"Socialtjänsten i Kungsbacka erkänner att pappor har felbehandlats i barnavårdsutredningar."
Den meningen kan inte gärna feltolkas, Vad den betyder för mig förstår ni säkert. Synd bara att socialtjänsten inte samtidigt erkänner att dom har felbehandlat barnen, vilket torde ses som ännu allvarligare. Socialstyrelsens kritik i mitt fall lämnar inga tvivel.
"Allvarliga brister". "Bristande barnperspektiv", "bristande rättssäkerhet", etc. Är bara några citat ur beslutet. Att felbehandla pappor är ju en sak. Dom flesta vet att det går till så, men det är givetvis är oerhört skönt att få en bekräftelse.
Men hur kan man felbehandla papporna utan att samtidigt felbehandla deras barn.? En aspekt som både socialtjänsten och artikeln faktiskt missar. Ett gäng diskriminerade och misshandlade pappor väcker nog inte särskilt mycket upprördhet i vårt jämställda land. Därför är det viktigt att påpeka att våra barn är dom största offren i det som skett. Detta är inte en jämställdhetsfråga. Detta är en rättssäkerhetsfråga, och en fråga om att framför allt barn skall behandlas med respekt för sina rättigheter. Det blev inte mitt. Priset kommer hon att få betala resten av sitt liv.
Sjödahl: "Jag vet inte hur enskilda pappor varit mot sina barn"
Nu har socialtjänsten erkänt det, men dom flesta som bär skulden har lämnat förvaltningen, men ansvar borde kunna utkrävas ändå. Om inte så är det något allvarligt fel i systemet.
Några tänkvärda kommentarer har redan kommit in på artikeln.
Kjell Alsetun · Offentlig sektor: Utredningssekreterare
Citat:
"Vi är glada att de velat hjälpa oss att utveckla vårt arbete, säger Mia Sjödahl, som dock påpekar att hon aldrig kommenterar någon enskild pappas lämplighet.
– Jag vet inte hur enskilda pappor har varit mot sina barn. Men utifrån barnets bästa ska vi alltid arbeta för att kontakten mellan båda föräldrarna ska kunna fortsätta medan utredningar pågår. Det kan vi bli bättre på."
Bra att de vill bli bättre. De kan börja med att inse att de inte heller kan veta hur enskilda mammor har varit mot sina barn. - Har de tänkt på det?
Svar · Gilla · Följ inlägget · för 4 timmar sedan
Om Sjödahl och dom andra på förvaltniningen hade lyssnat på oss och på alla dom som försökt berätta, och inte slängt bort alla brev och anmälningar som skrevs å våra vägnar, så hade hon i alla fall vetat hur jag var mot mitt barn. Om detta kan nämligen många vittna, och kommer även så att göra i den kommande huvudförhandlingen.
Mödrar som myser då barnen säger att dom inte vill träffa sin pappa
Elin Porath · Karlstad UniversityElin Porath · Karlstad University
Tänk så många mödrar det är som använder barnen för att trycka ner papporna i skosulorna. Hittar på massa lögner, späder på med än det ena än det andra, bara för att barnen ska se just dem som den bättre föräldern. Mödrar som myser när barnen säger att de inte vill vara hos pappa. Mödrar som medvetet vill göra sina barn faderslösa är vidriga i mina ögon. Egoismen når inga som helst gränser. Socialen tror ju även på barnen och eftersom de blivit ituttade mammans version, så är det ju inte märkligt om socialen går på den linjen. Pappan står helt försvarslös vid sidan och kan egentligen bara titta på. Riktigt sorgligt
.Svar · 4 · Gilla · för ungefär en timme sedan
Du har verkligen förstått Elin.
Kjell Alsetun · Offentlig sektor: UtredningssekreterareCitat:
"– Pappor tar allt större ansvar för sina barn. Mammor ska inte enbart ses som de främsta vårdnadshavarna, säger Mia Sjödahl, förvaltningschef i Kungsbacka kommun."
- Hur menar Mia? Vad har hon för fakta bakom detta uttalande?
Kan hon mena att min pappa som kanske aldrig bytte blöja på mig eller matade mig när jag var bebis men såg till att jag hade mat på bordet och ett varmt hus att bo i när jag växte upp tog mindre ansvar än dagens pappor?
Svar · Gilla · Följ inlägget · för 4 timmar sedan
Det är inte lätt att lära gamla hundar sitta Kjell.
Läs också den andra artikeln om "Stefan" som är en av dom pappor vars barn fallit offer för Kungsbackas forna socialtjänst.
Artikeln handlar om "Stefan". Namnet är ändrat av hänsyn till hans barn. Men även om det är väldigt glädjande att Aftonbladet nu lyfter frågan (Tack Monica Karlstein och Wendela redaktionen), så är det dottern Linas berättelse som verkligen borde berättas.
Hur detta barn behandlats i händerna på förment professionella människor är nämligen den verkliga skandalen. Och ännu är dom inte färdiga, Lina är fortfarande i händerna på sina förövare.
Försök sätta er in i en situation där ert barn utsätts för grov misshandel, men när du försöker visa vad som händer och hjälpa henne så motarbetas du av myndigheter och en statligt finansierad, rik och mäktig lobby som gör allt för att göra dig till boven, och som hävdar att det inte finns något som heter misshandel av barn.
Välkommen till vår verklighet.
Detta är dock en bra början på vägen mot upprättelse. Tack för den julklappen. Det finns kanske en tomte i alla fall...?
RSS Feed





