Många koppar blev det.
OBS. All konversation som redogörs för i detta inlägg är fritt ur minnet. Ingen inspelningsutrustning eller andra dolda mojänger har använts. Det lovade jag innan och jag har ärat det. Om Karin ser något i texten som hon inte tycker stämmer med hennes bild av vad som sades får hon gärna rätta mig.
Efter att ha tvingats börja om på detta inlägg för andra gången är jag nu rätt lack på mitt #%¤@ bloggverktyg som, iofs oftast är bra, men ibland är en ¤&#% finne i röven. Tydligen har det bestämt sig för att jävlas med mig idag. Men nog om det. Efter en cigg och lite djupandning är jag snart lugn som en filbunke igen.
Så möttes vi då till sist så som vi bestämt. Ibland undrar jag om det inte ändå finns ett öde eller en högre makt. Efter att jag publicerat de två senaste artiklarna om Syster Dyster, visar det sig att hon, just denna vecka, bestämt sig för att åka till Göteborg. Och så här efter att ha smält mötet en aning, undrar jag om inte någon däruppe tyckte det var dags att vi sågs. Synkronicitet ni vet?
Både Karin och jag hade innan mötet avråtts av vänner på respektive sida. Lustigt nog med i stort sett samma argument. –”Akta dig för att träffa den där psykopaten. Det leder inte till något gott”.
Jag tror emellertid att Karin håller med mig då jag säger; att någon psykopat träffade i alla fall inte jag idag. Tvärtom. Jag träffade en människa som var lätt att prata med på det där sättet som vissa är. Ni känner säkert igen den där obekväma känslan man kan få ibland då man möter en främling. Då man måste fylla tomrummen mellan meningarna för att inte tystnaden skall bli så där pinsamt lång. Med andra personer känner man inte alls det där. Istället känns det som om man redan känt varandra länge. Med Karin var det det sistnämnda. Vårt samtal inleddes kl 13 och avslutades inte förrän klockan nästan hunnit bli sju.
Jag undrade stilla lite förvånat vart sjutton dom där sex timmarna hade blivit av?
Kan jag verkligen vara så skrämmande? Jag?
Då jag anlände till den överenskomna mötesplatsen kl 13:00 som avtalat, satt Karin redan och väntade. Hon var upptagen med att peta in ett bankärende på sin mobil och jag lade märke till att hennes händer darrade då hon tryckte på siffrorna. Plötsligt förnimmer jag en helt oväntad men stark känsla av empati. ”En psykopat och iskall lögnare skulle aldrig visa rädsla eller nervositet på det sättet” minns jag att jag tänkte.
Jag tänkte på hur vi kränkta stackare i ilskna och hatfyllda kommentarsfält målar upp bilder av varandra som monster. Bilder som sällan stämmer med verkligheten. För något Syster Dyster-monster var det inte som satt i den där pianobaren och väntade på mig idag. Bara en spänd och lite rädd kvinna som säkert hade samma farhågor för att möta det läskiga Daddy-monstret som ju säkert är det som finns under hennes säng. Daddy, den kvinnohatande och högerextrema pappabloggaren som då han blir arg, kan vara så aggressiv, vass och elak mot sina motståndare.
Vi kom faktiskt in på just det under vårt samtal. Jag frågade hur det kom sig att Karin från början hade fått sitt agg mot mig, och var det kom ifrån från början?
-Du kan vara så elak mot människor som inte håller med dig. Varför är du det?
Jag fick faktiskt lov att reflektera en aning. Jag tror jag sa någonting i stil med;
Efter att ha tvingats börja om på detta inlägg för andra gången är jag nu rätt lack på mitt #%¤@ bloggverktyg som, iofs oftast är bra, men ibland är en ¤&#% finne i röven. Tydligen har det bestämt sig för att jävlas med mig idag. Men nog om det. Efter en cigg och lite djupandning är jag snart lugn som en filbunke igen.
Så möttes vi då till sist så som vi bestämt. Ibland undrar jag om det inte ändå finns ett öde eller en högre makt. Efter att jag publicerat de två senaste artiklarna om Syster Dyster, visar det sig att hon, just denna vecka, bestämt sig för att åka till Göteborg. Och så här efter att ha smält mötet en aning, undrar jag om inte någon däruppe tyckte det var dags att vi sågs. Synkronicitet ni vet?
