Ni som hängt med kommer ihåg hur socialtjänsten i Kungsbacka nyligen erkände att man missgynnat pappor i vårdnadstvister. "Missgynna" är inte riktigt rätt ord att beskriva det som sker. "Diskriminerar" vore ett mer adekvat ord, men inte ens det ger rättvisa åt kommunens metoder. Nu har man alltså på förvaltningen under galgen insett att det finns ett problem som måste åtgärdas. Problemet är alltså att man inte behandlar manliga och kvinnliga klienter lika. Hur svårt är det att lösa det problemet? Mycket svårt verkar det som. Här följer del ett av två om hur socialtjänsten i Kungsbacka behandlar barn och föräldrar. Detta är ett i allra högsta grad pågående ärende. Läs det och säg mig sedan om det verkar som kommunen tagit den allvarliga kritiken från socialstyrelsen på allvar.


Det skall nämnas att jag varit i kontakt med kommunen och i ganska direkta ordalag upplyst dem om vad jag anser om deras agerande i detta fall. Man har dock ställt sig helt avvisande till min kritik. Därför skriver jag nu dessa artiklar i hopp om att någon människa någonstans ser och kan stoppa kommunen från att förstöra livet för ännu en liten flicka som haft oturen
att födas i denna avkrok. 

Jag hoppas även att du som är mamma till barnet läser detta och tar ditt förnuft tillfånga innan det är för sent. Om dom lyckas splittra er ligger vägen sedan öppen för dem att komma åt barnet. Är ni enade har dom oftast ingen chans. Det är ni två föräldrar som måste skydda barnet från socialtjänsten, inte tvärtom.

En av papporna som var närvarande på mötet mellan fäder och socialtjänst i December har sedan i somras berövats allt umgänge med sin dotter. Detta på rekommendation av socialsekreterare Gail Sjölund och Karolina  McPhearson på socialförvaltningen. Detta radarpar som tillhör de allra hätskaste häxjägarna i kommunen har bedrivit jakt på denna pappa i snart ett år i syfte att göra ännu en flicka i kommunen faderslös. Radarparet är numera spräckt. McPhearson är nu enligt uppgift enhetschef i Örgryte i Göteborg. En skarp varning till stadsdelsens fäder är därmed motiverad. McPhearson tillhör den sortens socialsekreterare som utan eftertanke splittrar familjer, färgad som hon är av den feministiska retoriken om fäder och vår fallelse för incest.

Pappan har i det här fallet varit helt öppen och delgett mig alla handlingar som han har. Däremot finns det handlingar på kommunen som varken han eller någon annan fått del av. Bland annat sägs det finnas en skrivelse från dagis som säger att flickan blivit lugnare och gladare efter att ha fråntagits umgänget med sin far. Det sades även i mitt fall, men när jag sedan själv fick se vad dagis skrivit så var det ingalunda en lugn och glad flicka som beskrevs. Tvärtom en som mådde mycket mycket dåligt. Hon nekas än idag hjälp att bearbeta det hon varit med om.

Bara så ni förstår vad människor inom denna förvaltning är beredda att utsätta barn och fäder för.

Anmälan gjordes av dagis

Detta fall i Kungsbacka är lite ovanligt ur den aspekten att det inte var mamman som initierade ärendet genom att anmäla. Man var redan separerade och både vårdnad och umgänge delades lika. Men så plötsligt den 4 April i fjol sa flickan på dagis att hon hade "slickat på pappas snopp".   En utsaga som är orovcäkande, men som skulle komma att få sin förklaring. Stora larmet gick. Givetvis måste detta utredas. Men finns det möjligen bättre metoder än de som idag används?  Pappan hämtades direkt av polisen på sitt jobb och placerades i häktet i Varberg. Där kan man verkligen tala om att gå i fängelse utan att passera gå. Han fick inte ens ta byta om från sina arbetskläder.  Där blev han sedan sittandes i veckor. De första dagarna helt ovetande om varför man gripit honom. Inte heller hans arbetsgivare eller anhöriga informerades om var han var förrän flera dagar senare.

Under tiden skred socialtjänsten till verket med sedvanlig effektivitet. För mig som bevittnat hur denna kommun i år maktlöst sagt sig inte ha befogenheter eller möjlighet att hjälpa mig och mitt barn blir det fascinerande att se vilken effektivitet och befogenheter man kan uppbåda bara viljan finns.  

