Picture
Hanns Boris
Jag ger helt enkelt ordet till Hanns Boris.

"Jämställdhetsdebattör:
Statsministern har nu bekräftat att det kungliga barnet inte bytts ut. En symbolisk ceremoni som påminner om den över hundra tusen nyblivna föräldrar gör varje år när faderskapet fastställs. Den processen bör ge alla mammor och pappor samma rättigheter. Så har Victoria och Daniel äntligen blivit föräldrar, och jag vill passa på att framföra mina gratulationer till de nyblivna föräldrarna.

Traditionsenligt har statsminister Fredrik Reinfeldt i sällskap med riksdagens talman Per Westberg, riksmarskalken Svante Lindqvist och överhovmästarinnan Alice Trolle-Wachtmeister nu besökt de nyblivna föräldrarna och hälsat på den nyfödda
prinsessan, tillika tronarvingen. De har även undertecknat vittnesbekräftelsen. Det här är en symbolisk ceremoni med en lång och betydligt allvarligare historia som har sin bakgrund i att säkerställa att det är rätt barn till rätt föräldrar för att säkerställa att tronföljden gick rätt till.

I Sverige är den här ceremonin dock vanligare än man tror. Omkring 62 000 gånger varje år besöker nyblivna föräldrar socialtjänsten för att signera ett faderskapsbevis så att man kan fastställa vem som är far till barnet. Detta ska bevittnas av två socialsekreterare. För en del föräldrar kan det vara väldigt kränkande då de kan ha levt tillsammans i många år och har flera barn tillsammans sen tidigare. Samtidigt är det omkring 50 000 föräldrar som inte behöver komma till socialtjänstens kontor då de innan barnets nedkomst ingått äktenskap.

Att fastställa vilka som är föräldrar till ett barn är viktigt. Särskilt faderskapet då det ibland kan finnas flera presumtiva fäder. Men med dagens medicinska teknik är det även angeläget att kunna fastställa moderskapet om oklarheter
skulle uppstå. Lagstiftningen är dock så utformad att det är bara mamman som kan begära faderskapstest, och det genom polishandräkning om det skulle krävas. En presumtiv pappa har inte den rätten ens om han vänder sig till en domstol. Att
begära moderskapstest finns det inget utrymme för alls enligt föräldrabalken.

Tiden är förbi när landets högsta ledning satt med i förlossningssalarna när nästa tronarvinge skulle födas. Det har övergått till ett symbolisk besök av statsministern, riksdagens talman, riksmarskalken och överhovmästarinnan. Det är hög tid att även fastställandet av föräldraskapet moderniseras och förenklas, och för detta har jag tre förslag:

För det första måste föräldrabalken bli könsneutralt så att både män och kvinnor kan begära faderskaps och moderskapstest.  I de fall föräldraskapet redan är fastställt ska det inte vara möjligt för utomstående att begära ett test, då ska det bara vara vårdnadshavarna som kan det. I de fall det är oklart vem som kan vara förälder ska det vara möjligt
för en presumtiv förälder att väcka talan om sitt eventuella föräldraskap.

För det andra måste lagstiftningen ändras så att den inte gör skillnad på om barnets föräldrar ingått äktenskap eller inte. Barnets rätt till båda sina föräldrar måste vara det centrala. Det viktiga är om barnets föräldrar lever tillsammans
eller inte. Lever barnets föräldrar tillsammans ska båda anses vara barnets föräldrar och då ska båda även få vårdnaden om barnet om inte någon av dem anses vara direkt olämplig som vårdnadshavare.

För det tredje så måste processen förenklas, exempelvis genom att MVC beredds möjlighet att genom delegering fastställa föräldraskapet innan barnet är fött för de föräldrar som lever tillsammans. Om osäkerhet av någon anledning råder är
det rimligt att fastställandet sker efter att barnet är fött och då genom DNA-prov som med enkelhet kan skötas av BVC med samma delegering som MVC. I de fall föräldrarna inte bor på samma adress eller om en av de sammanboende
föräldrarna så önskar ska en föräldraskapsutredning ske hos socialtjänsten oavsett om föräldrarna ingått äktenskap eller inte.

De här förslagen förenklar fastställandet av föräldraskapet utan att äventyra det. Dessutom säkerställer det att barnet har en juridiskt ansvarig förälder om den nyblivna mamman blir svårt sjuk eller avlider i samband med förlossningen eller
strax därefter. Om det inträffar med nuvarande lagstiftning omhändertas barnet av socialtjänsten och fosterhemplaceras, i regel hos pappan, till dess faderskapet är fastställt och pappan fått vårdnaden. En domstolsprocess som kan ta upp till sex månader.

