
Vad säger lagen?
Brottsbalken 7 Kap 4§:
Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.
Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under
femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda5 bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt. Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, skall gärningsmannen dömas tillfängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag 1993:207.

Ljudfilerna som jag publicerar idag är ganska precis ett år gamla. Dom motbevisar påståendena om att det krävs ett konkret hot för att en mamma skall få skatteverkets hjälp att gömma barn från deras andra vårdnadshavare. Jag erbjöd Göteborgsposten att ta del av dessa uppgifter strax efter dom spelats in, och i telefonen sade man sig vara mycket intresserad, men då jag sände in materialet i ett mail undertecknat med mitt namn så kom ett kort snabbt svar tillbaks. "Vi tackar nej till detta".
Nu postar jag ut dessa filer själv inte minst med anledning av den åter igen uppblossade tråden på Flashback där anonyma människor tyvärr tycks anse att det är legitimt att fortsätta sina angrepp mot mig. Jag har sedan länge slutat att delge information angående mitt pågående vårdnadsmål på internet efter överenskommelse med handläggande myndigheter. Detta önskemål gäller båda sidor av konflikten. Jag har även sagt nej då jag av domstolen tillfrågats om dokument får skickas ut till mäniskor som ringer och begär ut dom. Informationen kommer ut ändå. Men istället för som tidigare i form av dokument och ljudfiler, nu stället i form av ostyrkta påståenden , rykten och rena lögner.
Någon måste mata dessa illvilliga människor med information. Vem? De senaste påståendena skrivna av bland annat den på Flashback ökände feministen Marika Sjelin alias "Micro113", försöker bland annat göra gällande att om skatteverket gömmer min dotter för mig, så bevisar ju det att det finns en god anledning. Där kan man verkligen tala om omvänd bevisbörda eller hur?
"Nej, det går inte alldeles utmärkt att ordna med skyddade uppgifter enkom på basis av att man är kvinna.
Är man dessutom insatt i fallet så bör man väl vara medveten om att det nog krävs en del om hon har kunnat utestänga Joakim från information om var flickan finns. Precis som det bör ha krävts någon grund för om det finns ett beslut på att flickan inte skall/behöver ha umgänge med Joakim eller information i övrigt inte skall utgå."
Daddys kan nu återigen visa att Flashback, Sjelin och ett fåtal andra anonyma medlemmar inte drar sig för vare sig falsk ryktesspridning eller grovt förtal. Varför ansvariga på Flashback tillåter Sjelin och andra medlemmar att upprepat bryta mot lagen, Flashbacks egna regler, samt allmän hederlighet och moral, när det gäller just mig, finns det naturligtvis en förklaring till. Även varför tråden om Daddy, precis som den om Bjästa i efterhand har "tvättats". över trehundra sidor med kommentarer har plötsligt raderats bara i min tråd.
Nedan följer två telefonsamtal med skatteverkets folkbokföringskontor i Göteborg som spelades in för ganska precis ett år sedan.
Hör skatteverkets handläggare ljuga en pappa rätt i ansiktet
Det första samtalet spelades in 2010 03 31. Det är ett samtal mellan å ena sidan handläggare och chef på folkbokföringens sekretessenhet. Å andra sidan en pappa samt vårdnadshavare, vars två barn förts bort av mamman med hjälp av kvinnojouren i Möldnal och socialtjänsten. Barnen hölls gömda för sin pappa i över två år. Detta trots att pappan kunde motbevisa mammans lögner.
Notera även hur handläggaren på folkbokföringen först försöker lura i pappan att han inte skulle ha rätt att få ut dom handlingar han begär. Då pappan, som i det här fallet blivit upplyst om sina rättigheter ändå står på sig, blir han kopplad till chefen Gert Krantz, som då säger att man kommer att göra ett "undantag" eftersom mannen ju tycks känna till sina rättigheter?! Där bryter man alltså även mot upplysningsplikten. Sedan upplyser chéfen på skatteverket pappan att han nu kommer att "incidentrapporteras". Anledningen sägs vara att han har en "otrevlig ton". Tycker ni det?
(OBS Namn och personnummer på pappan samt barnen har redigerats bort).
Det andra samtalet spelades in 10 04 01. Detta är ett samtal mellan mig och Gert Krantz. I samtalet frågar jag Krantz om det stämmer att det räcker med ett intyg från kvinnojouren för att en mamma skall få sekretessmarkering i folkbokföringen? Först förnekas uppgiften , men i tron på att ett tidigare samtal där detta bekräftats spelats in så erkänner han till slut att det går till precis så. Han vägrar också att svara på frågan hur länge ett eller flera barn kan gömmas enbart på ett intyg från en kvinnojour, trots att frågan upprepas flera gånger.
Huruvida det skrevs någon incidentrapport på mig vet jag inte, däremot blev jag tydligen polisanmäld vilket framkommer i slutet av samtalet.

Redan 2001 slog byråchefen på riksåklagarämbetet Guntra Åhlund fast i en promemoria att åtal endast i undantagsfall ska väckas om egenmäktighet med barn inte bedöms som grovt. Därmed tog hon ifrån svenska barn den självklara rätten att skyddas från kidnappning och bortförande. Behöver jag nämna att Guntra är medlem av nätverket Hilda?
– Lagstiftaren har bestämt att i situationer där föräldrar har gemensam vårdnad så krävs det ett egenmäktigt bortförande av barnen för att det ska vara brottsligt. Att inte utlämna barn vid ett umgängestillfälle eller att kvarhålla ett barn efter umgänge är alltså inte med nuvarande lagstiftning ett brott, säger Thomas Häggström överåklagare vid Utvecklingscentrum Stockholm.
Med andra ord är det i Sverige fritt fram att umgängessabotera precis hur mycket man vill. Domar om vårdnad och umgänge betyder i verkligheten absolut ingenting. Själv har jag sedan förra året både dom på vårdnad och umgänge. Ändå vet jag inte ens var mitt barn bor eller går i skolan. I den kommun som uppgivits till mig av socialtjänsten säger sig varken kommunen, skolan, eller socialtjänsten ha något barn med min dotters personnummer inskrivet eller registrerat.
Är det här rimligt? Speciellt konstigt känns det ju när denna absurditet, som i detta fall vänds emot den drabbade. "Om inte barnet och du träffats på flera månader trots en dom, så måste det väl finnas en anledning?" Så resonerade den ansvarige på folkbokföringen som jag talade med idag. Samtidigt har jag alltså inte rätt att få del av vad den bra anledningen skulle vara. Visst är det genialt?
Vart vänder man sig för hjälp när de som skall skydda mig och mina barn från brott, visar sig vara brottslingarna?

RSS Feed








