Det gick ut en pressrelease från tidningen Feminstiskt perspektiv. Man har låtit ett antal feminister svara på frågorna " Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv? " och " Vad förväntar du dig av 2012? ". Jag läste alla svar med en svårdefinierad känsla växande i magen. Hur tänker de här människorna? Har dom ens två hjärnhalvor? 

Mina kommentarer i rött.

Lena Sommestad, ordförande för s-kvinnor:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Det finns alltid framsteg och ljusglimtar, men vad Sverige och EU beträffar har år 2011 tyvärr varit ett dystert år. Kvinnor har drabbats hårt av den ekonomiska krisen i Europa, med stora nedskärningar i välfärden. Har inte detta drabbat män lika hårt?  Vi ser till exempel en backlash för familjepolitiken i länder som Tyskland och Spanien, där viktiga framsteg gjordes i början av 2000-talet. Vad betyder "backlash" för familjepoIitiken? Att färre par skiljer sig och fler barn får växa upp med både mamma och pappa?  Sverige ökar den ekonomiska ojämlikheten. Till de stora förlorarna hör ensamstående kvinnor med barn. Men inte ensamstående män utan barn? Samtidigt drivs i Sverige en borgerlig familjepolitik, som gör jämställdhet till en fråga om klass. Den borgerliga regeringen har befäst reformer som vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng, vilket undergräver jämställdheten främst i familjer där kvinnorna står långt från arbetsmarknaden. Ja det måste vara mardrömmen för en sann socialdemokrat. Att öka möjligheterna för mammor och pappor att spendera mer tid med sina barn. Dom ska ju helst vara på instutioner.
Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag hoppas att 2012 blir ett år då jämställdheten ställs i fokus för den politiska debatten. Hon menar förstås feminismen, men dom kallar den numera slugt för jämställdhet. Finanskris, eurokris och klimatkris visar att vi behöver ett radikalt nytänkande i politiken, både globalt och nationellt. Jag ser en stark feministisk rörelse som en del av ett större framtidsprojekt: ett socialt rättvist och ekologiskt hållbart samhälle. "Feministisk" och "rättvis" i samma mening. Det är som att försöka föra ihop fel ändar på ett Briotåg. Jag kommer att göra mitt bästa för att våra barn skall räddas från det framtidsprojektet.


Rebecka Bohlin, journalist och författare:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Stiltje. Det står och stampar. Med löner, med föräldraledighet och med vem som gör mest obetalt hemarbete. "Fan vad fräckt att folk vägrar att följa feministernas bannbullor? Det borde stiftas fler lagar" Samtidigt fanns förstås guldkorn av motstånd: Skapandet av Feministiskt Perspektiv var ett sådant! Några av årets viktigaste böcker var Gilla läget av Barbara Ehrenreich (Leopard), Rosa. Den farliga färgenav Fanny Ambjörnsson (Ordfront) och rapporten Bland Rolexklockor och smutsiga trosor Om skattereduktioner och segmentering på den svenska hushållstjänstemarknaden av Anna Gavanas och Alexander Darin Mattsson (Instituter för Framtidsstudier).
Kan tyvärr inte uttala mig. Har inte läst någon av dom. Det behövs inte jag vet redan vad som står.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Ett uppvaknande i frågan om hur ”feminiseringen” av arbetsmarknaden leder till allt uslare löner och villkor för kvinnor (mer om detta i min kommande bok De osynliga. Om Europas fattiga arbetarklass, Atlas). "Feminiseringen av arbetsmarknaden leder till usla villkor för kvinnor?? Det är ju intressant".

Maria Jacobson, journalist och författare:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?


