Jag har uppmärksammat ett viktigt projekt som heter Elvis projektet och tycker att det är dags att lyfta fram detta projekt. Barnpsykologen och forskaren vid Chess, Centrum för ojämlikhetsforskning, vid Stockholms universitet Malin Bergström, Emma Fransson psykolog och doktorand samt Anders Hjelm läkare och psykolog har sammanställt forskning som finns att tillgå. På 80-talet bodde en av hundra av alla barn till skilda föräldrar varannan vecka hos sin mamma och pappa. Vanligast var att bo kvar med sin mamma och träffa pappa på helger och lov. 1998 kom en ny lag som automatiskt gjorde att föräldrarna fick gemensam vårdnad vid en skilsmässa. Lagen gjorde att växelvis boende ökade. I början av 2000-talet bodde drygt 17 procent barn varannan vecka hos sina föräldrar.
Malin Bergström berättar att om man tittar på den forskning som finns om helt ensamstående föräldrar ser man hur enormt slitigt det är för ensamstående mammor och hur psykiskt påfrestande det är för pappor som inte får träffa sina barn. När Malin Bergström tittade i gamla föräldratidningar från 90-talet när hennes egna barn var små såg hon hur mycket det var som handlade om pappor som tappade kontakten med sina barn och hur smärtsamt det var. Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan; Varför har det inte hänt mer i under så många år? Redan på 90-talet, enligt Malin Bergström, kom den första indikationen i klarttext att barn mådde dåligt att mista kontakten med sin far. Borde inte detta uppmärksammats och tagits på allvar, det har ju trots allt gått några år. Konstigt, vi kan byta hjärta på människor, vi har varit på månen, vi kan göra om en hel kropp mm, men vi kan inte tillgodose barnens behov av sina båda föräldrar. Handlar det om prioritering?
Malin Bergström berättar att familjerätten brukar avråda föräldrar till barn under fyra år att bo växelvis. På flera av familjerätternas hemsidor står det väl uttryckt att familjerätten inte rekommenderar det. Det tror Malin Bergström delvis bygger på en gammaldags uppfattning om att små barn främst knyter an till mamman och att barnen därför har svårt med separationer från henne. Likaså menar familjerätten att en grund till att inte rekomendera är att barnen inte skall dras in i föräldrarnas konflikt. Men i dag vet vi att barnet knyter an till båda sina föräldrar och att pappor numera oftast är lika närvarande som en mamma. I egenskap av barnpsykolog tycker Malin Bergström att det är konstigt att fokus inte ligger på att barnet ska bygga upp en bra relation och få en känslomässig tillgång till båda sina föräldrar.
Studier från flera andra länder visar att även båda föräldrarna mår bättre i familjer där barnen bor växelvis, både när det gäller psykisk och fysisk hälsa än om barnen bara bor med mamman. Det verkar som att föräldrarna mår bra av att både få vara nära barnen och få tid för andra saker i livet. Jag kan personligt skriva under på det för jag får tid för mig själv sk egentid och det är inte att förakta när det är som det är. Växelvis boende menar vissa kritiker att det handlar om föräldrars behov och inte barnens. Men det är inte att förväxla med att det är och alltid kommer att vara barnens behov och inte föräldrarnas behov som skall stå i centrum och det gäller utan restrektioner.
Elvisprojektet har påvisat att barnen, efter kärnfamiljen, mår bäst av växelvis boende. Kritikerna menar att det är stressande för barn att tvingas flytta och inte ha en fast punkt i tillvaron. Men det har motbevisats av personerna bakom Elvisprojektet. Jag har själv tillhört just dessa kritiker som har menat att växelvis boende skapar stress genom att barnen känner att dom inte har en fast tillvaro och att det kan skapa en identitetskris i ung ålder och att det skall komma att påverka barnen negativt, men jag har omvärderat.
