
Den som fick hand om utredningen om mitt påstådda sexuella ofredande, efter att den tidigare förvalningschefen i Kungsbacka, Gunnel Pettersson, polisanmälde mig på tredjehandsuppgifter, var inspektören vid länskriminalen Maria Brage. Barnutredare på Barnhuset i Göteborg.
När polisen får in ett fall där ett barn misstänks ha utsatts för ett brott så är det poliser och åklagare med speciell utbildning som skall utreda.
Huruvida man ens skall videoförhöra barn knappt fyllda fyra år som R var vid tillfället tvistar man om, men dom flesta är nog överrens om att det är absolut en nedre gräns. Att förhöra barn som är så små kräver dessutom en utomordentlig lyhördhet och en förmåga att lyssna och tolka vad barnet säger, utan fördomar och förutfattade meningar om den misstänktes skuld eller oskuld.
Så mycket bör väl dom flesta också vara överrens om. Så hur skötte Brage denna utredning då?
Hemliga olagliga förhör
Ja att hon i strid med gällande lagar på området höll hemliga och odokumenterade förhör med barnet har jag ju redan redovisat. Det visar dessa journalanteckningar, som man från kommunen i det längsta försökte hindra mig att få ta del av. Att detta är ett lagbrott har enheten för polismål bekräftat i samtal för två dagar sedan. Orsaken bör väl för dom flesta te sig rätt självklar.
Men varför hålla förhör över huvud taget?
-Javisst, men var ser du någon sån då? ville jag fråga, men bet mig i tungan. Likadant uttryckte hon sig för övrigt i telefon med mitt ombud, men kom då snabbt på sig och sa "misstänkta förövare" menar jag.
Nu visar det sig, precis som jag misstänkte att Maria Brage hade sin bild klar angående min eventuella skuld, redan innan hon ens hade förhört mig. Det förhöret skedde nämligen den 17 Juni. Så här uttryckte sig Brage den 6 Juni, dvs långt innan jag var hörd och innan R var förhörd en andra gång.
"Nekas att själv välja försvarare"
Den 17 Juni var jag och min advokat hos utredare Brage på polishuset i Göteborg på förhör. Först försökte man emellertid neka mig rätten att välja advokat själv. Man upplyste mig brevledes att jag av kostnadsskäl var tvungen att välja en advokat inom Uddevalla domsaga. Vidare fick jag veta att om jag inte själv kunde välja en så skulle man gärna bistå mig med detta. Som tur var kunde den advokat jag hade valt hjälpa mig att upplysa myndigheten om mina medborgeliga rättigheter på området. Annars hade jag alltså suttit där med en advokat från Uddevalla, vald av åklagaren, och förmodligen medlem av samma Rotaryklubb.
Bevis "fastnar" på vägen

Det var även stämningen som gjordes mot mig innan sommarumgänget året innan, där jag bland annat påståtts ha jagat mor och barn med min bil i tio minuter. Påståenden om att jag skulle ha ringt 100 gånger om dagen, och...ja ni fattar säkert poängen med att delge åklagaren dessa dokument. Det borde ju säga en del om anmälarens trovärdighet om inte annat.
Det gjorde nog däremot inte Maria Brage, för dom nådde nämligen aldrig åklagaren. Då jag 14 dagar senare själv ringer åklagarkammaren i Uddevalla för att höra om utredningsläget och om han ansåg att det hade förändrats efter att han fått ta del av dessa bevis blev han ett totalt frågetecken i telefonen....Bevis?
Detta skýllde man sedermera på "ett tekniskt fel". Man ville dock inte precisera sig mer än så. Men det är klart, det måste ju vara tekniskt mycket avancerat att skicka en bunt papper från Göteborg till Uddevalla. Man kanske inte borde ställa så höga krav på polisen?
"Advokat närvarade inte"
I samtal med åklagaren efter JAG sett till att han fick dessa bevis så fick jag veta att ytterligare ett videoförhör skulle hållas med R. Detta var en ren rutinsak och skälet till att förhöret var nödvändigt var att även försvaret måste få chansen att ställa frågor till målsägaren, dvs dottern. Att hon skulle vittna i rätten vid fyra års ålder var nämligen, och helt förståeligt, helt uteslutet.
Förhör nummer två håller Brage den 6 Juli 2009. Hon har då ringt mitt ombud i vårdnadstvisten för att upplysa om att förhöret skall hållas. Han meddelar då att det inte är han som företräder mig i brottsmålet. Vidare meddelar han att advokaten hon söker har semester, men också klart och tydligt att han är inställd på att bryta den för att delta i förhöret. Brage får advokatens mobilnummer. Så vad gör hon då? Ringer hon advokaten på hans sommarställe? Nej hon skickar en kallelse till hans kontor som hon vet är semesterstängt.
Därefter skriver utredaren på socialtjänsten ännu en journalanteckning efter att Brage mailat och meddelat läget i "deras gemensamma ärende".
Såvida det inte fanns en uppgörelse innan om att advokat helst inte skulle närvara förstås. I så fall blir ju mailet begripligt. En konsekvens av barnhusen är just att polis och socialtjänst numera samarbetar mer intimt i dessa ärenden. Den tidigare, mitt tycke vettigare synen på rättssäkerhet, gjorde helt klart att polisens och socialtjänstens utredningar skulle bedriva parallellt med vattentäta skott. För att inte riskera att man påverkade varandras utredningar. Med barnahusen har man övergivit den regeln helt och hållet.
Försökte tysta bloggen
När så de inblandade utredarna och socialcheferna plötsligt upptäcker att det finns en blogg som redovisar vad som händer i ärendet (i alla fall så gott jag kunde. Sekretessen låg blytung och jag hade förlorat vårdnaden), så blir man väldigt bekymrade. Så pass bekymrade att man kopplade in cheferna på respektive arbetsplats för att försöka hitta något sätt att få tyst på mig.
Den 17 Juni, lustigt nog samma dag jag är på förhör meddelas Brage om att det finns en blogg där pappa Joakim lägger ut uppgifter om R. Gissningsvis var det dock inte R man var mest bekymrade för. Samma dag skriver Utredare Kristin Bäckstrand om sitt samtal med Brage i ärendet.
(Jag hade gett vad som helst för att höra det samtalet.)
Skriver GT. För mig som fått erfara barnahusens märkliga syn på objektivitetsprincipen och rättssäkerhet i allmänhet så känns denna rubrik inte särskilt trovärdig.
Och för er som tycker jag är ett svin som bloggar om mitt barn, vad tror ni hade hänt om jag inte hade gjort det?
Det är naturligtvis omöjligt att svara på, men inte kändes det som att man var särskilt trygg och i kompetenta och rättssäkra händer då man hamnade i barnhusets hårkors. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag hade bloggen. Det var den som skyddade mig från att bli ytterligare ett av barnhusens pappaoffer. Ingen kan i alla fall övertyga mig om motsatsen.
Nu åtalas jag för att jag skyddade mig från Brages och socialtjänstens rättsövergrepp, men det är väl smällar man får ta. Jag blev i alla fall inte dömd oskyldigt för brott mot mitt barn. Något jävligare har jag svårt att tänka mig.
Själv tycker jag åklagaren borde granska alla fall där någon fällts efter Brages utredningar. Det vore faktiskt bättre använda skattepengar än att jaga dom som klarade sig. Och om inte åklagaren gör det så kanske GT borde? Istället för att okritiskt skriva floskler dom matas med från myndighetshåll.
Ökar rättssäkerheten? A jo tjena.

RSS Feed








