Socialdemokraterna håller på att gå under med man och allt. Allt medan kaptenen glatt vinkande ser till att skaffa sig både extra livväst, livboj och livbåt på passagerarnas bekostnad. Frågar man honom om läget svarar han, "Ingen fara, allt är helt under kontroll". Båten kommer att laga sig själv, vi sjunker inte.

Det fanns en tid då jag hade sörjt detta, men det var innan (s) sålde ut sina ideal till förmån för makt och girighet och en unken och förlegad ideologi som nu börjar stå alla med förmåga till kritiskt tänkande, och som hyser en längtan efter sann jämställdhet långt upp i halsen. 
Vänsterns påhittade Könsmaktsordning har gett upphov till en massiv manipulationsindustri som utnyttjar lögner för att skapa en medveten och systematisk sexism. 

Tyvärr verkar även moderaterna ha anammat denna lögn numera. I det fallet tror jag dock mer att det handlar om ett missriktat försök att försöka charma fler kvinnliga väljare. Något man har haft svårt med historiskt. Kanske mycket just på grund av sin reserverade hållning gentemot just feminismen. Trots det hittar man betydligt oftare bland moderater idag åsikter om jämställdhetspolitik som faktiskt gör skäl för namnet. Särskilt bland kvinnorna.

Ta det där med mäns våld till exempel. Vapnet som tillsammans med sexuella övergrepp är det populäraste att ta till för en försmådd kvinna. Särskilt i vårdnadstvister. Varför? För att dom kan, får och anser sig ha rätt till det. När det gäller våld i hemmen så är män förövare och kvinnor offer. Det har vi alla fått lära oss. Men vilken forskning stöder man sig på då i sitt eviga upprepande av detta mantra?

Sanningen är att det endast finns en (1) forskningsrapport! som sägs bevisa den könsmaktsordning som (v) och (s) skrivit in i sina partiprogram,  Eva lundgrens "slagen dam".

En rapport som redan har visat sig vara full av fel och rena feberfantasier. Ändå är det denna rapport alla politiker fortfarande hänvisar till när dom säger: forskning visar att.... Det finns ingen annan! Däremot finns det MINST:

282 uppsatser, 218 empiriska studier samt 64 artiklar/analyser som motbevisar påståendet!! SAMTLIGA av dessa rapporter kommer till samma slutsats. Kvinnor är lika, ELLER MER fysiskt aggressiva än män!

Räcker det tro? Förmodligen inte.

Om ni har svårt att tro på detta så är det fullständigt förståeligt. Det går ju emot de sanningar och den programmering vi matats med i snart hela vårt liv. Och vem är jag att påstå detta? Det gör jag inte heller, jag är ingen forskare, men däremot är jag läskunnig. Jag antar att det även gäller politiker och tjänstemän. Här är listan. 

Jag skrev i Maj 2009 en artikel på Newsmill om hur lurad och sviken jag kände mig av det parti som jag stöttat nästan hela mitt liv. Man bör ha i minnet att artikeln skrevs bara drygt en månad efter att jag anmäldes för övergrepp och för första gången helt tvångsseparerades från min 4 åriga dotter. Ett barn som var min ögonsten. Separation består än i dag, trots att misstankarna lades ner redan i Juli 2009.

Det första som slår mig då jag idag läser om den, är det ursinne som finns i texten. Det här var framförallt en rasande uppgörelse med det parti som jag hade trott stod på den lilles sida. Vilket brutalt uppvaknande det blev. 

Ämnet är för övrigt minst lika aktuellt nu som då, därför tycker jag att den förtjänar en repris. Så här är den igen:

Grundlurad av (s) i 20 år

Jag var 19 år och gjorde militärtjänsten då jag en morgon vaknar till orden, "Olof Palme är död". Detta gjorde mig både chockad och sorgsen. Jag hade aldrig intresserat mig nåt särskilt för politik, men jag gillade Palme. Vad det var jag drogs till vet jag inte riktigt, men det måste ha varit hans mod och intigritet som ropade på något inom mig. Skotten blev en påminnelse om att mod och intigritet ofta inte belönas enligt förtjänst.

