Jag vet att han inte är alkoholist
Jag träffade en kvinna för ett par veckor sedan. Hon hade något att berätta för mig och jag skall försöka skriva ner hennes historia för hon vill berätta den och jag vet att den kommer att uppröra många på olika sätt. Själv blev jag berörd djupt in i själen. Jag kommer att skydda hennes och alla inblandades identiteter. Namn kommer att vara fingerade och likaså orter och årtal.
Lotta träffade sin blivande sambo för ca 10 år sedan, en vän till mannen hon något år tidigare hade separerat ifrån. Båda två kände kärleken börja spira och efter ca ett halvår flyttade Lotta in hos honom. Han var den mest snälla, kloka och omtänksamma man hon träffat och hon var lycklig för första gången på många år. Hon visste att han var glad i att festa och visst blev han fullare än alla andra, men hon tänkte inte så mycket på det. En del gillar att festa hårt och andra tog det lite lugnare. Dessutom var han ju så rolig. Lotta skrattade hjärtligt med honom. Han verkade omtyckt av alla hon träffade, jag förutom tre stycken då.
Hon fick en del varningar om hans person och vad han gick för. Alla tre sade till Lotta att han var en alkoholist, men Lotta trodde inte på ett ord. Då det dessutom var tre av hans gamla ex som varnade henne tänkte Lotta att det handlade om svartsjuka. Hur det än var så var en av dessa kvinnor ofta på samma fest som Lotta och Robban. Hon skrattade åt hans skämt och verkade inte tycka illa om honom utan helt tvärtom. Och om sanningen skall fram så verkade alla tre lite väl negativa. Lotta kunde inte se något av det som kvinnorna berättade i honom utan försvarade honom med näbbar och klor.
Två år passerade och det började gå vardag i deras relation. Lotta tyckte även att det började bli tröttsamt att vara på fester hela tiden och började neka när Robban sa var festen skulle vara på helgerna. Lotta var ju i princip den enda i gänget som aldrig söp och fick vara chaufför, vilket i och för sig bara var roligt då bilarna i gänget bestod av gamla amerikanare och hon har kört många mil med raggare. Den delen ville hon inte tacka nej till. Men då Robban började anklaga henne att vara otrogen varje gång det festades och han blev riktigt hotfull. Dagen efter förnekade han allt som han sagt och menade att Lotta hittade på. En gång blev han riktigt förbannad då han visste att Lotta hade varit otrogen med en av hans kompisar och det hade skett på vägen hem från Power Meet i Västerås, grejen var bara att Lotta hade suttit bakom ratten hela tiden samtidigt som hon varit otrogen i baksätet. Ett jäkla liv blev det på honom för att dagen efter förneka allt han sagt.
Lotta träffade sin blivande sambo för ca 10 år sedan, en vän till mannen hon något år tidigare hade separerat ifrån. Båda två kände kärleken börja spira och efter ca ett halvår flyttade Lotta in hos honom. Han var den mest snälla, kloka och omtänksamma man hon träffat och hon var lycklig för första gången på många år. Hon visste att han var glad i att festa och visst blev han fullare än alla andra, men hon tänkte inte så mycket på det. En del gillar att festa hårt och andra tog det lite lugnare. Dessutom var han ju så rolig. Lotta skrattade hjärtligt med honom. Han verkade omtyckt av alla hon träffade, jag förutom tre stycken då.
Hon fick en del varningar om hans person och vad han gick för. Alla tre sade till Lotta att han var en alkoholist, men Lotta trodde inte på ett ord. Då det dessutom var tre av hans gamla ex som varnade henne tänkte Lotta att det handlade om svartsjuka. Hur det än var så var en av dessa kvinnor ofta på samma fest som Lotta och Robban. Hon skrattade åt hans skämt och verkade inte tycka illa om honom utan helt tvärtom. Och om sanningen skall fram så verkade alla tre lite väl negativa. Lotta kunde inte se något av det som kvinnorna berättade i honom utan försvarade honom med näbbar och klor.
