Picture
Eva-Britt Dahlström
Sedan några år är vi några som envist hävdat att Eva-Britt Dahlström inte borde ha något med barn att göra och tillslut fick några av oss henne att åtminstone avgå som nämndeman. Troligen fick hon ultimatumet att avgår du inte så blir du entledigad. Det var en seger i sig, inte för oss, utan för alla som blivit drabbade av henne och för dom som skulle kunnat bli draddade. Det har spekulerats om hon faktiskt är riktigt frisk och genom ett inlägg  i Cattas bubbla aktualiseras nu den frågan. Catta har uppmärksammat Eva-Britts senaste inlägg på sin blogg och det råder ingen tvekan om att inlägget väcker frågor om denne politikers psykiska hälsa. 

Jag vill också påminna om vad som står i Daddys blogg om Eva-Britt, tex hur hon blev avslöjad med att ljuga när hon var inkallad som expertvittne i ett vårdnadsmål. Det vänder sig i magen när jag tänker på hur många gånger hon har varit involverad i vårdnadstvister bla som någon slags expert och rådgivare åt mammor. Är det så konstigt att barn blir lidande och pappor får det svårt med tanke på hennes inställning till män och pappor i synnerhet? 

Jag säger bara till er, håll er långt från Eva-Britt Dahlström. Kolla upp om hennes namn finns involverad i era fall. Kanske mamman har bett henne om råd. Är hon inblandad i ert fall på något sätt bör ni agera. Sätt stopp för det om ni kan. Det hon beskriver i sitt blogginlägg är tragiskt, det kan jag inte förneka. Är det hennes upplevelser behöver hon hjälp och det snabbt. Men det som är värre är alla som blir utsatta för henne och då tänker jag främst på barn och pappor. En människa med sån uppenbar avsaknad av verklighetsförankring skall inte ha de uppdrag hon har. Hon skall inte anlitas som något expertvittne, hon skall överhuvudtaget inte ha med barn att göra. Vi måste värna om barnen i första hand, det är det absolut viktigaste, ingenting kan vara viktigare. 

Läs hennes blogginlägg:
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651&blogg=56006#Comment 

Eller Cattas inlägg:
http://cattasbubbla.se/2012/06/24/eva-britt-dahlstrom-tycks-ha-vanforestallningar/ 

Picture
Hit skall du Eva-Britt
Ingrid Carlqvist skrev ett inlägg som blev väl omdebatterad där hon intervjuade hennes exman och pappan till barnen. Där kan vi läsa att han påvisar detta hon själv bekräftar i sitt inlägg. Här citerar jag ett litet utdrag från Ingrids inlägg och det är exmannens ord genom Ingrid: 


"På tisdagen blev jag uppringd av barnpsyk som undrade varför jag inte kom. Men jag hade ju inte ens blivit kallad. Det var bara den första i en oändlig rad av möten hos olika myndigheter dit hon vänt sig med olika anklagelser mot mig. Det började med att jag inte åkte till Malmö med barnen och slutade med sexuella övergrepp. Men inte en enda av hennes anmälningar gick till åtal och jag är alltså inte dömd för någonting. Däremot anmälde jag och min advokat en psykolog och en psykiater som var inblandade till Hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd, där de fick en erinran."

Jag vet ju inte hur ni tänker när ni läser Ingrids inlägg och denna text jag citerar. Jag ser i varje fall att han har varit utsatt för det som Eva-Britt beskriver om sig själv. Arma karl säger jag bara. I inlägget kan ni se hur Eva-Britt anklagar barnens far för att utsätta barnen för sexuella övergrepp mitt framför ögonen på kontaktpersonen vid umgänge. Hur han jagat henne med cykel, på vintern, i snön, med en arm. Hon har också fått sin brevlåda inlindad i tejp som om den vore mumifierad. Man tvivlar ju.