Både Karin och jag hade innan mötet avråtts av vänner på respektive sida. Lustigt nog med i stort sett samma argument. –”Akta dig för att träffa den där psykopaten. Det leder inte till något gott”.
Jag tror emellertid att Karin håller med mig då jag säger; att någon psykopat träffade i alla fall inte jag idag. Tvärtom. Jag träffade en människa som var lätt att prata med på det där sättet som vissa är. Ni känner säkert igen den där obekväma känslan man kan få ibland då man möter en främling. Då man måste fylla tomrummen mellan meningarna för att inte tystnaden skall bli så där pinsamt lång. Med andra personer känner man inte alls det där. Istället känns det som om man redan känt varandra länge. Med Karin var det det sistnämnda. Vårt samtal inleddes kl 13 och avslutades inte förrän klockan nästan hunnit bli sju.
Jag undrade stilla lite förvånat vart sjutton dom där sex timmarna hade blivit av?
Kan jag verkligen vara så skrämmande? Jag?
Då jag anlände till den överenskomna mötesplatsen kl 13:00 som avtalat, satt Karin redan och väntade. Hon var upptagen med att peta in ett bankärende på sin mobil och jag lade märke till att hennes händer darrade då hon tryckte på siffrorna. Plötsligt förnimmer jag en helt oväntad men stark känsla av empati. ”En psykopat och iskall lögnare skulle aldrig visa rädsla eller nervositet på det sättet” minns jag att jag tänkte.
Jag tänkte på hur vi kränkta stackare i ilskna och hatfyllda kommentarsfält målar upp bilder av varandra som monster. Bilder som sällan stämmer med verkligheten. För något Syster Dyster-monster var det inte som satt i den där pianobaren och väntade på mig idag. Bara en spänd och lite rädd kvinna som säkert hade samma farhågor för att möta det läskiga Daddy-monstret som ju säkert är det som finns under hennes säng. Daddy, den kvinnohatande och högerextrema pappabloggaren som då han blir arg, kan vara så aggressiv, vass och elak mot sina motståndare.
Vi kom faktiskt in på just det under vårt samtal. Jag frågade hur det kom sig att Karin från början hade fått sitt agg mot mig, och var det kom ifrån från början?
-Du kan vara så elak mot människor som inte håller med dig. Varför är du det?
Jag fick faktiskt lov att reflektera en aning. Jag tror jag sa någonting i stil med;
Pappabloggsverkyg
-om man stått i en ring och boxats oavbrutet i sex år, så blir man till slut ganska bra på det. Kanske man inte alltid märker det själv?
Man märker nog inte heller alltid hur hårt man ibland slår. Dessutom inte att man kanske ofta är den starkare, vilket man så klart lätt blir då man känner sig djuot kränkt och att man faktiskt slåss för sitt och sina barns liv. Det adrenalinpåslaget får ju förmodligen inte den som kritiserar utifrån på samma sätt. Men jag kämpar med att alltid vara korrekt och respektfull så långt som möjligt, och jag har faktiskt aldrig förstått eller ens tänkt tanken, att jag kan te mig som skrämmande eller farlig för någon.
Pennan är ju dock mäktigare än svärdet. Och kanske man borde göra en tavla med dom orden och sätta upp på väggen som påminnelse?
Internet med sin schimära anonymitet tycks dessutom ha en förmåga att förvandla oss till något som vi egentligen inte är. Något fulare.
Men nu till det ni alla väntar på. Hur låg det då till med Karins roll i HenrikJ, Flashback och SoD härvan nu då? Eftter att ha beställt varsin Latte så kom vi till till slut fram till själva kärnfrågan.
"Jag har gjort saker som jag idag inte är stolt över"
Karin sa att hon inför mötet idag bestämt sig för att berätta hela sanningen och stå helt och fullt för sina handlingar. Och det gjorde hon;
- Det var jag som startade SoD. Det är inget som jag är särskilt stolt över idag, och jag hade helst hoppats slippa att erkänna det, men sanningen kommer ju oftast ikapp till slut. Jag tror på karma. Jag skall ta bort bloggen. Jag har också deltagit i Flashbacktråden under namnet (XXXX), men det visste du ju redan. Jag får leva med det jag gjort, men jag är inte HenrikJ, och jag vill inte bli förknippad med den personen. Jag har gjort en del dumma grejer, men jag har aldrig skrivit en enda majskolvskommentar om varken dig eller R. Jag skulle aldrig kunna göra det. Det är helt enkelt inte jag.
