Ur tidningen Expressen
Det kom ett mail från läsaren Goran. Efter att han i korta ordalag berättat om sin historia och vilken tur han hade jämfört med mig blev jag nyfiken och frågade om han ville skriva den i en artikel. Igår kom den. Och jag är enig. Goran hade tur. Den största turen var att han råkade få en handläggare på familjerätten som inte genast avfärdade honom som en hustru och barnmisshandlare. Men det betyder förstås inte att han inte gått igenom ett helvete ändå.
Jag är hemskt tacksam för att han ville dela sin historia med oss andra. Jag önskar att fler pappor ville göra detsamma, men det är ofta rätt trögt.
Jag tror det beror på flera saker. Män har ofta problem att se sig i en offerroll. Det är inte manligt. Män är ovanare än kvinnor att skriva om sina upplevelser och tankarna kring dom, och tror jag också att det kan bero på en instinktiv motvilja att återuppleva det helvete man har bakom sig. Det är i alla fall det största hindret för mig.
En annan sak som slår mig då jag läser denna historia är hur ofantligt mycket av kvinnors"våld" i hemmet som aldrig hamnar i statistiken. Nog för att det säkert finns mörkertal på båda sidor, men jag tror att detta är mycket större. Vi ser ju inte Gorans frus beteende som misshandel. Inte när det är kvinnor som kontrollerar och skrämmer. Tvärtom däremot.
Men läs hans historia och berätta sedan för mig vad man skall kalla det istället?
Goran är man. Därför har han inga skyddade boenden att uppsöka. Istället tvingas han sova i bilen. Nu satsar regeringen ytterligare 42 miljoner på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, medan männen som är lika hårt drabbade lämnas åt sitt öde. Jag hoppas att Reinfeldt och Sabuni läser denna historia och skäms en smula över sin märkliga syn på rättvisa och jämställdhet.
Som sagt Goran hade tur och träffade på myndighetspersoner som agerade proffessionellt. Jag vill påstå att det nog snarare är ett undantag än en regel idag.
För om man kallar det att ha tur, ja då är det väl något som är allvarligt galet?
Här kan du läsa berättelsen sin helhet.
'
För övrigt:
Noterar vi med stor glädje domen från Skellefteå tingsrätt som gav en till polisen våldsanmäld pappa egen vårdnad. Ett trendbrott minst sagt. Kanske familjerätterna och domstolarna sakteliga börjar förstå mer om den här sortens mammor? Dom måste sluta belöna umgängessabotörerna. Precis som för övrigt Hanne Kjöller skriver i sin utmärkta ledare i DN. Det är sådana ledare som gör att man är beredd att förlåta henne för en del hon skrivit tidigare. Men även ledarskribenter blir väl klokare med åren?
Ur domen: Efter att ett par separerat stämde mamman, (efter att ha flyttat iväg med barnet), pappan och yrkade ensam vårdnad om den nu fem år gamla sonen.
Mamman anmälde pappan för brott både mot henne och mot sonen begångna både före och efter separationen.
Två tidigare förundersökningar mot pappan har dock lagts ned, och även om en förundersökning fortfarande pågår så har något åtal ännu inte väckts.
Tingsrätten finner därför, och med hänsyn till vårdnadsutredningen, att båda föräldrarna får anses ha god omsorgsförmåga om sonen. Då parternas samarbetsproblem är mycket allvarliga, anför rätten vidare att den gemensamma vårdnaden bör upplösas. Efter en samlad bedömning finner tingsrätten att pappan är den som bäst kommer att se till att sonen får en nära relation även med mamman. Pappan tillerkänns därför ensam vårdnad.
Skellefteå tingsrätt
T 1803-10
Vårdnad
Jag är hemskt tacksam för att han ville dela sin historia med oss andra. Jag önskar att fler pappor ville göra detsamma, men det är ofta rätt trögt.
Jag tror det beror på flera saker. Män har ofta problem att se sig i en offerroll. Det är inte manligt. Män är ovanare än kvinnor att skriva om sina upplevelser och tankarna kring dom, och tror jag också att det kan bero på en instinktiv motvilja att återuppleva det helvete man har bakom sig. Det är i alla fall det största hindret för mig.
En annan sak som slår mig då jag läser denna historia är hur ofantligt mycket av kvinnors"våld" i hemmet som aldrig hamnar i statistiken. Nog för att det säkert finns mörkertal på båda sidor, men jag tror att detta är mycket större. Vi ser ju inte Gorans frus beteende som misshandel. Inte när det är kvinnor som kontrollerar och skrämmer. Tvärtom däremot.
Men läs hans historia och berätta sedan för mig vad man skall kalla det istället?
Goran är man. Därför har han inga skyddade boenden att uppsöka. Istället tvingas han sova i bilen. Nu satsar regeringen ytterligare 42 miljoner på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, medan männen som är lika hårt drabbade lämnas åt sitt öde. Jag hoppas att Reinfeldt och Sabuni läser denna historia och skäms en smula över sin märkliga syn på rättvisa och jämställdhet.
Som sagt Goran hade tur och träffade på myndighetspersoner som agerade proffessionellt. Jag vill påstå att det nog snarare är ett undantag än en regel idag.
För om man kallar det att ha tur, ja då är det väl något som är allvarligt galet?
Här kan du läsa berättelsen sin helhet.
'
För övrigt:
Noterar vi med stor glädje domen från Skellefteå tingsrätt som gav en till polisen våldsanmäld pappa egen vårdnad. Ett trendbrott minst sagt. Kanske familjerätterna och domstolarna sakteliga börjar förstå mer om den här sortens mammor? Dom måste sluta belöna umgängessabotörerna. Precis som för övrigt Hanne Kjöller skriver i sin utmärkta ledare i DN. Det är sådana ledare som gör att man är beredd att förlåta henne för en del hon skrivit tidigare. Men även ledarskribenter blir väl klokare med åren?
Ur domen: Efter att ett par separerat stämde mamman, (efter att ha flyttat iväg med barnet), pappan och yrkade ensam vårdnad om den nu fem år gamla sonen.
Mamman anmälde pappan för brott både mot henne och mot sonen begångna både före och efter separationen.
Två tidigare förundersökningar mot pappan har dock lagts ned, och även om en förundersökning fortfarande pågår så har något åtal ännu inte väckts.
Tingsrätten finner därför, och med hänsyn till vårdnadsutredningen, att båda föräldrarna får anses ha god omsorgsförmåga om sonen. Då parternas samarbetsproblem är mycket allvarliga, anför rätten vidare att den gemensamma vårdnaden bör upplösas. Efter en samlad bedömning finner tingsrätten att pappan är den som bäst kommer att se till att sonen får en nära relation även med mamman. Pappan tillerkänns därför ensam vårdnad.
Skellefteå tingsrätt
T 1803-10
Vårdnad
RSS Feed
