Det är ju antagligen allvarligt om en advokat medvetet har lämnat felaktiga uppgifter om motparten i en skrivelse till en Hovrätt, på tal om god advokatsed.

Haha! Ska man skratta eller gråta? Hallå? Man kan ju tro att vissa gått en juristutbildning över nåt sportlov och sen få sitta i rätten?
Jag som trodde att det bara var körkort som kunde ligga i flingpaketen?

Nä, allvarligt. Det här är ju skrämmande pinsamt och väldigt avslöjande om inte annat.

Du kanske ska börja lägga in engelska översättningar i direktlänkar till varje inlägg? Lägga det som klickbar länk. Smidigare att läsa för de som inte kan svenska och som slipper gå via googleöversättning.

Lite om Lotta Molander.

Det verkar inte vara helt ovanligt att kvinnor som jobbar på det sättet som Lotta Molander och Eva-Britt Dahlström var varit utsatta som barn och troligen är skadade av deras barndom.

"När jag växte upp trodde jag att allting var mitt fel. (Det var det inte!)
När jag växte upp och inte kunde koncentrera mig i skolan, trodde jag att jag var mindre klok och begåvad än mina kamrater. (Det var jag inte!)
När jag växte upp trodde jag att jag kunde ”bota” mina föräldrar. (Det kunde jag inte!)
När jag växte upp trodde jag att det var mitt ansvar att bära ”familjehemligheten”. (Det var det inte!)


När jag växte upp trodde jag att det syntes utanpå mig hur vi hade det hemma i familjen. (Det gjorde det inte!)
När jag växte upp trodde jag att jag var den enda i hela skolan som hade alkohol, våld och hot som ständiga gäster i mitt hem. (Det var jag inte!)
När jag växte upp kändes det som om jag inte fick må bra, när andra mådde dåligt. (Det fick jag!)
När jag växte upp hatade jag att bli ”tycktsyndom” (Det var inte synd om mig!)

Hur många av dom här tankarna har Du tänkt?

Idag finns det en massa kunskap om hur det är för barn och ungdomar att växa upp i en familj med våld, hot, alkohol, droger eller andra saker som gör det svårt att känna sig trygg hemma.

Det är ALDRIG ett barns fel när vuxna inte kan ta ansvar och det är ALDRIG ett barns ansvar att ta hand om de vuxnas problem. För mig handlar det inte om ”Hur vi har det” utan ”Hur vi tar det”, hur vi tänker, känner, vilka val vi gör . Ibland kan det kännas som om vi inte kan välja alls ,men det är mest en känsla, för vi kan välja lika mycket som de flesta andra.
Om jag skulle ge ett tips till Dig som upplever våld hemma idag skulle det vara:

Hitta någon som Du kan lita på, berätta hur Du har det och känner Dig. Skulle det kännas alldeles för svårt, skriv dagbok, allt för att gruset i magen inte ska växa till en jättesten. Tänk på att Du är en unik person, det finns bara en av Dig i hela världen, och just Du är väl expert på att vara Du. Samla på det som är särskilt med just Dig och var rädd om det.

Du har rätt att säga Nej!
Du har rätt att be om hjälp!
Du har rätt att känna och uttrycka dina känslor!

Du har rätt att må bra, fast andra mår dåligt!

/Lotta Molander"

http://effekt.rb.se/Material/Arkiv/Lotta-Molander-Nar-jag-vaxte-upp-trodde-jag-att-allting-var-mitt-fel/

En av Lotta Molanders vapendragare.

""En mamma som är övertygad om att barnen far illa med mannen skyddar självklart sina ungar. Myndigheter måste på ett helt annat sätt hantera dessa fall. En orolig mamma gör sin plikt utanför alla regelverk och hon ska inte straffas för det som idag går under namnet lagen om obstruerande av umgänge. Den måste ändras." Det skriver författaren CECILIA GYLLENHAMMAR

Ordet Greve klingar från löpsedlar och låter som från en pilsner-deckare.
En burgen modern familj som driver företag i personlig utveckling och ägnar sig åt poesi i bedårande slottsmiljö krossas genom tragedin i Gamla stan när mannen som kallas "Greven" skjuts. Men familjen är redan dömd att gå förlorad efter en svårt infekterad vårdnadstvist där mamman är förloraren. Nu är det definitivt barnen.
Bakom den spektakulära sociala inramningen döljer sig ett allmänmänskligt drama om en familj i stor kris och vi måste ifrågasätta myndigheternas hantering av två föräldrars svåra schism. Konflikter mellan makar som slutar i domstol fördjupas och förvärras i de flesta fall. Kanske ska vi vända vårt intresse från sensationslystnad över eventuella grevar och baroners brott och koncentrera oss på att granska hur vårt samhälle hanterar familjer i kris.

Problemet för oss medborgare när det gäller kritik av sociala myndigheters arbete är att de ständigt skyddas av sekretess. Vi borde ta en titt på oss själva. Hur agerar vi när vi möter personer omkring oss som genomgår skilsmässor och uppbrott. Talar vi med varandra, vågar vi fråga, medla och ta ett ansvar? Vi är konflikträdda, och för det mesta vänder vi oss bort.

Det finns ingen rättvisa. Lagar handlar aldrig om känslor. En rättsprocess dras som ett iskallt maskineri genom samvaron mellan barn och föräldrar. Socialtjänst och domstolar är mycket grova redskap att använda i våra allra närmaste och mest sköra relationer. Resultaten blir också därefter. Vi vet av flera uppmärksammade fall att socialtjänsten ständigt misslyckas med att ta barn ur direkt farliga situationer med sexuella övergrepp, drogmissbruk och misshandel där alarmen varit fungerande och funnits en längre tid. Däremot räcker det för en förälder att obstruera umgänge en period och den förlorar vårdnaden. Detta blir en ond cirkel oftast för en mamma. För ute i samhället är det fortfarande i betydligt större utsträckning mamman som ägnar mest tid åt barnen. Men politikens trend formar lagar efter våra idealfamiljer och inte efter hur det ser ut i hemmen. Det tar generationer att förändra attityder, vi kan tala vackert om jämlikhet men våra familjesystem går i sina tunga invanda banor.

Det finns säkert en hel del schyssta socialsekreterare men formen, att en myndighetsperson blandar sig i din relation till dina barn, är djupt obehaglig och skrämmande. Den mest manipulativa, den skickliga som inte brusar upp, blir vinnaren och barnen kommer i kläm. Vad jag anar här är en förtvivlad mamma som förlorar sina barn till en man hon hatar, men vi kan bara spekulera i vad som döljer sig bakom dessa två individer. Hur det än ser ut har uppenbarligen myndigheterna misslyckats med att ge dem bra stöd. En man och en kvinna i strid som inte kan tala med varandra ser inte att de blir två stora egoister där ingen av dem ser till barnens behov.

En mamma som är övertygad om att barnen far illa med mannen, och det räcker att hon KÄNNER så, skyddar självklart sina ungar. Myndigheter måste på ett helt annat sätt hantera dessa fall. En orolig mamma gör sin plikt utanför alla regelverk och hon ska inte straffas för det som idag går under namnet lagen om obstruerande av umgänge. Den måste ändras. En förälder i svåraste kris måste få möta konstruktiv hjälp. Risken är att sociala myndigheter och domstol här har skapat detta monster. Människor som fråntas det viktigaste i livet, sina barn, blir katastrofalt kränkta och den kränkta människan är den farliga människan.


Cecilia Gyllenhammar"

http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/04/en-mamma-har-ratt-att-skydda-sina-ungar-fran-mannen

Här berättar Cecilia sin egen historia. Tankarna kommer.

"”Jag ljög om mitt efternamn”

Hon är PG

forts...

– Jag har valt att bli antikarriärist. Eftersom jag växte upp med två karriärister och har skadats av det. Svenskt Tenn tål jag inte heller. Eller att åka limousin. Jag är en sån som promenerar – och handlar mina möbler på IKEA.
Efteråt, på bandet, hörs hur vi skrattar just här. Det är en av de få gångerna. För det här är en allvarlig historia om en allvarlig flicka. När Cecilia von Krusenstjerna beskriver sin egen uppväxt använder hon samma ord. Att hon var udda, kände sig ensam och främmande i den berömda familjen.
– Kanske för att jag var känslig, överkänslig.

