Jag har under en tid sett det ordet användas och fick för mig att googla lite på det för att fastställa vad en könsförädare egentligen är. Men jag finner inga svar som är tillfredställande.
Är det en man som är hemma med barnen?
Är det en kvinna som inte står vid spisen och föder barn?
Är det en man som städar?
Är det en mamma som yrkesarbetar och pappan är hemma med barnen, men andra ord två könsförädare under samma tak?

Fi: "Kvinnor som ligger med män är könsförrädare" 

”I Tv4:s intervjun berättar hon att hon velat att två personer skulle lyftas ut ur styrelsen, nämligen teaterprofessorn Tiina Rosenberg och förra studentpolitikern Sofia Karlsson. - Tiina Rosenberg har sagt att kvinnor som ligger med män är könsförrädare.” 
Jaha tänkte jag, det räcker kanske helt enkelt att vara heterosexuell för att vara en könsförädare. En kvinna som ligger med en man är könsförädare. En man som ligger med en kvinna är en könsförädare. Det är så det är, kanske.   Är jag en könsförrädare om jag som kvinna tar avstånd från feminismen? Är en man som tar parti för feminism en könsförrädare? 

På Wikipedia går att läsa; ” Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006). Ordet betydde tidigare också kvinnliga egenskaper hos män.Vissa av rörelsens rötter kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Ordet feminist var ursprungligen ett nedsättande uttryck för att beskriva kvinnor som inte anpassat sitt beteende till rådande könsnormer. Benämningen togs dock över av kvinnorörelsen vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. Från ursprunget i upplysningstidens frihetstankar och den franska revolutionen har feminismen vuxit till att idag bli en betydande politisk kraft.

Motsvarande begrepp ur det manliga perspektivet kallas maskulinism. Ett besläktat begrepp är jämställdhet vilket definieras som jämlikhet mellan könen.”

Är en kvinna en könsförädare om hon älskar sex, med flera män? Är en man könsförrädare om han inte är så sexuellt aktiv och inte strör sin vildhavre omkring sig baserat på förväntningen om hur en man skall vara?
Är en kvinna könsförrädare om hon mekar med bilen, medan mannen är det om han dammsuger utifrån befästa könsroller? Vem bestämmer förresten könsrollerna? Är det könsroller eller är det faktiskt så att det har något biologiskt i sig? 
Är en kvinna en könsförrädare om hon hamnar i slagsmål?
Är en man en könsförrädare om han målar naglarna?
Är egentligen hela feminsmen ett enda stort könsförräderi? 
Står könsförrädare egentligen för en förväntan hos den som anser att någon är en könsförrädare?
Är en feminist som försöker föra fram budskapet att en kvinna inte har förmågan att ta ansvar för sina handlingar och dumförklarar kvinnan en könsförrädare?
Finns det verkligen något som heter könsförrädare?
Är det bara ett förväntat beteende av den människan som anser att någon annan är en könsförrädare?

Låt oss titta på vad just förrädare är.

På Wikipedia kan vi läsa;
"Förräderi innebär en handling av svekfull eller trolös art i strid mot vederbörandes självklara plikter, stämpling, att prisgiva eller förleda till offrets fara eller men. I juridisk mening talas om uppsåtliga och svekfulla brott mot statschef, annan styrelse av riket eller annan överhet, till exempel genom spioneri, propaganda eller angiveri. I svenska brottsbalken nämns högförräderi och landsförräderi.

Förräderi kan ske med eller utan våld, vare sig det är personligt våld eller ödeläggelse av egendom. För att räknas som högförräderi i lagens mening krävs att det är ett högmålsbrott och att förrädaren använder eller avser använda lagstridiga medel, vilket förutsätter ett uppsåt.[1] Till skillnad från uppror har högförräderi en utländsk anknytning.[2] Under krig talas i stället om landsförräderi (tidigare, i strafflagen, krigsförräderi), dock utan att det därmed är ett militärt brott. Landsförräderi avser uppsåtligt eller oaktsamt förräderi till fienden, oavsett om dessa är en främmande makt eller inhemska fiender.[3] Tryckfriheten och yttrandefriheten är begränsad avseende hög- och landsförräderi."