– Ett ödesår på flera sätt. Kvinnornas inflytande på den arabiska våren visar på den revolutionära potential som finns hos kvinnor. "Ja för det var ju kvinnorna som dog i drivor på gatorna? "Krisen i eurobältet drabbar kvinnor extra hårt (Självklart) - och ur den tycks bara traditionella patriarkala och odemokratiska lösningar emanera: ökad centralmakt, fortsatt starkt fokus på finanser och sämre villkor på arbetsmarknaden. Jaha, så diktatur och patriarkat är samma sak? jag har alltid undrat. Jag känner mig i så fall inte som någon patriark. Inget av detta gynnar kvinnor. Nej för det finns ju inga kvinnliga antidemokrater, bankdirektörer och andra knösusar? Bristen på klimatavtal känns närmast som en katastrof, inte minst för att det påverkar kvinnor särskilt hårt (Självklart). I Sverige är det beklämmande att våldet mot kvinnor ligger på en fortsatt hög nivå (Men inte att våldet mot män ligger på en betydligt högre?) och att genusforskning och genusperspektiv förlöjligas och framställs som tokigheter. (Jag undrar varför?) Skattesänkningar medför att kvinnor ställs mot kvinnor, exempelvis att kvinnor köper hushållsnära tjänster av kvinnor och när kvinnor i omvårdnadssektorn tvingas utföra ett dåligt jobb för vinstmaximerings skull - till nackdel för den mängd kvinnor som är vårdtagare. (Men inte män som är vårdtagare öööhh...??)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att kvinnors samhällsomvandlande kraft tillvaratas. Att kvinnor i högre grad organiserar sig och protesterar.(Ja för det är ni ju så dåliga på?) Att regeringen på ett tydligare sätt riktar åtgärder till våldsutövare. Om nu Reinfeldt och Borg månar om kvinnorna som de påstår bör de lägga fram en feministisk strategi som genomsyrar all politik. (Ja det gör dom ju nu.)

Åsa Petersén, journalist och författare:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Ett rent haveri, skulle jag säga. Eller det stora osynlighetsåret. De feministiska frågorna tog knappt någon plats alls i den allmänpolitiska debatten. (Vad synd!) En av ljusglimtarna stod den feministiska rörelsen själv för. Samtalen mellan Mona Sahlin, Gudrun Schyman och Maria Wetterstrand hoppas jag ska bli en återkommande institution i svensk samhällsdebatt, som en viktig del av den feministiska ideologiproduktionen. Tre föredettingar som snackar feminism och suckar nostalgiskt över "the good old days" Ja det gör dom alldeles säkert, bara dom får bra betalt. Inga kvinnolöner här inte.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att det blir bättre. Från botten kan det bara gå uppåt, heter det ju. Jag tror det är väldigt långt kvar till botten.

Eva Nikell, ombudsman och journalist:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Jag har arbetat med projektet "Vägar till rättigheter" under hela året, där de feministiska frågorna och kvinnors tillgång till sina rättigheter har integrerats med andra diskrimineringsfrågor. I oktober var jag i Israel/Palestina för Kvinna till Kvinnas räkning och slogs av glädjen och styrkan i de kvinno- och fredsorganisationer som vi träffade på båda sidor, trots den svåra militariserade situationen i Israel. Undrar vilka dom andra diskrimineringsfrågorna var? Någon som törs gissa?

Vad förväntar du dig av 2012?

– Under 2012 ser jag fram emot att få följa upp arbetet med "Vägar till rättigheter" och skaffa mig lite mer tid till privata besök på kulturinstitutioner av olika slag som jag inte hunnit med i år. Du kanske hinner få biljetter till SCUM om du skyndar dig. Enligt uppgift säljer kvinnobiljetterna betydligt bättre än mansbiljetterna.

Kajsa Grytt, musiker och författare:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Under 2011 blev den stora backlashen såå tydlig. Reaktionerna på "Happy happy" och Scum-manifestet var skrämmande. (Eller kanske sunda?) Även den totalt obildade upphöjningen av familjen som det största trygga. Detta efter att hela 1900-talets konst, kultur och även forskning utvärderat och belyst konsekvenserna av den stängda "privata" familjen för både barn och kvinnor. (Here we go again. Sätt barnen på institution och männen i arbetsläger så kvinnorna befrias från familjens hemska grepp. Då blir alla lyckliga). Möjligtvis sker ändå en utveckling, som jag inte ser, bland de unga kvinnorna. (Ja fast kanske inte den du önskar?)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag önskar att männen började inventera problemet med sin mansroll (suck). De är som små pojkar de största offren för våld mot kroppen. Hanterandet av detta bär de sen med sig genom livet. Ingenting kommer förändras förrän de gör upp med detta (genom att bli kvinnor). PÅ något sätt ingår mottagande och utfärdande av våld i mansrollen. Underligt att de alla accepterar detta. Ja, jo. Inte så underligt. Det ger dem makt på många plan. (Jag accepterar inte att få stryk. Ingen annan man jag känner heller).