Varför lägger du romanen så nära ditt eget liv, om du nu inte vill ha en sammanblandning?
Hon suckar, föser upp håret och suckar igen:
– Det här är det enda liv jag känner till. Dessutom är jag lat. Och okunnig om ekonomi och sånt. Självklart finns det andra företagsledare än min pappa men hans bransch kunde jag redan, därför fick den utgöra ramen. Men jag hoppas du förstår att när jag sitter hemma i källaren och skriver så är jag inte PG Gyllenhammars dotter. Då tänkte jag inte utifrån utan inifrån. Jag var besatt av att få berätta den här historien.
Genom boken kämpar Suss för att komma ur beroendet till sina föräldrar, inte bara ekonomiskt utan också känslomässigt.

Är det svårare för omhuldade överklassflickor att bli vuxna?
– Ja, det tror jag. Hos alla i min egen familj fanns en stor beundran för pappa. Han var, och är, en varm och charmerande person och den som alltid stod i centrum. Han var också autostradan ut i världen. Runt framgångsrika föräldrar skapas ett kraftfält som det är oerhört lätt att sugas in i. Som barn söker man sig mot ljuset, mot värmen – och har inget att sätta emot. Föräldrarnas värld är så stark jämfört med den bräckliga grund som man själv kan skapa.

Vilken väg ville du själv gå?
– Det var väl det jag inte visste. Är man sedd som ”prinsessan av Göteborg” är det inte lätt att komma ner på jorden och hitta sin egen väg. Jag ville tidigt bli journalist. Eller skådespelare. Men jag var också en sökare, intresserad av religion och filosofi.
Hon ser sin känslighet som en styrka. Samtidigt vet hon vad den kostat, inte minst inför kravet att lyckas – och aldrig, aldrig misslyckas. För bokens Suss är det glasklart: hennes värde ligger i vad hon presterar, hur hon ser ut, vem hon gifter sig med.
– Det där tror jag är typiskt för överklassen. Och genom generationerna skapas hemligheter som ingen talar om, hemligheter som de känsligaste barnen blir bärare av. I min roman finns en tyrannisk morfar, som misshandlat den son som alla uppfattar som misslyckad. Trots att han är den ende som lyckats med sina relationer och som har barn som är lyckliga. För mig är han en av romanens viktigaste personer.
Det är hon själv som jämför överklassen med ett fängelse och talar om allt som kan gömmas bakom murarna.
– Det är därför barnen kan fara så illa. Vilken lärare vågar ringa upp en celebritet och säga ”Ditt barn verkar ha det jobbigt”, vem kan ens se det? Jag själv växte upp med ett väloljat maskineri av tjänstefolk och mat på bestämda tider. Det praktiska fungerade, men känslomässigt var jag övergiven.

Även framgångsrika föräldrar kan väl vara kärleksfulla?
– Säkert. Samtidigt vet jag hur lätt det är att människor går förlorade i strålkastarljuset och tappar förankringen med den nivå där barnen finns. Nu talar jag inte om min pappa, han hanterade det ganska bra. Men jag är övertygad om att makt är en drog, något rent livsfarligt. Men kan vi inte tala om Suss nu, det är enklare.
Romanens Suss är ensam, oälskad och mobbad i skolan. Efter gymnasiet skickas hon till ett universitet i USA. Studierna avbryts eftersom hon vantrivs. När hon kommer hem är hennes gamla flickrum utrymt, alla saker borta. Hon får sova på en madrass tills familjens chaufför skaffat henne en lägenhet på stan. Där börjar Suss hetsäta. I en av romanens starkaste scener möter hon sina föräldrar på stan, de kliver ur en limousin tillsam

Jag hoppas att många, även ni som inte använder er av länkar, läser denna text jag har lagt in. Är det inte dags nu att kvinnor som har sina egna trauman i bagaget inte längre får använda barn i sin jakt på sin egen barndom och terapi?

Fast advokaten pillar inte på dina rättigheter.

Hon påtalar att hennes klient låter rättvisan ha sin gång, till skillnad från motparten, eller någon på motpartens sida, som försöker inkräkta på processen genom att kalla hennes klients vittnen som åtalbara lögnare på en blogg.

Självklart försöker advokaten plocka poäng för sin klient på detta förfarande eftersom domstolen inte uppskattar sånt.

RIX! Det räcker om du länkar till artikeln!! Du behöver inte klistra in hela.

Fast min poäng är fortfarande att dina rättigheter inte är hotade av att advokaten påtalar en liten men ändock fördel för sin klient.

Eventuellt kan jag tycka att man borde ha rättighet att ställa upp som vittne i en rättegång och slippa få sitt vittnesmål utlagt som ljudfil under rubruken "Hör experterna ljuga och förtala under ed".

För det första är jag i och för sig inte alls säker på att lagen ser ut så att alla som nån gång varit kallade som vittnen till en rättegång få räkna med att vem som helst får lägga ut deras vittnesmål tillsammans med ett utpekande av dem som brottslingar som ljuger och förtalar under ed.

Och oavsett hur det förhåller sig med det så kan Daddy inte räkna med att motståndarsidan ska avhålla sig från att plocka de poäng som finns att plocka på ett sådant förfarande. I det här fallet fru advokaten.

Fast det är inte korruption att påtala att den egna klienten till skillnad från motparten inte använder sig av domstolsmaterial och hänger ut vittnen i smutskastningssyfte under pågående process.

Det finns heller inget att vinna på ett sådant agerande, och ska heller inte finnas det.

Fender@
Tänk hur olika man kan se på saker och ting. Smutskastningssyfte anser du. Medan jag ser något helt annat, nämligen det rättfärdiga i att visa det som sker i ett ljus som sätter fokus på orättvisorna i det för dagen korrekta tyckandet. Allt som inte visar att det är synd om kvinnorna och att de har hela det politiska etablissemanget bakom ryggen är något vi ska trycka ner och tycka illa om. Men jag håller med dig om att det säkert är advokatens uppgift att försöka använda detta till sin klients fördel. Synd bara att det är så lätt att genomskåda.

Vad är det egentligen frågan om Fender? Varför pratar du inte ur skägget?

Rix

Jag ville informera om det faktum att det inte är att pilla på Daddys rättigheter att föra fram en för motparten negativ och för den egna klienten positiv omständighet.

Jag har sagt det ett antal gånger och mer än så ur skägget kan jag inte prata. Eller vill du höra något annat?

Nej, det är ju möjligt att detta lades ut utan pappans vetskap. Likväl är det till pappans nackdel och pappans ombud torde vara rätt irriterad över tilltaget eftersom sådant försvårar ombudets arbete.

Fender:
Man kan säkert se det på olika sätt men som jag ser det så var de ditkallade enbart för att ljuga och inget annat. Ljuga för att ena parten skulle få fördelar av lögnen för jag antar att de inte var där för att berätta någon sanning och i sista sekunden ensamma och självständigt bestämmer sig för att ljuga istället. Och ja, det kan få konsekvenser för folks vilja att vittna om det riskeras att det läggs ut på nätet, men jag ser mest positiva konsekvenser, som t ex att LÖGNARE inte vågar vittna, för lögner kan få katastrofala konsekvenser för de som drabbas av lögnerna. Ingen ska ljuga under ed men det är för mig ÄNNU värre när vittnen som kallar sig experter och kunniga inom området ställer upp för att ENBART LJUGA, fullt medvetet!

Fender verkar ha stora problem med detta inlägget, så pass så det finns anledning att tro att det är personligt. Vi har fattat vad du vill säga utan att tjata så förbannat.

Tycker du Fender att en fd nämndeman som driver bloggen Barnkamp och Lotta Molander som förestår alla kvinnors hus ska få fortsätta sin lögnturne utan att allmänheten ska få reda på det?

Vilken tur att vi har offentliga rättegångar här i landet och tryckfrihet.

Tänk vad skönt att de finns och har funnits grävande journalister som har avslöjat rättsröta. Ibland har det tagit några år, men trägen vinner, verkar det som. De fall där domstolens aktörer nog hade velat att allt material inte skulle vara offentligt. Domare och domstolar är nog inga övermänskliga varelser med gudomlig makt, inte vittnen heller för den delen.

Jag kommer att tänka på kortspelet Bluffstopp…

Från Wikipedia;

”Syna en bluff gör man genom att säga "Bluffstopp" och vända på det senast spelade kortet.”

Joakim det är bra att du synade korten!

Och återigen:

Att lägga ut personers vittnesmål under rubriken "Hör experterna ljuga och förtala under ed" är inte att visa ett endaste dugg.
Det är att smutskasta.

Dessa två människor är uppenbarligen proffslögnare så det var verkligen på tiden att de avslöjades med byxorna nere

Till alla.

Det skall väl vara så i en rättsstat att det handlar om att komma fram till sanningen.

Det skall inte löna sig att smutskasta eller prata osanning. Vare sig i utredningar hos socialförvaltning eller i rätten.

