Kanske
Som en del säkert tyckt sig märka så har aktiviteten på bloggen gått ner rätt rejält på sistone. Det är alldeles korrekt och orsakerna är flera. Framtiden för den här bloggen är just nu osäker. Orsakerna till det kommer att redogöras för längre ner. Klart är i alla fall att detta inlägg blir det sista på denna blogg inom en överskådlig framtid. men först tänkte jag försöka skriva ett slags bokslut och knyta ihop en del lösa trådar för er som följt min tragiska historia.
Jag har drivit den här bloggen nu i snart 4 år. I början var den bara en spontan idé som väcktes av att jag 2008 råkade hamna i en nätdebatt med några korkade rasister på aftonbladets debattsida. Och starka åsikter om mänskliga rättigheter, rashat och diskriminering av olika slag har jag ju alltid haft. Ja jag har nog åsikter om det mesta faktiskt.
Men frågan som jag brann mest för redan då var barnens rätt till två föräldrar, och särskilt mitt eget barns rätt till detsamma. Det var därför jag döpte bloggen till Daddys. Det lät ju också lite coolare än "Pappas" eller "Farsans". Men mitt rätta namn visste ingen då. Därmed var jag ju även skyddad från meningsmotståndare i maktposition rörande mitt eget ärende. För att jag hade och fortfarande har sådana råder inget som helst tvivel om.
Sagt och gjort, jag letade upp första bästa bloggverktyg och drog igång. I början hade jag väl ca 15-25 besökare om dagen. Jag minns den dagen då jag lyckades passera hundrastrecket. Hur stort det kändes plötsligt. Hundra människor som ville läsa mina åsikter. Märklig känsla.
Hade någon sagt till mig då att jag ett par år senare skulle passera 50 000 läsare/dag strecket hade jag förmodligen skitit på mig och lagt ner hela rasket på en gång. Som tur var gick det i omgångar så man fick chans att vänja sig vid tanken. Men det har nästan varje gång varit med blandade känslor jag tryckt på publiceringsknappen efter att ha färdigställt ett inlägg. Fastän man oftast är nöjd själv så är man också alltid nervös för hur en text skall tas emot. Den känslan av ansvar tror jag är bra och den sitter i än.
Jag har drivit den här bloggen nu i snart 4 år. I början var den bara en spontan idé som väcktes av att jag 2008 råkade hamna i en nätdebatt med några korkade rasister på aftonbladets debattsida. Och starka åsikter om mänskliga rättigheter, rashat och diskriminering av olika slag har jag ju alltid haft. Ja jag har nog åsikter om det mesta faktiskt.
Men frågan som jag brann mest för redan då var barnens rätt till två föräldrar, och särskilt mitt eget barns rätt till detsamma. Det var därför jag döpte bloggen till Daddys. Det lät ju också lite coolare än "Pappas" eller "Farsans". Men mitt rätta namn visste ingen då. Därmed var jag ju även skyddad från meningsmotståndare i maktposition rörande mitt eget ärende. För att jag hade och fortfarande har sådana råder inget som helst tvivel om.
Sagt och gjort, jag letade upp första bästa bloggverktyg och drog igång. I början hade jag väl ca 15-25 besökare om dagen. Jag minns den dagen då jag lyckades passera hundrastrecket. Hur stort det kändes plötsligt. Hundra människor som ville läsa mina åsikter. Märklig känsla.
Hade någon sagt till mig då att jag ett par år senare skulle passera 50 000 läsare/dag strecket hade jag förmodligen skitit på mig och lagt ner hela rasket på en gång. Som tur var gick det i omgångar så man fick chans att vänja sig vid tanken. Men det har nästan varje gång varit med blandade känslor jag tryckt på publiceringsknappen efter att ha färdigställt ett inlägg. Fastän man oftast är nöjd själv så är man också alltid nervös för hur en text skall tas emot. Den känslan av ansvar tror jag är bra och den sitter i än.
Ur Daddys Juli 2009
Jag trodde människor skulle se det absurda i anklagelsen
Bloggen har ju förändrats en del genom åren. Mest beroende på vilken fas av mardrömmen jag själv befunnit mig i. 2009 efter socialtjänstens och mammans gemensamma polisanmälning av mig, var tveklöst det värsta året i mitt liv. Det speglades givetvis även på bloggen. Man kan i alla fall lätt se då man går tillbaks och tittar på inläggen drån det året att jag var en mycket arg man, för att inte säga helt jävla rosenrasande.
Det var också då jag införde bloggens slogan, "Beware the fury of a patient man". Jag tyckte den uttryckte på pricken vad bloggen handlade om. För furious var precis vad jag var. Ilskan drev mig och jag hamrade på rätt bra mot dom som jag såg som delaktiga i rena brott mot mig och R.
Barnutredaren Brage på polisen och handläggarna Bäckstrand och Anberg på soc försökte på olika sätt att tysta bloggen. Det har sedermera framgått av journalerna som jag lyckats få ut. Man klagade till sina chefer och Kommunjuristen kopplades in, och själv blev jag kallad "arbetsmiljöproblem" av en utredare på socialtjänsten. Men tittar man i arbetsmiljölagen så ser man där att ett arbetsmiljöproblem aldrig per definition kan finnas utanför själva arbetsplatsen. Så även på den punkten hade dom således fel.
När man befinner sig i ett tillstånd av ursinne och förtvivlan är det oftast bättre att vänta ett dygn eller två innan man sätter sig och skriver. Men hur gör man då man befinner sig i det tillståndet konstant 24 timmar om dygnet? Jag måste säga att med tanke på detta, var bloggen under denna period hyfsat återhållsam ändå. Ni som inte förstår min ilska, eller hävdar att jag inte hade rätten att känna den, har aldrig blivit falskt anklagad för att ha begått detta vidriga brott mot era egna barn, samtidigt som dom håller barnet fullständigt isolerat ifrån dig. Och ni som menar att det är självklart att myndigheterna måste utreda sådana anklagelser, bör betänka att det i detta fallet fanns mycket goda skäl att anta att anmälningen var just falsk, och att bevisen för detta mörkades av både utredare på socialtjänsten i Kungsbacka och av polisutredaren.
Det var den 31 Mars 2009 som jag blev anmäld för sexbrott av kommunen. Märkligt nog var det exakt detta datum som jag även lämnade in min stämning om vårdnad och umgänge. En stämning som jag varnats av mamman för att lämna in med antydningar om att jag då skulle få problem med just socialtjänsten. I den stunden gick mitt liv från besvärligt till mardröm. Jag var helt öppen med allt som hände. Jag avslöjade min identitet på bloggen och berättade exakt vad man nu anklagat mig för. Jag såg inte att jag i det läget hade något annat val. Jag trodde att människor lätt skulle se det absurda i dessa anklagelser. Speciellt i skenet av hur och när dom gjordes. Jag hade fel.
Vem är det som har kränkt vem?
Det dröjde naturligtvis inte länge förrän några av mina meningsmotståndare började ta alla chanser att befästa bilden av mig som förövarpappa. Ingen rök utan eld eller hur? Och efter att mamman och mormodern kontaktat eller kontaktats av ett av dom tyngre namnen i pedofil-lobbyn, Kungsbackabon Kjell Åke Bjurkvist, som i sin skepnad av vit riddare, mobiliserade hela sitt pappahatarnätverk , så drog skitstormen igång för fullt. Efter att i början försökt förklara och föra någon slags resonemang med dessa människor så insåg jag snart att det var lönlöst. Det var ju ord mot ord och jag var pappa. Dessutom var min blogg ett hot mot hela deras feministiska pappa-pedo-agenda. Jag skulle till varje pris "avslöjas", och hängas ut som ett vidrigt monster. Jag gjorde till slut en natt, då jag inte orkade tala mer för döva öron, videon nedan och postade ut på Youtube. Kanske hjälper det någon att sätta sig in i hur det känns att hamna här, tänkte jag? Och visst fanns det sådana som fattade, men den bet inte ett dugg på mina plågoandar som bara blev ännu mer hatiska och jävliga.
Texten i videon är bara några exempel på kommentarer som skrevs om mig på nätet vid den här tiden. Dom har därefter blivit sju resor värre. Jag har givetvis fått enormt med skit från mina anonyma hatare för att jag har bilder av R med i filmen. Den kritiken blir för mig bara begriplig utifrån ett perspektiv där man inte vill att sanningen om henne och hennes öde skall få komma fram. Tyvärr och märkligt nog är det många som ser saken ur det perspektivet. Inte minst myndighetspersoner som åklagaren i Uddevalla Henrik Johansson och Generaldirektören för datainspektionen Göran Gräslund. Det är slående hur rädda dessa herrar och andra så kallade samhällsbärare verkar vara för just sanningen. Hur kan man kränka ett barn genom att berätta sanningen om den vidriga behandling hon har utsatts för?
Ni får avgöra själv om ni finner den här videon kränkande för mina två barn. Själv tycker jag att jag visar upp bägge två från sina allra finaste sidor.
Bloggen har ju förändrats en del genom åren. Mest beroende på vilken fas av mardrömmen jag själv befunnit mig i. 2009 efter socialtjänstens och mammans gemensamma polisanmälning av mig, var tveklöst det värsta året i mitt liv. Det speglades givetvis även på bloggen. Man kan i alla fall lätt se då man går tillbaks och tittar på inläggen drån det året att jag var en mycket arg man, för att inte säga helt jävla rosenrasande.
Det var också då jag införde bloggens slogan, "Beware the fury of a patient man". Jag tyckte den uttryckte på pricken vad bloggen handlade om. För furious var precis vad jag var. Ilskan drev mig och jag hamrade på rätt bra mot dom som jag såg som delaktiga i rena brott mot mig och R.