Lars Jalmert, professor i pedagogik mm:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?
– Den händelse som överskuggar allt 2011 är Utøya – en fruktansvärd tragedi. Men, den gjorde också synlig anti-feministers hat mot de som kämpar för människors lika värde. Och synliggörande är viktigt. (Borde inte en professor veta bättre än att göra billiga politiska poäng på Utöia tragedin? Smaklöst någon? Kanske bäst att sätta SÄPO bevakning på Pär Ström...?)

Vad förväntar du dig av 2012?

– För 2012 är en förhoppning att fler synliggöranden av maktövergrepp kommer så att allt fler ser de vanligtvis dolda mönstren. (Professorn bör vara lite försiktig med vad han önskar).

Karin Salmson, förläggare:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Sådär. Internationellt sett höjdes förväntningarna rörande förändring i och med den arabiska våren. Här hemma gjorde en del av de som har makt och resurser sitt bästa för att använda det för att förstärka negativa strömningar, som Egmonts bottennapp med de nya tjej- respektive killtidningarna Emma och Goal Junior. (Tjej och killtidningar?? Upprörande!!) Och så här i slutet av året kom rapporten om att sjukvården har problem att både bemöta och upptäcka våld mot kvinnor (Nja, nu var det väl inte riktigt så...se "bakom rubrikerna" i menyn ovan). En trevlig sak är att OLIKA sålt mer böcker än någonsin, och fått allt mer genomslag även inom förskola och skola. (Vet inte vad det är, så varför får jag rysningar?)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Sjysst att SKL avsätter pengar för ett jämlikt bemötande, men summan var alldeles för låg. Bra att Reinfeldt tar upp våld mot kvinnor, men allt som det talas om är att behandla efterverkningar om man bortser från det vaga uttalandet om att man ska lyfta att våld inte är en konstruktiv lösning på en konflikt. (Som män alltid tror) Men samtidigt om man ska se på den ljusa sidan så ser jag ett ökat intresse för OLIKA förlags kompetens inom jämställdhet och mångfald och de nya samarbeten och kunder vi får bådar gott för att skapa förändring. Dessutom är det fantastiskt roligt ur ett feministiskt perspektiv att vi släpper världens första svenska barnbok som använder hen, istället för hon eller han! Jag förväntar mig att det ska väcka tankar och debatt. (Sa hen)

Sissela Nordling Blanco, talesperson Fi:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– 2011 var året då det samlades krafter trots alla hårda slag. Planering och upprustning var ledord för egen del. (Nu jävlar upprustar dom också...)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag förväntar mig att fler feminister går samman och samtalar med varandra, organiserar sig och slår tillbaka. (Ja kom an bara...slå er trötta.)
Inga-Lisa Sangregorio, journalist:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Roligast var de härliga fredspristagarna (Det hade inte varit ett dugg kul om dom varit män. Män förtjänar ju inga fredspris). Och Feministiskt Perspektiv förstås.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att kvinnor ska fokusera mer på det vi har gemensamt än på det som skiljer oss åt. (Hmmm)

Pernilla Alexandersson, pr- och jämställdhetskonsult:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Mörkt tycker jag, jag som annars är positiv tycker att det har varit tungt att vara feminist under 2011. (Då borde du prova hur det är att inte vara feminist. Det skulle säkert muntra upp en aning).

Vad förväntar du dig av 2012?

Jag har höga förhoppningar på att 2012 kommer att innehålla många dynamiska feministiska diskurser på flera olika nivåer. Där spelar Feministiskt Perspektiv en viktig roll. (Vad hette det sa du?)

