Farlig?
Ärade bloggläsare. Historien som följer kan tyckas för osannolik för att vara sann. Men den är inte desto mindre sann för det. Det sägs i svensk rättspraxis, precis som i internationell, att den så kallade oskuldspresumtionen är en av dom mest grundläggande principerna, kanske till och med den allra viktigaste.
Kortfattat betyder detta att ingen skall anses skyldig till ett brott om det råder minsta tvivel om hans eller hennes skuld. Det skall alltså vara bortom rimligt bevisat att den anklagade är skyldig, och om det inte är det, ja då skall den anklagade frikännas. Denna regel är till för att förhindra att oskyldiga döms, vilket i varje fall är ett allvarligt nederlag för en rättsstat. Men i Sverige tycks man inte längre anse det. I våras intervjuades statsminister Reinfeldt i radio om just problemet att våra domstolar dömer människor på allt för lösa grunder.
Hans svar borde egentligen ha fått varenda någorlunda juridiskt kunnig person i detta land att välta från stolen. "Jo men det är säkert en del skyldiga som går fria också", öööh ja...och?
Men problemet är idag egentligen till och med värre än så. Idag döms män inte bara utan bevis, idag döms dom TROTS att det till och med finns bevis för deras oskuld. Jag talar förstås om fallet med den franske pappa som jag skrivit om här tidigare. Den 12:e kom domen från hovrätten som fastställer tingsrättens dom på 6 månaders fängelse och man kan inte bli annat än skakad. Hur kan sådana här rent flagranta övergrepp på människor få ske? I Sverige? Och hur kan det ske efter att både tingsrätt och hovrätt granskat utredningen? Detta ter sig helt obegripligt för en någorlunda normalbegåvad människa. Liksom det naturligtvis är helt obegripligt att det finns människor som är så iskalla att dom klarar av att utsätta sina före detta partners och sina egna barn för denna ruttna behandling.
Det finns visserligen trådar i just detta fall som slingrar sig ända upp till maktens högsta boningar, och efter att hela tiden ha tänkt, att nej, så ruttet kan det ändå inte vara, så är jag faktiskt inte längre lika säker. Mer om det senare.
Man bortsåg helt från all inlämnad bevisning från försvaret
Olämplig?
Allt jag skriver här är ren fakta och allt jag redogör för nedan har även åklagare Åke Olsson och utredare Anette Andersson på "relationsgruppen" i Stockholm fått del av. Det har insänts i rätt tid och i sedvanlig ordning innan förhandling, så det enda dom skulle kunna skylla på är att dom aldrig ens brytt sig om att få materialet översatt, vilket ju är deras skyldighet att göra, ingen annans.
Sms och mail innan gripandet
Ca 2 veckor innan mannen grips så mottar han ett sms från barnets mor med texten, "I will fear no means to get you out, which can be fast and easy actually" Detta meddelande som delgetts både åklagare och polis syftar på det faktum att mamman plötsligt fick bråttom att få ut mannen från den gemensamma lägenheten. Meddelandet kom dessutom exakt i samma veva som kvinnan av sin syster fått rådet att vända sig till kvinnojouren, för att få "juridisk rådgivning", vilket faktiskt kan utläsas i meddelandet när man väl har den vetskapen.
Paret hade redan vid denna tidpunkt gemensamt beslutat sig för att separera. Pappan kunde däremot inte genomföra någon flytt vid tillfället eftersom han var nyopererad för en avsliten hälsena, och inte ens kunde stå med kryckor någon längre stund. Han var ordinerad av läkarna att ha foten i högläge. Något han påpekade för kvinnan flera gånger,, men hon var obeveklig. Han skulle ut genast. Hans medicinska tillstånd tog inte polisen någon hänsyn till utan häktade honom ändå endast på påståenden från mamman, vilket sedan bland annat elände även lett till att skadan har blivit kronisk. Detta intygas i ett läkarintyg från karolinska sjukhuset.