Barnutredaren Brage på polisen och handläggarna Bäckstrand och Anberg på soc försökte på olika sätt att tysta bloggen. Det har sedermera framgått av journalerna som jag lyckats få ut. Man klagade till sina chefer och Kommunjuristen kopplades in, och själv blev jag kallad "arbetsmiljöproblem" av en utredare på socialtjänsten. Men tittar man i arbetsmiljölagen så ser man där att ett arbetsmiljöproblem aldrig per definition kan finnas utanför själva arbetsplatsen. Så även på den punkten hade dom således fel.
När man befinner sig i ett tillstånd av ursinne och förtvivlan är det oftast bättre att vänta ett dygn eller två innan man sätter sig och skriver. Men hur gör man då man befinner sig i det tillståndet konstant 24 timmar om dygnet? Jag måste säga att med tanke på detta, var bloggen under denna period hyfsat återhållsam ändå. Ni som inte förstår min ilska, eller hävdar att jag inte hade rätten att känna den, har aldrig blivit falskt anklagad för att ha begått detta vidriga brott mot era egna barn, samtidigt som dom håller barnet fullständigt isolerat ifrån dig. Och ni som menar att det är självklart att myndigheterna måste utreda sådana anklagelser, bör betänka att det i detta fallet fanns mycket goda skäl att anta att anmälningen var just falsk, och att bevisen för detta mörkades av både utredare på socialtjänsten i Kungsbacka och av polisutredaren.
Det var den 31 Mars 2009 som jag blev anmäld för sexbrott av kommunen. Märkligt nog var det exakt detta datum som jag även lämnade in min stämning om vårdnad och umgänge. En stämning som jag varnats av mamman för att lämna in med antydningar om att jag då skulle få problem med just socialtjänsten. I den stunden gick mitt liv från besvärligt till mardröm. Jag var helt öppen med allt som hände. Jag avslöjade min identitet på bloggen och berättade exakt vad man nu anklagat mig för. Jag såg inte att jag i det läget hade något annat val. Jag trodde att människor lätt skulle se det absurda i dessa anklagelser. Speciellt i skenet av hur och när dom gjordes. Jag hade fel.
Vem är det som har kränkt vem?
Det dröjde naturligtvis inte länge förrän några av mina meningsmotståndare började ta alla chanser att befästa bilden av mig som förövarpappa. Ingen rök utan eld eller hur? Och efter att mamman och mormodern kontaktat eller kontaktats av ett av dom tyngre namnen i pedofil-lobbyn, Kungsbackabon Kjell Åke Bjurkvist, som i sin skepnad av vit riddare, mobiliserade hela sitt pappahatarnätverk , så drog skitstormen igång för fullt. Efter att i början försökt förklara och föra någon slags resonemang med dessa människor så insåg jag snart att det var lönlöst. Det var ju ord mot ord och jag var pappa. Dessutom var min blogg ett hot mot hela deras feministiska pappa-pedo-agenda. Jag skulle till varje pris "avslöjas", och hängas ut som ett vidrigt monster. Jag gjorde till slut en natt, då jag inte orkade tala mer för döva öron, videon nedan och postade ut på Youtube. Kanske hjälper det någon att sätta sig in i hur det känns att hamna här, tänkte jag? Och visst fanns det sådana som fattade, men den bet inte ett dugg på mina plågoandar som bara blev ännu mer hatiska och jävliga.
Texten i videon är bara några exempel på kommentarer som skrevs om mig på nätet vid den här tiden. Dom har därefter blivit sju resor värre. Jag har givetvis fått enormt med skit från mina anonyma hatare för att jag har bilder av R med i filmen. Den kritiken blir för mig bara begriplig utifrån ett perspektiv där man inte vill att sanningen om henne och hennes öde skall få komma fram. Tyvärr och märkligt nog är det många som ser saken ur det perspektivet. Inte minst myndighetspersoner som åklagaren i Uddevalla Henrik Johansson och Generaldirektören för datainspektionen Göran Gräslund. Det är slående hur rädda dessa herrar och andra så kallade samhällsbärare verkar vara för just sanningen. Hur kan man kränka ett barn genom att berätta sanningen om den vidriga behandling hon har utsatts för?
Ni får avgöra själv om ni finner den här videon kränkande för mina två barn. Själv tycker jag att jag visar upp bägge två från sina allra finaste sidor.
HenrikJ, bara en lakej för mamma och mormor
Jag har under dessa fyra år blivit kallad många saker. På Flashback har enbart mammans speciella talesperson i tråden om Daddy, HenrikJ, på sitt vanliga självsäkra insidervis påstått sig veta bland annat följande saker om mig:
Alkoholmissbrukande, Pillermissbrukande, narkoman, Våldsam, Hotfull, Stalker, Pedofil, Incestuös, Bryr sig inte om dottern, Bryr sig inte om sonen, Egoistisk, Bidragsfuskande, Tjuvaktig, Svartsjuk, Manisk, Lögnare, Kvinnohatare, Småflicksälskare, ADHD drabbad, Psykiskt sjuk, Självmordsbenägen, Terroriserande, urkundsförfalskare och barnporrssurfande.
Detta är för övrigt exakt samma anklagelser som mor och mormor upprepade gånger riktat mot mig till socialtjänstens utredare, polisen och domstolen. Att Mamman och HenrikJ stått i nära kontakt har både hon och personen bakom nicket upprepade gånger nekat till. Men att det är en lögn framgår bland annat i HJ:s egna mail, varav jag numera har flera stycken i min ägo. I ett av dessa mail skriver han om ett hemligt forum som han startade om mig, och bjöd in speciellt utvalda från Flashbacktråden.
"Bland annat ville de andra medlemmarna att mamman skulle kunna skriva och hon är smartare än att ge sig ut på internet och jag ansåg inte att vi kunde borga för hennes säkerhet, du kan ju tänka dig vilken liv det skulle bli om Daddy i så fall fick vetskap om saken."
Intressant att notera att HJ inte tillåter mamman att själv komma till tals på internet. Syftet sägs vara att skydda henne. Det tyder antingen på en rätt nära relation, alternativt på ett typiskt manligt "macho" beskyddarkomplex.
Många av dom som frontat för min dotters mor och mormor på nätet har även varit noga att se till att även mitt rätta namn så ofta som möjligt har stått med i anslutning till alla dessa grovt kränkande påståenden, för att vara säkra på att alla som googlar mitt namn skall förstå vem jag är. Jag har försökt att få stopp på terrorn genom att göra polisanmälningar, men samtliga har lagts ner. Den senaste för övrigt lägligt nog av samma åklagare, Henrik Johansson, som därefter fann skäl att åtala mig istället. Om jag får gissa så lider även Henrik Johansson av tidigare nämnt macho komplex. R:s mamma kan vara svår att säga nej till då hon blinkar tårarna ur sina stora blå ögon. Eller hur Henrik?
Nu har dessutom modern startat en civil process där hon kräver mig på 160 000 kronor i skadestånd. Hon menar att hon är kränkt och att det är denna bloggs (dvs mitt) fel att hon inte kunnat vara en närvarande förälder för, som hon uttrycker det, "sin dotter". Då undrar man ju i så fall, vem har då varit det? Och hade det inte varit enklare att även tillåta mig att vara det från början, istället för att till varje pris elda på detta vansinne?
"Jag är på gränsen att tappa min dotter"
Jag har under dessa fyra år blivit kallad många saker. På Flashback har enbart mammans speciella talesperson i tråden om Daddy, HenrikJ, på sitt vanliga självsäkra insidervis påstått sig veta bland annat följande saker om mig:
Alkoholmissbrukande, Pillermissbrukande, narkoman, Våldsam, Hotfull, Stalker, Pedofil, Incestuös, Bryr sig inte om dottern, Bryr sig inte om sonen, Egoistisk, Bidragsfuskande, Tjuvaktig, Svartsjuk, Manisk, Lögnare, Kvinnohatare, Småflicksälskare, ADHD drabbad, Psykiskt sjuk, Självmordsbenägen, Terroriserande, urkundsförfalskare och barnporrssurfande.
Detta är för övrigt exakt samma anklagelser som mor och mormor upprepade gånger riktat mot mig till socialtjänstens utredare, polisen och domstolen. Att Mamman och HenrikJ stått i nära kontakt har både hon och personen bakom nicket upprepade gånger nekat till. Men att det är en lögn framgår bland annat i HJ:s egna mail, varav jag numera har flera stycken i min ägo. I ett av dessa mail skriver han om ett hemligt forum som han startade om mig, och bjöd in speciellt utvalda från Flashbacktråden.
"Bland annat ville de andra medlemmarna att mamman skulle kunna skriva och hon är smartare än att ge sig ut på internet och jag ansåg inte att vi kunde borga för hennes säkerhet, du kan ju tänka dig vilken liv det skulle bli om Daddy i så fall fick vetskap om saken."
Intressant att notera att HJ inte tillåter mamman att själv komma till tals på internet. Syftet sägs vara att skydda henne. Det tyder antingen på en rätt nära relation, alternativt på ett typiskt manligt "macho" beskyddarkomplex.
Många av dom som frontat för min dotters mor och mormor på nätet har även varit noga att se till att även mitt rätta namn så ofta som möjligt har stått med i anslutning till alla dessa grovt kränkande påståenden, för att vara säkra på att alla som googlar mitt namn skall förstå vem jag är. Jag har försökt att få stopp på terrorn genom att göra polisanmälningar, men samtliga har lagts ner. Den senaste för övrigt lägligt nog av samma åklagare, Henrik Johansson, som därefter fann skäl att åtala mig istället. Om jag får gissa så lider även Henrik Johansson av tidigare nämnt macho komplex. R:s mamma kan vara svår att säga nej till då hon blinkar tårarna ur sina stora blå ögon. Eller hur Henrik?
Nu har dessutom modern startat en civil process där hon kräver mig på 160 000 kronor i skadestånd. Hon menar att hon är kränkt och att det är denna bloggs (dvs mitt) fel att hon inte kunnat vara en närvarande förälder för, som hon uttrycker det, "sin dotter". Då undrar man ju i så fall, vem har då varit det? Och hade det inte varit enklare att även tillåta mig att vara det från början, istället för att till varje pris elda på detta vansinne?