Läs hela inlägget här: 
http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/01/07/eva-britt-dahlstroms-exman-talar-ut/ 
Här kan ni nu, med nya ögon, läsa ett annat inlägg av Ingrid carlqvist. Ett öppet brev: http://inteutanminasoner.wordpress.com/category/farliga-kvinnor/ 

Redan 2009 lägger Joakim Ramstedt ut ett brev på Daddys blogg och har redan där skrev han att Eva-Britt agerar som om hon inte har verklighetsförankring: 

"Eva Britt Dahlström antyder saker om mig på sin blogg som inte har någon förankring i verkligheten. Hon kommer dessutom med antydningar om att "jag skulle ha saker i mitt bagage". Dock utan att närmare redogöra vad hon syftar på.Jag är dessutom själv "portförbjuden" på hennes blogg och har därför inte heller möjlighet att där försvara mig mot dessa ogrundade anklagelser. Jag kan garantera er att jag ingalunda har något "i mitt bagage" som jag behöver skämmas för."

Det är inte ett dugg förvånande att han inte fick kommentera på hennes blogg, då skulle ju hennes skeva verklighetsbild raseras redan då.

Jag gjorde en liten resa i Daddys blogg för se vad som skrivits om Eva-Britt Dahlström och där flera personer inte har sett samma som vi utan mer eller mindre har idiotförklarat oss, vi som insåg att det är något som inte är riktigt friskt med Eva-Britt Dahlström.

Citerar ur ett inlägg: ""Som politiker kommer jag att arbeta för en lagändring gällande att webbsidor vid brott- förtal, stalkning med mera ska bli tvingade att lämna ut namnen på de som försöker dölja sina brott under pseudonym, anonymitet."
(Eva-Britt Dahlström 12 Augusti 2011) "

Var det verkligen i egenskap av politiker, eller handlade det om hennes något skeva verklighetsbild där hon under 20 års tid har varit utsatt för det som mest liknar hjärnspöken som tagit sig in i hennes hem och bla sprutat hårspray mm. Påstådda människor som har gjort de mest fruktansvärda handlingar mot Eva-Britt. Poliser som inte tror på henne är också i konspiration mot henne. Personligt tror jag att dessa poliser insett att det handlar om någon slags vanföreställning.

Läs gärna inlägget igen. Läs alldeles speciellt mailet hon skrev till en väljare, dvs mig. Det är jag som fick det där mailet och några till av henne. Det är jag som blev så fruktansvärt upprörd. Tack Jocke för att du inte yppat det till någon. Dig kan jag lita på. Nu skriver jag det själv. I Mailet skriver hon bland annat om den australienska medborgaren George Pesor som fick sina barn kidnappade och gömda av deras svenska mamma.

Hon skrev bla så här: "Han glömde berätta berätta att australienska myndigheter bedömer honom som helt olämplig. Han satt och berättade att han smög på  dem när de var i Sverige och helt utan förvarning gick in och hämtade pojkarna och den enda kommentar han hade till de gråtande pojkarna när han hämtade dem var att de hade bytt frisyr. Ingenting om att han hade saknat dem och inte heller någon som helst chans för pojkarna att förstå vad som hände."


Det finns, vad jag kan tänka mig tre alternativ till detta uttalande. Antingen var hon där när George hämtade barnen eller har hon nära kontakt med mamman till barnen och fått höra hennes historia och tar det rakt av som sanning eller ljuger hon. Vad skall man tro?

Hon skriver: " Likadant är det med Kevin. Massor av felaktigheter och en uppiskad stämning mot den mamman som inte är sann."

Min fråga finns fortfarande kvar hos mig, vem är Kevin? Jag hade en misstanke och tog kontakt med en pappa som saknade sin son som heter Kevin. Men det var inte han. Det visade sig att det måste ha varit George Pesors ena son hon syftade på.

Hon skrev också: Sedan finns det oerhört dålig a kunskaper hos socialtjänsten rent generellt och ett uruselt agerande från dem när det gäller hanteringen av barn som far illa-"
Det här håller jag med henne om.

Jag minns också att hon i ett av mailen påstod att hon dömde i vårdnadsmål. Kika på det jag citerar från hennes blogg Barnkamp. "Ändå har Eva-Britt Dahlström dömt till pappors fördel."