Jag har sedan dess varit en lydig naiv svensk som levererat in min sosseröst vart fjärde år. Blind för deras förvandling. Det var ju dom som stod för det trygga samhället, som skulle ta hand om dom som faller igenom. Det var ju dom som stod för rättvisa och jämställdhet. Mina ögon har nu, efter över tre års kamp för mitt barns liv och framtid, tappat sina fjäll. Nu är det mig och min dotter som ert "trygghetssystem" fått sina klor i, och ännu ett barn offras nu i eran numera 35 åriga feministiska rörelses namn. Takten av barnoffer för denna familjeförintelse har ökat dramatiskt sedan ni ändrade vårdnadslagen 2006.

Denna nya lag har dramatiskt ökat vårdnadstvisterna istället för att minska dom som man påstod var målet. Det blir mycket tydligt, bara genom att titta i statistiken på SCB, att som manlig förälder bör man helst inte ens göra sig besvär. 500 000 barn lever och bor med en skild förälder i Sverige. 1% av dessa bor hos sin pappa. 200 000 barn i Sverige ser sin pappa varannan helg eller mindre. 40 000 barn ser honom inte alls. Fortfarande vinner mamman promenadsegrar i tingsrätterna och hovrätterna. Ju mer samvetslöst föräldrar ljuger och manipulerar ju mer belönar man dom för detta beteende. 

Det är lätt för egoistiska föräldrar att skapa dom samarbetsproblem som enligt er lag skall beröva barnet den andre föräldern. Särskilt för mödrar vågar jag påstå. Trigga rovdjursbeteendet hos vilken ras som helst så kan man göra den snällaste varelse till en huggande best. Idag är det brist på snälla varelser som kan fostra fler snälla varelser. Medan de huggande bestarna vinner barnen i mål efter mål. Vi som tar strid för våra små, riskerar att fängslas utan bevis efter falska anklagelser. Vi riskerar genom att vägra gå med på endast en skärva av umgänge varannan helg, att förlora all kontakt med barnen för alltid. Samtidigt pekas manliga föräldrar i media dagligen lögnaktigt ut som "svikare", våldsmän och pedofiler.

Jag är en av de papporna som har släpats och förnedrats genom hela det familjerättsliga system ni har byggt upp har förlorat allt. Mina barn, mitt boende, mitt jobb, mina vänner, mina besparingar, mitt liv. Och för vad? Rätten att "umgås" med mitt barn 3 dagar i månaden? Är det för denna ynnest jag har förlorat alla föräldrarättigheter? Är det denna ynnest som skall få mig att vara nöjd och hålla käften? Är det hånleendet i mammans ansikte som jag skall behöva minnas, medan min dotter sakta töms på den kärlek och tillit till mig som pappa hon föddes med? Vårt samhälle tål inte mer feminism. Det är inte jämställdhet som står på dess sanna agenda. Långt ifrån. Kvinnorna har inte fått det bättre genom deras "jämställdhets satsningar". Tvärtom. Vi är idag ett av världens mest könssegregerade samhällen. 

(Källa:"Occupational Ghettos" Maria Charles and David B. Grusky)

En radikal minoritet ljög, förfalskade forskning och bedrog sig till pengar och makt

"Den feministrörelse som började att växa fram på det tidiga 70 talet splittrades snabbt upp i två grupper. Den radikala minoriteten och den moderata majoriteten. Den radikala minoriteten skaffade sig nya kopplingar till vänstern och förespråkade ett system som var grundat på kvinnans behov även om det innebar ett uteslutande av männen. Denna del av rörelsen fokuserade på frågor som våldtäkt, pornografi, misshandel av kvinnor i hemmet och diskriminering mot homosexuella kvinnor, medan majoriteten av kvinnorörelsen fokuserade på frågor som säker och legal abort, möjligheten till preventivmedel och rätt till lika lön. Att uppgradera statusen för de kvinnodominerade yrkena." (Källa: Wikipedia). Vilken fraktion S-kvinnorna tillhör är ju knappast någon hemlighet.