Två år passerade och det började gå vardag i deras relation. Lotta tyckte även att det började bli tröttsamt att vara på fester hela tiden och började neka när Robban sa var festen skulle vara på helgerna. Lotta var ju i princip den enda i gänget som aldrig söp och fick vara chaufför, vilket i och för sig bara var roligt då bilarna i gänget bestod av gamla amerikanare och hon har kört många mil med raggare. Den delen ville hon inte tacka nej till. Men då Robban började anklaga henne att vara otrogen varje gång det festades och han blev riktigt hotfull. Dagen efter förnekade han allt som han sagt och menade att Lotta hittade på. En gång blev han riktigt förbannad då han visste att Lotta hade varit otrogen med en av hans kompisar och det hade skett på vägen hem från Power Meet i Västerås, grejen var bara att Lotta hade suttit bakom ratten hela tiden samtidigt som hon varit otrogen i baksätet. Ett jäkla liv blev det på honom för att dagen efter förneka allt han sagt.
Leksaken tyckte Robban
Året som förflöt gick i samma tecken och till slut började Lotta känna en knut i magen. Robban blev mer och mer labil och det började bli obehagligt. Lotta visste aldrig vilket humör han var på när han vaknade, vad han skulle klaga på. Mest klagade han över att hon lade ner tid på sin älskade hund. Hon lekte som han uttryckte det och kunde inte ofta nog påpeka att hunden var en leksak. Det var bättre att hon gjorde nytta som att städa och laga mat till Robban. Han klagade också på att hon jobbade mycket. Lotta jobbade inom vården som timanställd och var flitigt inringd. När hon kom hem så var Robban nästan alltid full och var det slut på spriten så sade han till henne att köra till bolaget och köpa mer. Lotta hade lärt sig att nekade hon blev det ett rent helvete hemma och vissa gånger satt han sig i bilen och hotade att köra. Han visste att hon genast skulle komma springande och köra istället. Ibland tänkte Lotta att hon skulle låta honom köra för att sedan ringa polisen och tipsa om en rattfull. Men tänk om det hände något, då skulle det vara Lottas fel. Nej det var bättre att köra själv och hade hon tur så svepte han spriten och somnade.
Två år till gick och livet förändrades inte mycket. Lotta som i grunden är en glad person slöt sig inom sig själv. Hon var noga med att inte säga så mycket när det var folk hemma för det gillade inte Robban. Hon fick höra att hon pratade för mycket och tog alldeles för stor plats. Men samtidigt om hon var tyst fick hon skit för att hon var sur. Det spelade ingen roll hur hon betedde sig så var det fel enligt Robban. Lotta gjorde sig av med sin älskade hund då hon märkte att hunden började bli nervös och det kunde hon inte utsätta honom för. Hon gav bort honom till en kompis som hunden kände och hon visste att han skulle få det bra där. En del av hennes hjärta följde med sin vän.
I slutet av året började Robban att ha mer glada stunder, han var som han var när Lotta och han träffades. Omtänksam, snäll och det kändes som en nystart. I samma veva blev Lotta gravid. Hon var så lycklig. Hon hade fått tillbaka sin sambo, den han var de två första åren. Hon var gravid och Robban visade enorm glädje över det. Han berättade det stolt för alla han pratade med. Tänk, man kan gå genom eld och få det bättre. Det var detta Lotta hade väntat på, att få tillbaka den Robban hon lärde känna. Alla har perioder i livet när man mår dåligt, det förstod hon och förlät allt som skett. Nu skulle det börjas om och nu skulle familj bildas.
Lotta vet inte riktigt när eller vad som skedde. Men när hon var i ca 4:e månaden började Robban blir irriterad på henne. Antingen hade hon inte tagit in ved och tänt i pannan. Eller hade hon inte städat tillräckligt bra. Eller var inte maten färdig när han ville ha den. Eller…!! Han började dricka öl och från att vara en om dagen ökade det till tre, fyra. För att tillslut stå en öppen i kylen hela tiden. När Lotta påpekade för honom att han var på väg att trilla dit igen menade han att det handlade bara om öl inte om starksprit och han hade det under kontroll. Han lovade att så fort barnet var fött så skulle han sluta med ölen också, vilket inte skulle vara något problem för han var inte beroende. Han tyckte bara att det var gott att dricka öl.