Malin Bergström berättar att om man tittar på den forskning som finns om helt ensamstående föräldrar ser man hur enormt slitigt det är för ensamstående mammor och hur psykiskt påfrestande det är för pappor som inte får träffa sina barn. När Malin Bergström tittade i gamla föräldratidningar från 90-talet när hennes egna barn var små såg hon hur mycket det var som handlade om pappor som tappade kontakten med sina barn och hur smärtsamt det var. Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan; Varför har det inte hänt mer i under så många år? Redan på 90-talet, enligt Malin Bergström, kom den första indikationen i klarttext att barn mådde dåligt att mista kontakten med sin far. Borde inte detta uppmärksammats och tagits på allvar, det har ju trots allt gått några år. Konstigt, vi kan byta hjärta på människor, vi har varit på månen, vi kan göra om en hel kropp mm, men vi kan inte tillgodose barnens behov av sina båda föräldrar. Handlar det om prioritering?
Malin Bergström berättar att familjerätten brukar avråda föräldrar till barn under fyra år att bo växelvis. På flera av familjerätternas hemsidor står det väl uttryckt att familjerätten inte rekommenderar det. Det tror Malin Bergström delvis bygger på en gammaldags uppfattning om att små barn främst knyter an till mamman och att barnen därför har svårt med separationer från henne. Likaså menar familjerätten att en grund till att inte rekomendera är att barnen inte skall dras in i föräldrarnas konflikt. Men i dag vet vi att barnet knyter an till båda sina föräldrar och att pappor numera oftast är lika närvarande som en mamma. I egenskap av barnpsykolog tycker Malin Bergström att det är konstigt att fokus inte ligger på att barnet ska bygga upp en bra relation och få en känslomässig tillgång till båda sina föräldrar.
Studier från flera andra länder visar att även båda föräldrarna mår bättre i familjer där barnen bor växelvis, både när det gäller psykisk och fysisk hälsa än om barnen bara bor med mamman. Det verkar som att föräldrarna mår bra av att både få vara nära barnen och få tid för andra saker i livet. Jag kan personligt skriva under på det för jag får tid för mig själv sk egentid och det är inte att förakta när det är som det är. Växelvis boende menar vissa kritiker att det handlar om föräldrars behov och inte barnens. Men det är inte att förväxla med att det är och alltid kommer att vara barnens behov och inte föräldrarnas behov som skall stå i centrum och det gäller utan restrektioner.
Elvisprojektet har påvisat att barnen, efter kärnfamiljen, mår bäst av växelvis boende. Kritikerna menar att det är stressande för barn att tvingas flytta och inte ha en fast punkt i tillvaron. Men det har motbevisats av personerna bakom Elvisprojektet. Jag har själv tillhört just dessa kritiker som har menat att växelvis boende skapar stress genom att barnen känner att dom inte har en fast tillvaro och att det kan skapa en identitetskris i ung ålder och att det skall komma att påverka barnen negativt, men jag har omvärderat.
Elvisprojektet i media;
"Barn som tvingas flytta mellan två hem verkar må bättre än barn som bor på heltid hos en förälder. Det visar en undersökning där 172 000 sjätte och niondeklassare svarat på frågor. En halv miljon barn har föräldrar som är skilda, och av dem är det 140 000 som bor växelvis hos mamma och pappa, barn som ständigt flyttar mellan sina föräldrar. Den här gruppen barn har växt kraftigt sen lagen om delad vårdnad trädde i kraft 1998. Var tionde tonåring pendlar på det här sättet. Malin Bergström, barnpsykolog och forskare vid Centrum för ojämlikhetsforskning, CHESS, Stockholms universitet och Ebba Lerneby 14 år medverkar. 16-timmen"
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5017702
"UPPSALA. Unga som bor växelvis hos både mamman och pappan mår bättre än unga som bor med bara en förälder, enligt en ny studie.
- Att ha två nära relationer äv värt mycket, säger forskaren Malin Bergström.
Misstankar har funnits om att barn och unga far illa av att flytta mellan sina separerade föräldrar. Men enligt studien vid Karolinska institutet tycks detta inte påverka dom särskilt negativt.
- Generellt verkar det som att det är bäst att få ha en vardag hos båda föräldrarna. Det handlar om resurser, men också om att föräldrar med delad vårdnad ofta mår bättre, säger forskaren Malin Bergström.
