Tord Hemming, vars kommentar under det föregående inlägget var så bra att det måste lyftas upp till ett eget inlägg. Jag hade för övrigt äran att gästa just denne olycksbroder denna jul, som firades helnyktert med Julmust och ett enkelt men välsmakande julbord.
Låt mig först få¨ge en liten bakgrund så att ni lättare skall kunna förstå hans kommentar. Denne man har i fem år förgäves kämpat med biskopsgården, och sedan Kungsbacka kommun för rätten att träffa sina barn. För sin vägran att ge upp kampen för rätten till sina barn har han fått betala samma höga pris som alla oss andra dårar som vägrar låta oss skrämmas till tystnad och lydnad.
Barnen vill givetvis inte längre träffa sin pappa. Sin riktiga snälla och älskande pappa har dom inte längre några minnen av, Nu har dom endast åsikter. Åsikter som utstuderat och metodiskt planterats i små barnhjärnor, som giftigt ruttet utsäde i en fin och frisk åker.
Han har förutom barnen förlorat sin försörjning då staten drog in hans licens som skjuksköterska på grund av psykisk ohälsa.
Jag undrar varför så många män som drabbas av fenomenet "psykisk ohälsa" är just pappor som hamnar i vårdnadstvister? Det är som att du plötsligt kan drabbas av just "psykisk ohälsa" då dina barn plötsligt rycks bort av staten, och du själv får veta att du är någon slags pedofil våldsgalning som är farlig för dina egna barn? Åtminstone några av dom. Du är till och med så farlig att staten måste gömma dina barn för dig, trots att du aldrig någosnin visat sådana tendenser. Domen är den hårdast möjliga, värre än till och med dödssdomen. Livstid utan dina barn. Du döms utan domare, jury eller ens en rättegång helt öppet och offentligt, men ingen vill se. Alla som har makten att hjälpa blundar och tittar bort medan du ligger på marken och fortsätter utstå slag och sparkar för dina barns skull. Du förlorar därtill vänner och ditt sociala liv, ofta till och med övergiven av dina egna närmaste, slutar du som ett vrak. En spillra av det som en gång fanns för ditt barn. Brunnen som dom skulle ösa ur, nu torr och ödelagd.
Varför drabbas man av mental ohälsa precis i samband med en sådan behandling? Kanske någon av forskarna på området skulle kunna utreda om det kan finnas ett kausalt samband? Det vore väl en bra början på att om möjligt hitta en bot för denna grasserande epedemi, både bland män och deras barn. En epedemi som dessutom blir extra svår under just helger som just denna.
Det Tord hittills fått som belöning för sin otröttliga kamp för att rädda sina barn från det öde som väntar, är ett skadestånd från Göteborgs kommun på 25 000 kronor, och ett erkännande från Kungsbacka kommun. Så då är väl allt bra då? Han har fått en slant och en ursäkt efter att i fem år utstått detta brutala övervåld, dessa eviga och återkommande kränkningar och förlorat sina barn och framför allt den kärlek som en gång fanns och som kändes så bra. För brotten utkrävs inget ansvar. Du får aldrig svar på varför. Denna brinnande eviga fråga som du drömmer om att få ställa personligen till dom skyldiga, Men dom kommer aldrig att behöva stå inför ett skrank och tvingas förklara sig. Du blir lämnad utan svar. Du skall vara jävligt nöjd med en ursäkt och 25 000 kronor för ett förstört liv.
Slutligen kan jag säga om Tord Hemming att han tillhör en unik skara pappor som öppet vågar stå upp och protestera med namn och allt. Som skiter i vad folk skall säga eller tro. Därmed växer han i mina ögon, Få har modet som krävs för att säga som han. "Kom och granska mig bara era jävlar. Här finns inget att dölja. Jag är en bra pappa, jag älskar mina barn och det ni gör är fel, vidrigt och barbariskt". Det är det modet som fler pappor måste försöka hitta inom sig tror jag, om vi någonsin skall kunna stoppa detta.
Därmed lämnar jag över ordet.
Låt mig först få¨ge en liten bakgrund så att ni lättare skall kunna förstå hans kommentar. Denne man har i fem år förgäves kämpat med biskopsgården, och sedan Kungsbacka kommun för rätten att träffa sina barn. För sin vägran att ge upp kampen för rätten till sina barn har han fått betala samma höga pris som alla oss andra dårar som vägrar låta oss skrämmas till tystnad och lydnad.
Barnen vill givetvis inte längre träffa sin pappa. Sin riktiga snälla och älskande pappa har dom inte längre några minnen av, Nu har dom endast åsikter. Åsikter som utstuderat och metodiskt planterats i små barnhjärnor, som giftigt ruttet utsäde i en fin och frisk åker.