Stina Svensson, talesperson Fi:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Blandade känslor. Först vill jag ta upp om alla kvinnor världen över som går samman och kämpar för lika rättigheter och demokrati. (Det behöver man inte vara feminist för att stödja). Fredspriset till tre starka kvinnor som aldrig ger upp. Här i Sverige har vi en regering som fortsätter offensiven med nedmonteringen av välfärdssamhället. Vårdföretag som drar in storvinster medan kvinnor går på knäna. Anhörigvården ökar och det är kvinnorna som betalar. Skattesänkningar har lett till att män gynnats med sina vanligtvis högre löner. Lönediskrimineringen fortgår utan några som helst politiska förslag. Trots riktade insatser så ökar våldet mot kvinnor stadigt. Detta är också året då regeringens inhumana asylpolitik visat sig. Regeringen framstår mer som affärsmän än politiker. Socialpolitiska frågor har helt skuffats undan och det pratas mer om plånbok. Här ser vi en äkta feministisk expert med kunskaper om både våld, löner, skattesänkningar och asylpolitik ner på detaljnivå. Ett riktigt ministerämne. Några av oss minns fortfarande asylpoitiken som den röda regeringen förde då man rullade svårt sjuka barn på bår ut till flygplanen. Men politiker har ju kort minne.

Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag är säker på en kraftfullare opinion och ett större motstånd mot ojämlikhet. (Det hoppas jag med)

Edda Manga, idéhistoriker och redaktör:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Både och. Å ena sidan har det funnits en imponerande feministisk aktivitet, inte minst i Tunisien och Egypten (Och här har jag och andra gått och trott att det var ett folkligt uppror?), i Sverige har det varit ett år av intersektionell och antirasistitsk feminism (se där, ännu en gren av feminismen har avknoppats. Nu kan man kalla sig antirasistisk feminist också. Frågan är om man måste vara feminist för att vara antirasist? Förmodligen måste man det.) och Feministiskt Perspektiv har förverkligat en dröm som har funnits sedan 1970-talet. Dessutom har tre kvinnor fått fredspris vilket ger ett visst erkännande och det feministiska engagemanget för fred. Å andra sidan har det varit ett år av sexualiserat våld, inte minst av militärer och poliser mot revolutionens kvinnor, antifeminismen är på frammarsch och viktiga institutioner för genusvetenskap har nedmonterats medan fältet som sådant befinner sig under attack. (Antifeminismen är på frammarsch..huu...hör ni stöveltrampet?)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Jag förväntar mig en återpolitisering av kvinnofrågan. (Vilken kvinnofråga? och hur man den bli mer politiserad?) Vilket innebär ökade konflikter, men också ökad kamp och tydligare kvinnosolidaritet. Det kommer bli alltmer tydligt att inte alla är "feminister" och att vi lever inte i ett "jämställt" samhälle. Jag hoppas det ökar kampberedskapen. (Ååå fyyy faaan...alla är inte feminister!! Hörde ni!! Var det 2012 som världen skulle gå under?)

Birger Östberg, pr-konsult på Westander :
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Alldeles för mansdominerat: Kungen, Juholt och Breivik har nästan inget gemensamt i övrigt, men symboliserar alla en manlighet som spårat ur. (På vilket sätt då? Få se nu öööhh! Kungen sägs ju ha gått på nattklubb för 20 år sedan och tittat på nakna damer och han är man, och Juholt, ja han är ju...man...och Breivik, ja han är ju också man...öööhh..!!!!!! OK!! Nu fattar jag!!!)  De största glädjeämnena var annars den arabiska våren och landslagets framgångar i fotbolls-VM. Det kvinnliga alltså. (Brons).

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att Vänsterpartiet under Jonas Sjöstedt skärper sin feministiska profil (Går det?), att Socialdemokraterna tar sitt förnuft till fånga och ersätter Juholt med en kvinna, samt en starkare kritik mot hybrisen bakom Europrojektet. Satt det inte en kvinna innan Juholt?

Mian Lodalen, författare och journalist:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– 2011 kändes tyvärr som ett backlash-år - kvinnohatet tog sig skrämmande uttryck. Gjorde det? Var det inte SCUM som sattes upp som teaterpjäs? För övrigt tror jag att folk är lika trötta och förbannade på kvinnliga feminister som manliga. (Själv tycker jag dom manliga är värre).

