
Vi fick ett e-mail av en mamma som hade ett förslag till inlägg på Mommy´s. Och jag tycker det är jättebra. Även om det är ironi så är det precis så här det ofta går till i verkligheten.
Av: Anonym mamma
Lättläst handbok i hur man som mamma skall agera för barnens bästa!
Jag som mor tänkte tänkte ta mig friheten att skriva ner lite bra råd för hur mammor på bästa sätt kan agera utifrån det allra bästa ur ett barnperspektiv vid en separation. Det absolut första du skall göra – och det är viktigt – är att ta kontakt med familjerätten.
Skynda dig så att pappan inte hinner före!!, och berätta fort, gråtande (gråtandet kommer vi att ta upp särskilt då det är oerhört viktigt för att din roll som mamma skall tas på allvar) hur farlig barnets pappa är. Ta gärna till i överkant, mest för att vara säker på att få alla sympatier.
Om du känner att det finns risk för att familjerätten inte kommer att lyssna - så ljug!
Ljuga är något bra och tillsammans med tårar är det en oslagbar kombination.
Nästan inget kan gå fel. Familjerättssekreteraren kommer att lyssna och tro på dig, för det är så de jobbar. Det är det de har betalt för och har gjort i alla år, lyssnat på mamman. Har du sedan turen att få en familjerättssekreterare som har det jobbigt hemma så kan vi bara gratulera – du har gjort ett riktigt kap!

Eftersom socialtjänsten styrs av ramlagar så är det mycket dagsformen på den du pratar med som styr dennes känslor, det kan du ha nytta av. Läs av din familjerättssekreterare, hitta den svaga punkten och använd din kunskap.
De har även betalt för att bry sig om barnen, den enda som är viktig det är just DU – barnets mamma. Tro inte på pratet om deras inställning om att pappor är så viktiga för deras barn, för det är bara en rökridå för att stå i bättre dager i andra länder.
Det är inget som i praktiken följs, så där har du som mamma inget att oroa dig för.
Se till att bli ledsen, upprörd, arg och framför allt fullständigt förkrossad varenda gång det pratas om pappan, det gör ju att barnet säger till dig som mamma att pappa är dum och det kommer att göra att du mår så mycket bättre i din övertygelse om att pappan är farlig för dig och ditt barn.
Du behöver inte oroa dig att pappan till ditt/dina barn skall få samma sympati om han blir ledsen och tårarna kommer, det kommer ändå bara ses som en snyfthistoria som ändå inte leder någonstans eftersom de på familjerätten är beredda på en sådan falsk attack från pappan. De går inte på den fasaden, för hur det än är så finns det ju inte ingen grund för dessa krokodiltårar. Mamma, du kan känna dig helt trygg.
Ställ under alla villkorsvis inte upp på samarbetssamtal med motiveringen att ”jag klarar inte av att vara i samma rum som pappan”, då slipper du.

Glöm aldrig att förbereda barnen på bästa sätt, se till att tala om vilken skitstövel pappan är, för familjerätten och tingsrätten lyssnar alltid på barnen och då är det ett bra förberedande jobb att se till att barnen säger att pappa är dum och aldrig vill träffa honom någonsin. Det är aldrig fel att vara ute i god tid.
Se absolut inte din egen del i situationen som har uppstått, utan skyll allt på pappan. Barnet kommer att ge dig positiv respons genom att likt en papegoja säga till dig att ”pappa är dum” och det kommer att göra att du mår så mycket bättre. Din självkänsla kommer stiga varenda gång du hör det, du har hjälpt ditt barn att bekräfta dig. Hur det än är så är det ju barnets skyldighet att se till att just du mår bra.
Om någon ger dig förslaget att du kanske behöver hjälp för att bearbeta det som har hänt, så slå det från dig snabbt och hårt och säg att allt är pappans fel. Du har ju faktiskt inga problem, ja förutom med pappan förstås men det är ju inte ditt fel.
Det är bättre att pappan lär sig att hålla sig undan och lämna dig ifred. För när allt kommer omkring så är det så att det är viktigt att du mår bra så att du kan utöva ditt mammaskap.
Något som är bra här, är att skapa ett mantra du kan upprepa för dig själv.
Ett förslag är att upprepa och trycka in i hjärnan att ”inget är mitt fel, inget är mitt fel, inget är mitt fel”, det är viktigt att upprepa det ofta så att det bara sitter som en smäck
Skriv gärna en lapp och sätt på kylskåpet så blir du påmind ofta. Ett annat förslag är ett annat mantra såsom ”allt är pappas fel, allt är pappas fel”, detta är menat som en hjälp för barnet. Det skall således upprepas högt och ofta i barnets närhet. Barn mår bra av att veta hur det är.

Gråt alltid, en mammas tårar är rena rama krigsföringen som inte kan misslyckas framför allt hos familjerätten. Dessa tårar är mycket bättre är vilket vapen som helst.
Inget vapen i hela universum har större kraft än en mammas tårar.
Något som är mycket viktigt och som inte får glömmas bort är att absolut inte känna någon som helst empati eller sympati med ert barn, för minsta känsla att barnet mår dåligt över att inte få tycka om sin pappa måste omedelbart motas bort för annars faller allt och du kan inte göra ditt jobb som mamma bra.
Nu skall vi skriva om något mycket viktigt, det skall handla om en brottslig handling.
Det finns pappor som kidnappar sina egna barn, ja det är sant. Skulle denna katastrof hända, så polisanmäl genast. Kidnappning är förbjudet och straffbart.
Däremot så är det inga problem om du som mamma skulle vilja flytta till ett annat land och ta ditt/dina barn med dig. Kolla bara upp det landets regler och lagar, det är nämligen de som då kommer att gälla. Åter igen så kan du känna dig trygg.
Strunta fullkomligt i ert barns rätt till könsidentifikation om det är pojkar ni har, för hur det än är så kommer barnet att passa in i det samhälle många vill ha där det inte skall finnas könsroller. Utan se det som att du drar ditt strå till stacken till det nya samhället som håller på att byggas upp, du har gjort något mycket bra.
Rör inte min föräldraroll, den är min och endast min, det är nämligen jag som är mamma.Kosta vad det kosta vill, om det så är mitt eget barn som får betala.

RSS Feed