-Men varför startade du bloggen då?
-Den föddes ur ilskan du då skrev du dina Bjästa artiklar. De flesta som deltog kom faktiskt från Bjästatråden
Man märker nog inte heller alltid hur hårt man ibland slår. Dessutom inte att man kanske ofta är den starkare, vilket man så klart lätt blir då man känner sig djuot kränkt och att man faktiskt slåss för sitt och sina barns liv. Det adrenalinpåslaget får ju förmodligen inte den som kritiserar utifrån på samma sätt. Men jag kämpar med att alltid vara korrekt och respektfull så långt som möjligt, och jag har faktiskt aldrig förstått eller ens tänkt tanken, att jag kan te mig som skrämmande eller farlig för någon.
Pennan är ju dock mäktigare än svärdet. Och kanske man borde göra en tavla med dom orden och sätta upp på väggen som påminnelse?
Internet med sin schimära anonymitet tycks dessutom ha en förmåga att förvandla oss till något som vi egentligen inte är. Något fulare.
Men nu till det ni alla väntar på. Hur låg det då till med Karins roll i HenrikJ, Flashback och SoD härvan nu då? Eftter att ha beställt varsin Latte så kom vi till till slut fram till själva kärnfrågan.
"Jag har gjort saker som jag idag inte är stolt över"
Karin sa att hon inför mötet idag bestämt sig för att berätta hela sanningen och stå helt och fullt för sina handlingar. Och det gjorde hon;
- Det var jag som startade SoD. Det är inget som jag är särskilt stolt över idag, och jag hade helst hoppats slippa att erkänna det, men sanningen kommer ju oftast ikapp till slut. Jag tror på karma. Jag skall ta bort bloggen. Jag har också deltagit i Flashbacktråden under namnet (XXXX), men det visste du ju redan. Jag får leva med det jag gjort, men jag är inte HenrikJ, och jag vill inte bli förknippad med den personen. Jag har gjort en del dumma grejer, men jag har aldrig skrivit en enda majskolvskommentar om varken dig eller R. Jag skulle aldrig kunna göra det. Det är helt enkelt inte jag.
-Men varför startade du bloggen då?
-Den föddes ur ilskan du då skrev du dina Bjästa artiklar. De flesta som deltog kom faktiskt från Bjästatråden
Bjästa pöbeln
Och det är ju sant. Bjästatråden var vid denna tid full av människor som var minst sagt arga och upprörda över hur "Linnea" hade blivit behandlad av skolan, mamman, prästen och allt vad det var. Då jag bara dagarna efter skrev och ifrågasatte reportaget, så fick man plötsligt en människa av kött och blod att rikta sitt hat och sin ilska emot.
Jag har i självreflekterande samtal med rutinerade journalister efteråt kommit att inse vilken fullständigt korkad och omöjlig kamp det där var. Människor är i pöbel-läge efter ett sånt där känsloreportage. Då en människa är i den sortens ilska, så är någon låtsas skit-journalists sanningar på en blogg det sista dom vill ha. Oavsett sanna eller inte. Det har ingen betydelse. Dom arga vill inte ha sanningar, som vill ha blod.
Jag lärde mig en nyttig läxa. Man ifrågasätter inte ett sådant reportage dagen efter det sänds. Oavsett hur motiverad kritiken än är. Samtidigt vore ju jag inte jag om jag inte gav mig på sådana absoluta stolleprov ibland.
Och när jag mot bättre vetande ställer mig mitt i vägen för mobben så måste jag självklart välja kanske den största och argaste i uppdrag gransknings historia. Men sån är jag. Vissa säger att det är ett ADD drag. Att inte alltid noga analysera bottendjupet innan man bestämmer sig för att dyka i. Det tycks inte heller hjälpa att man ofta slår sig hårt i skallen.
Det var ju mycket riktigt ifrån Bjästatråden som kräldjuret HJ kom ålandes in i min tråd. Okej, men det förklarar ju ändå inte allt.
"Det var jag som råkade förmedla kontakten"
Var det via dig som C:s och mormors vridna påståenden har spridits på Bla Flashback? Ni har ju bevisligen haft kontakt?
