
Vad säger man? Wow?
Den högst ansvarige på socialnämnden i Sundsvall har förstått att alla nog inte känner sig trygga med socialtjänsten. Jag undrar vad som behövdes för att den insikten skulle tränga in? Räckte det att en journalist på Sundsvalls tidning började ställa frågor?
Själv har jag skrivit en sådär 500 inlägg om Kungsbackas kommuns brist på objektivitet, barnperspektiv, ärlighet och källkritik, men det verkar inte ha hjälpt varken deras nämnds förre ordföranden Marianne Hulthén (M) eller den nuvarande Larry Söder (Kd) till några större insikter.

- Det ska inte bara räcka med en framkastad anklagelse om sexuella övergrepp. Polisen har avskrivit misstankarna, och en läkare som behandlat ena barnet under lång tid ser inga tecken på övergrepp. Då är det tveksamt att hänga kvar vid de misstankarna, någonstans måste man kunna släppa dem, säger Else Ammor.
Just denne socialnämndsordförande har en bakgrund som jurist får vi läsa i artikeln. Behövs det för att förstå något så fullständigt självklart tro?
"Det är tveksamt att hänga kvar vid de misstankarna" säger Else Ammor, men där har hon faktiskt fel så jurist hon är. Det är inte tveksamt, det är ett brott mot europakonventionen för mänskliga rättigheter. För att inte tala om de demokratiska rättsprinciperna.
När dom som sitter på makten inte ens begriper så fundamentala saker så är, hävdar jag, läget akut och allvarligt. Men i Sundsvall verkar dom i alla fall ha en viss förmåga till självrannsakan. Men det brukar ju å andra sidan politiker ha när dom får en journalistmik i nyllet.
Undrar hur lång tid det skall ta för socialnämnden i Kungsbacka att förstå att dom inte har rätt att behandla icke dömda som brottslingar? Att det nog är en bra idé att lyssna objektivt på barnet och samtliga inblandade innan man fattar huvudlösa beslut som riskerar ett barns liv och framtid? Att man inte bör ljuga för justitieombudsmannen och domstolen?

Sedan har man konsekvent blundat för alla tecken som visar hur dåligt hon mått av detta jävla övergrepp.
Det är inte fler jämställdhets och kvinnovåldskurser som behövs. Där är nog kunskaperna mer än grundliga efter 30 års ensidigt fokus och miljarder av våra skattepengar utslängda till föga nytta. Det är utbildningar i grundläggande mänskliga rättigheter för män kvinnor och barn som behövs. Där är kunskapsbristerna både skriande och allvarliga.

En av ledamöterna i Kungsbackas socialnämnd under ordförande Larry Söder heter förresten Maria Corneliusson. Hon sitter på mandat från partiet "Kungsbackaborna". På deras hemsida kan man under rubriken Kungsbackaborna om valfrihet i socialtjänsten läsa följande:
"Socialtjänsten måste alltid ha den unika människan i fokus och vid myndighetsutövning tillämpa lagstiftningen så att den inte blir "hård i kanten" utan anpassad efter människors villkor. Kungsbackaborna anser att förebyggande arbete alltid är att föredra framför rehabilitering."
Så långt låter det väl bra. Även om att målen är för högt satta. Om man istället nöjt sig med att skriva "att tillämpa lagstiftningen (punkt)", hade det blivit mer trovärdigt.
Sedan fortsätter det:
Socialförvaltningen borde informera mer om när och med vad man som medborgare kan få hjälp. Vi efterlyser mer samarbete mellan socialtjänsten och andra verksamheter och organisationer. Framförallt samarbete med frivilligorganisationer som ofta har stor kompetens i olika sociala frågor och många gånger är ett lättare val för den som behöver hjälp.
Vilka frivilligorganisationer är det Maria Corneliusson och Kungsbackaborna menar? Ska socialtjänsten arbeta ihop med "läkare utan gränser"? Eller "Svenska pistolskytteförbundet"?
Eller är det möjligen kvinnojourerna som åsyftas? Något som nog starkt får misstänkas i detta fallet eftersom Corneliusson är ordförande för just denna frivilligorganisation i Kungsbacka. Huruvida dessa två uppdrag är förenliga kan man tvista om. Liksom om kvinnojouren kan sägas ha "stor kompetens i sociala frågor". Det beror nog helt på vem man frågar.
Den här veckan är familjen samlad här på Tjörn. Sonen med kusin. Bror med döttrar och kompis och farmor. Men en saknas. Den här sommaren också.
Det är nu exakt två år sedan polisen lade ner sin förundersökning mot hennes pappa. Därefter har anklagelserna utretts ytterligare i tre olika externa utredningar av psykologer och socionomer. Alla har kommit fram till samma sak. Inga övergrepp har begåtts.
"Då är det tveksamt att hänga kvar vid de misstankarna, någonstans måste man kunna släppa dem."

RSS Feed