Okej, utifrån detta kan vi dra slutsatsen att en könsförrädare är en person som sviker sitt eget kön om vi skall tro på det uttrycket. Eller hur?

Jag funderar vidare för jag förstår fortfarande inte när en man eller kvinna blir en könsförrädare.

När jag letar på nätet efter information om vad en könsförrädare är för något så slår det mig hur kvinnor bara måste använda det manliga könsorganet som något väldigt nedsättande och det skapas ett nytt svärord där de manliga genitalerna har huvudrollen. Det borde i så fall vara motsatsen till könsförrädare.

Är jag helt enkelt en könsförädare då jag är heterosexuell dvs tänder på män och tycker om snoppen mellan benen. Hade jag inte varit en könsförrädare om jag varit lesbisk?

Är det män likt Kjell-Åke Bjurkvist och Erik Rodenborg som förtalar och försöker krossa män och hyllar kvinnor som är könsförrädare? Erik som hyllar gudinnor, är detta det ultimata könsförräderiet? Två män som trampar på sitt eget kön och påstår att det handlar om jämställdhet och helt enkelt smutskastar sitt eget kön. Eller är det jag som driver denna bloggen? Är vi alla tre könsförrädare?

Är en man som tipsar tex NoBoyToy en könsförrädare? Är en kvinna som tipsar Daddys blogg en könsförrädare?
Är jag en könsförrädare för att jag anser att pappa är lika viktig som mamma?

Är jag en könsförrädare för att jag erkänner att kvinnor kan diskriminera, förtrycka och missbruka sin maktposition. Det är inte ett manligt privilegium att göra det. Jag anser att det är en mänsklig brist där det enda sättet att hålla den i schack är att tillåta ifrågasättande och kritiserande.

Vad sjutton är en könsförädare? Kan någon förklara för mig?

Et tu, Brute.

Jag sitter i väntrummet på läkarstationen. Till slut blir det min tur och jag går efter sköterskan i korridoren. Hon stannar vid en dörr och välkomnar mig in i rummet med orden att doktorn kommer om en stund. Vis av erfarenhet letar jag upp en veckotidning och bläddrar lite förtrött, det kan ta tid det här.
Efter en stund kom det en doktor, han presenterar sig och jag presenterar mig som Charlie (könsneutralt så klart) Han sätter sig ner och ber mig berätta varför jag är där.
Jag har ett kön, säger jag. Han rycker till och ser förvånat på mig och jag anar en viss tankeverksamhet.
Vad sa du, frågade han. Ja du undrade ju varför jag var här och jag är här för att jag har ett kön. Han såg aningen skeptisk ut och jag såg hur han började kika misstänksamt på mig. Jag kunde nästan se hur han letade i huvudet efter kortnr till psyk. Han frågar mig vad jag menar och jag kommer med en motfråga; Har du aldrig hört talas om hen? Han ser om möjligt ännu mer förvånad ut och skruvar nervöst på sig.
Jo, han hade hört talas om hen, men förstod inte vad det hade med mitt läkarbesök att göra.

Men förstår du inte, sa jag. Jag måste ju avköna mig, jag måste bli ett Det. Det går ju inte för sig att gå runt och vara ett kön. Vet du inte att vi skall leva i ett könlöst samhälle numera? Det är massor med människor som anser det, jätte
många. Vi skall redan på dagis avköna barnen, visste du inte det? Jag började fundera på om han verkligen var rätt doktor, han har uppenbarligen inte hängt med de sista åren alls. Jag bedömer hans ålder till 60-årsåldern och tänker att han är säkert en sån där som går hem och läser en bok, en riktigt gammal bok, och inte alls hänger med i senaste modet.