Vad förväntar du dig av 2012?

– För 2012 förväntar jag mig att feminister, män och kvinnor och alla tänkbara kön, går samman i olika konstellationer – det blir inte året då det är tid att skörda frukterna om jag säger så. Kavla upp ärmarna, upp till kamp är vad som står på agendan. Män och kvinnor och alla tänkbara kön?? Finns det fler?

Ulrika Lorentzi, jämställdhetspolitisk utredare:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– För mig har 2011 präglats av välfärdspolitik och jag tycker mig se en trend där feminister intresserar sig mer för välfärden, dagspolitik och ekonomi. Feministiskt perspektiv har säkert bidragit till det ;-)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Att hoppet om att vi kan förändra samhället växer sig starkare. (Det hoppas jag med)

Sholeh Irani, redaktör:
Vad förväntar du dig av 2012?

– 2011 kunde inte bli revoltens år utan kvinnor. (Eller män)

Vad förväntar du dig av 2012?

– 2012 kan inte bli förändringens år utan kvinnor. (Fantastiskt klokt sagt)

Ulla Wikander, professor emeritus i ekonomisk historia:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?
– 2011 var normaltrist för feminister. Sakta bakåt för jämlikheten trots försök att få igång en debatt. (Nej sakta bakåt för feminismen, sakta framåt för yttrandefrihet och valfrihet)

Vad förväntar du dig av 2012?

– 2012 blir nog "bråk" om rätten till abort. Vi får sämre förskolor, tyvärr, och hårdare villkor för kvinnor i arbetslivet. (Medan männen ligger på mjuuuuka kuddar och äter vindruvor)

Pernilla Glaser, författare och dramapedagog:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?


– 2011 var ett år som skrämde mig med värdekonservatismen, i till exempel debatten som följde på Happy Happy, verklighetens folk och så vidare. (med värdekonservatism menar dessa människor alla som väljer att leva och hålla ihop i heterosexuella förhållanden och som vill spendera mer än någon timme om dagen med sina egna barn). Uttryck som först framstår som skrattretande men som gömmer ett djupt förakt för det solidariska samhället (Med det solidariska samhället menar dom stark toppstyrning från stark stat som kan klampa in i ditt liv och domdera precis när och hur dom vill). Ibland kändes det nästan som om de stora feministiska erövringarna helt marginaliserats. Dock blev allt fantastiskt mycket roligare på slutspurten med nya spännande konstellationer för motstånd. (Vilka kan det vara tro?)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Det mullrar i vredens krater. Under 2012 kommer den feministiska motkraften att vara ytterst organiserad, formulerad och uthållig. (Undrar vilka som är uthålligast?)

Birgitta Stenberg, författare:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Hemmavid står allt stilla. Utomlands går det bakåt med kraft: Nazismen växer blixtsnabbt mot allt större inflytande i EU. De religioner som är på frammarsch i USA med kristna bakåtsträvare och likadana muslimer i Afrika och Orienten är alla antifeministiska. (Ja det är ju alla som inte är socialister.)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Oss väntar inom kort en hård kamp i många länder. Inte för att vinna nya segrar utan för att bibehålla vad vi hittills vunnit. Motståndarnas argument kommer som vanligt att vara att vi ska uppoffra oss och släppa av på våra krav i dessa dåliga tider. Nog känns det igen, från Världskrigen, från Algerkriget och så vidare. (Vad är det med socialister och kamp? Har dom inget att kämpa mot så förtvinar dom. Upp till kamp emot kvaaaaalen...Och dom tar aldrig slut dom där kvalen...)

Kajsa Ekis Ekman, skribent och forskare:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– 2011 innehöll många feministiska debatter, men som jag ser det har den feministiska tankeutvecklingen ganska avstannat, få nya frågor som lyfts tyvärr, både vad det gäller arbetsmarknad och kvinnors villkor där, samt hur jobbigt det är för unga tjejer med skönhetspress och så vidare, tuffare samhälle generellt. Bra dock att Feministiskt Perspektiv finns och håller lågan uppe! (Det var längesen den feministiska tankeutvecklingen stannade.)

