Men det är det. För mig.
Att jag och min dotter snarast får hjälp att återknyta kontakten är akut och av yttersta vikt. Ändå gör den nu ansvariga socialtjänsten ingenting. Det tycks som att socialtjänsten överlag är betydligt mer intresserad av att slita av familjeband än att reparera dom.
Skatteverket vägrar sluta gömma henne. Beslut om sekretessmarkering har av Victoria Barisas och Laila Ibrovics västra region förlängts ännu ett år. Det har gjorts helt bakom min rygg trots att jag numera är vårdnadshavare och trots att det saknas någon som helst grund för anklagelserna om att jag skulle utgöra ett hot,. Dessutom är markeringen helt verkningslös, och har alltid varit då jag sedan 2008 alltid vetat var min dotter bor.
Det enda dom stödjer sig på är moderns påståenden och en rekommendation från en polis vid namn Lars Benson vid hallandspolisen. Denne Benson skrev 2009 till SRV och rekommenderade att markeringen skulle godkännas. Idag kan varken Lars Benson eller hans chef Göran Stigsson i telefon redogöra för vad man grundade den rekommendationen på. Förmodligen för att det inte fanns något. Det har aldrig funnits något.
Snart är det ett nytt år. Mardrömmen fortsätter. Undrar hur länge en människa håller för den här behandlingen?

RSS Feed