Herregud, jag har en gammal stofil framför mig. En fossil. Ett avtryck i en bärnsten. Gud hjälpe mig, skall jag behöva förklara det mest självklara?

Jo farbror doktorn, det är så här, vi kommer inom en snar framtid kommer gå in i ett nytt samhälle, det kommer att heta AK samhälle dvs AvKönat samhälle. Den utimata utveckligen. Det mest moderna påfundet. Här skall jämlikhet råda och det på alla plan. Och vad kan vara mer jämlikt än ett enkönat samhälle?
Jag undrade om han inte ens hade hört att en leksakskedja redan 2006 hade blivit anmälda för könsdiskriminering då det fanns en tydlig pojk och flickavdelning i deras produkt katalog. Jo det hade han visserligen gjort. Men hallå, det har gått 6 år och han har liksom inte fattat. Jag blir alldeles matt i hela kroppen, tyvärr har den ett kön fortfarande. Jag frågade honom om han har hört talas om Pernilla Calmerfalk, det hade han inte.

Jo doktorn förstår hon tänkeR så här;

"– Det går ut på att vi juridiskt definierar ett tredje kön som är jämställt med man och kvinna, säger Pernilla.

– Ett tredje kön är redan genomfört i Sydafrika och Nepal och är under utredning i både Indien och Australien så vi är inte först, säger hon.

Ett tredje kön ska enligt motionen kunna tillskrivas en person som inte känner sig bekväm med att vara man eller kvinna. Rent medicinskt ska man också kunna ge en person utan tydliga manliga eller kvinnliga genitalier den nya identiteten.

– Jag är hoppfull om att motionen går igenom, säger Pernilla Calmerfalk."

Nu måste han väl fatta tänker jag, plättlätt. Jättebra tycker jag ju jag då. Tänk vad skattepengar vi skall spara in på genusforskning, kvinnojourer, vårdnadstvister, inga kvinnomord som håller Aftonbladet med läsare mm. Detta är verkligen något att driva politiskt. Vi kommer att kunna betala av Stadsskulden på ett kick. Varför har inte någon kommit på detta förrän nu? Pernilla har ju liksom en jättebra ide.

Han såg om möjligt ännu mer skeptisk och efter en stunds tystnad ber han mig att ta av mig på överkroppen. Han ville göra en undersökning på mig, kolla lite hjärta och lungor så där. Men det var ju inte därför jag var där, jag ville ju ha en remiss till någon läkare som kunde avköna mig. Göra mig till ett Det, man måste ju hänga med.

Hur skall det gå till, undrade han? Det vet väl inte jag, det är väl ni doktorer som skall veta det. Om jag är sjuk och inte vet vad det är för fel på mig så är det väl ni doktorer som skall veta det, svarade jag. Jag menar, här har vi ju specialkompetensen och i detta fallet handlar det ju om att skicka mig till rätt läkare. Det kan väl inte vara så svårt att förstå?

Jag blev irriterad. Här kommer jag till en doktor och ber honom om något så enkelt som att avköna mig och så måste han krångla så förbaskat!

Okej, jag måste gå ner på dagisnivå för att han skall fatta, det förstår jag nu. Jag berättar om en artikel jag läst i Aftonbladet. Så här står det; ”Till luciafirnadet skrev vi faktiskt om ”En
sockerbagare”, ”Han” blev istället till ”Hen”På förskolan Egalia är alla kompisar.Ingen är flicka eller pojke. Hon och han blir ofta hen.
– Vi hemlighåller inte att det finns olika kön. Men ett barn ska inte placeras i ett fack på grund av sitt biologiska kön, säger Gabriella Martinson, föreståndare.

 Ryggarna på barnens pärmar i personalrummet går i regnbågens färger. På Egalia på Södermalm i Stockholm har inget lämnats åt slumpen – eller åt slentrian.