Han har förutom barnen förlorat sin försörjning då staten drog in hans licens som skjuksköterska på grund av psykisk ohälsa.
Jag undrar varför så många män som drabbas av fenomenet "psykisk ohälsa" är just pappor som hamnar i vårdnadstvister? Det är som att du plötsligt kan drabbas av just "psykisk ohälsa" då dina barn plötsligt rycks bort av staten, och du själv får veta att du är någon slags pedofil våldsgalning som är farlig för dina egna barn? Åtminstone några av dom. Du är till och med så farlig att staten måste gömma dina barn för dig, trots att du aldrig någosnin visat sådana tendenser. Domen är den hårdast möjliga, värre än till och med dödssdomen. Livstid utan dina barn. Du döms utan domare, jury eller ens en rättegång helt öppet och offentligt, men ingen vill se. Alla som har makten att hjälpa blundar och tittar bort medan du ligger på marken och fortsätter utstå slag och sparkar för dina barns skull. Du förlorar därtill vänner och ditt sociala liv, ofta till och med övergiven av dina egna närmaste, slutar du som ett vrak. En spillra av det som en gång fanns för ditt barn. Brunnen som dom skulle ösa ur, nu torr och ödelagd.
Varför drabbas man av mental ohälsa precis i samband med en sådan behandling? Kanske någon av forskarna på området skulle kunna utreda om det kan finnas ett kausalt samband? Det vore väl en bra början på att om möjligt hitta en bot för denna grasserande epedemi, både bland män och deras barn. En epedemi som dessutom blir extra svår under just helger som just denna.
Det Tord hittills fått som belöning för sin otröttliga kamp för att rädda sina barn från det öde som väntar, är ett skadestånd från Göteborgs kommun på 25 000 kronor, och ett erkännande från Kungsbacka kommun. Så då är väl allt bra då? Han har fått en slant och en ursäkt efter att i fem år utstått detta brutala övervåld, dessa eviga och återkommande kränkningar och förlorat sina barn och framför allt den kärlek som en gång fanns och som kändes så bra. För brotten utkrävs inget ansvar. Du får aldrig svar på varför. Denna brinnande eviga fråga som du drömmer om att få ställa personligen till dom skyldiga, Men dom kommer aldrig att behöva stå inför ett skrank och tvingas förklara sig. Du blir lämnad utan svar. Du skall vara jävligt nöjd med en ursäkt och 25 000 kronor för ett förstört liv.
Slutligen kan jag säga om Tord Hemming att han tillhör en unik skara pappor som öppet vågar stå upp och protestera med namn och allt. Som skiter i vad folk skall säga eller tro. Därmed växer han i mina ögon, Få har modet som krävs för att säga som han. "Kom och granska mig bara era jävlar. Här finns inget att dölja. Jag är en bra pappa, jag älskar mina barn och det ni gör är fel, vidrigt och barbariskt". Det är det modet som fler pappor måste försöka hitta inom sig tror jag, om vi någonsin skall kunna stoppa detta.
Därmed lämnar jag över ordet.
Brottsplatsen
(Av Tord Hemming)
"Mödrar som medvetet vill göra sina barn faderslösa är vidriga i mina ögon."
Det var hårda ord att läsa på julafton. Där syns inget av försoning som ju ibland sägs höra julen som högtid till.
Orden är inte mina, utan är ett citat av hur 'Elin Porath, Karlstad University' kommenterat Aftonbladets hemska julberättelse. Jag vill inte polemisera mot Elin, så jag väljer att skriva att dessa mammors själva 'beteende' är vidrigt.
Det är faktiskt ett beteende, som är så avvikande, så att det är logiskt, att det blir betecknat som patologiskt -i all sin vidrighet!
"Egoismen når inga som helst gränser."
Ovanstående kommer också från citerade Elin.
Jag vill inte korrigera Elin, utan förtydligar innehållet i citatet, med att hävda, att det hos dessa mammor saknas just gränser! Där finns faktiskt inga, även om vissa mammor beskrivs som varande 'border-line-personligheter'...
(KE och BE önskas God Bättring!)
Om Mia Sjödahl på Kungsbacka IFO är korrekt citerad i Aftonbladet när hon får det att framstå som om det var lilla hennes förtjänst, att det nu blivit klarlagt hur "Kvalitetskommunen" Kungsbacka i åratal systematiskt och medvetet misshandlat barn och deras pappor, så bjuder vi på det.
Lilla Mia får gärna för mig behålla julklappen i form av senkommen insikt, men vi vet ju varifrån den kom: Från Papporna!