Anledningen till den plötsliga brådskan att få ut sambon ur lägenheten tycks ha hängt samman med att den inom kort skulle komma att ombildas till bostadsrätt. En affär som mamman varit minst sagt drivande i. Hon blev även ordförande i den nybildade föreningen. Kort efter sålde hon den tidigare gemensamma bostaden med över en miljon i vinst. Eftersom mannen då var åtalad och vräkt behövde hon aldrig dela med sig. Han fick inte ens tillbaks sina 32 kubikmeter möbler som han tillfört hemmet. Hon försvann med allt, både pengar, möbler och barnet som knappt fått träffa sin far sedan dess, och aldrig överhuvudtaget utan den övervakning som man tycks anse vara standard numera så fort en far skall umgås med sitt barn. Själv har hon hävdat att lägenheten var hennes och att hon redan bodde där då han flyttade in. Detta motsäger hon dock själv i rätten där hon faktiskt tvingas medge att dom till och med var på visningen tillsammans.
Av övriga sms och mail som utväxlades mellan paret innan gripandet kan man snabbt se att något våld överhuvudtaget aldrig har nämnts. Bråken gällde nästan uteslutande pengar och ekonomi. Något som verkar vara rätt centralt i denna kvinnas liv.
Vittnesmål från vänner och grannar
Sms och mail innan gripandet
Ca 2 veckor innan mannen grips så mottar han ett sms från barnets mor med texten, "I will fear no means to get you out, which can be fast and easy actually" Detta meddelande som delgetts både åklagare och polis syftar på det faktum att mamman plötsligt fick bråttom att få ut mannen från den gemensamma lägenheten. Meddelandet kom dessutom exakt i samma veva som kvinnan av sin syster fått rådet att vända sig till kvinnojouren, för att få "juridisk rådgivning", vilket faktiskt kan utläsas i meddelandet när man väl har den vetskapen.
Paret hade redan vid denna tidpunkt gemensamt beslutat sig för att separera. Pappan kunde däremot inte genomföra någon flytt vid tillfället eftersom han var nyopererad för en avsliten hälsena, och inte ens kunde stå med kryckor någon längre stund. Han var ordinerad av läkarna att ha foten i högläge. Något han påpekade för kvinnan flera gånger,, men hon var obeveklig. Han skulle ut genast. Hans medicinska tillstånd tog inte polisen någon hänsyn till utan häktade honom ändå endast på påståenden från mamman, vilket sedan bland annat elände även lett till att skadan har blivit kronisk. Detta intygas i ett läkarintyg från karolinska sjukhuset.
Anledningen till den plötsliga brådskan att få ut sambon ur lägenheten tycks ha hängt samman med att den inom kort skulle komma att ombildas till bostadsrätt. En affär som mamman varit minst sagt drivande i. Hon blev även ordförande i den nybildade föreningen. Kort efter sålde hon den tidigare gemensamma bostaden med över en miljon i vinst. Eftersom mannen då var åtalad och vräkt behövde hon aldrig dela med sig. Han fick inte ens tillbaks sina 32 kubikmeter möbler som han tillfört hemmet. Hon försvann med allt, både pengar, möbler och barnet som knappt fått träffa sin far sedan dess, och aldrig överhuvudtaget utan den övervakning som man tycks anse vara standard numera så fort en far skall umgås med sitt barn. Själv har hon hävdat att lägenheten var hennes och att hon redan bodde där då han flyttade in. Detta motsäger hon dock själv i rätten där hon faktiskt tvingas medge att dom till och med var på visningen tillsammans.
Av övriga sms och mail som utväxlades mellan paret innan gripandet kan man snabbt se att något våld överhuvudtaget aldrig har nämnts. Bråken gällde nästan uteslutande pengar och ekonomi. Något som verkar vara rätt centralt i denna kvinnas liv.
Vittnesmål från vänner och grannar
Våldsam?
Trots att alla dessa skriftliga vittnesmål kom in till åklagaren i god tid, så väljer han att endast kalla kvinnans syster, hennes bror och hennes två bästa vänner som vittnen i rätten. Pappan insisterade på att även åtminstone ett av hans vittnen skulle kallas, men förgäves. Men det mest fantastiska är att inte ens mammans egna vittnen kan vittna om att varken ha bevittnat något våld, eller några synliga spår efter det.