"Jag är på gränsen att tappa min dotter"
En kvinna jag alltid försvarat
I ett annat mail jag numera har i min ägo skriver min dotters mor till en av dom övriga då inblandade:
"Gällande det doc jag nu bifogat i det här mailet kommer jag att stämma socialtjänsten i Kungsbacka. Kjell Åke Bjurqvist kommer att börja läcka ut i media vad som b.l.a står om i mailet, samt en hel del mer allvarliga saker som angår min dotter, tro mig här finns det en hel del och jag har bevisen. Jag kommer också att fråga Eva Britt Dahlstöm om hon också kan läcka ut i media om vad som pågår."
"Vad som står överst på listan nu är att jag MÅSTE få en ny advokat, en som är bra, på och aggressiv. Annars kommer jag inte att kunna skydda min dotter eller stämma soc. Vet du om några?? Kan du vara så snäll om att i så fall tipsa mig omgående. Kornhall hade inte tid, ska prova igen, detta var för en månad sedan."
"Jag är på gränsen att tappa min dotter."
En viktig sak som framkommer här är att det hon egentligen är rädd för. Att hon ska "tappa sin dotter". Detta är ett felaktigt påstående av flera skäl. För det första så är R inte "hennes" utan vår dotter. För det andra så har jag aldrig någonsin sagt eller ens tänkt tanken att någonsin beröva R kontakten med sin mor, så var kommer den rädslan ifrån?
Intressant också att en mamma som är så fruktansvärt rädd att "tappa sin dotter", samtidigt inte kan känna ett uns av medkänsla med hennes pappa som tack vare hennes agerande redan gjort det.
Experter eller galningar, döm själva
I dessa citat framkommer att både Kjell Åke Bjurkvist och Eva Britt Dahlström, bägge har ingått i moderns nätverk och agerat bakom kulisserna för att hjälpa henne i hennes värv att frånta R sin pappa och att sprida hennes sanningar till offentligheten. Att dessa två även varit delaktiga, eller kanske ledande i den anonyma smutskampanjen är därför inte en särskilt långsökt tanke. Vem som rekommenderat advokat Eva Kornhall är inte heller så svårt att begripa med tanke på att Dahlström, Kornhall och Carolin Robson har föreningen "barns fordringar" ihop.
"Gällande det doc jag nu bifogat i det här mailet kommer jag att stämma socialtjänsten i Kungsbacka. Kjell Åke Bjurqvist kommer att börja läcka ut i media vad som b.l.a står om i mailet, samt en hel del mer allvarliga saker som angår min dotter, tro mig här finns det en hel del och jag har bevisen. Jag kommer också att fråga Eva Britt Dahlstöm om hon också kan läcka ut i media om vad som pågår."
"Vad som står överst på listan nu är att jag MÅSTE få en ny advokat, en som är bra, på och aggressiv. Annars kommer jag inte att kunna skydda min dotter eller stämma soc. Vet du om några?? Kan du vara så snäll om att i så fall tipsa mig omgående. Kornhall hade inte tid, ska prova igen, detta var för en månad sedan."
"Jag är på gränsen att tappa min dotter."
En viktig sak som framkommer här är att det hon egentligen är rädd för. Att hon ska "tappa sin dotter". Detta är ett felaktigt påstående av flera skäl. För det första så är R inte "hennes" utan vår dotter. För det andra så har jag aldrig någonsin sagt eller ens tänkt tanken att någonsin beröva R kontakten med sin mor, så var kommer den rädslan ifrån?
Intressant också att en mamma som är så fruktansvärt rädd att "tappa sin dotter", samtidigt inte kan känna ett uns av medkänsla med hennes pappa som tack vare hennes agerande redan gjort det.
Experter eller galningar, döm själva
I dessa citat framkommer att både Kjell Åke Bjurkvist och Eva Britt Dahlström, bägge har ingått i moderns nätverk och agerat bakom kulisserna för att hjälpa henne i hennes värv att frånta R sin pappa och att sprida hennes sanningar till offentligheten. Att dessa två även varit delaktiga, eller kanske ledande i den anonyma smutskampanjen är därför inte en särskilt långsökt tanke. Vem som rekommenderat advokat Eva Kornhall är inte heller så svårt att begripa med tanke på att Dahlström, Kornhall och Carolin Robson har föreningen "barns fordringar" ihop.
Kjell Åke fantiserar
Eva Britt Dahlström är socialdemokratisk kommunpolitiker i Karlskrona samt ordförande i Rädda Barnens blekingeavdelning. Hur rimmar dessa uppdrag med att hjälpa till att alienera och psykiskt skada barn genom att beröva dom halva sin släkt? Frågor jag är intresserad av att få besvarade. Dahlström började redan 2009 att kraftigt förtala mig på sin (s)blogg, där jag beskrevs som en brottsling med mycket "i mitt bagage". Mina kommentarer tog hon bort.
Läs gärna detta tidiga inlägg på Eva Britts (s)blogg. Där hon aktivt tar ställning för en kidnappande mamma på flykt från rättvisan. Hon hoppas till och med att mamman skall klara att hålla sig undan den jagande polisen. Vilka andra politiker hade kommit undan med det? Hennes gode vän Kjell Åke är förstås först i raden att kommentera. Lite längre ner kommenterar en person under nicket "Gedd Heng". I dennes kommentarer som påminner väldigt mycket i stilen om HenrikJ, nämns för övrigt namnet Mats Klockljung som i förbifarten. Läs även gärna Eva Britts bemötande av dom som är det minsta ifrågasättende av hennes inlägg.
Lägg därtill alla rena förtalsinlägg som Kjell Åke Bjurkvist under sitt rätta namn skrivit om mig. Allt tydligen med R:s mammas välsignelse. Det skall bli mycket intressant att få hennes redogörelse i rätten om var jag på denna blogg har sjunkit till den nivån.
Läs gärna detta tidiga inlägg på Eva Britts (s)blogg. Där hon aktivt tar ställning för en kidnappande mamma på flykt från rättvisan. Hon hoppas till och med att mamman skall klara att hålla sig undan den jagande polisen. Vilka andra politiker hade kommit undan med det? Hennes gode vän Kjell Åke är förstås först i raden att kommentera. Lite längre ner kommenterar en person under nicket "Gedd Heng". I dennes kommentarer som påminner väldigt mycket i stilen om HenrikJ, nämns för övrigt namnet Mats Klockljung som i förbifarten. Läs även gärna Eva Britts bemötande av dom som är det minsta ifrågasättende av hennes inlägg.
Lägg därtill alla rena förtalsinlägg som Kjell Åke Bjurkvist under sitt rätta namn skrivit om mig. Allt tydligen med R:s mammas välsignelse. Det skall bli mycket intressant att få hennes redogörelse i rätten om var jag på denna blogg har sjunkit till den nivån.
Bjurkvist, Granberg, Dahlström och Stark
Catta skriver om Dahlströms senaste inlägg på hennes (s) blogg, om den svåra stalking och förföljelse som hon själv säger sig varit utsatt för de senaste 20 åren. Dvs sedan hon själv vägrade sina egna söner allt umgänge med deras pappa. Också det efter beskyllningar om sexuella övergrepp. Läs utdraget på Cattas blogg och fråga er sedan än en gång om detta är en kvinna som är frisk?
"JanHemming" och "Ahmenvafaan"
På Dahlströms vänlista dyker som väntat namn som Kjell Åke Bjurkvist och Caroline Robson upp. Ja förutom hela den socialdemokratiska pertitoppen förstås. Men det namn som ploppar upp först av alla är intressant. Anna Karin Granberg. Författare, bloggare, överlevare och queerfeminist, vad det nu är av alla sorter som finns?
Granberg agerade även som HJ:s sidekick i tråden. Hon är nämligen personen som under namnet Jan Hemming i hundratals inlägg grovt ljugit om och förtalat míg på Flashback. Denna baksluga kvinna outade sig på Antonssons blogg, som den som skrev under namnet "Berengar" på Flashback. Hon hyllades då för sitt mod. Och utåt sett har hon alltid försökt framstå som sansad och klok. Därmed har hon kunnat bibehålla en viss respekt även från sina meningsmotståndare. Men Skenhelig och lögnare beskriver bättre vad hon egentligen är.
Enligt en trovärdig källa skall Granberg ingå i en grupp av feminister/överlevare som gärna attackerar i flock på Flashback.
Sin andra identitet som Jan Hemming vill hon givetvis inte på några villkor kännas vid. Denna uppgift samt hennes koppling till Dahlström, Bjurkvist och C kommer ju att vara mycket intressant i förtalsmålet mot mig-(om det går till rättegång). Hur jag vet? Det vore ganska dumt av mig att förtälja det här, speciellt innan en eventuell rättegång. Hon kan ju neka förstås, det har hon all rätt att göra här och på sin blogg. I rätten under ed är det dock brottsligt att ljuga.
Mer om Anna Karin Granberg kan man läsa i en av Max Scharnbergs böcker. Granberg har anklagat både sin mamma och sin numera döda pappa för rent perversa sexuella övergrepp, men hon minns dom enligt uppgift dock inte själv utan har i vanlig ordning fått kvacksalvarhjälp att låsa upp dom groteska minnena. Familjen har tagit totalt avstånd från henne sedan hennes böcker kom ut.
JanHemming har även stått i nära kontakt med personen/personerna bakom nicket HenrikJ, så chansen är ju rätt stor att Granberg känner till den person/personer som står bakom det nicket.
Vilka HenrikJ har haft närmast kontakt med av tråddeltagarna framkommer i ett annat av hans mail som han skriver till en person efter att han till slut bannats på livstid från Flashback:
Du gör helt rätt att vara skeptisk till nya nick men jag hade reggat HerrMetisk, Janne Hemming kan verifiera det då det skapades för att starta en ny tråd. Det är dock märkligt att det nicket och HenrikJ blivit bannade för 1.07 De enda jag pm:at som HerrMetisk är dig, Janne Hemming och Ahmenvadfan, hur sjutton kunde de koppla ihop det? Och jag har ju inte diskuterat med mig själv i trådar med de två olika nicken???