Dagens system där man inom dessa områden undviker och media inte belyser de fel som görs bidrar bara till att allt fler får upp ögonen för den lögn som kan löna sig. Det går att gömma sig bakom sekretess och underminera hela system.

Det är sanslöst i ABSURDISTAN.

Låta påståenden bli sanning bara man upprepar lögnen tillräckligt mycket. För ingen vågar öppet granska och ifrågasätta. Men en dag då allt för mycket flutit till ytan så kommer någon att få stå till svars.

De drabbade skall kompenseras. Kostnaderna för detta ökar i kvadrat om man inte tar tag i problemen i tid.

Leroy

Instämmer med Cuben. Du har så rätt Leroy.

Jesus-gud!!! Att avslöja hur lögnen låter och dem som framför den under ed i svenska rättssalar kan väl som mest illvilligt kategoriseras under rubriken KVALITETSSÄKRING och för de flesta rättsmedvetna som SKITBRA! Lögnare och falska experter måste avslöjas i större skala. Hade domstolsverket haft det patos för processen de enligt riksdag och lag skall ha, borde de vara den institution som hänger ut "menedare".

Att det är frågan om män"medborgare" som gör sin plikt stämmer inte. Det är frågan om personer villiga att för en "sak" eller person beljuga andra personer eller omständigheter. Omständigheter eller lögner som medför att barn berövas en förälder!!! BARN SOM BERÖVAS EN FÖRÄLDER!!!

Fender... I det fall någon någonsin beljuger dig i din kamp, för att döda ditt barns relation till dig kommer jag aldrig tveka att ställa upp för ditt barn och dig själv. Med ärlighet, kraft och sanning. Tro mig. Oavsett vem du är, eller rättare sagt vilken förälder ditt barn råkar ha fötts till jorden av. Ett barn har rätt till båda sina föräldrar.

Att det i rättsalarna är frågan synd om dem som väljer att medvetet ljuga, eller kliver upp så dåligt pålästa att deras lögn ens inte kan beivras har jag svårt att se. Jag ser det snarare som en hederssak att avslöja och outa dessa vidriga personer som dessutom begår brott där endast fängelse ingår i straffskalan.

Fender Tycker du det är ok att ljuga under ed? Är det så dina inlägg ska tolkas?

DET ÄR HÖG TID ATT STARTA EN SPECIFIK MENEDSBLOGG DÄR ALLA BEVISADE LÖGNARE LÄGGS UT!

Och återigen tycker jag inte att man ska se sina rättigheter hotade för att motståndarsidan utnyttkar ett sådant förfarande till sin fördel.

Att hänga ut någon för ett brott är mycket känsligt. Det kan bli fel också. Ex har nätverket "Stoppa Pedofilerna" redan lyckats hänga ut oskyldiga.

Men nu är det så att i rättsalen frodas lögner. Inte bara av antagonisten, ex mamman eller pappan med för den delen. Utan lögner avges från myndighetspersoner som hörs under ed.

På dessa anser jag att man kan ställa mycket höga krav. Ja extremt höga. Ex en socialsekreterare som ljuger under ed begår inte bara mened. Hon har även åsidosatt en grundtanke som hela systemet utgår ifrån,nämligen att hon skall agera korrekt, och opartiskt och se till barnets bästa. En trippel-brottslig handling med andra ord.

De som har förlorat möjligheten till kontakt på grund av sådana lögner (inte jag, dock var det nära) inser hur otroligt underminerande för sin egen och barnens rättsäkerhet denna "felkultur" av accepterade lögner som frodas.

Jag har stört mig oerhört på dessa lögner, och jag anser det vara befogat att exponera dessa. Såväl lögnen som personen. Åtminstone i det fall det är en myndighetsutövande person som begår brottet.

Du lurar dig min vän i det fall du tror att systemet "korrigerar och straffar dessa lögnare". Det sker inte i närheten av den omfattning som skulle vara motiverat.

Därför anser jag att en "Menedsblogg" skulle vara till stor nytta av rättsväsendet. Oavsett i det fall lögnen leder till straffrättslig påföljd eller inte, så skall den då den dokumenterats exponeras.

Kanske detta kan leda till att personer involverade i barn och fäders framtid kan se vikten att hålla sig till sanningen. Och att tom vårdnadsutredningar som havererat på partiskhet så sakteliga blir färre?

Kanske att en "vaneförbrytare" av detta slag, (Daddys blogg lär känna till ett flertal sådana)... (Jag själv ett par stycken) av ombuden som har att bemöta vana och trygga "expertlögnare" i rätten kan göra detta enklare. I alla fall om deras beljugande natur finns exponerad och brottet väl underbyggd på nätet.

Kanske det egentligen var denna sorts Internet-Justice detta skulle medföra då Gud uppfann internet? SKÄMT...OK...

Name them and shame them - är nog en strategi som kan fungera bra här för att öka rättsäkerheten.

Men håll denna diskussion vid liv. Det är viktiga frågor. Det finns för och nackdelar med allt. Och jag är självklart öppen för motargument. Men ännu så har jag inte fått ett mothugg som skjuter iden i sank.

Vad exakt har du för belägg för ditt påstående i att det skulle vara negativt med tex en menedsblogg?
Om jag skulle vilja påpeka fel i exempelvis mitt fall, vad skulle ligga mig i fatet? Du påstår ju en hel del och borde då komma med konkreta bevis för dina påståenden.
Om jag väljer att lägga ut missförhållanden anonymt kommer det ju fram, men det går inte att bevisa att det är mig det handlar om.

Jag vet inte riktigt vad jag ska bevisa. Att motparten kommer att försöka använda sig av att man ägnar sig åt smutskastning av vittnen på nätet vilket domstolarna tycker illa om?

I så fall vore det troligen bättre att starta en "menedsblogg" och hänga ut de som vittnar för motparten som lögnare, i den mån en menedsblogg överhuvudtaget skulle påverka.

Du hann och förklara medan jag skrev min kommentar.

Men hur menar du då att en menedsblogg skulle vara positiv för den som vill föra fram missförhållanden?

Jag förstår inte alls hur du tänker.

Vem har skrivit att det skall handla om smutskastning?

Ang ditt förslag om menedsblogg som ska hänga ut de som vittnar för motparten som lögnare förstår jag inte. Kan du utveckla det?

Innan skrev du ju att det handlade om smutskastning när det handlade om att påvisa lögnare.

Nu undrar jag om du har missat något väldigt vesäntligt i denna blogg. Domstolen kan bedöma inkomna bevismaterial, vilket har påvistas flera gånger att domstolen haltar betänktligt i sin bedömning.

Aha, du menar att försöka föra domstolen bakom ljuset med en menedsblogg? Genast inser jag att din tanke ligger bakom mycket av det som saknar när det gäller rättsäkerheten. Fender, man skall inte försöka sig på fulspel.

Menar du att folk i allmänhet är så krokade och inte begriper att det som står i en blogg är bevismaterial? Du tycker inte att du är aningen förolämpande?

Vem har skrivit, förutom du, att en menedsblogg skulle vara en smutskastningsblogg?

Bevismaterial ska lämnas in till domstolen. Att det står i en blogg att någon ljuger är inte bevismaterial.

Jag upprepar: Domstolen kommer ju knappast att skaffa sig en uppfattning om vittnenas trovärdighet genom att leta efter vad som påstås om deras vittnesmål på nätet utan utifrån vad som påvisas i rättsalen av parternas ombud.

Men som jag sa, tror man sig ha något att vinna på förfarandet så lycka till.

Att agera rättshaveristiskt skulle jag säga är att agera för att få sin rätt på ett sådant sätt att man aldrig får sin rätt. Det blir som en ond cirkel, ju längre från sin rätt man kommer desto mer rättshaveristisk blir man.T ex ju fler "menedsbloggar" man startar för att få rätt desto längre från sin rätt kommer man och desto fler "menedsbloggar" startar man.

Självklart ska personens ombud lämna in bevisning, och även höra vittnet som kallats. Men se det som en "service". Då ett vittne kallats som bevisats vara en menedare, så underlättar det för det ombud som riskerar behöva hantera lögner. Detta om man känner till detta på förhand. Gamla domar kan inlämnas som bevisning, nya avslöjande frågor kan förberedas inför förhöret. Jobbet blir enklare helt enkelt.

Så länge man för sin kamp på ett sådant sätt att man omöjliggör sin egen chans att få rätt så spelar det väl ingen roll vad man kallas eller själv kallar sig.

Det är ju agerandet och effekterna av agerandet som är det viktiga, inte vad man väljer att kalla det.

Man kan väl ha en blogg i så fall för att hänga ut vilka dömda brottslingar som helst. Pedofiler, misshandlare, snattare, skattefuskare m m.