Två år till gick och livet förändrades inte mycket. Lotta som i grunden är en glad person slöt sig inom sig själv. Hon var noga med att inte säga så mycket när det var folk hemma för det gillade inte Robban. Hon fick höra att hon pratade för mycket och tog alldeles för stor plats. Men samtidigt om hon var tyst fick hon skit för att hon var sur. Det spelade ingen roll hur hon betedde sig så var det fel enligt Robban. Lotta gjorde sig av med sin älskade hund då hon märkte att hunden började bli nervös och det kunde hon inte utsätta honom för. Hon gav bort honom till en kompis som hunden kände och hon visste att han skulle få det bra där. En del av hennes hjärta följde med sin vän.
I slutet av året började Robban att ha mer glada stunder, han var som han var när Lotta och han träffades. Omtänksam, snäll och det kändes som en nystart. I samma veva blev Lotta gravid. Hon var så lycklig. Hon hade fått tillbaka sin sambo, den han var de två första åren. Hon var gravid och Robban visade enorm glädje över det. Han berättade det stolt för alla han pratade med. Tänk, man kan gå genom eld och få det bättre. Det var detta Lotta hade väntat på, att få tillbaka den Robban hon lärde känna. Alla har perioder i livet när man mår dåligt, det förstod hon och förlät allt som skett. Nu skulle det börjas om och nu skulle familj bildas.
Lotta vet inte riktigt när eller vad som skedde. Men när hon var i ca 4:e månaden började Robban blir irriterad på henne. Antingen hade hon inte tagit in ved och tänt i pannan. Eller hade hon inte städat tillräckligt bra. Eller var inte maten färdig när han ville ha den. Eller…!! Han började dricka öl och från att vara en om dagen ökade det till tre, fyra. För att tillslut stå en öppen i kylen hela tiden. När Lotta påpekade för honom att han var på väg att trilla dit igen menade han att det handlade bara om öl inte om starksprit och han hade det under kontroll. Han lovade att så fort barnet var fött så skulle han sluta med ölen också, vilket inte skulle vara något problem för han var inte beroende. Han tyckte bara att det var gott att dricka öl.
Flytten gick snabbt
Lotta började fundera på om det inte var dags att separera. Tanken gnagde i henne och en dag tog hon mod till sig och berättade vad hon tänkte på. Hans respons var att han skulle gå ut i skogen och skjuta sig om hon flyttade. Lotta trodde honom inte, men tänk om. Hon vågade inte chansa och dessutom lovade han att han skulle vara nykter hädanefter. Han verkade förstå att han hade ett alkoholproblem och gick till och med till AA. Han fick antabus och började ta tabletterna omgående. I början gick det bra, han verkade inte ha så stora abstinensproblem. Efter ca en månad såg Lotta att han började bli blodröd på kroppen med stora vita fält. Såg riktigt otäckt ut. Det visade sig att han testat att dricka trots antabus och det gick ju jättebra, förutom hur huden reagerade. Antabus var skit enligt honom och nu hade han på något sätt en legitim anledning att dricka igen.
När det närmade sig förlossning bad Lotta honom att sluta. Hon grät, hon var arg och hon bad nästintill på hennes bara knän. Han lovade henne att sluta, vilket han gjorde igen.
Förlossningen var svår och Lotta förlorade mycket blod. Robban var ett oerhört stöd, helt fantastisk. Han var verkligen omtänksam och gjorde så gott han kunde för att mildra Lottas smärta. Tjatade på personalen om att ge Lotta mer smärtstillande. Och efter ca 46 timmar kom det ut en liten dotter. Den finaste som någonsin har sett dagens ljus.
Det första året är helt fantastiskt. Båda föräldrarna är så stolta över sin fina flicka och engagerar sig i henne. Tremånaders koliken passerar med trötta föräldrar som brev på posten. Men efter det är hon en glad tjej som har två föräldrar som älskar henne över allt annat. Hon utvecklas som hon skall. Alla är hänförda över hur vacker deras dotter är och föräldrarna håller stolt med.
När flickan är ca 2 år börjar Robban förändras igen. Lotta känner oro då hon känner igen alla tecken. Hon visste att det skulle börja om igen och mycket riktigt, det gjorde det. Denna gången var det inte öl som var huvudintaget utan starksprit. Det dröjde inte länge förrän det stod en grogg i kylen för jämnan. Han blev mer och mer labil och hade om möjligt ännu mer negativt att säga om Lotta. Det enda han aldrig klagade på var hur hon var som mamma. Han sa flera gånger att hon var den bästa mamman ett barn kunde ha. Hon kan inte minnas att han någonsin klagade på hennes mammaskap. Men det var väl det enda. I annat fall så var det mest fel på henne. Förutom det gamla han klagade på förr så ansåg han att hon hade Alzheimers. Hon kunde inte komma ihåg någonting enligt honom. Hon var en jävla kärring. En slyna. En hora. Men han var aldrig dum eller elak mot deras dotter. Inte en gång. Frånvarande, ja, men aldrig någonsin dum.