Detta för oss in på nicket "Ahmenvafaan". En ettrig och hatisk figur som dyker upp i daddytråden och som gärna skriver om stackars R och hennes fruktansvärda kriminella och avskyvärda pappa. Att detta rörde sig mer om en person som närde ett rödglödgat hat mot fäder som tar sig ton i vårdnadstvister förtod jag tidigt.
"JanHemming" och "Ahmenvafaan"
På Dahlströms vänlista dyker som väntat namn som Kjell Åke Bjurkvist och Caroline Robson upp. Ja förutom hela den socialdemokratiska pertitoppen förstås. Men det namn som ploppar upp först av alla är intressant. Anna Karin Granberg. Författare, bloggare, överlevare och queerfeminist, vad det nu är av alla sorter som finns?
Granberg agerade även som HJ:s sidekick i tråden. Hon är nämligen personen som under namnet Jan Hemming i hundratals inlägg grovt ljugit om och förtalat míg på Flashback. Denna baksluga kvinna outade sig på Antonssons blogg, som den som skrev under namnet "Berengar" på Flashback. Hon hyllades då för sitt mod. Och utåt sett har hon alltid försökt framstå som sansad och klok. Därmed har hon kunnat bibehålla en viss respekt även från sina meningsmotståndare. Men Skenhelig och lögnare beskriver bättre vad hon egentligen är.
Enligt en trovärdig källa skall Granberg ingå i en grupp av feminister/överlevare som gärna attackerar i flock på Flashback.
Sin andra identitet som Jan Hemming vill hon givetvis inte på några villkor kännas vid. Denna uppgift samt hennes koppling till Dahlström, Bjurkvist och C kommer ju att vara mycket intressant i förtalsmålet mot mig-(om det går till rättegång). Hur jag vet? Det vore ganska dumt av mig att förtälja det här, speciellt innan en eventuell rättegång. Hon kan ju neka förstås, det har hon all rätt att göra här och på sin blogg. I rätten under ed är det dock brottsligt att ljuga.
Mer om Anna Karin Granberg kan man läsa i en av Max Scharnbergs böcker. Granberg har anklagat både sin mamma och sin numera döda pappa för rent perversa sexuella övergrepp, men hon minns dom enligt uppgift dock inte själv utan har i vanlig ordning fått kvacksalvarhjälp att låsa upp dom groteska minnena. Familjen har tagit totalt avstånd från henne sedan hennes böcker kom ut.
JanHemming har även stått i nära kontakt med personen/personerna bakom nicket HenrikJ, så chansen är ju rätt stor att Granberg känner till den person/personer som står bakom det nicket.
Vilka HenrikJ har haft närmast kontakt med av tråddeltagarna framkommer i ett annat av hans mail som han skriver till en person efter att han till slut bannats på livstid från Flashback:
Du gör helt rätt att vara skeptisk till nya nick men jag hade reggat HerrMetisk, Janne Hemming kan verifiera det då det skapades för att starta en ny tråd. Det är dock märkligt att det nicket och HenrikJ blivit bannade för 1.07 De enda jag pm:at som HerrMetisk är dig, Janne Hemming och Ahmenvadfan, hur sjutton kunde de koppla ihop det? Och jag har ju inte diskuterat med mig själv i trådar med de två olika nicken???
Detta för oss in på nicket "Ahmenvafaan". En ettrig och hatisk figur som dyker upp i daddytråden och som gärna skriver om stackars R och hennes fruktansvärda kriminella och avskyvärda pappa. Att detta rörde sig mer om en person som närde ett rödglödgat hat mot fäder som tar sig ton i vårdnadstvister förtod jag tidigt.
Sammanfattning av situationen
I det fallet bottnade det tydligt i personliga erfarenheter snarare än en ideologi. Det tog ett tag, men till slut kunde jag identifiera även detta nick som Maria Stark Fredriksson. Mer känd på nätet under sitt andra nick "MallanBrallan". en kvinna som jag haft hårda debatter med på Daddys blogg redan från början. Kanske var det redan där hennes hat mot mig uppstod?
Maria Stark har även en blogg vid namn "desperate notwives" under pseudonymen Malla.
Efter att grundligt ha undersökt Starks egen historia så visade sig mina aningar stämma på i stort sett alla punkter. Även där finns en mycket infekterad tvist om två barn med i bakgrunden. Även där med en lång rad anmälningar och anklagelser från moderns sida.
"Eftersom du är så intresserad av mina barn"
Maria Stark var även närvarande på avstånd på vår manifestation på Sergels Torg för barnens rätt till två föräldrar. Hon tog aldrig kontakt med mig personligen, men skickade någon med en lapp innehållande ett spydigt budskap om att jag som "är så intresserad av hennes barn" gärna fick komma och tala med henne om detta samt en beskrivning av hennes klädsel.
Det hade jag under dom omständigheterna ingen lust med. Speciellt som jag aldrig varit intresserad av, eller skrivit ett enda ord om hennes barn. Samtidigt ville hon tydligt och klart inte stå för allt skit hon har skrivit om mitt. Även här är chansen stor att personen känner till HJ:s identitet, då hon uppenbarligen hyst hans förtroende. Även Stark kan naturligtvis vänta sig en kallelse till vittnesbåset vid en eventuell rättegång om vem av parterna som kränkt vem.
Vem i denna härva som står bakom nicket HJ finns det fortfarande olika teorier om. När det gäller Bjurkvists och Dahlströms gamle vän och vapendragare Mats Klockljung från Glommersträsk så finns det både saker som talar för och saker som talar mot. En person som kikat närmare på Glommersträsk kopplingen skriver detta i ett mail till mig:
Maria Stark har även en blogg vid namn "desperate notwives" under pseudonymen Malla.
Efter att grundligt ha undersökt Starks egen historia så visade sig mina aningar stämma på i stort sett alla punkter. Även där finns en mycket infekterad tvist om två barn med i bakgrunden. Även där med en lång rad anmälningar och anklagelser från moderns sida.
"Eftersom du är så intresserad av mina barn"
Maria Stark var även närvarande på avstånd på vår manifestation på Sergels Torg för barnens rätt till två föräldrar. Hon tog aldrig kontakt med mig personligen, men skickade någon med en lapp innehållande ett spydigt budskap om att jag som "är så intresserad av hennes barn" gärna fick komma och tala med henne om detta samt en beskrivning av hennes klädsel.
Det hade jag under dom omständigheterna ingen lust med. Speciellt som jag aldrig varit intresserad av, eller skrivit ett enda ord om hennes barn. Samtidigt ville hon tydligt och klart inte stå för allt skit hon har skrivit om mitt. Även här är chansen stor att personen känner till HJ:s identitet, då hon uppenbarligen hyst hans förtroende. Även Stark kan naturligtvis vänta sig en kallelse till vittnesbåset vid en eventuell rättegång om vem av parterna som kränkt vem.
Vem i denna härva som står bakom nicket HJ finns det fortfarande olika teorier om. När det gäller Bjurkvists och Dahlströms gamle vän och vapendragare Mats Klockljung från Glommersträsk så finns det både saker som talar för och saker som talar mot. En person som kikat närmare på Glommersträsk kopplingen skriver detta i ett mail till mig:
Zinath hittade tryggheten i Glommersträsk
Zinath P. blir mer och mer intressant. Obs! Jag tror inte det är hon men det kretsar kring den damen. HJ "vet" i sina tidiga inlägg hur Zinath har det. HJ kommenterar från ett omaskat IP i Glommersträsk, där Z har en sommarstuga. Det finns en koppling. Z levde gömd i de trakterna i början av 90-talet på grund av hedersmotiv. Min hypotes är att HJ känner/är bekant/har träffat Z då och att det kan ha koppling till något slags boende i trakten av världsförbättrar karaktär. Kvinnojour/flyktinggömma etc. etc.
Och med tanke på att Tomas Di Leva utsattes för samma hänsynslösa smutskastning på Flashback som jag, ledd av samme HenrikJ så är det väl inte en särskilt långsökt gissning. Det verkar även som att Tomas fått en alldeles egen blogg till sin ära. Oklart om det är HenrikJ som är upphovsman, men med tanke på det hat HJ öser över den stackars sångaren på Flashback så är tanken inte helt långsökt.
Tomas Di Leva är enligt uppgift inte lika fäst vid Glommersträsk som hans före detta flickvän. Långt ifrån faktiskt. Undrar varför?
När det gäller Monica Antonsson kan misstankarna helt avskrivas. HenrikJ tycks inte hysa några varmare känslor för henne heller. Trots att Monica var vänlig nog att förse denne med ett av mina mail till socialtjänsten. Så här skriver HJ om sina hoppande IP adresser och om MA i ett annat mail:
Du behöver inte vara orolig, mina ip-adresser är ömsom i Umeå, ömsom i Skåne och ibland i Stockholm.
Jag vet att det inte finns infiltratörer som kan ta reda på min ursprungliga bostadsort. Visst är det sjukt det som händer och Monica är mer än tossig som inte förstår sitt eget bästa. Vad lider hon av? Jag vet att Monica säljer sin mor om så behövs, men jag försöker på något sätt tydliggöra det, du och någon annan med lite substans mellan öronen förstår det, resten kan man inte göra något åt. Jag väntar med spänning på Joakims rapporter över sina framgångar och min gammelsvåger heter inte Ulf Nielsen, han gifte sig aldrig med Paula, hon lämnade honom vid altargången så han har kvar namnet Karlsson.