Men i ditt fall så ska man alltså ha en blogg där man hänger ut alla som man anser ljugit i domstolen för att informera domstolen om vilka man anser ljugit i domstolen? Domstolen har väl redan fått ta del av både deras vittnesmål samt vittnesmål som talar för den andra sidan?

Om din process är avslutad kanske du ska vara nöjd med utfallet och gå vidare i livet. Visa att du förstår och accepterar att alla människor inte altid delar din uppfattning eller agerar på ett sånt sätt som du tycker att de bör agera.

Anser du dig ha bevis för att en socialsekreterare begått allvarliga tjänstefel eller åtalbara brott men inte får medhåll från vare sig polis, domstol eller andra myndigheter om att så är fallet får du överväga att du har fel i din uppfattning eller att det finns utrymme för fler uppfattningar i frågan eller försöka få ett proffs att ta sig an frågan.

Om inget proffs heller bedömer frågan värd att ta sig an, släpp den.

Starta inte en "menedsblogg" som kan få dig fälld för förtal eller brott mot PUL. Eller ligga dig i fatet om du hamnar i tvist igen.

Du har fått rätt. Du borde alltså vara glad över att rättssystemet har fungerat. Det är du inte eftersom alla inte har agerat på det sätt som du tyckte att de borde agera.

Om samhället delar din uppfattning om att det de du kallar dina lögnare gjort är straffbart så kommer de att straffas. Om samhället inte delar din uppfattning så kommer de inte att straffas.

Vill du då gå vidare är alternativet att hitta ett proffs som delar din uppfattning. Till exempel en grävande journalist eller en jurist som vill gå vidare med saken.

Hittar du ingen sådan heller så visst kan du ägna dig åt att i så fall föra en personlig kamp för att straffa dina lögnare till det priset att du får samhället mot dig, eftersom samhället ju inte delar din uppfattning. Och det är du ju inte heller rädd för säger du, men om du nu har ett bra liv med din familj finns väl ingen anledning att dra på sig bekymmer för en kamp som du aldrig kan vinna?

RåckstaFarzan, word!!

Jag instämmer helt med dig.

Ja, samhället är alltså rättsväsendet, myndigheter och institutioner, media. Om du inte får gehör för dina upplevda orättvisor någonstans så får du kanske leva med att andra inte delar din uppfattning om att något fel har begåtts.

Det är inte att vara feg. Det är att inse att man själv inte är centrum i världen utan att man är en människa bland människor och att ibland gör inte andra människor som man själv tycker att de ska göra.

Att jag tycker man ska ta hjälp av proffs är för att man kämpar emot proffs som är väl insatta i frågorna, som har lång utbildning på området, har arbetat länge, som vet vad de pratar om och hur lätt som helst kan avfärda felaktigheter och hobbytyckanden och hur använda dina påståenden emot dig. Om något fel verkligen har begåtts så behövs ett annat proffs för att visa detta.

Men jag upprepar: om du tror dig ha något att vinna på att starta en menedsblogg så lycka till.

Daddys blogg vet jag inte riktigt hur jag hittade till, jag surfar runt på lite olika bloggar och nej, jag har inte varit föremål för vårdnadsutredning.

Daddy, det går aldrig att lita på att rättsväsendet och myndigheterna ska agera i enlighet med ens egna önskemål och uppfattningar om sakernas tillstånd.

Det är ett orimligt krav att ställa. Man är inte ensam om att tolka världen.

Apropå om jag tycker att myndigheterna och rättsväsendet alltid vet bäst så är det väl så att antingen så håller jag med myndigheterna eller så gör jag inte det det eftersom jag anser att jag vet bättre. Det är inte det det handlar om.

För övrigt så har jag definierat ett rättshaveristiskt agerande som att föra in kamp för att få rätt på ett sådant sätt att man aldrig kommer att få rätt. Och det kan vi väl ändå vara överens om att det är ett mycket dåligt sätt?

Leroy, jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska skriva om yttrandefrihet eller barns rätt till båda föräldrar. Att jag är för båda?

Det finns ett kommunikationsproblem här som är rätt märkligt.

Om jag skriver att man inte ska utpeka folk som lögnare på bloggar eftersom det ofelbart kommer att vändas emot en så tolkas det som att jag skriver att det är rätt att ljuga.

Om jag skriver att om man ska få rätt mot myndigheter och rättsväsende så måste det skötas på ett speciellt sätt så tolkas det som att jag försöker lägga ut dimridåer om att myndigheter och rättsväsende alltid har rätt.

Det är klart att det finns människor som tjänar på att ljuga, i alla sammanhang. Men man kan inte göra mer än att försöka bevisa sin egen version. Att hänga ut människor som lögnare när folk redan ändå är övertygade om att det är du som ljuger hjälper inte.

Om mitt barn skulle hamna i kläm skulle jag naturligtvis göra allt jag kunde för att hjälpa till. Skulle jag konstatera att mitt barn blivit rättshaverist skulle jag naturligtvis göra vad jag kunde för att försöka vända skutan och istället få till stånd ett konstruktivt agerande.

Så får jag fråga en sak: vad är det du tror att jag egentligen ifrågasätter, in absurdum till och med?

Ja det skulle vara intressant att veta vad som menas med folk. Folk i allmänhet, som tex mig? Folk, som i Fender?
Jag har fått lära mig att man drar inte in andra i sina egna åsikter, framför allt när det gäller ett så stort påstående som folk vilket är ett mycket luddigt uttryck.

Jag tycker att Fender är skyldig folk en mer specifiserad utveckling av folk.

@Fender.

Jag tror inte du slumpmässigt hittat hit och valt att försöka föra ditt resonemang eller din syn på den verklighet du vill beskriva och försvara eller förklara.

Min enkla fråga var om dina barn eller barnbarn skulle få ditt beskydd eller ej.

Min andra enkla fråga var om du anser att man kan verka för att dåliga system belyses och att det blir bättre i framtiden för oss och våra barn.

Så till din fråga. Leroy, jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska skriva om yttrandefrihet eller barns rätt till båda föräldrar. Att jag är för båda?

Det finns ett kommunikationsproblem här som är rätt märkligt.

Om jag skriver att man inte ska utpeka folk som lögnare på bloggar eftersom det ofelbart kommer att vändas emot en så tolkas det som att jag skriver att det är rätt att ljuga.

Om jag skriver att om man ska få rätt mot myndigheter och rättsväsende så måste det skötas på ett speciellt sätt så tolkas det som att jag försöker lägga ut dimridåer om att myndigheter och rättsväsende alltid har rätt.

Det är klart att det finns människor som tjänar på att ljuga, i alla sammanhang. Men man kan inte göra mer än att försöka bevisa sin egen version. Att hänga ut människor som lögnare när folk redan ändå är övertygade om att det är du som ljuger hjälper inte.

Om mitt barn skulle hamna i kläm skulle jag naturligtvis göra allt jag kunde för att hjälpa till. Skulle jag konstatera att mitt barn blivit rättshaverist skulle jag naturligtvis göra vad jag kunde för att försöka vända skutan och istället få till stånd ett konstruktivt agerande.

"Så får jag fråga en sak: vad är det du tror att jag egentligen ifrågasätter, in absurdum till och med?"

Svaret på frågan är väl den du själv kan ge eller försöka förklara.

För vems skull skriver du och varför?

Kan du förklara ditt engagemang i frågan så blir det lättare att ev tolka ditt resonemang.

Har du egna barn?

Leroy

...expertvittnen” blir varsamma med sanningen, och domstolarna med rätta kan utgå ifrån att kallade vittnen som exempelvis socionomer och kvinnofridskämpar talar sanning.

:-) 5. Jag tror dessutom Fender att du är en god väninna till någon som drabbats av Daddys exponering av utförda lögner utförda i rättsalen. Likt en god vännina ställer du på ryggmärgsreflex upp. Men... Du har konstigt nog inte förmått dig lyssna på filerna från rättegångsupptagningen själv. Skulle kännas som att du svek någon, din ROKS grupp du nu efter pensioneringen arbetar med? Eller skulle det kännas som att du svek din väninna sedan länge (Eva-Britt Dahlström ?) Hon stackarn som farit så illa av alla de där bloggarna som lägger ut den ena lögnen efter den andra om henne. Det vore liksom under din värdighet att lyssna på inspelningarna.... fast innerst inne är du obekväm med vad som skulle komma fram... Tänk om vännen ”X” verkligen ljuger... Otrevlig tanke och vetskap du helst låter vara obesvarad.