Tidigare grannes skriftliga redogörelse:
"(kvinnan) berättade för mig att hon var tvungen att få (mannen) vräkt inom en vecka, annars hade han kunna kräva lägenheten med hjälp av sambolagen"
Och
"Hon (kvinnan) skrämmer skiten ur mig"
Polisrapport från gripandet: där mannen ca 30minuter innan han grips bland annat påståtts ha skallat och slagit målsäganden i ansiktet. Att skalla någon är nog det mest brutala våld som man kan rikta mot en människa utan tillhygge. En skalle är nämligen stenhård. Inte heller kan någon förklara hur mannen, som alltså knappt klarade att stå har kunnat misshandla och våldta någon. Våldtäkt försökte hon också med, men det blev han friad för, vilket ju också är en smula märkligt. Hur kan någon anses trovärdig då hon precis ansetts att inte vara det?
Fem poliser som kommer till platsen efter att kvinnan ringt in och larmat skriver senare i sin rapport bland annat: "(kvinnan) hade inte några synliga skador". Denna rapport hade naturligtvis både åklagaren och utredarna tillgång till. Även detta påpekades naturligtvis för rättens ledamöter.
Faktum är att faktiskt ingen någonsin har sett några oförklarliga skador på kvinnan, och hon har heller aldrig varit sjukskriven från sitt arbete. Inte heller har hon någonsin uppsökt sjukvården. Detta trots att hon vittnar om ibland daglig misshandel med knytnävar, skallar, sparkar, huvuddunkningar i väggen och golvet, spräckta näsor och misshandel som lett till medvetslöshet.
Hennes förklaring var att det tydligen skall gå att lära sig att allvarligt misshandla människor på detta brutala sätt utan att lämna ett enda märke? Jag är ingen rättsläkare, men för mig låter detta helknasigt. Men tydligen inte för varken åklagaren, hovrätten eller tingsrätten.
Vidare påstår hon att hon har ett rättsläkarintyg från frankrike som sägs skall tala om svullnader och blåmärken, men ingen har någonsin sett detta intyg, och åklagaren brydde sig inte nämnvärt att se till att det presenterades heller. Enligt mannen handlade detta troligen om ett tillfälle då kvinnan blev sjukskriven från jobbet efter påstådda nackbesvär.
Vittnesmål från två olika grannar i frankrike som bägge skriftligen vittnat om att det var (kvinnan) som ständigt skrek och bråkade, och att dom snarare såg mannen som offer för ett våldsamt och kränkande beteende än tvärtom.
Läkarintyg från frankrike för mannen från 2005, där det intygas att mannen sökt vård för sömnlöshet och ångest efter att ha utsatts för upprepade kränkningar, hot, våld och förolämpningar från en labil partner. (Detta hade åklagaren och utredarna för övrigt i FUP lyckats översätta till att det var mannen som hade "Permanenta våldstendenser")
Skriftligt vittnesmål från en kvinnlig vän:
Citat översatt av mig: "Jag har också haft glädjen att bevittna (mannens)och (dotterns) interaktion, vilken visade deras nära relation. Jag måste säga att en sak är säker när det gäller (mannen). Han är den mest hängivne, älskande och omvårdande far jag någonsin sett. Under den tid jag spenderat med dom båda såg jag (mannen) vara respektfull, uppmärksam och varm. Det framgick klart att han fullständigt avgudade sin dotter. Enligt min mening är (dottern) en glad, social och extremt intelligent flicka som älskar sin pappa minst lika mycket som han henne. Jag är villig att vittna i rätten om det nära band som jag lagt märke till gällande (pappan) och (dottern)".
Jag hade kunnat fortsätta en bra stund till men Inlägget skulle bli alldeles för långt.
Tidigare grannes skriftliga redogörelse:
"(kvinnan) berättade för mig att hon var tvungen att få (mannen) vräkt inom en vecka, annars hade han kunna kräva lägenheten med hjälp av sambolagen"
Och
"Hon (kvinnan) skrämmer skiten ur mig"
Polisrapport från gripandet: där mannen ca 30minuter innan han grips bland annat påståtts ha skallat och slagit målsäganden i ansiktet. Att skalla någon är nog det mest brutala våld som man kan rikta mot en människa utan tillhygge. En skalle är nämligen stenhård. Inte heller kan någon förklara hur mannen, som alltså knappt klarade att stå har kunnat misshandla och våldta någon. Våldtäkt försökte hon också med, men det blev han friad för, vilket ju också är en smula märkligt. Hur kan någon anses trovärdig då hon precis ansetts att inte vara det?