En intressant detalj när det gäller HJ:s gammelsvåger förresten är att han är uppväxt i just Arvidsjaur. Det var alltså där han skulle haft ett förhållande med HenrikJ:s syster. Så slutligen kan vi alltså i alla fall med säkerhet konstatera att Henriks rätta vistelseort med största säkerhet är någonstans i Arvidsjaurs kommun. Numera bryr han sig inte ens om att dölja det då han med jämna mellanrum sticker upp trynet med en magsur kommentar här på bloggen.
Innan vi lämnar ämnet HenrikJ så vill jag även dela denna lilla passage skriven av vederbörande på ett internetforum, vilken skvallrar lite om, i alla fall ett av motiven till att maniskt hamra och ljuga om mig på Flashbacktråden. För inte var han där för att diskutera ämnet för tråden i alla fall, den saken är fullständigt klar.
"Min uppfattning är att tråden på flashback har en hämmande funktion på Daddy och just nu ägnar han all tid och enerig till att hitta HenrikJ. Det gör inte HenrikJ ett skit, för HenrikJ går inte att hitta. Men den uppmärksamhet och tid Daddy ägnar till HenrikJ gör ju att han får mindre tid till att hänga ut andra oskyldiga plus sitt ex och sin dotter. Jag tycker helt klart att flashbacktråden fyller en god funktion."
Och med tanke på att Tomas Di Leva utsattes för samma hänsynslösa smutskastning på Flashback som jag, ledd av samme HenrikJ så är det väl inte en särskilt långsökt gissning. Det verkar även som att Tomas fått en alldeles egen blogg till sin ära. Oklart om det är HenrikJ som är upphovsman, men med tanke på det hat HJ öser över den stackars sångaren på Flashback så är tanken inte helt långsökt.
Tomas Di Leva är enligt uppgift inte lika fäst vid Glommersträsk som hans före detta flickvän. Långt ifrån faktiskt. Undrar varför?
När det gäller Monica Antonsson kan misstankarna helt avskrivas. HenrikJ tycks inte hysa några varmare känslor för henne heller. Trots att Monica var vänlig nog att förse denne med ett av mina mail till socialtjänsten. Så här skriver HJ om sina hoppande IP adresser och om MA i ett annat mail:
Du behöver inte vara orolig, mina ip-adresser är ömsom i Umeå, ömsom i Skåne och ibland i Stockholm.
Jag vet att det inte finns infiltratörer som kan ta reda på min ursprungliga bostadsort. Visst är det sjukt det som händer och Monica är mer än tossig som inte förstår sitt eget bästa. Vad lider hon av? Jag vet att Monica säljer sin mor om så behövs, men jag försöker på något sätt tydliggöra det, du och någon annan med lite substans mellan öronen förstår det, resten kan man inte göra något åt. Jag väntar med spänning på Joakims rapporter över sina framgångar och min gammelsvåger heter inte Ulf Nielsen, han gifte sig aldrig med Paula, hon lämnade honom vid altargången så han har kvar namnet Karlsson.
En intressant detalj när det gäller HJ:s gammelsvåger förresten är att han är uppväxt i just Arvidsjaur. Det var alltså där han skulle haft ett förhållande med HenrikJ:s syster. Så slutligen kan vi alltså i alla fall med säkerhet konstatera att Henriks rätta vistelseort med största säkerhet är någonstans i Arvidsjaurs kommun. Numera bryr han sig inte ens om att dölja det då han med jämna mellanrum sticker upp trynet med en magsur kommentar här på bloggen.
Innan vi lämnar ämnet HenrikJ så vill jag även dela denna lilla passage skriven av vederbörande på ett internetforum, vilken skvallrar lite om, i alla fall ett av motiven till att maniskt hamra och ljuga om mig på Flashbacktråden. För inte var han där för att diskutera ämnet för tråden i alla fall, den saken är fullständigt klar.
"Min uppfattning är att tråden på flashback har en hämmande funktion på Daddy och just nu ägnar han all tid och enerig till att hitta HenrikJ. Det gör inte HenrikJ ett skit, för HenrikJ går inte att hitta. Men den uppmärksamhet och tid Daddy ägnar till HenrikJ gör ju att han får mindre tid till att hänga ut andra oskyldiga plus sitt ex och sin dotter. Jag tycker helt klart att flashbacktråden fyller en god funktion."
Är det rent eller fult spel som premieras?
Statusen i "mitt" ärende
Jag ska inte gå in för mycket i detalj runt detta just nu. Kort kan man i alla fall konstatera att mamman lyckades med sitt mål att få ärendet flyttat till en ny socialtjänst. Kungsbacka fick till sist konstatera det jag försökt få dom att förstå i sex år. Mamman vill inte medverka frivilligt till en lösning. Och då gav dom bara upp. Förmodligen rätt lättade att slippa reda upp i skiten som dom skapat. Själv slet jag som ni säkert förstår mitt hår.
Det betyder dock inte att jag och Kungsbacka kommun är färdiga med varandra. Långt ifrån. Mer säger jag dock inte om just den saken just nu.
Ärendet ligger just nu på två nytillsatta handläggare på socialtjänsten i en av Göteborgs stadsdelar. Dessa har nu inlett en ny utredning kring ärendet. Jag tror det blir den totalt sjätte i ordningen om jag räknat rätt. Nu skall man i nästa steg faktiskt försöka få samtala med R. Det är i alla fall ett nytt hittills oprövat grepp i den här sex år långa härvan. Jag är spänd på att få höra resultatet.
Mamman har på ett möte med socialtjänsten i Kungsbacka sagt sig inte längre tro att jag skulle ha gjort mig skyldig till övergrepp på R. En uppgift jag naturligtvis emottar med glädje om än även med en stor dos skepsis.
Jag har lämnat in en anmälan mot den psykolog på BUP i Kungsbacka som i R:s journaler har satt diagnoser om emotionella störningar och sexuella övergrepp i hemmet på en fyraåring utan att en enda gång ha träffat barnet. Detta är ett allvarligt brott mot hälso och sjukvårdslagen och utreds just nu av socialstyrelsen.
I och med detta har jag även fått ut handlingar som man på kommunen tydligen valt att mörka för mig. Vid förfrågan om detta hävdar man att man inte hade denna handling diarieförd. Man bör då förklara hur jag kunnat fått ut sagda handling från just kommunen, men att dom 16 första sidorna saknades, och att sidan 17 som den startade med saknar diarienummer. Visst är det lite spännande att det fortfarande efter flera år flyter upp nya dokument till ytan som tidigare tycks ha varit fast förankrade under densamma?
Det tycker även den representant från rättssäkerhetsorganisationen som nu granskar hela ärendet. Åtminstone så långt det är möjligt utan att veta vilka fler handlingar som kan finnas dolda under ytan.
Och i Kungsbacka är det visst fortfarande business as usual. Man kan ju alltid hävda bristande rutiner om det skulle skita sig igen. Pappan friades. Va bra! Vårt rättssystem fungerar. Fel! vitsen är inte i första hand att få pappan fälld och fängslad även om även det sker ibland. Vitsen är att få en anledning att separera honom från barnet så länge som möjligt så att man kan börja slå in kilarna i deras pappa-barn relation. Särskilt viktigt före en huvudförhandling så att man kan hävda att barnet måste få kvarstanna där det är rotat.
Det är sålunda relationen med den andre föräldern som skall förstöras och det funkar varje gång. I mitt fall tog det nog längre tid, och blev svårare än man räknat med, men skam den som ger sig. Jag har fn närvarande väntat i över tre år på att få en huvudförhandling och väntar än, men nu verkar ju det som man lyckats en gång för alla grundligt förstöra det starka band jag och R en gång hade. Nu säger hon till både skolan och alla andra som eventuellt frågar att hon är rädd för pappa, så nu blir det nog huvudförhandling till hösten. Då kan dom ju alltid skylla på barnet. Det är en ofta använd och populär metod.
Att R så tydligt visade stor glädje under dom 42 timmars umgänge vi fick på utredningshemmet förklaras av modern med att hon bara låtsades. Vilken otrolig skådespelartalang hon måste vara om hon lyckades med det vid fem års ålder, eller hur?
Jag ska inte gå in för mycket i detalj runt detta just nu. Kort kan man i alla fall konstatera att mamman lyckades med sitt mål att få ärendet flyttat till en ny socialtjänst. Kungsbacka fick till sist konstatera det jag försökt få dom att förstå i sex år. Mamman vill inte medverka frivilligt till en lösning. Och då gav dom bara upp. Förmodligen rätt lättade att slippa reda upp i skiten som dom skapat. Själv slet jag som ni säkert förstår mitt hår.
Det betyder dock inte att jag och Kungsbacka kommun är färdiga med varandra. Långt ifrån. Mer säger jag dock inte om just den saken just nu.
Ärendet ligger just nu på två nytillsatta handläggare på socialtjänsten i en av Göteborgs stadsdelar. Dessa har nu inlett en ny utredning kring ärendet. Jag tror det blir den totalt sjätte i ordningen om jag räknat rätt. Nu skall man i nästa steg faktiskt försöka få samtala med R. Det är i alla fall ett nytt hittills oprövat grepp i den här sex år långa härvan. Jag är spänd på att få höra resultatet.
Mamman har på ett möte med socialtjänsten i Kungsbacka sagt sig inte längre tro att jag skulle ha gjort mig skyldig till övergrepp på R. En uppgift jag naturligtvis emottar med glädje om än även med en stor dos skepsis.
Jag har lämnat in en anmälan mot den psykolog på BUP i Kungsbacka som i R:s journaler har satt diagnoser om emotionella störningar och sexuella övergrepp i hemmet på en fyraåring utan att en enda gång ha träffat barnet. Detta är ett allvarligt brott mot hälso och sjukvårdslagen och utreds just nu av socialstyrelsen.
I och med detta har jag även fått ut handlingar som man på kommunen tydligen valt att mörka för mig. Vid förfrågan om detta hävdar man att man inte hade denna handling diarieförd. Man bör då förklara hur jag kunnat fått ut sagda handling från just kommunen, men att dom 16 första sidorna saknades, och att sidan 17 som den startade med saknar diarienummer. Visst är det lite spännande att det fortfarande efter flera år flyter upp nya dokument till ytan som tidigare tycks ha varit fast förankrade under densamma?