-Nej, men på sätt och vis kan jag nog ha ett visst ansvar även för det. Sa Karin och såg ner i bordet.Personerna som du jagat på Flashback var naturligtvis även aktiva på SoD. Ahmenvafaan , vet du ju redan vem det är. Men jag hade även kontakt med ”Binkermuniten” och ”JanHemming”. Jag vet inte vem det är, men jag vet i alla fall att det är samma person.
-Jag är ganska säker på vem hon är; sa jag.
-Och så var det ju Micro113, som du också vet vem det är.
.Ja
-Ja och så Ulrika Olsson och HenrikJ då.
Men Karin vet tyvärr inte mer än jag om vem denna HenrikJ är. Det svor hon på. Men däremot visste hon hur HJ och de andra troligen fått kontakt med C.
-Det är nog mitt fel. Jag vidarebefordrade ett av hennes mail till dessa fyra, utan att tänka på att dom i samma stund fick hennes mailadress. Det var Micro som påpekade för mig senare att jag nog borde tänka på att ta bort sådana uppgifter, men då var det ju redan för sent.
Allt detta låter logiskt för mig, men en viktig fråga återstod emellertid:
HJ fick login till "SoD"
Jag har i självreflekterande samtal med rutinerade journalister efteråt kommit att inse vilken fullständigt korkad och omöjlig kamp det där var. Människor är i pöbel-läge efter ett sånt där känsloreportage. Då en människa är i den sortens ilska, så är någon låtsas skit-journalists sanningar på en blogg det sista dom vill ha. Oavsett sanna eller inte. Det har ingen betydelse. Dom arga vill inte ha sanningar, som vill ha blod.
Jag lärde mig en nyttig läxa. Man ifrågasätter inte ett sådant reportage dagen efter det sänds. Oavsett hur motiverad kritiken än är. Samtidigt vore ju jag inte jag om jag inte gav mig på sådana absoluta stolleprov ibland.
Och när jag mot bättre vetande ställer mig mitt i vägen för mobben så måste jag självklart välja kanske den största och argaste i uppdrag gransknings historia. Men sån är jag. Vissa säger att det är ett ADD drag. Att inte alltid noga analysera bottendjupet innan man bestämmer sig för att dyka i. Det tycks inte heller hjälpa att man ofta slår sig hårt i skallen.
Det var ju mycket riktigt ifrån Bjästatråden som kräldjuret HJ kom ålandes in i min tråd. Okej, men det förklarar ju ändå inte allt.
"Det var jag som råkade förmedla kontakten"
Var det via dig som C:s och mormors vridna påståenden har spridits på Bla Flashback? Ni har ju bevisligen haft kontakt?
-Nej, men på sätt och vis kan jag nog ha ett visst ansvar även för det. Sa Karin och såg ner i bordet.Personerna som du jagat på Flashback var naturligtvis även aktiva på SoD. Ahmenvafaan , vet du ju redan vem det är. Men jag hade även kontakt med ”Binkermuniten” och ”JanHemming”. Jag vet inte vem det är, men jag vet i alla fall att det är samma person.
-Jag är ganska säker på vem hon är; sa jag.
-Och så var det ju Micro113, som du också vet vem det är.
.Ja
-Ja och så Ulrika Olsson och HenrikJ då.
Men Karin vet tyvärr inte mer än jag om vem denna HenrikJ är. Det svor hon på. Men däremot visste hon hur HJ och de andra troligen fått kontakt med C.
-Det är nog mitt fel. Jag vidarebefordrade ett av hennes mail till dessa fyra, utan att tänka på att dom i samma stund fick hennes mailadress. Det var Micro som påpekade för mig senare att jag nog borde tänka på att ta bort sådana uppgifter, men då var det ju redan för sent.
Allt detta låter logiskt för mig, men en viktig fråga återstod emellertid:
HJ fick login till "SoD"
Vad internet gör med oss
-Varför var SoD:s profil på blogger registrerad på ”HenrikJ”?
Karin svarade att hon faktiskt inte ens vetat om detta. Att det kom som en nyhet för henne med då det nämndes på Daddys. Men även det kan ha en logisk förklaring. HenrikJ var nämligen ett tag påtänkt som skribent på SoD.