Fem poliser som kommer till platsen efter att kvinnan ringt in och larmat skriver senare i sin rapport bland annat: "(kvinnan) hade inte några synliga skador". Denna rapport hade naturligtvis både åklagaren och utredarna tillgång till. Även detta påpekades naturligtvis för rättens ledamöter.
Faktum är att faktiskt ingen någonsin har sett några oförklarliga skador på kvinnan, och hon har heller aldrig varit sjukskriven från sitt arbete. Inte heller har hon någonsin uppsökt sjukvården. Detta trots att hon vittnar om ibland daglig misshandel med knytnävar, skallar, sparkar, huvuddunkningar i väggen och golvet, spräckta näsor och misshandel som lett till medvetslöshet.
Hennes förklaring var att det tydligen skall gå att lära sig att allvarligt misshandla människor på detta brutala sätt utan att lämna ett enda märke? Jag är ingen rättsläkare, men för mig låter detta helknasigt. Men tydligen inte för varken åklagaren, hovrätten eller tingsrätten.
Vidare påstår hon att hon har ett rättsläkarintyg från frankrike som sägs skall tala om svullnader och blåmärken, men ingen har någonsin sett detta intyg, och åklagaren brydde sig inte nämnvärt att se till att det presenterades heller. Enligt mannen handlade detta troligen om ett tillfälle då kvinnan blev sjukskriven från jobbet efter påstådda nackbesvär.
Vittnesmål från två olika grannar i frankrike som bägge skriftligen vittnat om att det var (kvinnan) som ständigt skrek och bråkade, och att dom snarare såg mannen som offer för ett våldsamt och kränkande beteende än tvärtom.
Läkarintyg från frankrike för mannen från 2005, där det intygas att mannen sökt vård för sömnlöshet och ångest efter att ha utsatts för upprepade kränkningar, hot, våld och förolämpningar från en labil partner. (Detta hade åklagaren och utredarna för övrigt i FUP lyckats översätta till att det var mannen som hade "Permanenta våldstendenser")
Skriftligt vittnesmål från en kvinnlig vän:
Citat översatt av mig: "Jag har också haft glädjen att bevittna (mannens)och (dotterns) interaktion, vilken visade deras nära relation. Jag måste säga att en sak är säker när det gäller (mannen). Han är den mest hängivne, älskande och omvårdande far jag någonsin sett. Under den tid jag spenderat med dom båda såg jag (mannen) vara respektfull, uppmärksam och varm. Det framgick klart att han fullständigt avgudade sin dotter. Enligt min mening är (dottern) en glad, social och extremt intelligent flicka som älskar sin pappa minst lika mycket som han henne. Jag är villig att vittna i rätten om det nära band som jag lagt märke till gällande (pappan) och (dottern)".
Jag hade kunnat fortsätta en bra stund till men Inlägget skulle bli alldeles för långt.
Hänsynslös?
Hur kan sånt här tillåtas pågå?
Frågan är berättigad. Hur kan det tillåtas att polis, socialtjänst, åklagare och domstol enas i en slags allians för att hjälpas åt att separera dugliga fäder från sina barn, och till och med slänga dom i fängelse mer eller mindre ohörda?
Hur kan BUP bågens chéf Anna Norlén skriva utlåtanden om att barnet inte bör ha någon kontakt med sin far efter att enbart ha haft kontakt med mamman och barnet i hennes närvaro? Speciellt som deras jobb ju inte är att göra riskbedömningar? Detta utlåtande viftar sedan mammans advokat naturligtvis ivrigt med i rätten, som godtyckligt sväljer smörjan utan tillstymmelse till kritiskt tänkande överhuvud taget. Och hur kan socialtjänsten ens få lov att skriva saker som att "i Frankrike är det tillåtet att aga barn"? Vad i hela världen har det med just denna pappa att göra? Och hur kan tingsrätten fatta beslut om att en man skall förlora vårdnaden enbart baserad på denna partiska smörja?
Och hur kommer det sig nu, att socialtjänsten inte ens kan respektera ett barn och en pappas relation ens så mycket att man bryr sig om pappans vädjan om att dottern åtminstone måste få lektioner i Franska, så att dom kan tala med varandra, den dag det möjligen kanske tillåts igen.
Men den allra mest brinnande frågan är: Hur i hela friden kan man döma ett brottsoffer till fängelse?