Det tycker även den representant från rättssäkerhetsorganisationen som nu granskar hela ärendet. Åtminstone så långt det är möjligt utan att veta vilka fler handlingar som kan finnas dolda under ytan.
Och i Kungsbacka är det visst fortfarande business as usual. Man kan ju alltid hävda bristande rutiner om det skulle skita sig igen. Pappan friades. Va bra! Vårt rättssystem fungerar. Fel! vitsen är inte i första hand att få pappan fälld och fängslad även om även det sker ibland. Vitsen är att få en anledning att separera honom från barnet så länge som möjligt så att man kan börja slå in kilarna i deras pappa-barn relation. Särskilt viktigt före en huvudförhandling så att man kan hävda att barnet måste få kvarstanna där det är rotat.
Det är sålunda relationen med den andre föräldern som skall förstöras och det funkar varje gång. I mitt fall tog det nog längre tid, och blev svårare än man räknat med, men skam den som ger sig. Jag har fn närvarande väntat i över tre år på att få en huvudförhandling och väntar än, men nu verkar ju det som man lyckats en gång för alla grundligt förstöra det starka band jag och R en gång hade. Nu säger hon till både skolan och alla andra som eventuellt frågar att hon är rädd för pappa, så nu blir det nog huvudförhandling till hösten. Då kan dom ju alltid skylla på barnet. Det är en ofta använd och populär metod.
Att R så tydligt visade stor glädje under dom 42 timmars umgänge vi fick på utredningshemmet förklaras av modern med att hon bara låtsades. Vilken otrolig skådespelartalang hon måste vara om hon lyckades med det vid fem års ålder, eller hur?
Or death
Jag har "kränkt skatteverket"
Min biff med skatteverket för att dom sekretessmarkerar ett barn från hennes egen vårdnadshavare går vidare.
Även detta intresserar nu för övrigt RO. Senast igår fick jag två avslag från verket. Dels på att få veta namnet på den tjänsteman som 2008 utan min vetskap ändrade min dotters namn.
Detta beslut motiverar man med att jag tidigare skall ha uppträtt kränkande mot deras personal, vilket då skulle utgöra en risk för den aktuella tjänstemannens säkerhet. Vad exakt dom menar med det preciseras dock inte, Därmed utgör påståendet rent förtal och detta utgör även beslut utan grund, vilket är ett brott mot lagen om tjänstefel. Särskilt som jag gjorde mycket tydligt vid begärandet att skälen för ett eventuellt avslag skulle motiveras.
Om det är bloggen dom syftar på så är dom ute på verkligt djupt vatten. Då har jag ett förtursärende till Europadomstolen.
En myndighet skall nämligen anses okränkbar och får inte utöva repressalier mot en medborgare som kritiserar dom offentligt.
Dessutom fick jag återigen avslag på att få reda på vilka skäl man sekretess belägger ett barn gentemot dess egna vårdnadshavare, och därmed hindrar sagda vårdnadshavare att fullgöra sina plikter gentemot barnet enligt föräldrabalken. Det beslutet grundar man på 22 Kap 1§ offentlighets och sekretess lagen. Med andra ord att modern riskerar att lida men om man redogör för på vilka grunder hon sökt om sekretess.
Men det är ju inte moderns sekretess jag ifrågasätter. Hon får gömma sig bäst hon vill för mig.
Men jag undrar hur man till exempel förklarar för R att hennes namn inte får stå med på klassfotot?
Idag kommer jag att inlämna ytterligare två polisanmälningar mot den föredragande tjänstemannen Leila Ibrovic samt kontorschefen Viktoria Bariso för grovt tjänstefel, förtal, skyddande av brottsling, misstänkt grundlagsbrott samt misstanke om brott mot dom mänskliga rättigheterna.
Nu har jag definitivt fått nog av denna myndighets maktmissbruk och nu åker handskarna av. Även en liten medborgare kan faktiskt bitas tillbaks när det behövs om han lär sig hur. Själv tror jag snart att jag kan hålla kurser i ämnet. Jag kommer att dra dom ända till EU domstolen om det blir nödvändigt. Något som kan komma att kosta staten en rejäl slant så mycket som dom är på väg att göra bort sig i det här fallet.
Min biff med skatteverket för att dom sekretessmarkerar ett barn från hennes egen vårdnadshavare går vidare.
Även detta intresserar nu för övrigt RO. Senast igår fick jag två avslag från verket. Dels på att få veta namnet på den tjänsteman som 2008 utan min vetskap ändrade min dotters namn.
Detta beslut motiverar man med att jag tidigare skall ha uppträtt kränkande mot deras personal, vilket då skulle utgöra en risk för den aktuella tjänstemannens säkerhet. Vad exakt dom menar med det preciseras dock inte, Därmed utgör påståendet rent förtal och detta utgör även beslut utan grund, vilket är ett brott mot lagen om tjänstefel. Särskilt som jag gjorde mycket tydligt vid begärandet att skälen för ett eventuellt avslag skulle motiveras.
Om det är bloggen dom syftar på så är dom ute på verkligt djupt vatten. Då har jag ett förtursärende till Europadomstolen.
En myndighet skall nämligen anses okränkbar och får inte utöva repressalier mot en medborgare som kritiserar dom offentligt.
Dessutom fick jag återigen avslag på att få reda på vilka skäl man sekretess belägger ett barn gentemot dess egna vårdnadshavare, och därmed hindrar sagda vårdnadshavare att fullgöra sina plikter gentemot barnet enligt föräldrabalken. Det beslutet grundar man på 22 Kap 1§ offentlighets och sekretess lagen. Med andra ord att modern riskerar att lida men om man redogör för på vilka grunder hon sökt om sekretess.
Men det är ju inte moderns sekretess jag ifrågasätter. Hon får gömma sig bäst hon vill för mig.
Men jag undrar hur man till exempel förklarar för R att hennes namn inte får stå med på klassfotot?
Idag kommer jag att inlämna ytterligare två polisanmälningar mot den föredragande tjänstemannen Leila Ibrovic samt kontorschefen Viktoria Bariso för grovt tjänstefel, förtal, skyddande av brottsling, misstänkt grundlagsbrott samt misstanke om brott mot dom mänskliga rättigheterna.
Nu har jag definitivt fått nog av denna myndighets maktmissbruk och nu åker handskarna av. Även en liten medborgare kan faktiskt bitas tillbaks när det behövs om han lär sig hur. Själv tror jag snart att jag kan hålla kurser i ämnet. Jag kommer att dra dom ända till EU domstolen om det blir nödvändigt. Något som kan komma att kosta staten en rejäl slant så mycket som dom är på väg att göra bort sig i det här fallet.
Pudas i lådan
Är jag en rättshaverist?
Nja, det beror förstås helt och hållet på vem du frågar. I tidningen Dagens juridik har en av mina gamla lärare på Nordiska journalistlinjen, Lotta Engelbrektsson skrivit en intressant artikel om begreppet. I artikeln intervjuas fyra inom juridiken kända personer. Claes Borgström, Göran Lambertz, Mårten Schultz och Ulf Åsgård.
Professor Schultz, som jag nog milt sagt inte kan sägas vara överrens med särskilt ofta, kommer snart med en bok i ämnet som skall heta "69 tecken på att du är en rättshaverist". En av kommentatörerna har dock förslag på ett bättre namn: .
"69 skäl till varför vi svenska drygjurister avskyr pöbeln"?
Schultz beskriver rättshaveristen som någon som överskattar det allmängiltiga i det egna bekymret och har en tendens till att vara fullkomligt egocentrisk. Rättshaveristen är också en tidstjuv av oändliga mått, som ibland är helt knäckt av systemet och emellanåt faktiskt psykiskt sjuk.
Göran Lambertz som jag hyser betydligt större respekt för har en annan definition på ordet. Han menar att antalet rättshaverister är ett mått på vilket bemötande människor får i dagens samhälle. Att deras existens är “ett tecken på bakomliggande problem hos domstolar och myndigheter, såsom brådska, stress, dåligt engagemang och bristande kvalitet.”
Hear hear!
Men dom klokaste definitionerna av alla fann jag dock inte i artikeln alls utan i kommentarerna under artikeln. Det här är t ex nicket "Falstaff" som skriver:
Själva orden "rättshaverist" och "rättshaveri" kommer från tyskans "Rechthaberei" som handlar om just att "ha rätt" till varje pris som helst (och alltså inte är någon slags ordvits). I den svenska Nationalencyklopedins ordbok får man för övrigt samma förklaring ("överdrivet starkt begär att alltid få rätt"). I ordets grundläggande mening är svenska staten med sitt rättsväsen den i särklass ledande rättshaveristen; det finns ett antal ärenden (t.ex. fallet da Costa) där statens rättssystem envist kört huvudet i sanden och vägrat erkänna att något fel har begåtts. När personer inom rättsväsendet uttalar sig i sådana sammanhang brukar de hänvisa till "orubblighetsprincipen" vilket är ett finare ord för att säga "vi har alltid rätt oavsett hur fakta i målet ser ut". Jämfört med annat rättshaveri utgör den statliga varianten ett vida större problem.
Man blir faktiskt glad i själen av att läsa sådana briljanta analyser. Enligt denna definition kan jag för övrigt också slå fast en gång för alla att, nej jag är inte en rättshaverist. Jag har ingalunda något begär i att alltid ha rätt till vilket pris som helst. Tvärtom är jag en mycket resonabel man.
Mitt problem handlar tvärtom om att jag i sex år kämpat för att få hjälp mot den största jävla rättshaveristen av dom alla, den svenska staten.
Så då har vi även utrett den saken.
Så vad händer nu då? Ska bloggen försvinna?
