidare beskriver han att genus handlar om de egenskaper som vi människor tillskriver de olika biologiska könen, vad som anses vara kvinnliga och manliga egenskaper. Det anses kvinnligt att vara bl.a. omhändertagande och vara ansvarstagande om barn och familj, likaså anses det manligt att visa aggression och begå våldshandlingar.
Hirdman (2002) har utvecklat ordet genussystem vilket är uppdelat i två delar, vad som anses vara manligt och kvinnligt. Den andra delen i systemet är att i dagens samhälle delas manligt och kvinnligt upp i hierarkisk ordning, där manligt är normativt och står hierarkiskt över det kvinnliga, vilket återspeglas i samhällets strukturer.
Jag har förstått att det finns en viss ordning i samhället, genusordning, vilken påverkar hur vi ser på kvinnligt och manligt och vilka egenskaper vi tillskriver dessa två kön. Vidare kan genusordningen förklara att vi förväntar oss att kvinnor är goda mödrar, därmed har vi även en föreställning om att kvinnor inte begår brott eller sexuella övergrepp. Genussystemet förklarar hur manligt är normativt och hierarkiskt överlägset det kvinnliga, vilket kan förklara och ge förståelse till varför tjejer skulle prioriteras lägre än killar inom Socialtjänsten.
Annette beskriver hur allmänheten förminska kvinnors och flickors skuld och problem. Att det är mer politisk korrekt att se kvinnan som offer än gärningsmän, vilket hon tror resulterar i lägre fängelsestraff för kvinnor än män. Likaså kan synen på kvinnan och flickan som offer förklara varför man har så svårt att förstå att kvinnor och flickor kan begå sexuella övergrepp.
Hirdman (2002) beskriver hur det anses manligt att vara bl.a. hård, stark, aggressiv och utföra våldshandlingar, vidare anses det vara kvinnligt att vara mjuk, svag, känslomässig och omsorgsgivande. Hirdman har även konstruerat begreppet genuskontraktet vilket beskriver att det finns ett idealiskt relationsmönster mellan män och kvinnor och hur dessa bör förhålla sig till varandra. Vidare anses det finnas en naturlig ordning som könen skall anpassa sig efter, så som att män ska ta hand om kvinnor, kvinnor tar hand om barn, sjuka personer och äldre personer.
Jag har även förstått med hjälp av ovan nämnda teoretiker att kvinnor och flickors skuld kan förminskas och att de ofta kan ses som offer. Då det förväntas att det är mannen som begår brott och våldshandlingar och att kvinnan är mjuk och svag. Likaså har jag förstått att kvinnor får lägre fängelsestraff än män just för att de anses vara mjuka, svaga och känslomässiga, därmed kanske inte kvinnor utgör ett lika stort hot för samhället som en man.
Helena beskriver hur människor generellt har föreställningar om att kvinnor och mammor inte begår sexuella övergrepp och incest. Likaså talar hon om vikten att som professionell behandlare inte luras av den allmänna uppfattningen om kvinnor, då en kvinnas övergrepp mot ett barn är lika skadliga som en mans övergrepp. 37
Ambjörnsson (2003) gör kopplingar mellan genus, sexualitet och heteronormativitet, då hon finner i sin studie att unga tjejer skapar sin könsidentitet och sexualitet utifrån olika föreställningar om vad som är kvinnligt och vad som är manligt. Dessa föreställningar om de olika könens egenskaper kopplar hon till heteronormativitet, där relationen mellan man och kvinna är den idealiska relationen.
Jag har likaså förstått att det finns en förväntan i samhället om att kvinnor skapar sin sexualitet med heteronormativitet som norm, alltså att kvinnor skall ha sexuellt umgänge med män. Vilket har fått mig att förstå att när en kvinna bryter mot den normen, genom att begå sexuella övergrepp mot ett barn, sitt eller någon annans, som ännu inte blivit en man eller som är av samma kön som kvinnan. Så kan vi inte förstå hennes beteende i relation till hur vi ser på normal sexualitet. Jag har även fått en förförståelse med hjälpa av det som anses kvinnligt och manligt, att man inte kan förstå en mamma som begår sexuella övergrepp, då hon förväntas vara omhändertagande och omsorgsgivande.
