Den 29 januari 2013, fällde Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna  Italien för att inte respektera Sergio Lombardos rättigheter som far.

Sergios  berättelse är klassisk för alla som lever i denna misandriska kultur och dess feminiserade familjerätter. När han skilde sig från sin ex-fru, gav domstolen henne ensam vårdnad om deras dotter. Hon  förnekade därefter Sergio all kontakt med barnet i 12 år.

När Sergio sökte hjälp från rättsväsendet, skrattade systemet honom i ansiktet och vägrade att verkställa ordern som tydligt gav honom rätt till umgänge med sitt barn. Samma system som alltså tog hans dotter ifrån honom.

Tolv års kamp

Sergio vägrade emellertid  att kapitulera, och efter att högsta domstolen i Rom (högsta instans där han kunde överklaga i Italien) avgivit sin  slutliga dom, stämde han den italienska staten och krävde att hans rättigheter som far skulle respekteras i enlighet med Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Efter 12 år av juridiska strider i det tunga och långsamma rättsväsendet vann till slut David emot Goliat.  Det domstolen i Strasbourg slår fast i sina domar är som bekant även Sverige som konventionsstat bundet att följa så alla ni föräldrar där ute som aktivt hindras av staten att få träffa och spendera tid med era barn, eller ni som inte får tillräcklig hjälp av myndigheterna mot ett konstrande ex, skriv ut denna dom. Stoppa den i plånbok eller handväska och ta fram och håll upp den  framför näsan på varje  tjänsteman eller domstol som inte respekterar eran mänskliga rättighet att få ha en nära och god kontakt med era barn.

Inte för att dom lär bry sig nämnvärt, men ni kan i alla fall göra en markering.

Ur Europadomstolens beslut:

Ungefärlig översättning:

Som domstolen har upprepade gånger förklarat, är artikel 8 grundläggande för att skydda den enskilde mot godtycke från de offentliga myndigheterna och inte bara tvingande för staten att avstå från sådana störningar. I detta främst negativa åtagande kan det även finnas inneboende positiva skyldigheter som innefattas i en verkningsfull respekt för privatlivet och familjelivet.  De kan innebära att beslut om åtgärder till skydd för familjelivet i relationerna mellan individer, inklusive inrättandet av ett adekvat och effektiv arsenal för att säkerställa legitima rättigheter för de berörda personerna och efterlevnad av rättsliga beslut eller vidtagande av lämpliga särskilda åtgärder [...]. Denna arsenal bör göra det möjligt för staten att vidta åtgärder för att säkerställa kontakt mellan föräldrar och barn, även i fall av konflikt mellan två föräldrar (se i tillämpliga delar Ignaccolo-Zenide c.. Rumänien [...]). Domstolen erinrar också om att statens skyldigheter inte är begränsade till att barnet kan nå sin förälder eller får kontakt med honom, utan gäller även alla de förberedande åtgärder som krävs för att uppnå detta (se [...] Amanalachioai c.. Rumänien [...]).

Även om detta verkar ha varit ett enkelt beslut med tanke på att det finns rättsliga prejudikat, tog det ändå rättssystemet 12 år att ge barnet och pappan en symbolisk upprättelse. Men vilka konsekvenser ledde domen då till för Italien ?

Domstolen skriver: 

Av dessa skäl, meddelar DOMSTOLEN ENHÄLLIGT
1. Deklarerar ansökan giltig till sakprövning,
2. Anser att det har skett en överträdelse av artikel 8 i konventionen,
3. dömer:
a) att staten ska betala sökanden inom tre månader från den dag då domen vinner laga kraft i enlighet med artikel 44 § 2 i konventionen, följande belopp:
i.. 15 000 euro ([...] plus eventuella skatter som kan tas ut för ideellt skadestånd
ii. 10 000 euro plus eventuella skatter som kan tas ut för skatt av  sökanden för kostnader och utgifter,
b) efter utgången av denna period fram till betalning skall dessa belopp betalas inklusive en enkel ränta som motsvarar räntan på utlåningsfaciliteten för Europeiska centralbanken under Standardperioden plus tre procentenheter;
4. Avvisar påståendet för tillfredsställelse återstoden

Man bör även nämna att mamman nyligen  dömdes till 18 månaders fängelse för en serie övergrepp som hon begått på barnet. Men hon kommer inte faktiskt tillbringa en dag i en fängelsecell eftersom italiensk lag, inspirerad av den svenska lagen, inte behöver skicka brottslingar i fängelse för förstagångsförseelser med mindre än att dom dömts till minst 3 års fängelse. Visserligen gäller denna regel alla, inte bara kvinnor. Men rabatten nyttjas oftare för kvinnor och oavsett gör detta inte saken bättre, vare sig för barnet som har missbrukats eller för Sergio Lombardo som har spenderat en förmögenhet för att i 12 år förtvivlat försökt hjälpa sitt barn och söka rättvisa.

Har domen någon egentlig betydelse?

Den korta versionen av svaret är ett rungande NEJ.

Det fanns en tid då domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna faktiskt betydde någonting. Fallet Amanalachioai mot Rumänien  ledde till en förändring av de rumänska vårdnadslagarna. Den gamla lagen formulerades : "staten skall skydda mor och barns intressen" men staten tvingades efter domen att släppa den termen.

Detta skeddei 2009. År 2013 har denna dom inte längre har något värde, åtminstone när det gäller andra italienska fäder som kan ställas inför samma problem.

En aspekt som är lätt att glömma är det faktum att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är inte ett organ inom Europeiska unionen, utan är en del av Europarådet (ER). Samma Europaråd som utarbetat den ökända Istanbulkonventionen. Italien, tillsammans med Turkiet, är två länder där Istanbulkonventionen skall bli lag i år. Sverige undertecknade genom Carl Bildt Istanbulkonventionen redan 2011 så det är nog enbart en tidsfråga innan man gör lag av den även här.

Av denna anledning, kan Sergio Lombardo vara den sista italienska pappa som får se rättvisa skipas under sin livstid. När de nya bestämmelserna i Istanbulkonventionen genomförs, kommer det att vara helt lagligt att begå grova diskriminerande handlingar mot män. Och det skulle vara naivt att tro att Europadomstolen (som lyder under Europarådet) skulle döma mot en praxis baserad på Istanbulkonventionen (en lag´stiftad av just Europarådet).

Man kan i och för sig  hoppas att detta ändå kan vara ett litet steg framåt, eftersom beslutet fattades  enhälligt. I fallet Amanalachioai mot Rumänien dömdes staten med en majoritet av 6 mot 1. Domare Elisabet Kristina Fura-Sandström höll inte med om att att mamman och hennes föräldrar gjorde något fel då dom  kidnappade barnet från dess vårdnadshavande far. Med risk för att låta fördomsfull, är det särskilt överraskande att just en kvinnlig svensk domare dömde mot en far som ville ha sitt barn tillbaka från dess kidnappande mamma?

Så även om detta  är en moralisk seger för Sergio Lombardi så kommer inget att förändras för fäderna i Italien eller övriga Europa. Inte ens för Sergio själv. Femton tusen euro kommer inte att ge honom de förlorade 12 åren med sin dotter tillbaks.

Och framför allt bör man ha i åtanke att den som drabbats allra värst av hela denna prövning som vanligt är barnet.