– Vi har startat utifrån en idé om jämställdhet. Den finns i allt vi gör, allt vi säger, allt vi köper, i hela varandet och tänkandet, säger Lotta Rajalin.

Hon är chef för sex förskolor i Stockholm och har arbetat med genuspedagogik även innan Egalia slog upp sina portar i maj 2010. Gabriella Martinson är förskolelärare och huvudansvarig pedagog på Egalia.

– Skillnaden är att här är genus och jämställdhet vår grundpedagogik, precis som en del har Montessoripedagogik som grund. Det är inte bara ett ämne, säger hon."

Förstår du nu, frågar jag honom? Jag menar, ett barn på dagis begriper ju.

Lite längre ner står det att läsa; "De mörkhyade tygdockorna är exakt likadana – förutom en detalj;
könsorganen.

– Vi vill inte ta bort det biologiska könet. Det är det sociala könet vi arbetar med, säger Lotta Rajalin."

Här måste jag däremot protestera lite. Barnen måste ju bli förvirrade av könet. Hur skall vi förklara varför barnen ser olika ut när barnen är helt lika. Det blir ju total förvirring. Nä, bättre att alla avkönar sig. Vi skall vara lika på alla plan. Inget halvdant här.

Jag känner att jag fortfarande inte når fram till läkaren och börjar känna mig villrådig. Det enda jag vill är att köra hela racet, det kan väl inte vara så svårt att förstå. Det enda sättet att finns total jämlikhet är att avköna oss. Gör vi inte det kommer alltid någon att påstå att det finns ojämlikhet mellan könen. Det skapar en massa onödiga känslor och dessutom kostar det samhället massor med pengar. Tänk vad pengar vi skall spara in om tex alla kvinnojourer slår igen, det är ju en jättebra sparbössa. Vi behöver inte specialister inom läkarkåren som specialicerar sig på män och kvinnor. Måste ju spara in massor på utbildningsmaterial.

Lite funderar jag ju på det där med fortplantning, det finns ju en risk att vi dör ut. Men samtidigt, det är ju inte mitt problem. Det får någon annan fundera på tycker jag.

Jag tittar på klockan och ser att min halvtimme med läkaren drar sig mot sitt slut och jag inser att han och jag lever i två skilda världar. Han på stenåldern och jag i det moderna samhället. Vi kommer nog inte närmare varandra och jag tycker att det är väldigt irriterande att gamla doktorer inte byts ut mot yngre som vet bättre.

Jag tackar för mig och på vägen ut stannar jag och fyller i formuläret som jag blev ombedd att göra innan läkarbesöket.
Får se här nu.
Fråga nr 1. Blev du bra bemött? Svar NEJ
Fråga nr 2: Tycker du att din doktor lyssnade på dig? Svar Nej
Fråga nr 3. Kände du dig sedd? Svar Nej
Fråga nr 4. Fick du svar på dina frågor? Svar Nej
Jag kikar lite snabbt på resten av frågorna och insåg att alla svar kommer att bli Nej, ja förrutom den sista då. Kommer du att byta läkarstation? Där blev svaret Ja.

Muttrande om gamla stofiler, stenålderfolk, inompetens går jag därifrån. Skitställe.

Men, det här med sex då?

Jag ger helt enkelt ordet till Hanns Boris.

"Jämställdhetsdebattör:
Statsministern har nu bekräftat att det kungliga barnet inte bytts ut. En symbolisk ceremoni som påminner om den över hundra tusen nyblivna föräldrar gör varje år när faderskapet fastställs. Den processen bör ge alla mammor och pappor samma rättigheter. Så har Victoria och Daniel äntligen blivit föräldrar, och jag vill passa på att framföra mina gratulationer till de nyblivna föräldrarna.

