Här till vänster, en rubrik från Dagens nyheter i Februari i år. En pappa döms i hovrätten till tre års fängelse för misshandel mot sina söner. I detta inlägg skall vi åter visa hur kvinnor gynnas när rapporteringen om dessa brott sker i media och dom ibland dödliga konsekvenserna.

Tidingarna liksom journalister på andra redaktioner har så kallade etiska riktlinjer att hålla sig efter. Man skall alltid vara försiktig i sin maktutövning så att inte dom människor som omskrivs far mer illa än nödvändigt. 

Men enligt dom flesta journalister och rubriksättare så tycks det vara en sanning med modifikation. Om det är en pappa som döms för någonting så står det alltid i rubriken. Det är pappa hit och pappa dit. Pappa misshandlade, pappa förgrep sig, pappa hotade etc. I mitt eget fall la man till "blogg" före ordet pappa för att riktigt vara säkra på att alla lätt skulle förstå vilken pappa det var som "kränkt" sin dotter på nätet.

I fallet med Baby P i England som misshandlades till döds av sin mamma och hennes pojkvän så skrev Expressen "pappa" i sina rubriker ändå. Då jag mailade till journalisten så blev svaret "Ja vadå? Pappa, styvpappa, sak samma".

Jessitha Mohanadas var grovt misshandlad av sin mamma

Men när det är en mamma som är gärningsman då? Nej, då plötsligt gäller alla etiska regler om försiktighet och hänsyn. Ta en titt på den här artikeln i Dagens Nyheter av Katarina Lagerwall om den 17 åriga flickan Jesshita Mohandas som hittades mystiskt hängd i skärholmen utanför Stockholm. Nu lyder istället rubriken: DÖD 17 ÅRING TIDIGARE UTSATT FÖR MISSHANDEL.

I själva artikeln får vi endast veta att det var en "anhörig" som för ett år sedan åtalades på flera punkter. Grov misshandel och grov fridskränkning. 

Enligt åtalet ska Jasshitas mamma under en längre tid och vid upprepade tillfällen ha misshandlat sin dotter, flera gånger grovt. Flera av skadorna finns dokumenterade, men under rättegången tog Jassitha Mohanadas tillbaka alla anklagelser mot mamman. Möjligen därtill nödd och tvungen.

Det borde dock inte ha haft någon betydelse för tingsrätten. Det fanns polisförhör och det fanns skador som var dokumenterade. Men det vore väl inte en svensk tingsrätt om man inte tog vederbörlig hänsyn till att den anklagade var mamma. Och svenska domstolstjänstemän verkar ju inte kunna få in i sina tjocka huvuden att även mammor kan vara farliga. Den generation rådmän som idag besitter våra domstolar förlitar sig väl fortfarande på tidningar som Dagens nyheter för att få en bild av läget.

Då kanske det inte är så konstigt att dom är okunniga. Den som endast läser Dagens nyheter tror ju att vi pappor först värmer upp på hunden innan vi går loss på våra kvinnor och barn, och att Pär Ström är terrorist i Breivik klass.

Tingsrätten valde då Jasshita ändrade sig, förstås att lita mer på det som sades av en rädd flicka i rätten än vad hon tidigare sagt till polisen där hon förmodligen känt sig trygg. Dokumentation på skador till trots.
Mamman fick villkorlig dom för två örfilar och släpptes på stående fot. Att jämföras exempelvis med pappan i rubrikbilden som fick tre års fängelse. Helt med rätta om han var skyldig.

Huruvida detta har ett samband med Jasshitaas tragiska slut vet ingen idag. Antingen blev hon mördad. I så fall återstår att utreda av vem och varför. Eller så tog hon sitt liv. Var det i så fall för att hon inte orkade med misshandeln längre? I så fall borde dom domare och andra tjänstemän som underlåtit att ge flickan hjälp och skydd dömas för mord.

Här har man helt uppenbart resonerat precis som i fallet med Maria i Landskrona som mördades efter att under en längre tid försökt få hjälp.

Äsch, flickan är ju hos sin mamma, så då är det ju ingen fara.

Det är många människor i sverige idag, inte minst på våra enögda tidningar, som av dumhet och fördomar har blod på sina händer. 

Hur många fler barn skall offras för att bekräfta lögnen?