Nu är det ju på det här viset, Eva-Britt har aldrig varit någon domare, endast nämndeman, vilket i så fall är illa nog.
Inlägget: http://barnkamp.se/?p=158 

http://www.daddys-sverige.com/3/post/2011/8/borde-inte-politiker-leva-som-dom-lr.html 

Picture
En del vuxna är dumma.
Eva-Britt Dahlström driver också den anonyma bloggen http://barnkamp.se/ där hon påstår sig jobba för barnens bästa. Jag vet inte hur ni andra tänker, men jag blir helt förskräckt när jag tänker på denna kvinna som har uppenbara problem med rena vanföreställningar är involverad i barnfall. Vem vet vad hon tar sig till? Hon kanske använder sitt nätverk för att fullständigt krossa pappor och mammors ärenden. Jag har faktiskt fått lite information om det, men det får bli ett annat inlägg, en annan gång. Men blåljusen går i gång i varje fall.

Hon driver också  http://www.barnsfordringar.se/ tillsammans med med advokat Eva Kornhall och Carolin Robson. Hon sitter också som ordförande för Rädda Barnen i Karlskrona.   

På genusnytt kan vi läsa ett citat från Eva-Britt där hon påstår att bakom vårdnadstvister ligger det brott. 


“Igår kväll tog Nyheterna upp vårdnadstvister, men inte ett enda ord om VARFÖR? Många tvister handlar egentligen om BROTTMÅL. […] Den vanligaste orsaken till en vårdnadstvist är att barnen har berättat att de har utsatts för sexuella övergrepp och /eller våld och andra kränkningar. Eftersom den förälder som inte har utsatt barnen helt naturligt vill skydda dem mot fortsatta övergrepp blir det ofta en vårdnadstvist. […] När polisen inter har kunnat göra en professionell utredning återstår således inget annat för den skyddande föräldern än att begära egen vårdnad. […] Inte blir det bättre av att den skyddande föräldern ofta anklagas för PAS och Munchausen by proxy och att man därför inte ska lyssna på de utsatta barnen. Vilken vuxen skulle finna sig i att inte få lämna sin version eller att inte bli trodd? Vilken våldtagen kvinna elle rmisshandlad man tvingar vi förresten till  umgänge och boende med sin förövare?”


http://genusnytt.wordpress.com/2011/04/07/s-kvinna-vardnadstvister-beror-oftast-pa-brott/

Ja vad säger man? Ni ser ju själva. Det kan inte finnas många som håller med henne i hennes totalt vridna värld. Hon är ett livsfarligt redskap. Hur många barn skall behöva drabbas av henne? Hur många barn kommer att bli nonchalerade pga att hon driver oskyldiga pappor i fördärvet och till slut kommer inte de verkliga offren bli trodda. Nej, det där är inte en människa som värnar om barn. Det är inte första gången jag påstår det om henne och kommer inte heller vara den sista.

Hon menar att bakom alla vårdnadstvister finns det ett brott dvs att pappan begått brott mot barnen och/eller mamman. Ursäkta mig Eva-Britt Dahlström att jag nu påstår att du har fel, inte bara lite utan jättemycket.

Hon skriver så här i en kommentar till en artikel på Newsmill: "Det är tråkigt att barnen kommer i skymundan när olika papparörelser och andra försöker göra vårdnadstvister till ett könskrig, en rättevisefråga eller jämställdhetsfråga mellan föräldrarna. Domstolars uppgift är inte att göra fallen till en rättvisetvist utan har att bedöma barnens bästa i framtiden. En annan fråga som de här grupperna personerna försöker göra gällande är att mammor som för bort sina barn skulle komma undan lagföring. Det är inte sant och det finns exempel från senaste året som bevisar det."

Jag undrar bara hur många barn det är som kidnappas av sin mamma och hur många det är som får av en domstol straff för det? Hur många mammor sitter i fängelse i Sverige? Hur många mammor som kidnappat barn har fått betala böter? Kan någon ge mig den siffran och jämföra det med antalet kidnappade barn. Jag vet att det även finns pappor som kidnappar sina barn, men den största delen av kidnappare är mammor. I varje fall i Sverige. Kan någon ta fram siffror på mina frågor blir jag evigt tacksam.