En kväll när hon lagt sig i sängen med deras dotter för att hon skulle sova kom han och ställde sig i dörröppningen. Han står där och vinglar, Lotta hör hur han morrar fram jävla kärring, jag skall skjuta ihjäl dig. Detta var första gången han hotade att skjuta henne. Det skulle bli tre till.
Nu började Lotta gömma vapenskåpsnycklarna på nätterna och på morgonen la hon tillbaka nycklarna så han inte skulle märka något. Robban fortsatte sin terror mot Lotta, men deras dotter avgudade han. Lotta var så tacksam för att han inte gav sig på flickan. Hon insåg också att hon måste flytta därifrån. Så länge båda två bodde under samma tak så skulle deras dotter tillslut förstöras. Själva avgörandet kom en dag när Robban kom hem och var riktigt förbannad på henne och kastade in henne i köksbordet framför ögonen på flickan. Då kom beslutet som ett slag.
Dagen efter ringde Lotta soc och berättade om sin situation, hon visste ju att hon var tvungen att ta deras dotter med sig men ville veta att hon inte gjorde något olagligt. Det gjorde hon inte, men hon fick veta att om hon lämnade flickan och drog så kunde det blir svårt att få flickan tillbaka. Hon berättade även att hon inte hade för avsikt att skilja på far och dotter. Han var ju i grunden en bra pappa, det visste ju Lotta. Om han bara kunde låta bli spriten. Hon hörde på familjerättsekreteraren att hon nog tyckte att Lotta skulle tänka om, men inom Lotta fanns det inte en tanke på att relationen mellan far och dotter skulle upphöra. Hon ringde även polisen och berättade vad som var på gång och ville än en gång försäkra sig om att hon inte gjorde något olagligt. Polisen rekommenderade henne att flytta när han inte var hemma efter Lotta berättat vad som händer med Robban när hon tar upp en separation. Hon skulle först se till att komma därifrån och sedan ta allt som skulle komma ansåg den polisen hon pratade med.
Hon skrev ett brev till Robban där hon förklarade allt, var hon skulle och varför. Hon var noga med att flera gånger skriva att det inte bara var hans fel utan hennes också och att tillsammans skulle deras dotter förstöras, men var för sig kunde båda vara de bästa av föräldrar.
Lotta involverade vänner hon litade på för att få hjälp med flytten så den skulle gå snabbt och smidigt. Hon visste att hon inte fick flytta en pryl så att Robban inte skulle fatta misstanke. Kvällen innan sa han helt apropå till henne att om hon hittade på något bakom hans rygg skulle det bli det sista hon gjorde. Lotta blev alldeles kall. Visste han.
Han körde som planerat i väg dagen efter och flytten gick snabbt. Väl i bilen hade Lotta världens kval. Hon säger att hon aldrig mått så dåligt. Vad händer nu?
Dagen efter flytten träffade Lotta familjerätten i det samhället hon flyttat till. Hon berättade allt hon kunde komma på. Allt bara rann ur henne. Men när mannen som hon pratade med ville att hon skulle polisanmäla Robban så sa hon nej. Den största anledningen till att hon sa nej var för att hon var rädd för vad han skulle ta sig till om hon gjorde det.
Hon fick en lägenhet omgående, redan nästa dag flyttade hon och dottern in.
Det blev många samtal med familjerätten för nu skulle det ses till att hon skulle samarbeta för flickans skull, men när det insågs att Lotta var samarbetsvillig och hon inte på något sätt ville separera på pappan och hans dotter vände det. Då blev hon plötsligt inte trodd längre. Kanske var inte Robban så farlig trots allt. Kanske hade hon överdrivit. Lotta märkte ganska snart att genom att hon försökte vara så klok det bara gick och tänka på barnets bästa hela tiden blev det ett annat klimat mellan den båda familjerättssekreterarna och henne. Det enda Lotta hade som krav var att Robban skulle vara nykter när Ebba skulle vara där på umgänge. Hon kontaktade en vän, en äldre man som hon visste skulle kunna hjälpa henne med den biten. Han ställde upp och det var inte konstigt för Robban att Gösta var där ett par gånger om dagen då de båda männen hade ett nära förhållande sedan Robban var liten. Genom att Gösta ställde upp så otroligt mycket och kunde meddela Lotta att det var spritfritt och att Ebba hade det bra så kunde Lotta slappna av och börja njuta av barnledigheten.