Mamman har kontakter i höga kretsar
För att rätten skall ta jävsfrågan på allvar behöver det inte bevisas att jäv förekommit. Att bevisa detta är nämligen näst intill omöjligt. Det bör därför räcka med att man visar att risken för jäv tydligt föreligger, vilket är just vad jag avser att visa här. Normalt sett har jag svårt att tro på dessa teorier, men i detta fall blir som sagt även jag undrande.
Mamman har hittat en ny man som hon flyttat ihop med, på en ny ort. Denne man är aktiv inom politiken på lokal nivå, och sitter även i styrelsen för Amnesty International Sverige. Hans pappa i sin tur, dvs mammans blivande svärfar är riksdagsman (avgående) för moderaterna, och har där även suttit i bland annat konstitutionsutskottet. Han är dessutom medlem i riksdagens överklagningsnämnd där han bland annat sitter tillsammans med ett regeringsråd från regeringsrätten och en medlem av högsta domstolen. Han har varit på middagar tillsammans med JO och till och med kungen själv. Det är ingen högoddsare att påstå att han nog har en och annan värdefull kontakt i sitt nätverk. Det kan också nämnas att i tingsrätten var två av nämndemännen just moderater, och en var centerpartist.
Frågan är berättigad. Hur kan det tillåtas att polis, socialtjänst, åklagare och domstol enas i en slags allians för att hjälpas åt att separera dugliga fäder från sina barn, och till och med slänga dom i fängelse mer eller mindre ohörda?
Hur kan BUP bågens chéf Anna Norlén skriva utlåtanden om att barnet inte bör ha någon kontakt med sin far efter att enbart ha haft kontakt med mamman och barnet i hennes närvaro? Speciellt som deras jobb ju inte är att göra riskbedömningar? Detta utlåtande viftar sedan mammans advokat naturligtvis ivrigt med i rätten, som godtyckligt sväljer smörjan utan tillstymmelse till kritiskt tänkande överhuvud taget. Och hur kan socialtjänsten ens få lov att skriva saker som att "i Frankrike är det tillåtet att aga barn"? Vad i hela världen har det med just denna pappa att göra? Och hur kan tingsrätten fatta beslut om att en man skall förlora vårdnaden enbart baserad på denna partiska smörja?
Och hur kommer det sig nu, att socialtjänsten inte ens kan respektera ett barn och en pappas relation ens så mycket att man bryr sig om pappans vädjan om att dottern åtminstone måste få lektioner i Franska, så att dom kan tala med varandra, den dag det möjligen kanske tillåts igen.
Men den allra mest brinnande frågan är: Hur i hela friden kan man döma ett brottsoffer till fängelse?
Mamman har kontakter i höga kretsar
För att rätten skall ta jävsfrågan på allvar behöver det inte bevisas att jäv förekommit. Att bevisa detta är nämligen näst intill omöjligt. Det bör därför räcka med att man visar att risken för jäv tydligt föreligger, vilket är just vad jag avser att visa här. Normalt sett har jag svårt att tro på dessa teorier, men i detta fall blir som sagt även jag undrande.
Mamman har hittat en ny man som hon flyttat ihop med, på en ny ort. Denne man är aktiv inom politiken på lokal nivå, och sitter även i styrelsen för Amnesty International Sverige. Hans pappa i sin tur, dvs mammans blivande svärfar är riksdagsman (avgående) för moderaterna, och har där även suttit i bland annat konstitutionsutskottet. Han är dessutom medlem i riksdagens överklagningsnämnd där han bland annat sitter tillsammans med ett regeringsråd från regeringsrätten och en medlem av högsta domstolen. Han har varit på middagar tillsammans med JO och till och med kungen själv. Det är ingen högoddsare att påstå att han nog har en och annan värdefull kontakt i sitt nätverk. Det kan också nämnas att i tingsrätten var två av nämndemännen just moderater, och en var centerpartist.
Skadlig?
Om det nu skulle vara så att någon dragit i trådar eller rekommenderat ett visst utfall i denna rättegång, så är det någonstans kanske ändå förståeligt. När det gäller barn så är man beredd att göra nästan vad som helst för att göra det man tror är rätt. Och det kanske man har trott här eftersom man endast tagit del av den version som är uppenbart osann.