Hon skriver i samma kommentar: "Det är tråkigt att barnen kommer i skymundan när olika papparörelser och andra försöker göra vårdnadstvister till ett könskrig, en rättevisefråga eller jämställdhetsfråga mellan föräldrarna."

Får jag fråga er som läser det hon skriver om det är med sanningen överrensstämmande? Är det därför alla i den sk papparörelsen engagerar sig? Det har alltså, enligt Eva-Britt Dahlström, inte alls med faderskärlek att göra? Inte med att föräldrar skall vara jämställda? Att en mamma och en pappa skall ha samma utgångspunkt, per automatik? Det har inget att göra med att barnen har rätt till båda sina föräldrar, per automatik. 

En sista fråga man bör ställa sig är denna. Om det nu visar sig att Eva Britt Dahlström har lidit av förföljelsemani och andra former av mental ohälsa i 20 år kanske mer. Hur kan det komma sig att hon kunnat arbeta med barn, som nämndeman, som socialdemokratisk representant i kommunen i så många år utan att någon reagerat? Och hur kan det komma sig att hon fortfarande efter allt hon avslöjats med sitter kvar?

Det kanske till syvene och sist är den viktigaste frågan att försöka få besvarad.

 
 
Picture
Caroline Dunsmore blev dömd till tolv års fängelse.
Av det domaren sa hörde jag bara två ord:
"Tolv år"
Jag tittade på kvinnan som satt i förhörsbåset och uttrycktlöst stirrade rakt fram. Hon visade inga känslor. När jag hörde orden föll jag ihop på den hårda bänken på åhörarläktaren i Edinburghs högsta domstol. Hela min kropp skakade av våldsamma snyftningar. Gail, min partners svägerska, och Angela, den polis som hade hjälpt mig genom de senaste fruktansvärda åren, tog mig under armarna och till hälften bar mig ur salen. Ute i foaljén föll jag ihop i en av bänkarna.
En storm av känslor rasade inom mig. Jag var lättat och upprymd över att tre personen i det pedofilnätverk som hade stulit min barndom skulle få tillbringa lång tid bakom galler, men jag var också fylld av skuldkänslor. För kvinnan med det långa mörka håret, som just blivit dömd tilltoilv års fängelse, var min mor. Och det på grund av mig, nyckelvittnet, som hon satt på de anklagades bänk.
Vägen till rättsalen har varit lång och svår och den började samma dag som jag föddes. Det som hände mig, i händerna på den människa jag borde ha kunnat vända mig till för kärlek och tröst, är en fasansfull historia, men det är en historia som är viktig att berätta. Inte bara för att den är min historia, utan för att den är hundratals andra barns historia, barn som lidit eller fortfarande lider i händerna på pedofiler.
De pedofiler som förgrep sig på mig tillhör det största pedofilnätverk som någonsin dragits inför rätta i Storbritanien. Men nätverket är inte exceptionellt i sin ondska. Det finns fler historier där ute som hemlighålls av offer som inte orkar med skammen eller som är alltför rädda för att våga polisanmäla de som har förgripit sig på dem.
Under många år kände även jag att jag hellre ville begrava de fasansfulla minnena från barndomen än att konfrontera dem som hade begått brotten. Men med hjälp och stöd av min partner Paul lyckades jag tillslut uppbringa modet att utkräva rättvisa. Det är anledningen till att jag tillslut stod i en rättsal och höde min mamma, som jag fortfarande älskar, dömas till tolv år långt fängelsestraff.
Varje gång någon får höra talas om min mammas delaktighet i de fasansfulla händleserna i min barndom, frågar de;
"Hur kunde hon?"
Det är en fråga jag har ställt mig många gånger, ända sedan jag var tillräckligt gammal för att förstå vad jag blev utsatt för. Jag vet inte om jag någonsin kommer att få något svar på den frågan. Jag tror inte att någon kan förstå hur en kvinna kan vara kapabel till en sådan grymhet mot sitt eget barn.
I dag sitter min mamma i fängelse och jag är, för första gången i mitt liv helt fri. Att skriva den här boken har hjälpt mig att förstå mitt förflutna och komma vidare. Jag tillhör de lyckligt lottade. Jag har ett hem, barn och ett bra liv. För de flesta som fallit offer för pedofiler finns inga lyckliga slut. De lever sina liv i ett skymmningsland av alkoholism, narkotikaberoende eller prostitution - allt för att fly från sig själva.
Det är för deras skulle jag skriver denna boken. Jag vill att alla ska veta hur mitt liv har varit och jag vill ge andra offer styrkan att gå vidare".

