Picture
Sant. Men hur långt får det gå?
Jag fick en fråga av en kvinna som berörts mycket av Debatten kring Valerie Solana och hennes manifest om hon fick skriva några ord i min blogg. Självklart svarade jag. 

Jag har en son och en dotter som inte tillhör målgruppen ungdomar utan är mycket yngre än så länge, men hade de tillhört den målgruppen och deras skola hade valt att spela denna teater hade jag förbjudit dom att se den. Hade det varit omvänt, där kvinnan hade varit den utsatta hade jag också förbjudit dom att se den. Hade teatern varit främlingsfientlig hade jag också förbjutit dom att se den.

Jag hade också tagit ett långt snack med skolan.

Det är en sak att göra teater med det budskapet den sk Turteatern och en annan att någon köper deras tjänster.
Vi har tre problem här. Säljaren, köparen och den påverkningsbara målgruppen.
Jag köper inte deras snack i Debatt.

Paula Melkersson, kulturredaktör Feminisktiskt Perspektiv påstår i Debatt att hon kunde se kunde se humor i manifestet. Som om det skulle vara en parodi av Solana. Det är ett märkligt påstående från en som inte har träffat Valerie Solana och inte har en aning om hennes personlighet.

Debatten är viktig, det har jag inget problem med. Det jag har problem med är att det är ungdomar som är målgruppen och med tanke på, som Lotta ovan skriver, hur regisören betedde sig i Debatt blir jag väldigt fundersam över hur det där snacket före och efter föreställningen verkligen kommer att gå till. Han och skådespelaren bredvid honom gav intrycket att det enda rätta det de tycker och tycker någon inte som dom blir det väldigt hetsk stämmning.
Pedagogiken finns inte där. Båda försökte föra huvuddiskussionen åt annat håll när det inte passade dom. Tvärtom så hakade de på sidospår genom att attackera de som var av annan åsikt istället.

Picture
Hjärntvättar Turteatern?
En kommentar från Daddys blogg av Lotta tycker jag är väldigt tänkvärt och anser att den förtjänar ett lyftas upp.

Lotta

11/26/2011 15:13:35

"Nu har jag tänkt lite och skrev även denna kommentar hor Pär Ström.

Bakåtsträvaren Erik Holmström har i debatt med både ord, hysteri och kroppspråk visat varför han satt upp denna teater. Ingen kommer någonsin att kunna övertyga mig om att han någonsin kommer att låta någon av de ungdomar som hans skåderspelarkompis Andrea har, enligt utsdago inte efterkonstruerat, uttrycka egen åsikt om det inte överensstämmer med hans. Det är enbart en hjärntvätt som syftas till hata män och han kan bli hur arg han vill och sitta med ögon som står still i huvudet på honom med rent av mord i blicken hur mycket han vill. han lurar inte mig och förmodligen inte andra tänkande människor.

Jag anser att han har ett och ett enda budskap med teatern och det är att påverka ungdomar (rätt påverkningabara grupp så klar) till att tycka som han. Lyssna på vad han sa. Se hur hans kroppspråk avslöjar honom. Lägg till att han inte kan lyssna och ta in vad andra anser. Det är bara det han säger som räknas. Tyvärr är han otroligt låst och mycket svart vit i sitt tänk och rent av omogen i sitt sätt att debattera.

Detta vill jag inte att ett enda öre av min lön skall gå till. Varför skall jag betala något till någon som vill sprida en som har en tydligt manshatande åsikt och troligen är en av dom som Solana så tydligt föraktade.

Andrea (som jag glömt efternamnet på) var bara pinsam och tror hon inte att hennes radikalfeminism dyrkan inte lyser genom lurar hon bara sig själv. HUR kan hon stödja en mördares manifest på ett så hysteriskt och oerhört opåläst sätt. Och hur kan hon sitta och försvara sin manshatande påverkan genom att försöka idiotförklara alla som inte håller med henne.

Ingen av dessa två har förmågan att kunna debattera utan vill bara styra andra genom att manipulera ungdomar att tycka som dom själva.

Målgruppen är smart val. Frågan är om skolorna som anlitar deras tjänster också skulle anmälas."


 
 
Jag råkade av en tillfällighet hitta denna lilla film på nätet och den berörde mig så djupt.
 
 
Picture
Leif Persson
I dag läste jag i Aftonbladet att i kvällens Sanning och konsekvens kommer det att tas upp om en pappa som blev pappa trots att han var oskuld. Han har under tiden bla betalat underhåll och nu efter 37 år har DNA-test "friat" honom.  Får han sina pengar tillbaka? Onej, absolut inte. Behöver jag tillägga att jag anser att detta är et övergrepp bland de allra värsta. Inte bara för Leif utan för barnet som trott att Leif varit hans pappa. För Leif har det blivit stora ekonomoiska förluster och en dålig start från början. Själsligt kan jag bara ana. Hur barnet har lidit vet vi inte än, men kanske avslöjas det något i kväll. Och mamman, borde inte hon haft bättre koll? Plus i kanten för Sanning och konsekvens som tar upp en laddad fråga.


"Efter 37 år har Leif fått rätt Leif Persson var oskuld – men blev ändå pappa.

37 år senare visar dna-test det Leif vetat hela tiden, han var inte far till pojken.

– Jag har betalat både rättegång och underhåll men får inte tillbaka en krona av staten.
För 14-årige Leif Persson förändrades livet för alltid när han träffade en tre år äldre flicka, det berättar han i TV3:s ”Sanning och konsekvens”.

Hon blev gravid och födde en pojke.

Leif förnekade att han skulle vara pappan men hela samhället vände sig mot honom. Och trots att Leif fortfarande var oskuld föll domen efter en rättegång – han blev far.

Leif gick då i realskolan och hade inga pengar att betala underhåll och rättegångskostnaderna som han var skyldig staten.

Kronofogden i hasorna Skulden växte – och där började kronofogdens ständiga jakt efter hans pengar.

– Det är fortfarande jobbigt att prata om det jag fått gå igenom, säger han till Aftonbladet.

Han slog bort drömmen om att bli läkare, eftersom det inte var förenligt med myndigheterna i hasorna. Han försökte bli pilot men det gick i stöpet när kronofogden tog alla hans pengar.

Gjorde dna-test 1998 Till slut blev känslan av att ständigt vara jagad för stor – Leif tappade livslusten. Men revanschlusten återkom efter en hjärtoperation 1998. Då träffade han sin tilltänka son – och de dna-testade sig.

– Det visade att jag till 99.93 procentsv säkerhet inte var far.

Men trots att rätten tog ett felaktigt beslut och dömde honom till faderskapet får han inte tillbaka pengarna för underhåll och rättegångskostnader. Fallet är preskriberat.

– Myndigheterna försökte trampa ihjäl mig men lyckades inte. Alla trodde jag var oärlig, även min far, men det var jag inte. De enda jag vill ha är lite upprättelse, säger nu 64-årige Leif.

TV3 i kväll 22.00: Sanning och konsekvens