:-) 6. Van är du, att tala yngre och då särskilt män och pojkar tillrätta är du. Det märks på hur du vrider och vänder så det knakar, fast på något konstigt sätt åt samma håll, och utifrån samma föreställning om att det måste vara fel att blogga om lögnare.

Man kan ju bli rättshaverist ( huuuh läskigt ord), framstå som jobbig och få "hela samhället" emot sig (tänk vad hemskt!!!) och inte minst göra något förvisso fullt lagligt, men så pinsamt att... Jä hela familjen blir lidande.... och blir lidande"extra straffad" om man nu skulle hamna i en vårdnadstvist igen!


Kan även vara så att du är engagerad i någon folkrörelse istället för politik. Du är själv mycket vän, skolad eller tom hjärntvättad någonstans ifrån som gör det så självklart viktigt för dig att sitta ner tyst, vänta på sin tur och egentligen aldrig vilja förändra något som den stora gruppen anser vara opassande.

Förmodligen partipolitiskt engagerad någonstans på röda sidan.
Ex Amnesty går bort, för i så fall hade du varit väl medveten om att brister i Rättsystemet existerar, och verklig förändring kan dke då en eller ett par få säger stopp, ställer krav, utkräver straff för lögnen, och nyttjar det fria ordet till att tala (inte rabbla parti eller ROKS manualen).

Nåja Fender, hur många rätt hade jag imin analys?
Vore kul att veta!

Till Er som orkat läsa detta, så 3-vlig fredag. Nästa inlägg blir mindre svamlande jag lovar!

Ok Fender,
Tycker din definition av rättshaverist är litet knepig. Borde inte användas alls. Det handlar ju trots allt om människor som kämpar för röttvisa. Rättskämpar om du mins.

I den bästa utav världar skulle givetvist inte ett projekt på webben som den ”Menedsblogg” jag skissar på behövas. Men som jag ser det, då rättsystemens egna kontroll och sanktioneringssystem sviktar, och till och så till den milda grad att det tycks frodas en acceptans gör lögnen ja då ser jag ingen annan väg att gå.
Det är upp till övriga delar av samhället, dvs mig, du, ni som ogärna vill se en kultur av mened i rättsalarna att agera.
I andra länder har man valt system där såväl den enskildes som samhällets kritiskt granskande förmåga är starkare. Även om jag är förvissad om att varje rättsystem har sina svagheter och brister kan det vara intressant att göra en snabb koll och jämföra med ett annat land.
Låt oss jämföra oss mot USA exempelvis. Där håller man hårt på ”The Freedom of speech”, och det är ingen tvekan om att saker som i Sverige åtalas enligt brott mor pul (person uppgifts lagen), rycker man på axlarna och menar att ”Freedom of speech” väger så oerhört mycket tyngre än den olägenhet en publicering av personuppgifter innebär för att synliggöra ett allvarligt fel eller brott.
Där har man dessutom ett annorlunda rättsystem där verkliga medborgare är med och dömer, dvs tjänstgör i juryn.
I Sverige har vi politiskt tillsatta lekmanna domare, de så kallade nämndemännen. Personer som alltså visat sig värdiga, eller kan man i vissa fall anta ”betrodda” av partierna att , ja kanske dom tom ”är betrodda att döma rätt” i vissa frågor. Vi är faktiskt ganska unika om att ha detta system. Med politiker som dömer! Undantaget är förstås Kina och kanske Nordkorea där jag förmodar att alla som vill arbeta inom stadsförvaltningen lär vara medlemmar i partiet.
Till detta har vi dessutom att i USA finns en reell möjlighet att stämma den myndighet som begått en felaktig handling eller kriminell med för den delen. Det innebär att möjligheten finns för den enskilde att få en rejäl kompensation. I Sverige har vi i praktiken ingen sådan.
Tvärtom tycks organisationen i vårt rättsväsende vara mycket väl organiserad med just syftet att försvåra och i praktiken omöjliggöra en korrigering eller upprättelse för våra felaktigt hanterade medborgare och inte minst våra barn.

Ja till och med Advokatssamfundets regelverk försvårar ytterligare för detta. Jag menar då i detta fall den regel som förbjuder advokater att arbeta på provision eller framgångs relaterade arvoden.
För en felaktigt behandlad Svensson i rättssystemet hamnar snabbt i en situation där rättshjälp, och därmed samhällets stöd till Advokatkostnader upphör. Man krossas ekonomiskt som ett led i strategin att inte få rätt. Man tvingas ge upp i förtid, och inte sällan innan alla juridiska möjligheter i praktiken är uttömda. Det är exempelvis inte sällan samma domare som fattar beslut om detta då rättshjälpen skall upphöra (ex i tingsrätten) som vars dom och arbete skulle varit föremål för granskningen i Hovrätten!
Hade svenska advokater, dvs de här ”Proffsen” som Fender efterlyser och hänvisar till kunnat arbeta mot sina klienter på ”resultatbasis” och i efterskott hade många fler kunnat få sin sak juridiskt prövad. Och jag är övertygad om att över tid hade detta medfört att antalet felaktiga domar minskat.
Men nej – I det forna Folkhemmet Sverige måste man vara rik och ha gott om stålar om man ens skall ha en chans då det blir fel i första instans.
Men återigen. Vi är många som trots allt inser att något måste göras. Och att exponera ”menedare” lögnare i våra rättsalar är ett viktigt steg framåt.
Jag tror ändå på iden med ”Menedsbloggen” ur flera olika perspektiv. Att som expert avslöjas som lögnare är faktiskt förödande. Jag vill mena att av de advokater jag berättat om idén för så är det inte en enda som skulle tänka sig att k

Så använd inte min definition på rättshaverist då. Det är handlandet ochh effekterna av handladet som är det viktiga och inte vad man väljer att kalla det.

Och som jag också har sagt upprepade gånger; om du nu tror att du har något att vinna på att starta en menedsblogg å lycka till.

Materialet kommer att vara outsinligt. I alla konflikter finns ju alltid minst två versioner.

Från poliser som ljuger om att någon kört för fort fast de inte alls kört för fort till fortkörare som ljuger om att de bara är utsatta för att polisen försöker sätta dit dem.

Personer som ljuger om att de köpt lägenheten för gemensamt bruk och därför ska dela på perngarna från försäljningen till personer som ljuger om att de inte köpt den för gemensamt bruk och därför ska ha alla pengarna från försäljningen själv.

Tonårsflickor som ljuger om att de blivit våldtagna fast de ville själva och våldtäktsmän som ljuger om att tonårsflickor som blivit våldtagna ville själva.

Parkeringsvakter som ljuger om att man stod på fel ställe fast man stod alldeles rätt och felparkerare som ljuger om att de stod rätt fast de stod fel.

Personer som hävdar att de blivit knivskurna fast det var de själva som råkade skära sig med kniven när de försökte knivskära den andra till personer som ljuger om att den andre råkade skära sig själv.

Personer som ljuger om att de blivit hotade för kunna sätta dit den andra till personer som ljuger när de säger att de inte alls hotat nån.

Även om du bara inskränker det till vårdnadstvister kommer du att ha material som räcker och blir över.

Jag vet faktiskt inte varför någon ska känna sig förlöjligad av att jag presenterar problemet med att avslöja lögnare på en menedsblogg. Hur man gör urvalet till exempel. För varje person som ljuger så finns det minst en person som presenterar en annan sanning. Hur ser man på en menedsblogg skillnad på upplevd sanning och absolut sanning?

Väljer man den som fått rätt i domstolen eller den som inte fått rätt? Vems sanning är bevisad?

För övrigt tror jag inte att det finns någon absolut sanning.

Din sanning är att jag vänder, vrider och förlöjligar min meningsmotståndare. Min sanning är att jag artigt delger min åsikt och vet vad jag pratar om.

Daddy - det var Hurricane som skrev att jag inte kommer åt den absoluta sanningen.

Jag svararde att jag tror att den absoluta sannngen inte ens finns. Du må tro att det finns en absolut sanning att presentera. Det tror inte jag. Men anta att det finns tre sanningar.

Din sanning, den andras saning och den absoluta sanningen. För att vinna måste du få folk att tro på din personliga sanning.Som du då förmodligen även anser sammanfaller med den absoluta sanningen. Eller?

Du blandar in en massa konstiga saker som jag inte ens begriper. Kvinnojouren? Man ska tro på kvinnan därför att om man tvivlar kränker man? Var kommer allt ifrån? Jag har vad jag vet inte skrivit ett ord om det.

Om man ska se det ur uteslutande ett ego-perspektiv så kan man ju fundera på vad man har att vinna på att kränka en annan människa och vad man har att förlora på det.. Anser man att man viner på det så är det väl bara att köra, anser man att det skadar en själv kan man avstå. (Alternativt avstå för att man inte vill kränka en annan människa även om man anser att man själv vinner på det.)