Radikalfeminismen har kidnappat hela den rörelse som en gång i tiden startades som ett uppror mot just orättvisor. Nu har man själv blivit det som man startade för att bekämpa. Diskriminering, förföljelse, osynliggjörning, orättvisor, övergrepp. Varför blir det alltid så?

Den familjeförintelse som pågått de sista 30 åren, är ett medvetet och uttalat mål för den radikala feministiska rörelsen. Det står mycket tydligt i den bok av Mariann Andersson som kom ut 1971 under namnet "Det grymma manssamhället". En bok som av många tillsammans med den ännu mer groteska S.C.U.M av Valerie Solanas kallas feministiska manifest. Kvinnan skulle befrias från det grymma slaveri som familjen utgjorde och barnapapporna skulle bekämpas. Det var då den startade. Den lömska kampanj för att främja offermentaliteten hos kvinnor. Belöna dom för att ljuga och bestraffa dom för att säga sanningen. Samtidigt skulle det manliga våldet synliggöras och monster skapas.

Målet är uppnått, ändå är kvinnor olyckligare och gnälligare än någonsin - varför?

Denna medvetna, rent ondskefulla och kärleksfientliga feministiska politiska kampanj har drivits mycket framgångsrikt. Målet är uppnått. Majoriteten av alla kvinnor i landet ser sig idag som viljelösa offer, som måste vara rädda när dom promenerar hem på kvällen. Det gnälls som aldrig förr. Det hålls kurser i att ge män på käften, i kommunal regi.  Oss män ser våra kvinnor inte längre på med kärlek och respekt, utan med någon sorts överlägsen dryg attityd som är menad att påminna oss om vår plats. Könen har genom den medvetna polarisering som bedrivits fått allt svårare att samexistera.

All kritik mot detta tyranneri har tystats, mest med de härskartekniker som man får lära sig i "den lilla maktboken" på (s)kvinnornas hemsida. Förlöjligande, tystnad, förakt. Den överlägset dryga behandlingen av feminismens kritiker i media är talande.

Ni sliter brutalt isär familjer i era "familjerätter". Varningsklockorna har ringt högt och tydligt i mer än 30 år om hur lätt det är för separerade föräldrar att med ett medvetet sabotage skära av livsviktiga familjeband för alltid. Men istället för att rätta till detta så inför (s) 2006 en lag som gör det ännu värre. Pappor och barn skiljs numera i ett system som närmast kan liknas vid ett löpande band. Den feministiska slutgiltiga lösningen har inletts.

Igen och igen visar det sig hur lätt det är för både ansvariga pappor och mammor att med våld skiljas från sina barn när en elak, hämndlysten ex-partner beslutar att använda sig av falska anklagelser om sexuellt utnyttjande av barn och våld i hemmet, för att få värdefull tid att sätta igång den smygande alieneringen av den andre föräldern, som vänder barn mot sin egen familj. Den Socialdemokratisk statsfeminismen har gett en grogrund för den här katastrofen att blomstra i det fördolda. Samtidigt har omhändertagandet av utsatta barn blivit en lönande miljardindustri. Detta görs fullt medvetet mot våra barn i Sverige i tusental, medan media fortsätter måla upp de falska sanningar som gör detta möjligt.

Det är ingen tillfällighet att så många av våra barn agerar ut i ilska över att ha svikits och övergivits i en fientlig miljö av ett samhälle som tvingar dem att ensamma hantera komplexa problem som de inte kan förstå eller lösa. Dessa drabbade barn växer upp med inplanterade åsikter och yttranden som bygger på en felaktig uppfattning av verkligheten. En uppfattning som påtvingas dem av en dysfunktionell störd förälder och ert rent draconiska fämiljerättssytem.

Kanske tror vissa ännu att det är (s) som står för rättvisa, jämställdhet och solidaritet? (s) finns inte ens längre. De har infiltrerats av en rörelse som BOKSTAVLIGEN "skapat och även profiterar på den sociala katastrof dom själva orsakat och nu vill ha förnyat förtroende för att kunna slutföra". Väntar ivrigt på svar från någon socialdemokrat angående hur partiet skall kunna överleva sedan det övergett sina ideal fullkomligt.