Man kallade till sig mor och dotter. Mamman vägrade först att tro på deras teorier om den pedofile pappan. Hon var säker på att barnens far inte skulle göra något sådant mot flickan och att allt måste vara ett missförstånd, men efter att ha upplysts av kommunens häxjägare att hon nog inte skulle ses som en särskilt  lämplig mor om hon tog mannen i försvar så ändrade hon inställning och är idag helt med på socialtjänstens noter.  Resultat blir givetvis att man slår in en kil mellan två föräldrar som innan hade ett fungerande samarbete. Denna kil fördjupas nu för varje dag och är snart näst intill omöjlig att överbrygga. Helt enligt socialtjänstens diaboliska plan.

Pappan greps den 4 April och den 4 Maj var förundersökningen färdig varpå han släpps, utan ett ord av förklaring eller ursäkt.  Den tekniska undersökningen visade inga fynd till stöd för misstankarna mot pappan och den 2 Juli lade åklagaren ner fallet utan att väcka åtal. 


Du sa att du inte gör något på pappa. Vad är det du inte gör på pappa?


Här följer nu ytterligare exempel på de metoder den svenska polisen använder i sina barnförhör. Namnen är givetvis borttagna, så denna gång torde det knappast vara brottsligt att publicera ännu ett skräckexempel på barnförhör.  
Till slut säger barnet, som redan bett sex sju gånger att få slippa och gå till mamma, det som hon till sist förstår att tanten vill höra så att hon ska bli nöjd. Och vad tanten vill höra förstår till slut till och med en treåring.

I det första förhöret säger flickan ingenting om några övergrepp trots att hon pressades hårt med en räcka ledande frågor av förhörsledare Jane Webrell. Ni som sett den danska filmen "Farliga berättelser" (farliga förklaringar) ser genast varför man bör bli ytterst upprörd då man läser detta protokoll. Varför vill den svenska polisen inte ta del av den forskning som finns på området om barn och deras förmåga att vittna? Jag har erbjudit barnhuset i Göteborg filmen helt gratis, men man var inte intresserade. Även i Varberg har man istället anammat sina egna hemsnickrade metoder. Vad säger ni med kunskap inom barnpsykologi om dessa?

Vi kommer här efter en stund in i förhör nummer ett. Flickan säger inte någonting som pekar på att pappa gjort något då man ställer öppna frågor. Då övergår man till dom ledande.

JW: Men du, du berättade för T häromdagen på dagis att du hade gjort någonting med pappa. Vad var det?
N: ...(ohörbart) nånting med pappa. Jag gjorde ingenting pappa. 
JW: Du visade T nånting på golvet, nånting som du gjorde med pappa, vad var det?
N: Jag vet inte.
JW: Va
N: Jag vet inte. 
JW: Nähä, har du och pappa några hemligheter? (du nickar)
N: Ja
JW: Lägg ner papperet annars hör jag inte vad du säger, det blir så knasigt. Vad har du och pappa för hemligheter?
N: (ber för femte gången att få gå till sin mamma)
JW: Kan du berätta om en hemlighet du och pappa har?
N: Nej
JW: Vad sa du att...?
N: Ber för sjätte gången att få gå till sin mamma.

JW pausar förhöret.

JW: Vad var det nu för hemlighet du och pappa hade?
N: Jag vet inte.
JW: Nähä, varför vet du inte det?
N: Därför jag vet inte det.
JW: Har ni någon hemlighet?
N: Nej
JW: Nej? Du sa ja förut?
N: Jag skall ge denna, jag ska gå ut och lägga den här på bordet.
JW: Det var väldigt vad du fick mycket att göra just nu.
N: Kanske jag vill lägga den här på¨bordet.
JW: Det kan du göra sen.

Efter ytterligare en paus kommer så de intelligentaste frågorna hittills:

JW: Du sa ju till mig så här att du gör ingenting på pappa. Vad är det du inte gör på pappa?
N: Jag gör, jag gör inte på pappa någonting.
JW: VAd var det du menade då?
N: Att pappa inte varit dum.
JW: Pappa har inte varit dum. Har pappa varit snäll?
N:Mmm
JW: Vad är det pappa gör när han inte är dum då?
N: Han..det vet du väl?
JW: Nä jag känner inte din pappa.
N: Varför känner du inte pappa?
JW: Jag kan inte känna alla pappor.
N: Hur du kan du känna min pappa?`

Förhör nummer två

Mer än så framkommer inte i förhör ett, trots Webrells enträgna försök så vägrar det treåriga barnet att säga något illa om sin pappa. På golvet på dagis har inget annat hänt än att "en krabba har bitit N i tån". Men det skall visa sig att man på polisen har metoder för att få även motsträviga barn att vittna mot sin far. 