Äh Fender, sluta larva dig är du snäll. Du får väl vänta in resultatet av "menedsbloggen" helt enkelt och se vad som tas upp. I det fall du inte tycker det är något av läsar intresse får du väl helt enkelt klicka vidare. Men jag kan lova dig att de "meneds exempel" jag redan nu har kännedom om är riktigt starka och omskakande saker. Riktigt ruggiga och starka saker.

MEN STILLA MIN NYFIKENHET kära Fender. Hur mycket i min analys stämmer om dig?

Har du slutat eller arbetar du fortfarande inom "det sociala"? Är du kompis med någon av dem som avslöjats som lögnare hittills?

Jsg har inget problem med att kalla en person som söker juridisk upprättelse för en "person som söker juridisk upprättelse".

Du har problem med att kalla en person som söker juridisk upprättelse på ett sådant sätt att den själv omöjliggör juridisk upprättelse för rättshaverist.

Det kan ju bero på att du antingen anser att det inte finns sådana personer eftersom du anser att alla sätt att få juridisk upprättelse leder till framgång, att för eller att du vill kalla sådana personer för något annat. Vilket som är ok för mig.

Jag kräver inte att du ska använda dig av min definition. Däremot respektera att jag själv använder den.

Daddy, du skriver också att jag "inte förstår att maligna lögner kan vara ett fruktansvärt vapen. Ett som förstör liv och till och med dödar."

Att lögnaktiga psykopater kan förstöra liv är jag väl medveten om. Att lögnaktiga psykopater är fruktansvärt svåra att besegra är jag också väl medveren om.

Och att jag "säkert har delvis rätt om att myndigheterna inte tycker om när man lägger sig i deras arbete. Men det behöver väl för den sakens skull inte betyda att det är fel." Jag har för det första aldrig skrivit att myndigheter inte tycker om att man lägger sig i deras arbetet. Många myndigheter uppskattar tips och synpunkter.

Jag skrev att domstolen inte uppskattar att man utpekar av domstolen godkända vittnen som lögnare. Det betyder inte att jag anser att det är "fel"att göra detta. Däremot så betyder att jag anser att man bör avstå från att göra detta eftersom man genom att göra detta endast ger motståndarsidan pluspoäng.

Får jag fråga dig en sak Daddy? Har du en motståndare som du upplever är dig övermäktig?

Jag har faktiskt inga "enorma" problem med det här inlägget ven om många tycks tro det. Jag ville framföra synpunkten att advokaten inte pillar på Daddys rättigheter genom att använda utpekandet av vittnen som lögnare till att ge sin klient pluspoäng.

En enda kort mening. Det verkar vara väldigt svårt att ta till sig att detta är min uppfattning.

Det möttes istället med en mängd av påståenden och ifrågasättanden om allt från att jag vill skydda Eva-Britt Dahlström och att jag tycker det är bra att ljuga i rätten till att jag inte vill belasta avdelningens kopieringsmaskin och vill lägga ut rökridåer om att myndigheter alltid har rätt som jag har försökt svara på, vilket gjorde att ett enda kort inhopp förvandlades till ett ganska långt.

Till exempel så fick jag en fråga om vad som är sanning i fallet med någons brutna ben.

Du undrar hur man spelar sina kort rätt. Jag föreslår att man tittar på hur de som har lyckats har gjort.

Anonym, advokaten kanske stör sig på blogginlägget eller så skiter hon i vilket men använder det för att hon anser det vara till sin klients fördel.

På vad grundar du din uppfattning att advokaten Iinte skulle ha den rätten?

Själv störde jag mig alltså inte mer på blogginlägget att än att jag fann det påkallat att göra ett kort inlägg.

Och det jag säger är att för att vinna över svåra, starka och mäktiga motståndare så måste man spela sina kort rätt. Få rätt personer på sin sida.

Thanx Fender för förklaringen.
"person som söker juridisk upprättelse", tycker jag är litet långt och icke beskrivande egentligen. Att söka upprättelse juridiskt innebär ju att man helt enkelt driver någon form av talan eller process. Det jag är ute efter "söker och letar" är ett kortare mer klatschigt ord, "Rättskämpe" skulle kunna vara det ordet. Litet som en rättvisare och mer positivt motsvarighet till "rättshaverist".

Det är ju så att många i dag stämplas och avfärdas som detta oavsett hur de bedriver sin egen eller kamp för någon annans räkning.

Jag förstår mycket väl hur det fungerar just detta med att vissa människor uppfattas driva en sak på något sätt så sätt att några anser att de "själva omöjliggör juridisk upprättelse".

De stämplas som rättshaverist och plötsligt agerar system och myndigheterna med näbbar och klor för ett annat primärt mål, nämligen att till varje pris förstöra möjligheten och neka personen i fråga en korrekt handläggning.

Det skrämmande är tycker jag att dessa myndighetspersoner plötsligt använder sin kompetens och sin makt för att i aversion mot person medvetet begå fel. Och i mina ögon blir de då till förövare.

Ganska vanligt, men ändå helt förkastligt, och litet granna tecken på en sorts Sovjet/Öststats kultur där någon uteslutits ur partiet.

I det fall jag i mitt yrke hade att handlägga ett ärende eller ex en patient skulle jag faktiskt aldrig drömma om att hjälpa den personen på bästa sätt och med min fulla kompetens. Även om jag tycker personen ifråga är en otrevlig idiot. Vilket har skett.

Så bakom den lilla raden " söker juridisk upprättelse på ett sådant sätt att den själv omöjliggör juridisk upprättelse", så handlar det egentligen om en omskrivning av att myndighetsutövare bryter mot lagen och frångår fastslagna principer. Mänskligt och logiskt kan många tycka, framför allt andra myndighetsutövare inom samma eller närliggande områden. Men ändå borde det vara helt förkastligt vid all myndighetsutövning.

Jag tycker därför att myndighetspersoner bör vara mycket försiktiga med den termen, och verkligen passa sig innan de inom kollegiet eller gruppen stämplar en person för detta.

Ja kanske själva ordet "rättshaverist" borde göras möjligt att straffa för förtal, eller ärekränkning?

Kanske detta är just kärnan till varför en sajt eller blogg som avslöjar myndighetsutövande lögnare behövs? Att det är så vanligt inom socialtjänst och rätstsystemet att vissa klienter blir utsatta för en förödande upprepad räcka av olika missgrepp som leder till deras undergång och totala frånvaro av korrekt bemötande?

Intressant tanke eller hur? Någon, ex vid ett socialkontor tröttnar, stör sig på något, eller tar helt enkelt del av ett utspritt illasinnat rykte om en person. Personen stämplas som rättshaverist. Sedan är allt kört för denne. Oavsett hur pass rätt den har.

Vad tror du om detta? Vanligt, ovanligt scenario? Har du själv varit med om att stämpla / avfärda någon på detta vis i ditt yrke Fender?

Eller känner du till någon som har gjort det?

Jag tror att en sådan site kan vara bra på flera sätt, t ex om någon börjar misstänka att man utsätts för proffslögnare men inte är säker så kan man kolla om namnen finns där och kan då få ett annat förhållningssätt till hur man ska bemöta det. Det kan också ske att när folk upptäcker att de kan avslöjas ordentligt som lögnare så kanske de avstår att ljuga (bäst givetvis). Tror att även en del domare, åklagare och advokater skulle titta på en sådan sida med stort intresse även om de aldrig skulle erkänna det... Också för att veta hur de ska förhålla sig till någon som uppenbart har lätt för att ljuga oavsett konsekvenser för andra.
Man får dock vara väldigt noga med vad man lägger upp!

Vet inte om Fender har fel men han/hon har snöat in på att RåckstaFarzan skulle ha detta för personlig vinning låter det som, efter vad jag läst så jag ser vinning för jättemånga. Kanske är svårt för en del att inse alla inte bara drivs av personlig vinning utan kan göra saker för andra.

Jag tror faktiskt inte ens att jag förstår din fråga. Vad som är sanningen angående att vi brutit benet?

Vad är upplevd sanning och vad är absolut sanning?

Leroy, jag har redan sagt att jag självklart skulle hjälpa barn och barnbarn om de får problem. Jag vet inte vad du läste istället.

Hurricane, du verkar vilja ha en filosofisk diskussion om vad som är Sanning. Det kan säkert vara intressant, men just nu har jag bara pratat om nödvändigheten av att föra fram sin personliga sanning så att den vinner över någon annans personliga sanning för att man ska kunna vinna en tvist.

Jaha. Men då håller du med mig då om det som krävs för att vinna en tvist är att bli trodd för sin sanning?