Vad förväntar du dig av 2012?

– Hoppas på att vi kan hålla surrogatmödraskapet borta från Sverige (Endast ensamstående kvinnor skall ha rätt att skaffa barn), att det blir ett år utan hedersmord, att mp inte tar tillbaka kravet på 6 timmars arbetsdag, att Assange får en rättegång, att Frankrike antar en sexköpslag, samt hoppas jag på systerskap i alla sammanhang! (Vadå rättegång, det behövs väl inte?)

Gunvor G Ericson, Jämställdhetspolitisk talesperson och gruppledare, mp:
Hur var 2011 ur ett feministiskt perspektiv?

– Ytterligare ett år med stiltje eller till och med tillbakagång. Vi utnämns av FN som världens mest jämställda land men även om vi har förutsättningar så tappar vi mark inom flera områden och attityder som motverkar jämställdhet lyfts fram i den allmänna debatten. (Undrar vilka attityder hon syftar på?) De politiska beslut regeringen tar innebär ofta backlash eftersom de feministiska glasögonen inte är på. (Upprörande!!) Till exempel jobbskatteavdrag som gynnar män mer än kvinnor eftersom löneskillanderna är stora. (Är dom?) Försämringar i a-kassa och sjukförsäkring har också lett till större ekonomisk ojämlikhet då betydligt fler kvinnor är sjukskrivna än män, (Undrar varför?) men fortfarande är det främst män som får arbetsskador godkända och därmed utbetald livränta. (Kanske för att betydligt fler män skadas på sina arbeten?) Att deltidsanställda inte får stämpla mer än 75 dagar är också en regel som slår mot kvinnor eftersom det främst är kvinnor som har ofrivillig deltid. (Tror faktiskt att den är frivillig i de flesta fall) Att pojkar halkar efter i skolan men den förda skolpolitiken är också ett problem. (VAAA?? ett pojkproblem mitt i jämställdhetsdiskussionerna!! Dra mig baklänges.) I FN rapporten Human Development Report, kan man tydligt se att Sverige tappar i ranking. Vi är det enda land bland de 20 bästa som sedan 2006 tappat poäng. Sverige kommer först på 28:e plats efter länder som Egypten, Uganda, Ghana, Philippinerna Mongoliet och Botswana när det gäller löneskillnader. Vi hamnar också lägre än Norge och Danmark, även om Finland och Island ligger ännu sämre till.

En ljusglimt är dock de internationella händelserna med tre starka kvinnor som fredspristagare i fokus. Ellen Johnson-Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakul Karman. (Vilket tröstpris det där verkar ha varit)

Vad förväntar du dig av 2012?

– I budgetbudgetpropositionen för 2012 har regeringen, skrivit om att de ska börja jobba med frågan om mansrollen. Miljöpartiet vill att en statlig utredning görs kring män, maskuliniteter och jämställdhet. Att män och manlighet är norm, och att manlighet är sammankopplat med makt, medför inte per automatik att den normativa manlighet som råder är gynnsam för alla män. Gruppen mäns överrepresentation i maktpositioner, i vissa yrken, i våld (inklusive självmord), missbruk, olyckor, hemlöshet, kriminalitet och så vidare är alla aspekter av maskulinitet som måste ifrågasättas och bättre analyseras. Vi måste ifrågasätta manligheten helt enkelt. Precis som i SCUM manifestet. Kanske den slutgiltiga lösningen som Solanas propagerar för är bäst ändå?

Två andra förväntningar jag har men där jag har mindre hopp att regeringen ska lyssna är, lag om kvoterings till bolagstyrelser och samtyckeslag vid våldtäkt. Åtminstone i offentligt ägda bolag kunde vi väl vara eniga om att lagstifta. Det kommer upp i riksdagen 25 januari för debatt och beslut. (Samtyckeslag vid våldtäkt? Hur skulle den se ut tro? Kanske menar hon samlag? Men det är väl snart samma sak.)