Camilla beskriver hur många ser flickor främst som offer och inte som förövare. Vidare talar hon även om att feminister ofta gör männen till busar och kvinnorna till snälla och veka, likaså hur det uppfattas som politiskt inkorrekt att påstå att en kvinna kan begå sexuella övergrepp av helt eget driv. Camilla menar hur kvinnor som begår brott beskrivs, leder till att de får fel eller ingen behandling alls för sina problem och brottsliga handlingar.
Connell (2003) menar att man inte ska se kvinnligt och manligt som något av naturen givet eller som ligger som nedärvda biologiska egenskaper i mäns och kvinnors arvsmassa.
Även här har jag förstått att genusordningen och den allmänna bilden på kön, förklarar varför flickor främst ses som offer och inte som förövare. Jag har förstått att flickor förväntas vara svaga och veka och därmed inte bör eller klarar av att begå sexuella övergrepp. Jag har även med Connell (2003) som stöd, förstått att det inte finns några naturligt nedärvda egenskaper hos kvinnor eller män. Vilket i sin tur har fått mig att förstå att sexuella övergrepp inte har med kvinnligt eller manligt beteende att göra. Hirdmans (2002) genusordningen har fått mig att förstå, att flickor och kvinnor inte får den hjälp eller behandling de förtjänar, om de begått sexuella övergrepp. Då flickor och kvinnor inte förväntas begå dessa handlingar, då de i allmänhet anses vara män och det manliga beteendet som begår våldshandlingar.
Marianne beskriver hur det är svårt att närma sig den kvinnliga förövaren, oavsett om det är en flicka eller vuxen kvinna, då det finns en allmän känsla och önskan om att flickan eller kvinnan inte är ond. Likaså hur vi har en önskan om att det kvinnliga är gott, skyddande och omhändertagande, så när flickor och kvinnor gör onda handlingar så blir vi störda av det. Vidare berättar hon hur fler kvinnor döms till sluten psykiatrisk vård i jämförelse med män, då kvinnans brottsliga handlingar förklaras med psykisk sjukdom.
Connell (2003) beskriver hur många människor blir störda när personer bryter mot de normer som tillskrivits personens kön.
Jag har förstått att flickor och kvinnor inte förväntas begå sexuella övergrepp, då det anses kvinnligt att vara omhändertagande och omsorgsgivande. Likaså har jag förstått att när flickor och kvinnor bryter mot de normer och förväntningar samhället har på dem, blir samhället och dess medborgare störda av detta. Vilket förklarar hur samhället inte vet hur det ska förhålla sig till flickor och kvinnor som begår sexuella övergrepp och andra brott. Jag har även förstått att kvinnors brottsliga handlingar kan förklaras med psykiskt sjukdom, då kvinnan oftast anses svag.
Bengt beskriver hur allmänheten har en bild av en sexuell förövare som en ful gubbe, därför får inte en flicka eller kvinna som begår sexuella övergrepp plats i den bilden. Vidare beskriver även Bengt hur man oftast ser flickor och kvinnor som offer och därför inte kan se dem som förövare.
Connell (2003) menar att vi i samhället genast ser om en person är man eller kvinna, flicka eller pojke, utifrån de distinktioner vi gör mellan könen, vilket leder till om vi inte ser på personen om den är man eller kvinna blir vi störda och frågar oss vad är det istället för vem är det. 38
Med mitt begrepp genus har jag förstått att det kan finnas en allmän förväntan av hur en person som begår sexuella övergrepp ska se ut. Men när den som begår sexuella övergrepp inte ser ut så, blir vi störda och vet inte hur vi ska förhålla oss till den personen. Vilket till viss del styrker Bengts uttalande om bilden av en sexuell förövare och flickor som offer, vi förväntar oss inte att flickor eller kvinnor är de som förgriper sig sexuellt."
Länken; http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/26641/1/gupea_2077_26641_1.pdf?mid=540
This is your new blog post. Click here and start typing, or drag in elements from the top bar.
RSS Feed