Picture
Dana Fowley
Jag har precis läst en av de mest vidrigaste och omskakande böcker någonsin har läst och det har tagit tid då jag har fått lägga från mig boken många gånger då ondskan som beskrivs måste vara helvetet på jorden. Boken är skriven av Dana Fowley, som tillsammans med sin man har startat Society against pedophilia, en kvinna vars barndom har varit ett av de mest tragiska jag har hört talas om. När jag förstod hur Danas berättelse skulle utvecklas blev jag tvungen att ta reda på så gott jag kunde för att vara så säker det bara går att det verkligen är en sann historia och inte likt Den tusende gången som är skriven i propagande syfte och påhittad. Jag fann en hel del på nätet bla Danas egen hemsida http://danafowley.webs.com/ vilken jag rekommenderar er att gå in och läsa. Där finns bla bilder på förövarna samt vad dom dömdes till.

Dana Fowley blev för första gången utsatt av övergrepp av sin styvfar Billy King när hon var 5 år. Hon satt och tittade på tv när han helt sonika kom in och stoppade sin penis i henne mun och behöll den där tills han fick utlösning. Hon blev chockad och när hon dagen efter berättade för sin mamma Caroline Dunsmore vad som hänt så tog hon Dana och bar in henne till den väntade styvfadern som låg på golvet naken och mamman satte sin dotter på honom och det var första gången hon blev våldtagen genom ett fullbordat samlag. Detta var början på det helvete Dana skulle leva i under många år. Det var bara början. Hon var bara 5 år.

Det är svårt att berätta om boken för er för jag vill inte sprida barnporrnografi och som Dana själv skriver i boken, hon måste hålla igen på detaljerna för hon vill inte att boken skall bli en handbok åt pedofiler. Men jag lovar, detaljerna hon beskriver är långt värre än det någonsin går att föreställa sig. Hennes syster Heather Fowley blev också utsatt för övergrepp och hennes hjärnskador är troligen ett resultat över övergreppen som även innebar strypsex. Hon gick tillbaka i utvecklingen vid 8 års åldern och det stämmer överens med tidpunkten som styvfarfar Peter King, farmor Mary King, styvfar Billy King (alla 3 döda innan det blev rättegång), mamma Caroline Dunsmore samt mängder av andra pedofiler, när det introducerade även strypsex i sina övergrepp mot Dana och Heather. Likaså ingick misshandel av slag med skärp och påkar i övergreppen. Det Dana tyckte var allra värst var just de sadistiska inslagen i övergreppen där styvfarmor och styvfarfar tävlade om vem som kunde vara mest ond.

Det som är genomgående i Danas berättelse är mammans roll i alla år av övergrepp. Det flockas pedofiler runt henne och hon delade gärna med sig av sina döttrar där både kvinnor och män förgrep sig på barnen där hon själv var delaktig i övergreppen i huset som kallas för Helvetets hus i boken. Dana beskriver huset och framför allt rummet där övergreppen skedde i detalj. Det var ett hus som användes av pedofilnätverket där Dana och Heather blev utsatta för de mest grymma av övergrepp.
Dana och Heathers biologiska pappa Thomas Fowley försvann ur barnens liv i deras tidiga barnaår efter en tid av psykisk misshandel, efter flera år kom han in i deras liv igen och begick då sexuella övergrepp mot Heather vilket han blev dömd för. När Tam (som pappa Thomas kalls för i boken och dömdes till 3 års fängelse.) greps i Danas hem satt hennes mamma i soffan och undrade hur pappan kunde göra så mot sitt eget kött och blod. Det var en av alla gånger jag lade från mig boken och fick gå ut. Med tanke på vad mamman utsatt båda sin döttrar för är det ett helt obegripligt uttalande för mig, men kanske inte för någon som är utbildad i hur människor fungerar. Tidpunkten för gripandet och uttalandet från mamman var när Dana levde med sin man Paul och hans två barn dvs flera år efter första gången mamman förgrep sig på sina egna barn.