Jag vet att jag sagt att premiären av nya Daddys skulle äga rum på nyårsdagen. Ibland blir det dock inte alltid riktigt som man tänkt. Idag fick alla nya admins sina login och då är det lätt hänt att det trycks på knappar i början. Kort sagt någon var lite för snabb på avtryckaren så premiären blev i kväll istället. På själva nyårsafton. Men det är ju inte illa pinkat det heller. Kanske till och med är en bättre dag för en premiär.

Som ni snabbt kommer att märka om ni lämnar denna trygga och hemtama sida och ger er ut på upptäcksfärd i bushen, så har rätt mycket förändrats och lagts till. Jag har lyssnat på de förslag som ni gav mig då jag bad om dom för ett tag sedan. I alla fall försökt.

Men jag ska inte bli uppehålla er här i onödan. Iväg och upptäck. Kom tillbaka sen och berätta vad ni tyckte.  

Skål, Gott nytt år och Välkommen till Daddys-Sverige 2.0!!

Jag saknar alltid ord vid den här tiden på året. Jag avskyr tanken på att låta som en julkort, särskilt när det handlar om en högtid av gemenskap för pappor, varav många har fått sina liv ödelagda på ett sätt som skär till kärnan särskilt vid denna tid på året. Förlorade barn, förlorade hem, förlorad känsla av tillhörighet.

Trots allt, när vi tittar under den raljans och de arga och bittra kommentarer vanliga i den här miljön, är det som återstår män och pappor, för vilka julen och allt vad den innebär, blir en traditionell, oundviklig påminnelse om vad som tagits, och som aldrig kommer igen.

Så jag har inga glada julhälsningar att skicka, åtminstone inte i traditionell mening. Men att bara säga att detta är en svår tid för mig att veta hur jag skall uttrycka mig blir ändå inte tillräckligt. Jag har vigt mitt liv till att trotsa efterfrågan på min tystnad. Att bli stum om det viktigaste som man har, är i mina ögon ett svek i dess värsta form.

Så låt mig säga detta. Till er alla, oavsett hur länge du har tvingats in hörnet och blivit sparkad på. Oavsett hur mycket du har svikits och oavsett vilken typ av gapande hål som har lämnats kvar i ditt liv som belöning för att du varit en "god människa". Jag är med dig under denna tid. Naturligtvis kan jag inte "fixa" något. Jag har ingen sådan makt, inte heller kommer jag att någonsin få det. Men jag kan i alla fall erbjuda något, en gåva från mig till er alla. En som har saknats för så många så länge. Du spelar roll!

Den webplats som jag för närvarande bygger kommer att handla om dig och vara för dig. Den kommer att baseras på den absoluta sanningen om ditt värde, Ett värde som inte har att göra med vad du jobbar med, vad du gör för andra eller för systemet. 

Det är viktigt för dig att veta att det finns människor som arbetar för dig. Jag och många med mig lägger mycket tid på att exponera och undergräva hatiska feminister och myndigheter som kan ta ditt liv ifrån dig utan att blinka, och det är naturligtvis en ädel och värdig sak. Men slutmålet här handlar inte bara om det. Slutmålet här, om jag får vara lite grandios för ett ögonblick, är att skapa en miljö som inte liknar något annat som någonsin setts i människans historia. Ett hem för människor dit dom alltid är välkomna och önskade. En plats där deras existens allena är tillräcklig och det enda pris dom behöver betala för att bli älskade.

Det är där skon verkligen klämmer, eller hur? Särskilt män har genom historien använts, utnyttjats, offrats och förbrukats. Tvingats in i rollen som pack djur och personliga livvakter. Du har belönats för detta med falska hyllningar och mer förväntan. I de fall du faktiskt äras, fläckas det med det faktum att sådana positiva omdömen alltid är beroende av att du kan bidra med ytterligare nytta för någon annan än dig själv.

Men har du verkligen älskats? Jag tror inte det. Hur kan någon form av kärlek mellan människor leda till så mycket död och smärta? På denna website, avsäger vi oss det hån som dessa låtsade känslor innebär. Vi avsäger oss villkorade godkännanden och förbehåll för vi ska accepteras som "goda" män.

Vi accepterar inte din umbärlighet. Du är efterfrågad och behövd för att du är du. Inget annat.