Så alla som har vunnit en tvist har gjort det för att de har Sanningen?

Men krävs det att man har den Absoluta Sanningen för att få rätt i en tvist eller räcker det med att man lyckas övertyga om sin sanning?

Leroy:

Ja det är benen som är brutna. Men jag tänkte på varje person, alltså mitt ben och Fenders ben. Slår vi ihop oss blir det benen och inte benet.

@Fender

Om du nu skulle ställa upp för dit barn och barnbarn. Du ser hur man tillåter att påståenden får förstärkas av kvacksalvare som inte egentligen har koppling till ditt barn. (DE har andra agendor och sitter och svamlar i rätten som vittnen) Skulle du då inte välja att försöka påvisa hur man försöker förstöra din möjlighet som nära annhörig att belysa vad som är på riktigt och vad som är påstående och svammel om myndigheter och ting inte har fattat detta tidigare.

Det är som tur är fler och fler som ser vad som sker. Samhället och politikerna kan inte undgå att notera att det finns personer som väljer att blanda sig in i dessa trådar och konflikter för dom har en helt annan agenda än att skydda barnen och hjälpa de närstående.

Se bar till min far och mor som inte fått träffa sitt barnbarn. Jag och dom är inte olämpliga. Barn mår säkert bra och bättre ju bredare social bas domfår tillgång till. Inte att det begränsas.

Leroy

Och du menar att Daddy och andra drabbade pappor har något val? Någon chans? Tror du på allvar på det du själv skriver här? Tror du verkligen att det fungerar i verkligheten?

Om du skulle göra det du tror dig ha något att vinna på, vad är då skillnaden mellan det och att använda sig av den rättighet Daddy gjort och som du ifrågasätter?

Mja, är det det? Handlar det verkligen om åsikt här?Vem avgör vad som är vinnande strategier? Hur kan man avgöra vad som är vinnande strategier om inte information om BÅDA sidor (som jag nämnde förut) kommer fram? Hur kan man avgöra vinnande strategier och hur de ser ut av enbart EN version?

Daddy använder sig av sina rättigheter och sanningen är, att denna kvinnliga advokat har enorma, personliga, problem med det och det är uppenbart för de allra flesta.

Tiden får utvisa om man valt en vinnande strategi eller inte?!?

Är du på riktigt? Tiden? Den har alla jättegott om? Barnen också? Alla pappor har oerhört mycket tid?
Du pratar som om det vore lika för alla, alla är lika inför lagen, alla har samma villkor och förutsättningar.

Nej du, här kan man inte säga att tiden får utvisa - hur många strategier, hur många timmar av brainstorming tror du dessa drabbade pappor vridit ut och in på?
Hur många strategier KAN dessa pappor använda sig av?
Hur många dito har de provat, tror du?
Hur många har fungerat?

Nej du, vi återkommer hela tiden till det du hakar upp dig på! Enda sättet att överhuvudtaget kunna HA några strategier att hänga i julgranen och även få gehör för, KRÄVER att information som Daddy lägger ut i den här bloggen når ut till allmänheten!

Det är just tiden, som är så förbaskat dyrbar för dessa drabbade barn! Tiden som aldrig kan fås åter! Den tiden, är väl ändå något som är värt att förkorta, eller hur?

Och hur ska det gå till om man INTE skriver om det som gammelmedia tycks få brännskador i alla fingertopparna av?

Nu begriper jag varför du skrev "benet" och inte "benen".....

Som drabbad förälder kommer jag alltså att göra det som jag tror funkar och avstå från det som jag tror inte funkar.

Vad får dig att tro att jag inte har skaffat mig en uppfattning om vad som funkar eller inte baserad på faktiska utfall?

Finns massvis som visar vad som är vinnande strategier! Problemet är bara att pappor bestäms att inte ha någon talan. För att dessa pappor ska ha någon talan alls, måste det visas hur deras situation ser ut och när samhället är villiga att se hur papporna har det, kommer också strategier att kunna användas - som förkortar tiden som de nu tvingas vänta....eller ge upp.

Men, hur förklarar man det för dig, som inte ens begriper vad tiden innebär för alla som läser denna blogg och saknar sina barn?
Hur ska man förklara att många inte har några strategier kvar och som inte ens är hjälpta av någon tid eller någon strategi, bara för att det ÄR så i det här landet?

Rättelse: Att jag skulle göra det som jag trodde att jag hade något att vinna på, ska det vara.

Ja, det är klart att jag utgår från mig själv och min egen åsikt om vad som är en bra strategi och inte.

De som har vunnit en tvist har gjort det för att de haft domstolen på sin sida så att domstolen dömt till deras fördel.

Då kan man ju börja fundera på vad som krävs av en för att man ska få domstolen på sin sida, och försöka att undvika att göra saker som kan göra att man får domstolen emot sig.

Sen må du och jag ha olika åsikter om vad som är ett bra eller dåligt sätt att få domstolen på sin sida.

Om jag som fru advokaten exempelvis trodde mig ha pluspoäng att vinna åt min klient genom att påpeka utpekandet av klientens vittnen som lögnare så skulle jag göra det.

Om jag istället som du trodde att advokaten genom att påpeka detta bara gjorde bort sig, och alltså skulle vinna på att avstå från att nämna detta, så skulle jag avstå.

Jag skulleinte veta förrän efteråt om jag valt den mest vinnande strategin.

Det är ju precis det jag säger att det inte är. Enkelt alltså.

Man är inte ensam om att tolka lagen. Eller världen för den delen.
Hade man varit det så hade det varit enkelt. Då hade man fått rätt hela tiden.

Men nu är det få att för att få rätt så måste man få även andra med sig på sin tolkning.

Jag skrev också tidigare att det gäller att få rätt personer med sig.
Som myndigheter, domstolar, "experter".

Om jag då trodde att ett bra sätt att få myndigheterna och domstolen med mig skulle vara att blogga så skulle jag göra det.

Om jag trodde att det bara skulle leda till att jag fick dem emot mig så skulle jag avstå.

Mats: Fast ditt resonmang om du måste ljuga och få andra att ljuga utgår du ju redan från början från att anser att du har fel och behöver hjälp att dölja detta? Inte att du anser att du har rätt och du behöver trovärdiga och respekterade experter som kan ge stöd för att din syn på saken är den riktiga.

Leroy, sista gången. Jag kopierar vad jag skrev till Anonym ovan:

"Jag ville framföra synpunkten att advokaten inte pillar på Daddys rättigheter genom att använda utpekandet av vittnen som lögnare till att ge sin klient pluspoäng.

En enda kort mening. Det verkar vara väldigt svårt att ta till sig att detta är min uppfattning.

Det möttes istället med en mängd av påståenden och ifrågasättanden om allt från att jag vill skydda Eva-Britt Dahlström och att jag tycker det är bra att ljuga i rätten till att jag inte vill belasta avdelningens kopieringsmaskin och vill lägga ut rökridåer om att myndigheter alltid har rätt som jag har försökt svara på, vilket gjorde att ett enda kort inhopp förvandlades till ett ganska långt."

Att du tror att denna rätt enkla åsikt döljer en agenda, som jag inte riktigt vet vilken det skulle vara, kan jag nog inte göra så mycket åt.

Du kan ju också välja att tro på att jag menar det som jag faktiskt skriver, och inte något annat, men när du nu inte gör det finns det knappast så mycket jag kan göra åt det.

Såvida jag inte ska hitta på en agenda för att göra dig nöjd?

Vad gäller lögner så visst är det svårt ibland. Kanske då ord står mot ord och dylika fall kanske man kan tala om "olika sanningar", filosofiskt och tjusigt...

MEN MÅNGA GÅNGER ÄR DET FÖRBANNAT ENKELT!

Ex "Kerstin" misstänks för att ha skitit i ett vittnesbås, vilket hon nekar till.

Men det hela råkar finnas på band inspelning. Hur hon faktiskt står där och "skitar ner"!

Då är frågan om det inte är närmast moraliskt påkallat att låta denna inspelning komma till allmän kännedom?

För nu kanske det råkar vara så att Kerstin råkar ha en etablerad vana att skita i vittnesbås litet varstans runt om i landet.

Och varje gång smittas en familj, ett barn eller pappa, mor och farföräldrar för livet till följd av "Kerstins" hemska beteende. För i skiten hon släpper innehåller en sorts obotlig sjukdom. Ett nedsmutsningens och misstänkliggörandets läskiga virus.

Självklart vill även folk i andra domstolar ha reda på vilka av dem som hälsar på i deras vittnesbås, som har för ful ovana att skita ner.