I nästa förhör så har man tagit med sig en stor mjuk nallebjörn som givetvis tilldrar sig barnets stora intresse.  Flickans anmälande förskolärare var också med som stöd. Hon satt inledningsvis i medhörningsrummet fär att därefter kallas in i förhörsrummet under själva förhöret.

Förhöret inleds med att JW gärna vill att N skall berätta om skillnaden mellan pojkar och flickor. Men då N inte kan precisera vad skillnaden är så hjälper JW  gärna till. Nu börjar flickan förstå vad det är för svar tanten vill ha, och eftersom hon helst vill gå hem till mamma (det ber hon om upprepade gånger) så säger hon till sist det tanten vill höra. Då får hon en stor nalle i belöning.

N: Det vet jag med. Jag har också en snippa.
JW: Du har också en snippa ja, det har jag med.
N:Mm
JW: Vad har pojkar för någonting då?
N: Snopp dom. 
JW: En snopp ja, har mamma en snippa eller snopp?
N: Hon har en snopp.
JW: Har mamma en snopp? 
N: Nä, hon har en snippa.
JW: Och vad har pappa för någonting då? 
N: Snopp.

Sedan upprepar då det hon sagt på dagis. Att hon slickat på pappas snopp. Detta skulle enligt förhöret skett då pappa satt på toaletten. Snoppen var enligt N grå och vit och svart. 

JW: Och svart ja, såg den ut på något annat sätt.
N: Nä bara svart.
JW: Har du slickat på pappas snopp någon annanstans?
N: Ja i Thailand.
JW: I Thailand?
N: Ja.
JW: Vilka var det mer än du och pappa som var i Thailand?
N: Jag och mamma.
JW: Du och mamma och pappa.
N: Nej bara jag och min mamma och M (mammans nye pojkvän).
JW: Bara du, mamma och M?
N: Mm jag vill göra en teckning nu.
JW: Men slickade du på pappas snopp i Thailand?
N: Nä, han var ju hemma.

(Nu följer en diskussion om fula ord där bland annat ordet "Fan" nämns)

JW: Du sa att du tyckte om pappas snopp. (Det har N aldrig sagt i något av förhören.)
N: Äh..ja det sa jag.
JW: Har du slickat på den vid fler tillfällen?
N: Nä
JW: Nä, en gång?
N: Ja, bara, man får inte måla på björnen.
JW: Sa pappa nåt då du slickade på hans snopp?
N: Han sa...han sa fan.

N vill nu gå till sin mamma, men JW fortsätter

JW: Hade du några kläder på dig då du slickade på pappas snopp?
N: Äh..jag tror det.
JW: Det hade du?
N: Ja
JW Gjorde pappa något med dig?
N: Nä, jag skall gå ut och ge denna till mamma nu för den är klar.
JW: Och denna pappa som du slickade på snoppen, vad heter han?
N: D
JW: (Bekräftar) han heter D ja.
N: Kommer du inte ihåg det?
JW: Jag har ju så dåligt minne.
N: Ja det har du.

N ber återigen om att få gå till sin mamma. Förhöret avbryts då det märks tydligt att barnet har fått nog och inte vill vara med längre, Efter en paus fortsätter Webrell efter lite inledande prat om den stora nallebjörnen.

JW: Gjorde pappa någonting med sin snopp?
N: Han slicka, oj..
JW: Oj, det gör inget, det torkar vi bort sen.
N: Han gjorde ingenting.
JW: Han gjorde ingenting, nä
N: kommer (ohörbart)

Därefter säger nu  N att Pappa slickat på hennes snippa medan han sa "Faan".  Jane Webrell hämtar då in Monica, flickans förskolefröken som därefter får sitta med i rummet under resten av förhöret,

JW: Har han gjort det en gång?
N: Mmm
JW: Har han gjort det flera gånger?
N: Mmm
JW: Säger du ja? Kan du visa med fingrarna hur många gånger?
N: en två tre fyra fem..
JW: Okej, hade du några kläder på´dig då?
N: Jaa, det var under toaletten, då hade jag kläder på mig.
JW: När du var på toaletten med pappa, då hade du kläder på dig?
N: Mmm
F: Men när du var på mattan då?
N: Då hade jag bara kläder.
JW: Hade du kläder då?
N:Mmm
JW: Men hur kunde han då slicka dig på snippan?
N: Det vet väl inte jag!
JW: Nähä, har det hänt några några fler ställen än på toaletten och ditt rum på mattan?
N: Nä

Därefter lämnar JW rummet och N och hennes fröken sitter kvar och pratar om teckningen och blommor, påskharen etc.