Men i detta fallet blev det alltså fel. Denna lilla flicka har inte fått umgås med sin pappa nu på snart tre år. Trots att han aldrig ens har anklagats för att ha begått något brott mot henne. Däremot påstår man från BUP att hon skulle vara livrädd för sin pappa. Ser det ut så?
Dom som däremot har begått brottsliga gärningar mot detta barn är, socialen, BUP, åklagaren, polisen och domstolen. För det måste helt enkelt vara kriminellt att göra så här mot barn och oskyldiga fäder.
Jag frågar igen med någon slags dåraktigt hopp om att någonsin få ett vettigt svar. Hur kommer det sig att ingen bland alla sveriges välutbildade jurister, psykologer, socionomer eller åklagare sett eller brytt sig om vad som verkligen händer här? Vilket fruktansvärt övergrepp som begås mot framför allt ett litet barn? Och hur kommer det sig att den enda som är minsta intresserad av att lyssna på pappans version, är en oavlönad bloggare på andra sidan Sverige? Finns det verkligen inte en enda person på någon enda myndighet som faktiskt bryr sig? Det visar sig väl efter denna artikel postats ut antar jag?
Jag skulle vilja avsluta med åklagare Åke Olssons ord, från den slutplädering han höll i rätten och som fortfarande ringer i mina öron.
Det finns inget i denna utredning som på något sätt visar att (mamman) skulle ljuga....
Och därmed blev ännu ett pappa-barn öde beseglat och ännu en oskyldig far slängd i fängelse. Och förutom mig tycks ingen bry sig det minsta. Rätten fann mamman "mer trovärdig" inget mer med det.
Målet kommer naturligtvis att överklagas till högsta domstolen, men kommer där att nekas prövningstillstånd gissar jag. Det är ju (märkligt nog) inte unikt nog. Då återstår Europadomstolen. Kanske kan denne pappa bli en bland dom 10 procenten sökande som får prövningstillstånd där? Inte för att dom kan ändra domen, men staten kan ju åtminstone bli skyldig att, även dom få böta för sina brott. Alltid något, och man skall ju aldrig ge upp sägs det...
Men i detta fallet blev det alltså fel. Denna lilla flicka har inte fått umgås med sin pappa nu på snart tre år. Trots att han aldrig ens har anklagats för att ha begått något brott mot henne. Däremot påstår man från BUP att hon skulle vara livrädd för sin pappa. Ser det ut så?
Dom som däremot har begått brottsliga gärningar mot detta barn är, socialen, BUP, åklagaren, polisen och domstolen. För det måste helt enkelt vara kriminellt att göra så här mot barn och oskyldiga fäder.
Jag frågar igen med någon slags dåraktigt hopp om att någonsin få ett vettigt svar. Hur kommer det sig att ingen bland alla sveriges välutbildade jurister, psykologer, socionomer eller åklagare sett eller brytt sig om vad som verkligen händer här? Vilket fruktansvärt övergrepp som begås mot framför allt ett litet barn? Och hur kommer det sig att den enda som är minsta intresserad av att lyssna på pappans version, är en oavlönad bloggare på andra sidan Sverige? Finns det verkligen inte en enda person på någon enda myndighet som faktiskt bryr sig? Det visar sig väl efter denna artikel postats ut antar jag?
Jag skulle vilja avsluta med åklagare Åke Olssons ord, från den slutplädering han höll i rätten och som fortfarande ringer i mina öron.
Det finns inget i denna utredning som på något sätt visar att (mamman) skulle ljuga....
Och därmed blev ännu ett pappa-barn öde beseglat och ännu en oskyldig far slängd i fängelse. Och förutom mig tycks ingen bry sig det minsta. Rätten fann mamman "mer trovärdig" inget mer med det.
Målet kommer naturligtvis att överklagas till högsta domstolen, men kommer där att nekas prövningstillstånd gissar jag. Det är ju (märkligt nog) inte unikt nog. Då återstår Europadomstolen. Kanske kan denne pappa bli en bland dom 10 procenten sökande som får prövningstillstånd där? Inte för att dom kan ändra domen, men staten kan ju åtminstone bli skyldig att, även dom få böta för sina brott. Alltid något, och man skall ju aldrig ge upp sägs det...
RSS Feed