Nu har det gått ca 10 år, Lotta och Robban har efter en ganska tuff period i början ett mycket bra samarbete. Ebba är regelbundet hos sin pappa och mår bra när hon är där. Hennes föräldrar gör så gott de bara kan och med undantag för några gånger om året så är Robban nykter. Han är en bra pappa och han älskar sin dotter och hon honom.
Jag ser på Lotta att hon är mycket stolt över sig själv, sin styrka att stå emot alla som ansåg att Robban skulle ut ur Ebbas liv. Nu ser hon resultatet av hur mycket hon fick kämpa mot domedagsprofeterna, som hon kallar familjerättssekreterarna för, och veta att när hon valde att inte sätta sina egna känslor före dotterns rätt och liv så vann hon högsta vinsten.
Min önskan är att Lotta skall ut och prata om sitt liv och valet hon gjorde, många behöver få höra att det kan gå.
När det närmade sig förlossning bad Lotta honom att sluta. Hon grät, hon var arg och hon bad nästintill på hennes bara knän. Han lovade henne att sluta, vilket han gjorde igen.
Förlossningen var svår och Lotta förlorade mycket blod. Robban var ett oerhört stöd, helt fantastisk. Han var verkligen omtänksam och gjorde så gott han kunde för att mildra Lottas smärta. Tjatade på personalen om att ge Lotta mer smärtstillande. Och efter ca 46 timmar kom det ut en liten dotter. Den finaste som någonsin har sett dagens ljus.
Det första året är helt fantastiskt. Båda föräldrarna är så stolta över sin fina flicka och engagerar sig i henne. Tremånaders koliken passerar med trötta föräldrar som brev på posten. Men efter det är hon en glad tjej som har två föräldrar som älskar henne över allt annat. Hon utvecklas som hon skall. Alla är hänförda över hur vacker deras dotter är och föräldrarna håller stolt med.
När flickan är ca 2 år börjar Robban förändras igen. Lotta känner oro då hon känner igen alla tecken. Hon visste att det skulle börja om igen och mycket riktigt, det gjorde det. Denna gången var det inte öl som var huvudintaget utan starksprit. Det dröjde inte länge förrän det stod en grogg i kylen för jämnan. Han blev mer och mer labil och hade om möjligt ännu mer negativt att säga om Lotta. Det enda han aldrig klagade på var hur hon var som mamma. Han sa flera gånger att hon var den bästa mamman ett barn kunde ha. Hon kan inte minnas att han någonsin klagade på hennes mammaskap. Men det var väl det enda. I annat fall så var det mest fel på henne. Förutom det gamla han klagade på förr så ansåg han att hon hade Alzheimers. Hon kunde inte komma ihåg någonting enligt honom. Hon var en jävla kärring. En slyna. En hora. Men han var aldrig dum eller elak mot deras dotter. Inte en gång. Frånvarande, ja, men aldrig någonsin dum.
En kväll när hon lagt sig i sängen med deras dotter för att hon skulle sova kom han och ställde sig i dörröppningen. Han står där och vinglar, Lotta hör hur han morrar fram jävla kärring, jag skall skjuta ihjäl dig. Detta var första gången han hotade att skjuta henne. Det skulle bli tre till.
Nu började Lotta gömma vapenskåpsnycklarna på nätterna och på morgonen la hon tillbaka nycklarna så han inte skulle märka något. Robban fortsatte sin terror mot Lotta, men deras dotter avgudade han. Lotta var så tacksam för att han inte gav sig på flickan. Hon insåg också att hon måste flytta därifrån. Så länge båda två bodde under samma tak så skulle deras dotter tillslut förstöras. Själva avgörandet kom en dag när Robban kom hem och var riktigt förbannad på henne och kastade in henne i köksbordet framför ögonen på flickan. Då kom beslutet som ett slag.