Traditionsenligt har statsminister Fredrik Reinfeldt i sällskap med riksdagens talman Per Westberg, riksmarskalken Svante Lindqvist och överhovmästarinnan Alice Trolle-Wachtmeister nu besökt de nyblivna föräldrarna och hälsat på den nyfödda
prinsessan, tillika tronarvingen. De har även undertecknat vittnesbekräftelsen. Det här är en symbolisk ceremoni med en lång och betydligt allvarligare historia som har sin bakgrund i att säkerställa att det är rätt barn till rätt föräldrar för att säkerställa att tronföljden gick rätt till.

I Sverige är den här ceremonin dock vanligare än man tror. Omkring 62 000 gånger varje år besöker nyblivna föräldrar socialtjänsten för att signera ett faderskapsbevis så att man kan fastställa vem som är far till barnet. Detta ska bevittnas av två socialsekreterare. För en del föräldrar kan det vara väldigt kränkande då de kan ha levt tillsammans i många år och har flera barn tillsammans sen tidigare. Samtidigt är det omkring 50 000 föräldrar som inte behöver komma till socialtjänstens kontor då de innan barnets nedkomst ingått äktenskap.

Att fastställa vilka som är föräldrar till ett barn är viktigt. Särskilt faderskapet då det ibland kan finnas flera presumtiva fäder. Men med dagens medicinska teknik är det även angeläget att kunna fastställa moderskapet om oklarheter
skulle uppstå. Lagstiftningen är dock så utformad att det är bara mamman som kan begära faderskapstest, och det genom polishandräkning om det skulle krävas. En presumtiv pappa har inte den rätten ens om han vänder sig till en domstol. Att
begära moderskapstest finns det inget utrymme för alls enligt föräldrabalken.

Tiden är förbi när landets högsta ledning satt med i förlossningssalarna när nästa tronarvinge skulle födas. Det har övergått till ett symbolisk besök av statsministern, riksdagens talman, riksmarskalken och överhovmästarinnan. Det är hög tid att även fastställandet av föräldraskapet moderniseras och förenklas, och för detta har jag tre förslag:

För det första måste föräldrabalken bli könsneutralt så att både män och kvinnor kan begära faderskaps och moderskapstest.  I de fall föräldraskapet redan är fastställt ska det inte vara möjligt för utomstående att begära ett test, då ska det bara vara vårdnadshavarna som kan det. I de fall det är oklart vem som kan vara förälder ska det vara möjligt
för en presumtiv förälder att väcka talan om sitt eventuella föräldraskap.

För det andra måste lagstiftningen ändras så att den inte gör skillnad på om barnets föräldrar ingått äktenskap eller inte. Barnets rätt till båda sina föräldrar måste vara det centrala. Det viktiga är om barnets föräldrar lever tillsammans
eller inte. Lever barnets föräldrar tillsammans ska båda anses vara barnets föräldrar och då ska båda även få vårdnaden om barnet om inte någon av dem anses vara direkt olämplig som vårdnadshavare.

För det tredje så måste processen förenklas, exempelvis genom att MVC beredds möjlighet att genom delegering fastställa föräldraskapet innan barnet är fött för de föräldrar som lever tillsammans. Om osäkerhet av någon anledning råder är
det rimligt att fastställandet sker efter att barnet är fött och då genom DNA-prov som med enkelhet kan skötas av BVC med samma delegering som MVC. I de fall föräldrarna inte bor på samma adress eller om en av de sammanboende
föräldrarna så önskar ska en föräldraskapsutredning ske hos socialtjänsten oavsett om föräldrarna ingått äktenskap eller inte.

De här förslagen förenklar fastställandet av föräldraskapet utan att äventyra det. Dessutom säkerställer det att barnet har en juridiskt ansvarig förälder om den nyblivna mamman blir svårt sjuk eller avlider i samband med förlossningen eller
strax därefter. Om det inträffar med nuvarande lagstiftning omhändertas barnet av socialtjänsten och fosterhemplaceras, i regel hos pappan, till dess faderskapet är fastställt och pappan fått vårdnaden. En domstolsprocess som kan ta upp till sex månader.