Nja, det beror förstås helt och hållet på vem du frågar. I tidningen Dagens juridik har en av mina gamla lärare på Nordiska journalistlinjen, Lotta Engelbrektsson skrivit en intressant artikel om begreppet. I artikeln intervjuas fyra inom juridiken kända personer. Claes Borgström, Göran Lambertz, Mårten Schultz och Ulf Åsgård.
Professor Schultz, som jag nog milt sagt inte kan sägas vara överrens med särskilt ofta, kommer snart med en bok i ämnet som skall heta "69 tecken på att du är en rättshaverist". En av kommentatörerna har dock förslag på ett bättre namn: .
"69 skäl till varför vi svenska drygjurister avskyr pöbeln"?
Schultz beskriver rättshaveristen som någon som överskattar det allmängiltiga i det egna bekymret och har en tendens till att vara fullkomligt egocentrisk. Rättshaveristen är också en tidstjuv av oändliga mått, som ibland är helt knäckt av systemet och emellanåt faktiskt psykiskt sjuk.
Göran Lambertz som jag hyser betydligt större respekt för har en annan definition på ordet. Han menar att antalet rättshaverister är ett mått på vilket bemötande människor får i dagens samhälle. Att deras existens är “ett tecken på bakomliggande problem hos domstolar och myndigheter, såsom brådska, stress, dåligt engagemang och bristande kvalitet.”
Hear hear!
Men dom klokaste definitionerna av alla fann jag dock inte i artikeln alls utan i kommentarerna under artikeln. Det här är t ex nicket "Falstaff" som skriver:
Själva orden "rättshaverist" och "rättshaveri" kommer från tyskans "Rechthaberei" som handlar om just att "ha rätt" till varje pris som helst (och alltså inte är någon slags ordvits). I den svenska Nationalencyklopedins ordbok får man för övrigt samma förklaring ("överdrivet starkt begär att alltid få rätt"). I ordets grundläggande mening är svenska staten med sitt rättsväsen den i särklass ledande rättshaveristen; det finns ett antal ärenden (t.ex. fallet da Costa) där statens rättssystem envist kört huvudet i sanden och vägrat erkänna att något fel har begåtts. När personer inom rättsväsendet uttalar sig i sådana sammanhang brukar de hänvisa till "orubblighetsprincipen" vilket är ett finare ord för att säga "vi har alltid rätt oavsett hur fakta i målet ser ut". Jämfört med annat rättshaveri utgör den statliga varianten ett vida större problem.
Man blir faktiskt glad i själen av att läsa sådana briljanta analyser. Enligt denna definition kan jag för övrigt också slå fast en gång för alla att, nej jag är inte en rättshaverist. Jag har ingalunda något begär i att alltid ha rätt till vilket pris som helst. Tvärtom är jag en mycket resonabel man.
Mitt problem handlar tvärtom om att jag i sex år kämpat för att få hjälp mot den största jävla rättshaveristen av dom alla, den svenska staten.
Så då har vi även utrett den saken.
Så vad händer nu då? Ska bloggen försvinna?
Vad ska man välja tro?
Så var vi då till sist framme vid de utlovade orsakerna till varför Daddys blogg härmed kommer att läggas i träda. Jag kan inte ens drista mig till att skriva ordet "stängas". Det är trots allt mitt skötebarn, min livräddare och min stolthet vi talar om.
När Försäkringskassan efter en anonym anmälan stängde av mig från sjukkassan 2010, resonerade den ansvarige utredaren Inger Johansson som så, att bloggen nog fick sägas utgöra bevis för arbetskapacitet i mitt fall. Inger Johansson hade mycket svårt att förstå att man kunde må dåligt av att utmålas som pedofil och förlora kontakten med ett djupt älskat barn.
Min läkare däremot, som nog får sägas känna mig betydligt bättre efter att ha kämpat med mig sedan 2007, genom självmordsförsök och ett antal mer eller mindre stora genomklappningar, försökte sitt allra bästa att förklara för denne nitiske tjänsteman på utredningsenheten att bloggen snarare borde ses som en livsuppehållande ventil i det jag gick igenom, än ett arbete. Det var förresten då Johansson i telefonen upprört yttrade dom bevingade orden:
MEN HAR DU LÄST BLOGGEN??!
Återigen, ett lands myndigheter får inte utsätta en medborgare för repressalier pga att denne offentligt yttrar sina åsikter och tankar om sagda myndigheter. Basic human rights 101.
Utan bloggen som drivit folk till vansinne hade jag blivit vansinnig
Och min läkare som är en klok man, hade som vanligt helt rätt. Utan denna blogg som ett rent terapiredskap hade jag aldrig överlevt dom senaste tre åren. Eller så hade jag, hemska tanke kanske gjort något riktigt dumt. Här har jag fått ut allt jag hela tiden gick och bar på inombords. Hör har jag fått gnälla, skrika, svära, förbanna och leva ut sorg och vanmakt på ett sätt som inte hade varit möjligt hos en psykolog eller med någon annan sorts hjälp. Rättshaveristyiskt babbel kanske en del skulle säga. Men jag anser att den kritik jag delat ut har varit befogad. Jag har aldrig medvetet ljugit om någonting. Om någon påpekat fel så har jag rättat.
Bloggens stora antal läsare talar också emot att det bara skulle vara babbel. Ni är den andra delen av terapin. Många har rått, en del till och med vädjat då det var som värst att jag skulle ta bort kommentarsfunktionen helt och hållet. Då skulle trollen inte kunna sabotera och skrämma bort folk. Men jag har aldrig lyssnat på det örat. Utan den tvåvägskommunikation som råder på en blogg skulle halva vitsen försvinna.
Jag älskar att öppna mailen och se meddelandet om att det kommit en ny kommentar. Ibland är jag bra på att svara, ibland dålig. Dessutom har jag lärt mig så otroligt mycket genom era kommentarer. Det gäller för övrigt också trollens. Dom har hjälpt mig att vässa min penna och mina argument. Nu efter fyra år får man nog säga att min penna är rätt sylvass. Den blir ju bara vassare ju mer man fäktas. Här genom bloggen har jag kommit i kontakt med andra i samma situation som också det har varit en livsnödvändighet. Jag har funnit massor av männsikor som jag inte kände för några år sedan, men som jag idag kallar vänner. Några har till och med blivit mycket nära vänner.
Daddys är inte en stor blogg om man jämför med dom ovanför, men den är jättestor om man jämför med en del av dom under. Men framförallt är det min lillstora blogg och jag älskar den. Så nej, att stänga den klarar jag inte. Att sälja den blir också mycket svårt. Dessutom skall man då hitta någon som har råd att köpa den. Sist jag tittade på siten "bloggvärde.se" så var adressen http://daddys.blogg.se värd ca 160 000 kronor.
När Försäkringskassan efter en anonym anmälan stängde av mig från sjukkassan 2010, resonerade den ansvarige utredaren Inger Johansson som så, att bloggen nog fick sägas utgöra bevis för arbetskapacitet i mitt fall. Inger Johansson hade mycket svårt att förstå att man kunde må dåligt av att utmålas som pedofil och förlora kontakten med ett djupt älskat barn.
Min läkare däremot, som nog får sägas känna mig betydligt bättre efter att ha kämpat med mig sedan 2007, genom självmordsförsök och ett antal mer eller mindre stora genomklappningar, försökte sitt allra bästa att förklara för denne nitiske tjänsteman på utredningsenheten att bloggen snarare borde ses som en livsuppehållande ventil i det jag gick igenom, än ett arbete. Det var förresten då Johansson i telefonen upprört yttrade dom bevingade orden:
MEN HAR DU LÄST BLOGGEN??!
Återigen, ett lands myndigheter får inte utsätta en medborgare för repressalier pga att denne offentligt yttrar sina åsikter och tankar om sagda myndigheter. Basic human rights 101.
Utan bloggen som drivit folk till vansinne hade jag blivit vansinnig
Och min läkare som är en klok man, hade som vanligt helt rätt. Utan denna blogg som ett rent terapiredskap hade jag aldrig överlevt dom senaste tre åren. Eller så hade jag, hemska tanke kanske gjort något riktigt dumt. Här har jag fått ut allt jag hela tiden gick och bar på inombords. Hör har jag fått gnälla, skrika, svära, förbanna och leva ut sorg och vanmakt på ett sätt som inte hade varit möjligt hos en psykolog eller med någon annan sorts hjälp. Rättshaveristyiskt babbel kanske en del skulle säga. Men jag anser att den kritik jag delat ut har varit befogad. Jag har aldrig medvetet ljugit om någonting. Om någon påpekat fel så har jag rättat.
Bloggens stora antal läsare talar också emot att det bara skulle vara babbel. Ni är den andra delen av terapin. Många har rått, en del till och med vädjat då det var som värst att jag skulle ta bort kommentarsfunktionen helt och hållet. Då skulle trollen inte kunna sabotera och skrämma bort folk. Men jag har aldrig lyssnat på det örat. Utan den tvåvägskommunikation som råder på en blogg skulle halva vitsen försvinna.
Jag älskar att öppna mailen och se meddelandet om att det kommit en ny kommentar. Ibland är jag bra på att svara, ibland dålig. Dessutom har jag lärt mig så otroligt mycket genom era kommentarer. Det gäller för övrigt också trollens. Dom har hjälpt mig att vässa min penna och mina argument. Nu efter fyra år får man nog säga att min penna är rätt sylvass. Den blir ju bara vassare ju mer man fäktas. Här genom bloggen har jag kommit i kontakt med andra i samma situation som också det har varit en livsnödvändighet. Jag har funnit massor av männsikor som jag inte kände för några år sedan, men som jag idag kallar vänner. Några har till och med blivit mycket nära vänner.
Daddys är inte en stor blogg om man jämför med dom ovanför, men den är jättestor om man jämför med en del av dom under. Men framförallt är det min lillstora blogg och jag älskar den. Så nej, att stänga den klarar jag inte. Att sälja den blir också mycket svårt. Dessutom skall man då hitta någon som har råd att köpa den. Sist jag tittade på siten "bloggvärde.se" så var adressen http://daddys.blogg.se värd ca 160 000 kronor.