Studien grundar sig på en enkätundersökning med 172 000 elever i grundskolans årskurs sex och nio, skriver Uppsala Nya Tidning. Överlag mår unga till separerade föräldrar något sämre än unga i kärnfamiljer. Men skillnaderna är små. Exempelvis uppgav var tionde barn i kärnfamilj och vart åttonde med växelvis boende att dom inte trivdes i skolan, mot vart femte som bor bara med ena föräldern. Var det gällde kompisarna var barnen i växelvis boende nästan lika nöjda som de i en kärnfamilj.
- När vi tittade på psykosomatiska problem som huvusvärk och ont i magen såg vi samma mönster, säger Malin Bergström.
Växelvis boende har ökat kraftigt sedan 1980-talet. Då bodde knappt två procent av barn till separerade föräldrar växelvis, i dag är siffran var tredje."
http://www.expressen.se/nyheter/vaxelvis-boende-inte-daligt-for-unga/
På Elvis Projektets sida på Facebook står det så här;
"Lill-Elvis är snart färdigintervjuad. Vi vill dock gärna prata med några pappor till. Vill du eller nån kompis med barn under 4 som bor växelvis bli intervjuad en timme så skicka ett meddelande! Mer info på www.chess.su.se/elvis
Läs mer om Elvisprojektet här;
http://www.chess.su.se/research/projects/elvis-projektet
Tv4 play;
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=barnen_mar_bast_efter_skilsmassan&videoid=2189278
"Barn som tvingas flytta mellan två hem verkar må bättre än barn som bor på heltid hos en förälder. Det visar en undersökning där 172 000 sjätte och niondeklassare svarat på frågor. En halv miljon barn har föräldrar som är skilda, och av dem är det 140 000 som bor växelvis hos mamma och pappa, barn som ständigt flyttar mellan sina föräldrar. Den här gruppen barn har växt kraftigt sen lagen om delad vårdnad trädde i kraft 1998. Var tionde tonåring pendlar på det här sättet. Malin Bergström, barnpsykolog och forskare vid Centrum för ojämlikhetsforskning, CHESS, Stockholms universitet och Ebba Lerneby 14 år medverkar. 16-timmen"
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5017702
"UPPSALA. Unga som bor växelvis hos både mamman och pappan mår bättre än unga som bor med bara en förälder, enligt en ny studie.
- Att ha två nära relationer äv värt mycket, säger forskaren Malin Bergström.
Misstankar har funnits om att barn och unga far illa av att flytta mellan sina separerade föräldrar. Men enligt studien vid Karolinska institutet tycks detta inte påverka dom särskilt negativt.
- Generellt verkar det som att det är bäst att få ha en vardag hos båda föräldrarna. Det handlar om resurser, men också om att föräldrar med delad vårdnad ofta mår bättre, säger forskaren Malin Bergström.
Studien grundar sig på en enkätundersökning med 172 000 elever i grundskolans årskurs sex och nio, skriver Uppsala Nya Tidning. Överlag mår unga till separerade föräldrar något sämre än unga i kärnfamiljer. Men skillnaderna är små. Exempelvis uppgav var tionde barn i kärnfamilj och vart åttonde med växelvis boende att dom inte trivdes i skolan, mot vart femte som bor bara med ena föräldern. Var det gällde kompisarna var barnen i växelvis boende nästan lika nöjda som de i en kärnfamilj.
- När vi tittade på psykosomatiska problem som huvusvärk och ont i magen såg vi samma mönster, säger Malin Bergström.
Växelvis boende har ökat kraftigt sedan 1980-talet. Då bodde knappt två procent av barn till separerade föräldrar växelvis, i dag är siffran var tredje."
http://www.expressen.se/nyheter/vaxelvis-boende-inte-daligt-for-unga/
På Elvis Projektets sida på Facebook står det så här;
"Lill-Elvis är snart färdigintervjuad. Vi vill dock gärna prata med några pappor till. Vill du eller nån kompis med barn under 4 som bor växelvis bli intervjuad en timme så skicka ett meddelande! Mer info på www.chess.su.se/elvis
Läs mer om Elvisprojektet här;
http://www.chess.su.se/research/projects/elvis-projektet
Tv4 play;
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=barnen_mar_bast_efter_skilsmassan&videoid=2189278
RSS Feed