Att den överlämnades till Mia m fl på Kungsbacka IFO av Socialstyrelsen i form av en svidande kritisk tillsynsrapport, vet nu alla, Mia! (Alla. Inte bara alla i Sverige, Mia! Bland andra har jag hjälpt till att sprida information om denna skandal till andra länder i både Europa och litet längre bort; Mia har nu blivit en ofrivillig(?) kändis..)
Tiden går fort och det dröjer ju inte ens ett år till nästa jul. Vilka julklappar från Kungsbacka IFO kan pappor då hoppas på, Mia? Vi gav ju dig insikter. Vilka utsikter kan vi nu få se? Det hjälper inte, att du lovar att ställa din plats på IFO till förfogande! Dessa ständiga personalbyten i Kungsbacka IFO, har under åren inte precis höjt kvalitetsnivån i denna "Kvalitetskommun"!
Så istället:
Byt omgående dina glasögon, Mia! Skaffa högre skärpa! Välj gärna s k dubbelslipade som ger möjlighet till 'bifocal focusing' (= att du kan se BÅDE mammor -och pappor), Mia! Barnen har du uppenbart bara haft i ditt ytterst perifera synfält där suddigheten tyvärr dominerar...
"Min bästa julklapp" var Joakims rubrik för dagen. Jag vet att den var ironiskt menad.
Till julen 2013 kräver vi 'Pappor drabbade av Kungsbacka IFO' de allra mjukaste paket som finns:
-Våra barn!
God Jul!
"Mödrar som medvetet vill göra sina barn faderslösa är vidriga i mina ögon."
Det var hårda ord att läsa på julafton. Där syns inget av försoning som ju ibland sägs höra julen som högtid till.
Orden är inte mina, utan är ett citat av hur 'Elin Porath, Karlstad University' kommenterat Aftonbladets hemska julberättelse. Jag vill inte polemisera mot Elin, så jag väljer att skriva att dessa mammors själva 'beteende' är vidrigt.
Det är faktiskt ett beteende, som är så avvikande, så att det är logiskt, att det blir betecknat som patologiskt -i all sin vidrighet!
"Egoismen når inga som helst gränser."
Ovanstående kommer också från citerade Elin.
Jag vill inte korrigera Elin, utan förtydligar innehållet i citatet, med att hävda, att det hos dessa mammor saknas just gränser! Där finns faktiskt inga, även om vissa mammor beskrivs som varande 'border-line-personligheter'...
(KE och BE önskas God Bättring!)
Om Mia Sjödahl på Kungsbacka IFO är korrekt citerad i Aftonbladet när hon får det att framstå som om det var lilla hennes förtjänst, att det nu blivit klarlagt hur "Kvalitetskommunen" Kungsbacka i åratal systematiskt och medvetet misshandlat barn och deras pappor, så bjuder vi på det.
Lilla Mia får gärna för mig behålla julklappen i form av senkommen insikt, men vi vet ju varifrån den kom: Från Papporna!
Att den överlämnades till Mia m fl på Kungsbacka IFO av Socialstyrelsen i form av en svidande kritisk tillsynsrapport, vet nu alla, Mia! (Alla. Inte bara alla i Sverige, Mia! Bland andra har jag hjälpt till att sprida information om denna skandal till andra länder i både Europa och litet längre bort; Mia har nu blivit en ofrivillig(?) kändis..)
Tiden går fort och det dröjer ju inte ens ett år till nästa jul. Vilka julklappar från Kungsbacka IFO kan pappor då hoppas på, Mia? Vi gav ju dig insikter. Vilka utsikter kan vi nu få se? Det hjälper inte, att du lovar att ställa din plats på IFO till förfogande! Dessa ständiga personalbyten i Kungsbacka IFO, har under åren inte precis höjt kvalitetsnivån i denna "Kvalitetskommun"!
Så istället:
Byt omgående dina glasögon, Mia! Skaffa högre skärpa! Välj gärna s k dubbelslipade som ger möjlighet till 'bifocal focusing' (= att du kan se BÅDE mammor -och pappor), Mia! Barnen har du uppenbart bara haft i ditt ytterst perifera synfält där suddigheten tyvärr dominerar...
"Min bästa julklapp" var Joakims rubrik för dagen. Jag vet att den var ironiskt menad.
Till julen 2013 kräver vi 'Pappor drabbade av Kungsbacka IFO' de allra mjukaste paket som finns:
-Våra barn!
God Jul!
För övrigt går mina tankar denna jul till min blogg kollega Trollan vars senaste inlägg berörde mig djupt. Det finns inget man kan skriva för att göra det bättre, men det hjälper i sådana situationer att veta att man inte är ensam. Så pip över dit och skriv en kommentar vetja.
RSS Feed