-Jag minns inte om h*n fick ett login, men jag tror det och att det är så det måste ha gått till. Jag inte att HJ någonsin skrev något där. I alla fall inte vad jag kan minnas. Däremot kan han ju mycket väl ha skrivit in sitt namn på bloggens profil. Han var ju fortfarande rätt stolt över det på den tiden.
-Så när du hade kontakt med honom så var det bara en anonym person på samma mailadress som jag har? henrikjespersson@hotmail.com?
-Ja, det är allt jag vet. Om jag hade vetat något mer så hade jag berättat det. Jag tycker idag lika illa om det han har gjort som alla andra.
Jag vet vad vissa av er tänker nu. ”Ja ja han är allt bra godtrogen den där Daddy”.
Min lögnradar är nog iofs inte bättre än någon annans. Men ni var inte med idag. Nu läser just nu detta på en blogg. Min dag blev åter en stor och nyttig påminnelse om vilken stor skillnad det blir från att stå öga mot öga med en person och inte endast läsa vad han eller hon skriver. Om ni varit där vid vårt bord och iaktagit eller deltagit i samtalet så tror jag att ni kommit till samma friande slutsats som jag.
Karin var ärlig idag. Kanske inte om allt, men åtminstone gällande de stora och viktiga frågorna.
Vi talade förutom detta om massor av andra saker. Man hinner faktiskt med en hel del på sex timmar. Oavsett hur korta dom känns. Jag är väldigt glad att jag skrev de här inläggen på bloggen, även om jag återigen tycks ha missat målet så har jag fått ytterligare viktiga pusselbitar. Dessutom, om jag inte hade gjort det så hade jag inte fått chansen att träffa Karin idag och inte heller hon mig.
Jag tror att vi bägge lärt oss en läxa. (Vissa läxor kan faktiskt även jag lära mig av). Bakom varje anonymt nick på internet som spyr ut sin ilska och sitt hat, så döljer sig en verklig människa av kött och blod. En människa som är summan av sina upplevelser och som, likt alla andra av vår art är mer eller mindre känslostyrd.
Bakom ett inlägg eller en kommentar ser man henne inte. Särskilt inte om den är anonym. Däremot elakheterna hon skriver. Dom som sårar och kränker tills man passerar gränsen för vad man tål och börjar peppra tillbaks i sin sårade stolthet och sin ilska. Sedan är de anonyma myrornas krig i full gång, och det tar aldrig slut. Lågorna kan dö, men glöden under askan finns kvar. Det räcker att kasta på nytt bränsle så flammar det upp igen.
Riktig fred kan nog bara slutas genom att trycka en annan människas hand och se in i en hennes ögon. Inte bakom skärmar och anonyma VPN tunnlar.
Jag tar härmed tillbaks mitt påstående om att Karin är HenrikJ. Jag tror på henne då hon svor på att trots det hon faktiskt har gjort, inte skulle vara kapabel att skriva porrnoveller om mitt eller någon annans barn.
-Jag har förresten aldrig trott på att du var skyldig till dom där anklagelserna.
Utpekandet kommer jag naturligtvis att få äta upp rått på en närbelägen surdegsblogg, men jag ångrar det inte. Jag är glad att jag skrev detta. Annars hade jag inte fått denna nya information, och inte heller att lära känna Syster Dyster och därmed missat detta mycket trevliga och intressanta samtal.
Och i ärlighetens namn så var hon ju inte heller helt oskyldig. Däremot härmed förlåten. Jag skall för övrigt ta bort dom två tidigare inläggen.
Kanske är just detta medicinen för att bekämpa näthat? Analoga ”In real life” träffar mellan kombatanter ur olika grupperingar, ensamma över en kopp kaffe, långt ifrån datorer och internet. Det skulle säkert inte funka varje gång ,men ändå förvånansvärt ofta. Det är jag säker på.
Det tror i alla fall jag, och jag tror Karin håller med.
"Detta är inte något jag idag är stolt över" Sa hon, och det är iofs inte svårt att förstå. Däremot tycker jag Karin, att du kan känna dig stolt över att du vågade föreslå ett möte, och att du vågar stå för det du gjort. Hittills är det det som skiljer dig och dom andra som deltog.
Sträck på dig,
Karin svarade att hon faktiskt inte ens vetat om detta. Att det kom som en nyhet för henne med då det nämndes på Daddys. Men även det kan ha en logisk förklaring. HenrikJ var nämligen ett tag påtänkt som skribent på SoD.