Dana och Heather tillbringade mycket tid hos sina morföräldrar och kände sig trygg hos dom, det vill säga tills den dagen hennes morfar William Dunsmore för första gången lade sig ovanpå Dana. Det var början av övergreppen mot henne av sin morfar. Han förgrep sig även på Heather. Det visade sig flera år senare att han även hade förgripit sig på Danas och Heathers mamma. Mormodern, som inte var fysisk delaktig i övergreppen, hade troligtvis hela tiden vetat om att övergreppen skedde men valde att låta det fortgå och jag anser att det i så fall gör henne lika delaktig. Morfar såg också till att en man vid namn George Jamieson förgrep sig på Heather. George hade några år tidigare mördat en ung tjej och han kom att stalka Heather under flera år.

Picture
Billy King
Danas mamma Caroline har haft den mest centrala roll i övergreppen. Hon kunde tex binda fast Dana och dirigera pedofilerna hur de skulle slå Dana så det gjorde mest ont på henne. Hon gav förslag till hur de sexuella övergreppen skulle gå till. Hon  Hon presenterade och gav Dana till pedofiler och deltog aktivt i övergreppen. Billy King brukade säga åt Dana vad hon skulle göra med sin mamma och Dana som för länge sedan lärt sig att säga ja istället för nej utförde allt dom ville.

När Dana träffade sin partner Paul var hon fast besluten att aldrig berätta om sin mörka hemlighet i rädsla för att förora honom, det var ett svårt skådespel av henne. Inte ens när hennes morfar greps för att ha förgript sig på Heather ville hon berätta att även hon varit utsatt för övergrepp av honom. Men Pauls intensiva frågor gjorde att hon tillslut var tvungen att berätta för honom. Men hon berättade fortfarande ingenting om alla de andra övergreppen som hon varit utsatt för. Men en dag blev det för mycket och Dana försökte ta livet av sig, hon ville hellre dö med sin hemlighet än att berätta den och förstöra andra människors liv. Efter självmordförsöket bestämde sig Dana att hon måste berätta för om alla övergrepp och så blev det, men hon berättade inte om sin mors inblandning. Dom kontaktade polisen som hållt förhöret med Heather, Angela Edmunds, och hon blev en nyckelperson i Danas liv och den som var Danas, förrutom Paul, stöd och talesman i den svåra vägen till rättegången. Men vägen till att berätta allt, även sin mors inblandning blev för svår för Dana som återigen försökte ta sitt liv.

När Dana äntligen började berätta och systemet började jobba med detta historiska fall som skakade om hela Storbritanien och skulle gå till Edinburghs högsta domstol. Bara förundersökningen tog 1.5 år. Under den tiden försökte även Danas mamma ta livet av sig.

Rättegången var en svår tid för Dana där hon tvingades att återuppleva allt, men tvingade sig att genomföra den och det som tycks ha varit den största motiveringen är att ingen av de som förgripit sig på henne skall få finnas i samhället och vara fria att fortsätta att förgripa sig på barn.

Caroline Dunsmore dömdes till 12 års fängelse.
William Dunsmore dömdes till 5 års fängelse.
Morris Petch dömdes till livstids fängelse med rekommendation att avtjäna minst 12 år.
Thomas Fowley dömdes tidigare till 3 års fängelse.
John O´Flaherty dömdes till 13 års fängelse.
Peter King, död
Mary King, död
Billy King, död
Det fanns flera andra pedofiler i detta pedofilnätverk, men jag vet inte hur det gick då några när tiden för bokens tryck så väntade fler rättegångar.

Jag väljer att citera Paul som slutord;

"Att veta vad som hänt Dana påverkar inte på något sätt min kärlek till henne. Jag kan inte förstå män som lämnar sina kvinnor när de får reda på att de har blivit våldtagna eller utsatta för sexuella övergrepp. En kropp är bara en kropp. Det man blir kär i är människan innuti kroppen."