M: Va knasigt att jag fick följa med dig hit idag du.
N: Ja

Förhörsledaren kommer tillbaks in i rummet och ger N den stora nallebjörnen för att hon varit så duktig. Därefter avslutas förhöret.

Alarmerande uppgifter om tillståndet på förskolan mörkades

Det har visat sig i pappans egen utredning (glöm att polisen även skulle utreda alternativa förklaringar eller gärningsmän) att på flickans dagis så går ett par äldre pojkar som flickan sett upp till och gärna velat vara med. Dessa pojkar har påkommits med ett stundtals ganska fult språk. Att uttrycken som flickan yttrade på dagis förmodligen härstammar därifrån har tom pojkarnas egen pappa intygat. Dessutom har en av pedagogerna (som därefter fått sparken) berättat för pappans advokat om  förhålllandena  på dagiset. Dom verkar ha varit långt ifrån bra. Hon skriver bland annat:

Notera att pedagogen Monika som nämns är den som anmälde pappan och samma kvinna som eskorterade N till det andra polisförhöret. Inte med ett ord upplyser hon om dessa förhållanden på flickans dagis. Och ledningen på förskolan, vad gör dom när detta blir känt? Jo sparkar pedagogen som "skvallrat" om förhållandena.

Om ni inte är upprörda ännu 

Nu då åklagaren lagt ner ärendet så kunde man kanske tro att umgänget med pappan, som uppenbart är populär hos barnet kunde återupptas? Men icke. De två socialtanterna McPhearson och Sjölund är nu så förgrymmade över att pappan inte åtalas och döms att man beslutar sig för att ta lagen i egna händer och själva agera domstol. I ett brev adresserat till fadern daterat 7 Maj  skriver dom:

Trots att dom tagit del av förskollärarens larmrapport anser dom att N är "helt trovärdig i sin berättelse". Därefter ber dom pappan att inte ta kontakt med sin dotter för att "hon skall vara skyddad från dig". Vem är det barnet borde skyddas ifrån? Är det pappan eller är det om sociala myndigheterna?

Damerna är dock  noga med att frånsäga sig allt eget ansvar för situationen. Det lägger man nu istället helt och hållet på barnets mamma  som ställd inför ultimatum och hot om att förlora barnet tvingats spela med i socialtjänstens fula spel. Plötsligt är det nu modern som "gjort en bedömning" man "rekommenderar" även modern att söka enskild vårdnad om barnet. Klyftan mellan far och mor växer:

Om du försöker komma i närheten av ditt barn tar vi henne

Men det finns ett annat brev också. Daterat redan i April 2012 och adresserat till moderns advokat. Där framför soclaltjänsten svart på vitt sitt hot om att omedelbart omhändertagande av barnet om fadern försöker att ens komma i närheten. Här framkommer även att nuvarande enhetschef Anna Wahlström är införstådd med detta. 

Hur detta brev kan tolkas som något annat än ett olaga hot förstår inte jag. Inte heller är det socialtjänsten som beslutar om omhändertagande av barn utan förvaltningsrätten.

Far och dotter har nu inte sett varandra sedan i April 2012. Detta menar socialtjänsten och dagiset kasperdockan i Kungsbacka har varit bra för barnet. I det senaste interrimistiska beslutet av Varbergs tingsrätt påstås det finnas ett skriftligt intyg från dagis att barnet nu är lugnare och gladare då hon slipper sin pappa.  

Del två av denna cirkus kommer i nästa inlägg, då det annars blir för mycket att smälta på en gång, ty historien är långt i ifrån slut än.

Detta pågår i detta nu i den kommun som i tidningarna sjunger vackra visor om insikt och bättring. Alltmedan ordförande Larry Söder (Kd) verkar mer intresserad av personalens rökvanor än att hans förvaltning skall börja följa lagar, barn konventionen och mänskliga rättigheter.


Papporna i Kungsbacka har framfört önskemål om ett möte med Larry och socialnämnden. Larry Söder har avböjt denna begäran.