Men det är inte de viktigaste skälen. Det viktigaste är att barnet har lika rätt till båda sina föräldrar redan från sitt första
andetag."

http://www.newsmill.se/node/43316


 

Vi skakades nog alla när den tragiska nyheten om en mamma som höggs ihjäl den 17 Februari i Malmö nådde oss. Själv kunde jag inte sluta att tänka på barnen som fick bevittna ett våld värre än vad som går att föreställa sig. Vi har också fått läsa att själva upprinnelsen är en vårdnadstvist där pappan, mördaren, har misshandat och frihetsberövat mamman. Mannen fick ett fängelsestraff men väntade på att avtjäna det och kunde röra sig fritt i samhället. Då passade han på att mörda modern framför ögonen på sina barn på öppen gata. Vi kan nog alla enas om att det handlar om en mycket störd man där alla alarmklockor borda ha ringt. Han skulle gått rakt in i fängelse.

Jag ställer mig frågan hur det är möjligt att mannen fick möjlighet att utföra dådet. Vad är det som brister i rättsäkerheten?
 
Hur kan detta hända? Här finns alla tecken på att kvinnan behövde skydd, varför fick hon inte det? Jag tänker så här. Vi vet ju alla att det anmäls hit och dit, kvinnor anmäler män för misshandel, våldtäkter, övergrepp mm på löpande band. Det väller in anmälningar till polis och socialtjänst. Jag tror jag läste någonstans att i Sverige är vi ledande när det gäller kvinnors anmälningar mot män. Kan det leda till att poliser, socialtjänster och tingsrätter blir avtrubbade och inte tar allvarligt på anmälningar som kommer in? Papper flyttas i buntar från den ena sidan av skrivbordet till den andra utan att läsas noga och de verkliga farliga förövarna inte tas på allvar då det det blir lite av vardagsmat.

Mammor som anväder incestkortet vid vårdnadstvister och falskanmäler pappan för att vinna mark.
Kvinnor som vaknar upp bredvid kollegan efter nattens firmafest och med panik kollar på klockan och inser att hon skulle varit hemma för flera timmar sedan. Kastar sig över mobilen och ser att det är 27 missade samtal från sambon/maken. Hur skall hon klara sig ur detta och kommer på den fantastiska iden att falskanmäla kollegan för våldtäkt. Jag behöver inte ta fler exempel då jag har stor tilltro till att ni förstår vad jag menar.

Det är inte svårt att förstå att det är lätt att missa de verkliga förövarna när det nästan har gått mode i att anmäla i ren slentrian.

I fallet jag tar upp som exempel hade en granne slagit larm. Rätten tog inte detta på tillräckligt stort allvar utan han kunde hur lätt som helst sticka kniven i mamman. Är det så konstigt egentligen med tanke på det stora antalet falskanmälare som finns påhejjade av socialtjänst och kvinnojourer? Nej det är det så klart inte. Inte ett dugg faktiskt.
Låt säga att av 200 anmälningar finns det en verklig förövare, hur skall polis och åklagare kunna hitta just den personen i mängden? Hur många offer skall det behövas bli innan någon förstår allvaret med alla falskanmälningar? Hur många barn skall utsättas för övergrepp för att folk på pin kiv anmäler och tar resurser från det som är riktigt allvarligt?

Hur skall vi komma till rätta med detta? Vem eller vilka bär det yttersta ansvaret? Blev Malmökvinnan mördad för att högen med falskanmälare smäller vågskålen i backen?

Läste precis en artikel Angela Beausang ROKS som anser att det är stor brist på kompetens hos Tingsrätten.

Jag citerar hela artikeln;

"Kvinnan mördades på öppen gata av sin före detta sambo framför ögonen på sina  
barn. Mordet hade sannolikt kunnat undvikas. Mannen hade tidigare släppts på fri fot eftersom tingsrätten ansåg att det inte fanns risk för upprepad brottslighet  och polisen hade varnats. Det visar att det är hög tid för berörda  myndigheter att kvalitetssäkra sina riskbedömningar i ärenden som rör mäns våld mot kvinnor.