Men det är inte de viktigaste skälen. Det viktigaste är att barnet har lika rätt till båda sina föräldrar redan från sitt första
andetag."

http://www.newsmill.se/node/43316


 

 
 
Picture
Hur kunde det ske?
Vi skakades nog alla när den tragiska nyheten om en mamma som höggs ihjäl den 17 Februari i Malmö nådde oss. Själv kunde jag inte sluta att tänka på barnen som fick bevittna ett våld värre än vad som går att föreställa sig. Vi har också fått läsa att själva upprinnelsen är en vårdnadstvist där pappan, mördaren, har misshandat och frihetsberövat mamman. Mannen fick ett fängelsestraff men väntade på att avtjäna det och kunde röra sig fritt i samhället. Då passade han på att mörda modern framför ögonen på sina barn på öppen gata. Vi kan nog alla enas om att det handlar om en mycket störd man där alla alarmklockor borda ha ringt. Han skulle gått rakt in i fängelse.

Jag ställer mig frågan hur det är möjligt att mannen fick möjlighet att utföra dådet. Vad är det som brister i rättsäkerheten?
 
Hur kan detta hända? Här finns alla tecken på att kvinnan behövde skydd, varför fick hon inte det? Jag tänker så här. Vi vet ju alla att det anmäls hit och dit, kvinnor anmäler män för misshandel, våldtäkter, övergrepp mm på löpande band. Det väller in anmälningar till polis och socialtjänst. Jag tror jag läste någonstans att i Sverige är vi ledande när det gäller kvinnors anmälningar mot män. Kan det leda till att poliser, socialtjänster och tingsrätter blir avtrubbade och inte tar allvarligt på anmälningar som kommer in? Papper flyttas i buntar från den ena sidan av skrivbordet till den andra utan att läsas noga och de verkliga farliga förövarna inte tas på allvar då det det blir lite av vardagsmat.

Mammor som anväder incestkortet vid vårdnadstvister och falskanmäler pappan för att vinna mark.
Kvinnor som vaknar upp bredvid kollegan efter nattens firmafest och med panik kollar på klockan och inser att hon skulle varit hemma för flera timmar sedan. Kastar sig över mobilen och ser att det är 27 missade samtal från sambon/maken. Hur skall hon klara sig ur detta och kommer på den fantastiska iden att falskanmäla kollegan för våldtäkt. Jag behöver inte ta fler exempel då jag har stor tilltro till att ni förstår vad jag menar.

Det är inte svårt att förstå att det är lätt att missa de verkliga förövarna när det nästan har gått mode i att anmäla i ren slentrian.

I fallet jag tar upp som exempel hade en granne slagit larm. Rätten tog inte detta på tillräckligt stort allvar utan han kunde hur lätt som helst sticka kniven i mamman. Är det så konstigt egentligen med tanke på det stora antalet falskanmälare som finns påhejjade av socialtjänst och kvinnojourer? Nej det är det så klart inte. Inte ett dugg faktiskt.
Låt säga att av 200 anmälningar finns det en verklig förövare, hur skall polis och åklagare kunna hitta just den personen i mängden? Hur många offer skall det behövas bli innan någon förstår allvaret med alla falskanmälningar? Hur många barn skall utsättas för övergrepp för att folk på pin kiv anmäler och tar resurser från det som är riktigt allvarligt?

Hur skall vi komma till rätta med detta? Vem eller vilka bär det yttersta ansvaret? Blev Malmökvinnan mördad för att högen med falskanmälare smäller vågskålen i backen?

Picture
Angela Beausang
Läste precis en artikel Angela Beausang ROKS som anser att det är stor brist på kompetens hos Tingsrätten.

Jag citerar hela artikeln;

"Kvinnan mördades på öppen gata av sin före detta sambo framför ögonen på sina  
barn. Mordet hade sannolikt kunnat undvikas. Mannen hade tidigare släppts på fri fot eftersom tingsrätten ansåg att det inte fanns risk för upprepad brottslighet  och polisen hade varnats. Det visar att det är hög tid för berörda  myndigheter att kvalitetssäkra sina riskbedömningar i ärenden som rör mäns våld mot kvinnor.

Attityderna kring denna typ av brott måste också förändras. De är inga   familjeangelägenheter, inga familjedramer, inga familjetragedier.

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Det måste behandlas med professionalitet, medvetenhet och med kvalitetssäkrade metoder. Varje år   mördas omkring 17 kvinnor av män som de har eller har haft en relation till.

Mannen som dödade kvinnan i Malmö i fredags hade överfallit henne förut. Efter ett överfall i oktober i fjol dömdes han för olaga frihetsberövande. Han   försattes på fri fot efter att domen överklagats.