Dagen efter ringde Lotta soc och berättade om sin situation, hon visste ju att hon var tvungen att ta deras dotter med sig men ville veta att hon inte gjorde något olagligt. Det gjorde hon inte, men hon fick veta att om hon lämnade flickan och drog så kunde det blir svårt att få flickan tillbaka. Hon berättade även att hon inte hade för avsikt att skilja på far och dotter. Han var ju i grunden en bra pappa, det visste ju Lotta. Om han bara kunde låta bli spriten. Hon hörde på familjerättsekreteraren att hon nog tyckte att Lotta skulle tänka om, men inom Lotta fanns det inte en tanke på att relationen mellan far och dotter skulle upphöra. Hon ringde även polisen och berättade vad som var på gång och ville än en gång försäkra sig om att hon inte gjorde något olagligt. Polisen rekommenderade henne att flytta när han inte var hemma efter Lotta berättat vad som händer med Robban när hon tar upp en separation. Hon skulle först se till att komma därifrån och sedan ta allt som skulle komma ansåg den polisen hon pratade med.
Hon skrev ett brev till Robban där hon förklarade allt, var hon skulle och varför. Hon var noga med att flera gånger skriva att det inte bara var hans fel utan hennes också och att tillsammans skulle deras dotter förstöras, men var för sig kunde båda vara de bästa av föräldrar.
Lotta involverade vänner hon litade på för att få hjälp med flytten så den skulle gå snabbt och smidigt. Hon visste att hon inte fick flytta en pryl så att Robban inte skulle fatta misstanke. Kvällen innan sa han helt apropå till henne att om hon hittade på något bakom hans rygg skulle det bli det sista hon gjorde. Lotta blev alldeles kall. Visste han.
Han körde som planerat i väg dagen efter och flytten gick snabbt. Väl i bilen hade Lotta världens kval. Hon säger att hon aldrig mått så dåligt. Vad händer nu?
Dagen efter flytten träffade Lotta familjerätten i det samhället hon flyttat till. Hon berättade allt hon kunde komma på. Allt bara rann ur henne. Men när mannen som hon pratade med ville att hon skulle polisanmäla Robban så sa hon nej. Den största anledningen till att hon sa nej var för att hon var rädd för vad han skulle ta sig till om hon gjorde det.
Hon fick en lägenhet omgående, redan nästa dag flyttade hon och dottern in.
Det blev många samtal med familjerätten för nu skulle det ses till att hon skulle samarbeta för flickans skull, men när det insågs att Lotta var samarbetsvillig och hon inte på något sätt ville separera på pappan och hans dotter vände det. Då blev hon plötsligt inte trodd längre. Kanske var inte Robban så farlig trots allt. Kanske hade hon överdrivit. Lotta märkte ganska snart att genom att hon försökte vara så klok det bara gick och tänka på barnets bästa hela tiden blev det ett annat klimat mellan den båda familjerättssekreterarna och henne. Det enda Lotta hade som krav var att Robban skulle vara nykter när Ebba skulle vara där på umgänge. Hon kontaktade en vän, en äldre man som hon visste skulle kunna hjälpa henne med den biten. Han ställde upp och det var inte konstigt för Robban att Gösta var där ett par gånger om dagen då de båda männen hade ett nära förhållande sedan Robban var liten. Genom att Gösta ställde upp så otroligt mycket och kunde meddela Lotta att det var spritfritt och att Ebba hade det bra så kunde Lotta slappna av och börja njuta av barnledigheten.
Nu har det gått ca 10 år, Lotta och Robban har efter en ganska tuff period i början ett mycket bra samarbete. Ebba är regelbundet hos sin pappa och mår bra när hon är där. Hennes föräldrar gör så gott de bara kan och med undantag för några gånger om året så är Robban nykter. Han är en bra pappa och han älskar sin dotter och hon honom.
Jag ser på Lotta att hon är mycket stolt över sig själv, sin styrka att stå emot alla som ansåg att Robban skulle ut ur Ebbas liv. Nu ser hon resultatet av hur mycket hon fick kämpa mot domedagsprofeterna, som hon kallar familjerättssekreterarna för, och veta att när hon valde att inte sätta sina egna känslor före dotterns rätt och liv så vann hon högsta vinsten.
Min önskan är att Lotta skall ut och prata om sitt liv och valet hon gjorde, många behöver få höra att det kan gå.
RSS Feed