Attityderna kring denna typ av brott måste också förändras. De är inga   familjeangelägenheter, inga familjedramer, inga familjetragedier.

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Det måste behandlas med professionalitet, medvetenhet och med kvalitetssäkrade metoder. Varje år   mördas omkring 17 kvinnor av män som de har eller har haft en relation till.

Mannen som dödade kvinnan i Malmö i fredags hade överfallit henne förut. Efter ett överfall i oktober i fjol dömdes han för olaga frihetsberövande. Han   försattes på fri fot efter att domen överklagats.

Tingsrätten ansåg att det inte fanns risk för upprepad brottslighet. Den   bedömningen går emot både forskning om mäns våld mot kvinnor och kunskap som   kvinnojoursrörelsen samlat på sig genom åren. Risken att en man som slagit   och hotat gör det igen är alltid stor. Bedömningen att risken för upprepat våld är liten tyder på en stor brist på   kompetens hos tingsrätten. Mäns våld mot kvinnor hör till den typ av brott   där risken för upprepad brottslighet är som allra störst.

Den 39-åriga kvinnan hade polisskydd, bland annat en larmtelefon, men hon hann aldrig ringa på den. Mannen knivhögg henne i magen på gatan och hon avled av   skadorna.

Mordet borde aldrig ha kunnat ske. Samhället bär det på sitt samvete. Men det är inte första gången mord begås av män som borde ha fångats upp av samhället, där alla varningsklockor har ringt och kvinnan har slagit larm och sökt skydd.

Det är hög tid att ställa frågan: 

Hur kan sådana mord få fortsätta ske i ett land som Sverige, där vi har lagar som ska fungera och ge tillräckligt skydd för kvinnor och barn som utsätts för mäns våld?

Risken för att våldet blir grövre och får dödlig utgång är som allra störst när kvinnan bestämmer sig för att lämna förhållandet, det visar statistik och fakta.

Kvinnojourernas erfarenhet är också att det finns stor risk för att våldet fortsätter och att mannen använder barnen för att fortsätta kontrollera kvinnan, och utöva våld mot henne. Att kvinnan och mannen i Malmö dessutom låg i en vårdnadstvist om barnen borde därför ha lett till extra  försiktighet.

Att kvinnor erbjuds kvalificerad hjälp av samhället vid hot om våld får inte hänga på enskilda individers engagemang.

Roks kräver att riskbedömningarna kvalitetssäkras och att det geografiska  lotteriet får ett slut. Åklagarkamrarna måste bygga sina beslut på   strukturerade hot- och riskbedömningar. För detta krävs kunskap om mäns våld   mot kvinnor, kunskap som jourrörelsen tillsammans med brottsofferjourer,   forskare och poliser har
samlat på sig under lång tid.


Roks har följande krav:



* Kvalitetssäkra hot- och riskbedömningar för kvinnor och barn
som utsatts för   mäns våld.


* Avskaffa godtyckligheten i utfärdandet av kontaktförbud.
Även dessa måste   vila på kvalitetssäkrade riskbedömningar.


* Lita inte på att kontaktförbuden räcker för att säkra
kvinnors och barns   skydd. Detta visar mordet i Malmö med all önskvärd
tydlighet.


* När det finns barn med i bilden: Ta särskild
säkerhetshänsyn.   Barnperspektivet måste finnas med i hot- och
riskbedömningarna.



Angela Beausang


Ordförande för Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer
och tjejjourer i   Sverige."

Det är stora ord av Angela Beausang och hon skyller allt på Tingsrätten. Men utifrån mina funderingar i början av mitt inlägg undrar jag hur många falskanmälningar Angela Beausang ligger bakom och faktiskt är medverkande till att mordet på kvinnan kunde ske.

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1609849/Stor-brist-pa-kompetens-hos-tingsratten.html