Tingsrätten ansåg att det inte fanns risk för upprepad brottslighet. Den   bedömningen går emot både forskning om mäns våld mot kvinnor och kunskap som   kvinnojoursrörelsen samlat på sig genom åren. Risken att en man som slagit   och hotat gör det igen är alltid stor. Bedömningen att risken för upprepat våld är liten tyder på en stor brist på   kompetens hos tingsrätten. Mäns våld mot kvinnor hör till den typ av brott   där risken för upprepad brottslighet är som allra störst.

Den 39-åriga kvinnan hade polisskydd, bland annat en larmtelefon, men hon hann aldrig ringa på den. Mannen knivhögg henne i magen på gatan och hon avled av   skadorna.

Mordet borde aldrig ha kunnat ske. Samhället bär det på sitt samvete. Men det är inte första gången mord begås av män som borde ha fångats upp av samhället, där alla varningsklockor har ringt och kvinnan har slagit larm och sökt skydd.

Det är hög tid att ställa frågan: 

Hur kan sådana mord få fortsätta ske i ett land som Sverige, där vi har lagar som ska fungera och ge tillräckligt skydd för kvinnor och barn som utsätts för mäns våld?

Risken för att våldet blir grövre och får dödlig utgång är som allra störst när kvinnan bestämmer sig för att lämna förhållandet, det visar statistik och fakta.

Kvinnojourernas erfarenhet är också att det finns stor risk för att våldet fortsätter och att mannen använder barnen för att fortsätta kontrollera kvinnan, och utöva våld mot henne. Att kvinnan och mannen i Malmö dessutom låg i en vårdnadstvist om barnen borde därför ha lett till extra  försiktighet.

Att kvinnor erbjuds kvalificerad hjälp av samhället vid hot om våld får inte hänga på enskilda individers engagemang.

Roks kräver att riskbedömningarna kvalitetssäkras och att det geografiska  lotteriet får ett slut. Åklagarkamrarna måste bygga sina beslut på   strukturerade hot- och riskbedömningar. För detta krävs kunskap om mäns våld   mot kvinnor, kunskap som jourrörelsen tillsammans med brottsofferjourer,   forskare och poliser har
samlat på sig under lång tid.


Roks har följande krav:



* Kvalitetssäkra hot- och riskbedömningar för kvinnor och barn
som utsatts för   mäns våld.


* Avskaffa godtyckligheten i utfärdandet av kontaktförbud.
Även dessa måste   vila på kvalitetssäkrade riskbedömningar.


* Lita inte på att kontaktförbuden räcker för att säkra
kvinnors och barns   skydd. Detta visar mordet i Malmö med all önskvärd
tydlighet.


* När det finns barn med i bilden: Ta särskild
säkerhetshänsyn.   Barnperspektivet måste finnas med i hot- och
riskbedömningarna.



Angela Beausang


Ordförande för Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer
och tjejjourer i   Sverige."

Det är stora ord av Angela Beausang och hon skyller allt på Tingsrätten. Men utifrån mina funderingar i början av mitt inlägg undrar jag hur många falskanmälningar Angela Beausang ligger bakom och faktiskt är medverkande till att mordet på kvinnan kunde ske.

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1609849/Stor-brist-pa-kompetens-hos-tingsratten.html




 
 
Picture
Bild: Pierre Gleizes, Greenpeace
När man talar och skriver om människohandel menar man oftast kvinnor som smugglas över landsgränser för att arbeta i sexindustrin. Barn som är offer för trafficing, men det talas och skrivs väldigt sällan om att även män är offer för människohandel. I sydost-Asien luras män mot löfte om bra betalning att jobba på fiskebåtar. Långt ute till havs tvingas dom sen jobba dygnet runt utan någon möjlighet att fly från vad som kan liknas vid modernt slaveri, och dessutom helt utan ersättning. Dom är fångar på det som är mer känt som spökskepp.

Jag hörde talas om detta för ett par dagar sedan och hade ingen aning om att det förekom. Jag ställde mig frågan varför jag inte visste det och kom fram till att anledningen är att media inte uppmärksammar detta då det inte är politiskt korrekt.

Genusnytt har skrivit om detta http://genusnytt.wordpress.com/2012/02/10/man-drabbas-hart-av-trafficking-i-sverige-och-utomlands/

Här finns en intervju som jag rekommenderar alla att lyssna på http://arenan.yle.fi/audio/1328803193855

"Den som köper thailändsk fisk i butiken kanske inte vet att han eller hon eventuellt stöder människohandel - så kallad trafficking.
Män i Sydostasien luras - eller till och med kidnappas - till fiskebåtar där de tvingas jobba som slavar. De är fångar på vad som kallas för spökskepp, det vill säga fartyg som inte är registrerade och därför "inte existerar".

De fiskar den fisk som i slutändan kan hamna också på våra butikshyllor
"

Läs mer; http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=237684