Självklart vill även advokaterna vars klienter smittats ner gång efter gång till följd av personer som "Kerstin" att otyget måste upphöra.

Problemet, eller olägenheten att ta itu med det hela är bara att då man tar itu med skit, varän den uppträder tenderar man smutsas ner litet själv.

Men det är bara spotta i nävarna och duscha efteråt.

De som ser ner på den som är villig att ta ställning och tom sätta stopp för "Kerstin och hennes gelikar", verkar utgå ifrån att man själv sprider skit. Detta trots att man förmodligen reagerar med aversion på just detta!

Konstigt, bara för att man bestämt sig för att nu jävlar får det vara nog med lögnerna så kommer anklagelserna.

Men dessa personer får man helt enkelt bortse ifrån.

Någonstans har jag dock känslan att de som ojjar sig mest och tom ifrågasätter det relevanta i att stävja "Kerstins nedskitande" en dag kommer applådera det hela, om än litet i smyg. :-)

För innerst inne vill vi nog nästan allihopa hålla Sverige rent eller hur?

Ooooooh, så underbart pedagogiskt!! ;) Nu kanske det går att förstå för vissa? Hoppas kan man ju göra i alla fall.
Det är så man måste göra, alltså. Ta ner det nivå för nivå, exemplifiera, och till slut, trillar poletten ner :-)
Det säger faktiskt en hel del.

Ha ha ha Tack Leroy! Underbar liten film. Men på något vis gillade jag slutklämmen som trots allt gav litet alternativ.

Sänk till havs alt Bränn upp till lands!
Bara ingen får för sig att hantera stinkande "sopor" i rättsalarna på detta vis... :-)

@Fender. Vart tog dina frågeställningar och din vilja att diskutera/polymesera vägen?

För vems skull agerar och skriver du?

Leroy

Att stryka människor medhårs, och inte mothårs, är oftast en bra idé om man vill ha något av dem.

Men om man genom att framstå som trevlig, sympatisk och trovärdig kan få experter att vittna till sin fördel så är det inte detsamma som att muta eller manpiulera.

Även om det naturligtvis kan vara det också, men det förutsätter ju att man själv är medveten om att man kör falskspel.

ATT STRYKA MEDHÅRS - JAGA SYMPATI FÖR SIN SAK
Förstår hur du menar Fender. Det tragiska är att det i så hög utsträckning fungerar så. Dock helt fel och totalt inkompetent.

Har man ofta"talets gåva", ett fördelaktigt yttre, tillhör någon form av fint nätverk (ex Rotary), eller i vissa fall tillhör "rätt kön" osv belönas du med oerhörda fördelar. Allt beroende på vilken typ av mål du är uppe i, samt i vilken tingsrätt. Vissa är värre än andra helt enkelt.

Inte sällan ges den, låt oss kalla det för "positivt framträdande" så pass starka fördelar att själva rättegångsbalken sätts ur spel. Och "den mindre framrrädande" ges sådan negativ särbehandling, och till och med motarbetas av rätten så att en rättmätiga talan, eller adekvat försvar mot en anklagelse omöjliggörs.

Har själv upplevt detta i personligen, men har desto värre några vänner som utsatts / motarbetats så till den grad att de nära förlorat livet. Detta till följd av att ha blivit utsatt för flagranta upprepade missgrepp från ett rättsystem som agerat icke neutralt och partiskt på förhand.

Har även sett hur åklagare och tingsrätt förvägrat en man att byta offentlig försvarare inför överklagan till Hovrätten, detta trots att det svart på vitt står klart och tydligt att man har denna rätt enligt rättegångsbalken.

Mannen i detta fall hade sedan tidigare givits en offentlig försvarare som vägrade att såväl kalla vittnen som att ens läsa på sin klients alla handlingar!

Den offentligt utsedde försvararen i detta fall visade sig vid en granskning vara inte bara vän med åklagaren som drev fallet, utan fick merparten av sina uppdrag som utsett målsägande biträde, dvs jobba i team med samma åklagare och han i detta fall vore tvungen att konfronterade och mycket starkt såga, i det fall han nu tänkt göra sitt jobb! Vilket han aldrig gjorde.


Då personen som förvägrats byta offentlig försvarare, lyckats få sin gamla mor att belåna sitt hus och därigenom få möjligheten att låna pengar och på egen bekostnad anlita ett kompetent och engagerat försvar, ja då fortsätter man med knepen.

Genom att ta reda på att min väns nya advokat i ett annat mål befinner sig ett visst datum i Högsta Domstolen, riggar man det hela genom att med mycket kort varsel utlysa tid för första rättegångsdagen samtidigt!!! Därefter enligt plan skulle rättegången ha ett uppehåll några dagar, för att sedan fortsätta. Varför?... frågar sig den naive.

Ett havererat rättsystem visar faktiskt prov på riktig kreativitet och problemlösningsförmåga då man väl bestämt sig för att underminera en medborgares rättvisa! Skrämmande eller hur?

Jag anser att Vi inte kan ha en acceptans för att rättsalen överger systemets egna regler och förordningar pga att den låtit sig dras med i en sorts acceptans för att en part har ett skickligare sätt att framstå sympatisk eller uppträda.

Och detta har jag sett ske så många gånger.

Jag har sett människor, oskyldiga till de vidrigaste av anklagelser, näst intill knäckta efter en lång tids felaktig, ja drakoniskt utförd häktning, människor som därför sönderbrända av stress och oro, med en "bruten rygg", med ett mindre "tillrättalagt och sympatiskt kroppspråk", med tunn och brusten röst stammande klargöra sin oskuld.

Detta dock genom att presentera sanning underbyggt med kontrollerbara fakta.

Det handlar om människor, utan förmåga eller kraft att försöka stryka rätten medhårs, retoriskt lägga till rätta då den enda kraft de har kvar efter häktning, trakasserier och ett halvårs Kafkaprocess har räckt till att i princip andas och försöka överleva, hålla självmordsimpulserna under kontroll.

De personer jag tänker på nu då jag skriver detta är alla män. Och alla råkar dessutom ha hamnat i sitt "Harmageddon Justicia" i samband med skilsmässa /vårdnadstvist.

Allt detta till trots, i det totala underläget de befunnit sig i, har jag sett dem försöka strida hederligt. Genom att visa för rätten kontrollerbara fakta, med ursprung från sanning och heder.

Men dessvä

Råcksta, fy fan vad ledsen man blir när man läser det du skrivit.

Ja varför inte? Precis som i annan media där man ibland kan läsa journalisters eller andra jurister kommentera en dom.

Självklart ska de fall som tas upp hanteras på ett journalistiskt sätt. Målet är ju att få till stånd en förändring på området, dvs att det ljugs under ed samt att dessa lögner allt för ofta passerar som sanning.

Jag tror att de fall som tas upp bör diskuteras och även ges en analys. Ett "journalistisk" format med andra ord. Men inte stöpt i "gammelmedias" form.

Man måste kunna ta ställning, vilket å ena sidan kommer vara rätt så lätt då de "menedsfall /vittnessmål" som behandlas ju är sådana där det ljugs.

Sedan kan jag även tänka mig att man har en analys"röstningsfuktion" där man låter läsare vara med och kanske rösta.

Så du kan lugna dina eventuella ROKS/ socionomvänner. Så länge de håller sig till sanningen samt behärskar de områden de utger sig för att vara experter inom riskerar de inte "bli uppspikade" på något sorts klottplank.

Jag kan tänka mig att förutom avslöja direkta lögner även analysera och påvisa "vilseledande" påståenden avlagda under ed. Inte sällan hittar man ju mängder av sådana saker i soppan de så kallade falska experterna kokar ihop.

Att även på djupet i analysen gå in på detta, vilseledande påståenden tror jag kan vara mycket värdefullt för läsarna.

Oavsett vad som skrivs eller analyseras så tycker jag att stommen i ett fall skall utgöras av saklig information, tillgänglig för läsaren själv att ta del av. Jag menar då inte bara bandupptagningar, utan även dokument ex vårdnadsutredningar med mera.

Låter inte detta betryggande Fender? Kanske tom rent av intressant?

Och att människor som frikänts från brott ska kunna dömas på en blogg som ska verka för ökad rättsäkerhet låter totalt motsägelsefullt.

Jaha, ja är du nu inne på en blogg där man diskuterar aktuella rättsfall till skillnad från en blogg där man hänger ut människor som lögnare på oklara grunder så är det väl helt ok.

Ja, du ser vad lite konstruktiv kritik kan ge bara man inte slår dövörat till alla invändningar med hänvisning till att kritikerna nog jobbar på socialkontoret och bara har invändningar för att de vill slippa belasta sin kopieringsapparat!