-Jag minns inte om h*n fick ett login, men jag tror det och att det är så det måste ha gått till. Jag inte att HJ någonsin skrev något där. I alla fall inte vad jag kan minnas. Däremot kan han ju mycket väl ha skrivit in sitt namn på bloggens profil. Han var ju fortfarande rätt stolt över det på den tiden.
-Så när du hade kontakt med honom så var det bara en anonym person på samma mailadress som jag har? henrikjespersson@hotmail.com?
-Ja, det är allt jag vet. Om jag hade vetat något mer så hade jag berättat det. Jag tycker idag lika illa om det han har gjort som alla andra.
Jag vet vad vissa av er tänker nu. ”Ja ja han är allt bra godtrogen den där Daddy”.
Min lögnradar är nog iofs inte bättre än någon annans. Men ni var inte med idag. Nu läser just nu detta på en blogg. Min dag blev åter en stor och nyttig påminnelse om vilken stor skillnad det blir från att stå öga mot öga med en person och inte endast läsa vad han eller hon skriver. Om ni varit där vid vårt bord och iaktagit eller deltagit i samtalet så tror jag att ni kommit till samma friande slutsats som jag.
Karin var ärlig idag. Kanske inte om allt, men åtminstone gällande de stora och viktiga frågorna.
Vi talade förutom detta om massor av andra saker. Man hinner faktiskt med en hel del på sex timmar. Oavsett hur korta dom känns. Jag är väldigt glad att jag skrev de här inläggen på bloggen, även om jag återigen tycks ha missat målet så har jag fått ytterligare viktiga pusselbitar. Dessutom, om jag inte hade gjort det så hade jag inte fått chansen att träffa Karin idag och inte heller hon mig.
Jag tror att vi bägge lärt oss en läxa. (Vissa läxor kan faktiskt även jag lära mig av). Bakom varje anonymt nick på internet som spyr ut sin ilska och sitt hat, så döljer sig en verklig människa av kött och blod. En människa som är summan av sina upplevelser och som, likt alla andra av vår art är mer eller mindre känslostyrd.
Bakom ett inlägg eller en kommentar ser man henne inte. Särskilt inte om den är anonym. Däremot elakheterna hon skriver. Dom som sårar och kränker tills man passerar gränsen för vad man tål och börjar peppra tillbaks i sin sårade stolthet och sin ilska. Sedan är de anonyma myrornas krig i full gång, och det tar aldrig slut. Lågorna kan dö, men glöden under askan finns kvar. Det räcker att kasta på nytt bränsle så flammar det upp igen.
Riktig fred kan nog bara slutas genom att trycka en annan människas hand och se in i en hennes ögon. Inte bakom skärmar och anonyma VPN tunnlar.
Jag tar härmed tillbaks mitt påstående om att Karin är HenrikJ. Jag tror på henne då hon svor på att trots det hon faktiskt har gjort, inte skulle vara kapabel att skriva porrnoveller om mitt eller någon annans barn.
-Jag har förresten aldrig trott på att du var skyldig till dom där anklagelserna.
Utpekandet kommer jag naturligtvis att få äta upp rått på en närbelägen surdegsblogg, men jag ångrar det inte. Jag är glad att jag skrev detta. Annars hade jag inte fått denna nya information, och inte heller att lära känna Syster Dyster och därmed missat detta mycket trevliga och intressanta samtal.
Och i ärlighetens namn så var hon ju inte heller helt oskyldig. Däremot härmed förlåten. Jag skall för övrigt ta bort dom två tidigare inläggen.
Kanske är just detta medicinen för att bekämpa näthat? Analoga ”In real life” träffar mellan kombatanter ur olika grupperingar, ensamma över en kopp kaffe, långt ifrån datorer och internet. Det skulle säkert inte funka varje gång ,men ändå förvånansvärt ofta. Det är jag säker på.
Det tror i alla fall jag, och jag tror Karin håller med.
"Detta är inte något jag idag är stolt över" Sa hon, och det är iofs inte svårt att förstå. Däremot tycker jag Karin, att du kan känna dig stolt över att du vågade föreslå ett möte, och att du vågar stå för det du gjort. Hittills är det det som skiljer dig och dom andra som deltog.
Sträck på dig,
RSS Feed
