Jag fick en fråga av en kvinna som berörts mycket av Debatten kring Valerie Solana och hennes manifest om hon fick skriva några ord i min blogg. Självklart svarade jag. 

Jag har en son och en dotter som inte tillhör målgruppen ungdomar utan är mycket yngre än så länge, men hade de tillhört den målgruppen och deras skola hade valt att spela denna teater hade jag förbjudit dom att se den. Hade det varit omvänt, där kvinnan hade varit den utsatta hade jag också förbjudit dom att se den. Hade teatern varit främlingsfientlig hade jag också förbjutit dom att se den.

Jag hade också tagit ett långt snack med skolan.

Det är en sak att göra teater med det budskapet den sk Turteatern och en annan att någon köper deras tjänster.
Vi har tre problem här. Säljaren, köparen och den påverkningsbara målgruppen.
Jag köper inte deras snack i Debatt.

Paula Melkersson, kulturredaktör Feminisktiskt Perspektiv påstår i Debatt att hon kunde se kunde se humor i manifestet. Som om det skulle vara en parodi av Solana. Det är ett märkligt påstående från en som inte har träffat Valerie Solana och inte har en aning om hennes personlighet.

Debatten är viktig, det har jag inget problem med. Det jag har problem med är att det är ungdomar som är målgruppen och med tanke på, som Lotta ovan skriver, hur regisören betedde sig i Debatt blir jag väldigt fundersam över hur det där snacket före och efter föreställningen verkligen kommer att gå till. Han och skådespelaren bredvid honom gav intrycket att det enda rätta det de tycker och tycker någon inte som dom blir det väldigt hetsk stämmning.
Pedagogiken finns inte där. Båda försökte föra huvuddiskussionen åt annat håll när det inte passade dom. Tvärtom så hakade de på sidospår genom att attackera de som var av annan åsikt istället.