Jag vet för jag har testat bägge
Till slut måste man vika sig för verkligheten
Men hur svårt det än är så får man till slut inse fakta. Jag tror jag nu efter tre år har börjat återbygga mig själv så pass att jag inte längre behöver bloggen som krycka i tillvaron. Dessutom kan jag inte jobba ideellt för all framtid. Till slut måste man, om än motvilligt inse att det går inte längre. I alla fall inte om jag vill undvika en allt mer snurrande nedåtgående ekonomisk spiral.
Jag hade mödosamt under lång tid och med lite hjälp från mina älskade föräldrar lyckats få ner min skuld hos fogden till greppbara nivåer då Uddevalla tingsrätt beslöt att smaska dit 12 000 kronor till. Få förstår nog hur det kändes. Speciellt efter en dom där jag sägs ha kränkt min dotter genom att ha publicerat dokument rörande hennes sexualliv. Hon var knappt fyllda fyra år för satans helvete! Måste man vara svensk åklagare för att inte fatta att barn i den åldern inte har något sexualliv? Att det var just påtvingandet av ett sådant i polisförhöret jag ville visa?
Dessutom har domen gjort mig osäker på var gränsen för tillåtet och otillåtet går. Förmodligen för att jag inte begriper den, eller kanske rättare sagt varför man valde just mig av alla tusen bloggar som bryter mot samma lag. Många betydligt grövre. Det har gjort mig osäker då jag skriver och jag hatar känslan av att inte våga berätta sanningar i deras mest osminkade form. Det tar liksom mycket av vitsen ur det hela.
Men främst måste jag nu ta mig i kragen ordentligt och försöka komma på fötter ekonomiskt. Jag har levt fattigt ett långt tag nu och lärt mig att anpassa min levnad efter det, men jag vill inte leva på vatten och bröd resten av livet. Och någon lösning på det problemet är bloggen inte, oavsett hur mycket jag skulle önska det. Däremot är den en mycket större tids och energitjuv än dom som inte bloggar förstår. Jag vill dock rikta ett stort tack till er som gjort donationer genom åren. Ni är inte så många men ni har ofta hjälpt mig i precis rätt ögonblick att få näsan ovanför vattnet igen. Jag kommer aldrig att kunna tacka er nog. Jag kommer alltså främst av ekonomiska orsaker, att från och med nu lägga bloggen åt sidan för en obestämd framtid och fokusera på annat.
Inte heller har bloggen direkt hjälpt mig gällande situationen med min dotter. Snarare tvärt om som ni säkert förstår. Så med detta sista inlägg, som visserligen väl inte kommer att göra damerna på skatteverket gladare, så sätter jag punkt. kanske det i alla fall kan göra det lite mindre jobbigt för diverse kränkta myndigheter därute?
Angående planerna på hur jag skall försöka komma upp på banan igen , så har jag tillsammans med en "partner in crime" börjat fundera på en intressant lösning som faktiskt skulle kunna vara värd att testa. Jag skall ha ett möte med rehabiliterarna på AF och FK efter sommaren. Om den iden faller i god jord, ja då kommer ni förhoppningsvis att få se mer av mig i skriven form på nätet, fast i ett lite annat och förhoppningsvis ännu effektivare format. För kampen kommer jag aldrig att ge upp. Inte för mitt barn och inte heller för era.
Några av er kan då också räkna med ett telefonsamtal.
Men först måste jag prova att gå ett tag utan min krycka och se om benen bär. Fy fan, det kommer inte att bli lätt, det säger jag bara.
Dessutom kommer bloggen med alla dess inlägg att ligga kvar. Och kommentarsfältet är och förblir öppet.
Det hade varit väldigt roligt att förutom höra era kommentarer om detta inlägg, få höra några av era starkaste minnen från bloggen under dom år som gått. Man minns ofta olika saker. Härmed sätter jag därmed punkt för nu och går vidare mot nya horisonter.
Och glöm inte, The parrot is not dead. It´s just resting!
Vi ses ute på kommentarsfälten. T
Är man kommentarsfältherre så är man.
//Daddy
PS. PÅ LÖRDAG 30 JUNI MELLAN 12 & 14:00 KÖRS ÄNNU EN MANIFESTATION FÖR BARNENS RÄTT OCH BEHOV AV BÄGGE SINA FÖRÄLDRAR. DENNA GÅNG I UPPSALA. TA CHANSEN ATT STÄLLA POLITIKER MOT VÄGGEN GÄLLANDE VÅRDNADS OCH ANDRA FAMILJEPOLITISKA FRÅGOR. DET KOMMER ÄVEN ATT BJUDAS PÅ FÖRELÄSNING OCH MUSIK.
NI SOM HAR MÖJLIGHET, STÅ UPP FÖR VÅRA BARNS RÄTT ATT BEHÅLLA BÅDA FÖRÄLDRARNA I SINA LIV. OM INTE NI; VILKA SKALL DÅ GÖRA DET?
Själv kommer jag om jag på något sätt lyckas få ihop till resan.
Men hur svårt det än är så får man till slut inse fakta. Jag tror jag nu efter tre år har börjat återbygga mig själv så pass att jag inte längre behöver bloggen som krycka i tillvaron. Dessutom kan jag inte jobba ideellt för all framtid. Till slut måste man, om än motvilligt inse att det går inte längre. I alla fall inte om jag vill undvika en allt mer snurrande nedåtgående ekonomisk spiral.
Jag hade mödosamt under lång tid och med lite hjälp från mina älskade föräldrar lyckats få ner min skuld hos fogden till greppbara nivåer då Uddevalla tingsrätt beslöt att smaska dit 12 000 kronor till. Få förstår nog hur det kändes. Speciellt efter en dom där jag sägs ha kränkt min dotter genom att ha publicerat dokument rörande hennes sexualliv. Hon var knappt fyllda fyra år för satans helvete! Måste man vara svensk åklagare för att inte fatta att barn i den åldern inte har något sexualliv? Att det var just påtvingandet av ett sådant i polisförhöret jag ville visa?
Dessutom har domen gjort mig osäker på var gränsen för tillåtet och otillåtet går. Förmodligen för att jag inte begriper den, eller kanske rättare sagt varför man valde just mig av alla tusen bloggar som bryter mot samma lag. Många betydligt grövre. Det har gjort mig osäker då jag skriver och jag hatar känslan av att inte våga berätta sanningar i deras mest osminkade form. Det tar liksom mycket av vitsen ur det hela.
Men främst måste jag nu ta mig i kragen ordentligt och försöka komma på fötter ekonomiskt. Jag har levt fattigt ett långt tag nu och lärt mig att anpassa min levnad efter det, men jag vill inte leva på vatten och bröd resten av livet. Och någon lösning på det problemet är bloggen inte, oavsett hur mycket jag skulle önska det. Däremot är den en mycket större tids och energitjuv än dom som inte bloggar förstår. Jag vill dock rikta ett stort tack till er som gjort donationer genom åren. Ni är inte så många men ni har ofta hjälpt mig i precis rätt ögonblick att få näsan ovanför vattnet igen. Jag kommer aldrig att kunna tacka er nog. Jag kommer alltså främst av ekonomiska orsaker, att från och med nu lägga bloggen åt sidan för en obestämd framtid och fokusera på annat.
Inte heller har bloggen direkt hjälpt mig gällande situationen med min dotter. Snarare tvärt om som ni säkert förstår. Så med detta sista inlägg, som visserligen väl inte kommer att göra damerna på skatteverket gladare, så sätter jag punkt. kanske det i alla fall kan göra det lite mindre jobbigt för diverse kränkta myndigheter därute?
Angående planerna på hur jag skall försöka komma upp på banan igen , så har jag tillsammans med en "partner in crime" börjat fundera på en intressant lösning som faktiskt skulle kunna vara värd att testa. Jag skall ha ett möte med rehabiliterarna på AF och FK efter sommaren. Om den iden faller i god jord, ja då kommer ni förhoppningsvis att få se mer av mig i skriven form på nätet, fast i ett lite annat och förhoppningsvis ännu effektivare format. För kampen kommer jag aldrig att ge upp. Inte för mitt barn och inte heller för era.
Några av er kan då också räkna med ett telefonsamtal.
Men först måste jag prova att gå ett tag utan min krycka och se om benen bär. Fy fan, det kommer inte att bli lätt, det säger jag bara.
Dessutom kommer bloggen med alla dess inlägg att ligga kvar. Och kommentarsfältet är och förblir öppet.
Det hade varit väldigt roligt att förutom höra era kommentarer om detta inlägg, få höra några av era starkaste minnen från bloggen under dom år som gått. Man minns ofta olika saker. Härmed sätter jag därmed punkt för nu och går vidare mot nya horisonter.
Och glöm inte, The parrot is not dead. It´s just resting!
Vi ses ute på kommentarsfälten. T
Är man kommentarsfältherre så är man.
//Daddy
PS. PÅ LÖRDAG 30 JUNI MELLAN 12 & 14:00 KÖRS ÄNNU EN MANIFESTATION FÖR BARNENS RÄTT OCH BEHOV AV BÄGGE SINA FÖRÄLDRAR. DENNA GÅNG I UPPSALA. TA CHANSEN ATT STÄLLA POLITIKER MOT VÄGGEN GÄLLANDE VÅRDNADS OCH ANDRA FAMILJEPOLITISKA FRÅGOR. DET KOMMER ÄVEN ATT BJUDAS PÅ FÖRELÄSNING OCH MUSIK.
NI SOM HAR MÖJLIGHET, STÅ UPP FÖR VÅRA BARNS RÄTT ATT BEHÅLLA BÅDA FÖRÄLDRARNA I SINA LIV. OM INTE NI; VILKA SKALL DÅ GÖRA DET?
Själv kommer jag om jag på något sätt lyckas få ihop till resan.
RSS Feed