Med detta nu sagt kommer jag att ta lite tid med min familj under de närmaste dagarna. Jag behövde dock säga dessa saker först. Jag passar på medan min son och resten av familjen tittar på Kalle Anka. Om jag framstår som julkäck, vänligen acceptera min ursäkt. Detta är ett besvärligt företag, att tala om att du är älskad. Men det är, när allt är sagt och gjort, det enda som verkligen betyder något.

Det är en lärdom jag och många med som spenderar ännu en jul i saknaden av ett älskat barn har fått.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR
önskar
DADDY

Vi ses på nya Daddys Sverige 2012. 

STOCKHOLM (Rixstep) (Daddys) More information is available on just how closely knit the various 'conspiracies' in rabid feminist Sweden can actually be. And so herewith - with a big H/T to Flashback as always, and like sands through the hourglass: the latest in the ongoing saga. Hold on to your hats and try to stay with us on this wild ride. Here we go.

√ Bonnier's DN.se blasted with a headline today about a new survey of hospital staff in a clinic in Stockholm: 'Many believe abuse is the woman's fault'. This is supposedly a reflection on what staff at the biggest women's clinic in Scandinavia feel about such issues.

√ But the clinic in question is the biggest hotbed in radical feminism outside Eva Lundgren's and Anna Ardin's (and Göran Lindberg's) Uppsala. Could staff at this institution really be so sceptical of the people they're dedicated to helping?

√ The clinic in question is called 'AVK' - Akutmottagning för våldtagna kvinnor (ER for Raped Women). It replaced an earlier unit that had to be closed down because of scandals and telltale signs of endemic corruption.

√ It was none other than Thomas Bodström and Claes Borgström who pushed for the replacement clinic and put one Lotti Helström in charge.

√ Lotti Helström was outed by DN earlier this year for fabricating fake rape certificates.

√ DN.se then began work on a major exposé of Helström. The research was completed but pressure on DN.se stopped the article series from being published.

√ It turns out that Bonnier legal adviser for both DN.se and Expressen is none other than Peter Danowsky, infamous for badgering witnesses in the trial of The Pirate Bay. And it turns out that Danowsky is married to (and living with) none other than Lotti Helström.

When the journalist on Dagens Nyheter was told by one of his sources, who the star of the coming articles was married to, he is said to have become "absolutely white in the face". Soon after the articles got scrapped.

Follow so far?

√ Back to the survey. The survey was actually carried out two years ago. But was it the clinic 'AVK' that carried out the survey? Nope. The survey was commissioned to an organisation known as 'NCK' - Nationella centrum för kvinnofrid (National Centre for Women's Safety).

√ NCK are run by one Gun Heimer. She gets an outrageous salary for presiding over things.

√ Gun Heimer is married to Lars Nylén who was chief of police in Uppsala before taking over Kriminalvårdsstyrelsen (National Prison and Probation Administration). Now he has been reassigned to a desk within the gouvernment office. The transfer was made by the minister of justice Beatrice Ask and came pretty sudden. According to Ask they were in agreement. Nylen however does not agree but seem to think he got fired.

More about this particular story can be found at the swedish citizen-journalist site  nyhetsverket. 

Gun Heimer is also one of four authors of the so called scientific report "Slagen dam" (battered lady) together with Eva Lundgren, who was recently fired from Uppsala university for falsifying research.

This report is the sole scientific base of the swedish "könsmaktsordning" (genderpowersystem) that has been recognised by the parliament and granted the swedish feminists billions of swedish kronor in state support.

However the facts in the report does not seem to hold up when they get reviewed.

√ But back to Nylén. He brought up a brother in arms through the ranks in his years as chief of police: one Göran Lindberg - who later became an adviser on gender equality and sexual harassment to the national police directorate.

√ Lindberg was also a jurist just like Claes Borgström and so was qualified to understand what rape is. He also served as rector of the Swedish police academy, and served in Borgström's office of the ombudsman for equality.

√ All told Lindberg was indicted for one count of aggravated rape, three counts of rape, one count of attempted aggravated rape of a minor, and ten counts of procuring. He was shown to exhibit aggravated sadistic tendencies towards his victims and to have inflicted bodily harm.

√ Lindberg was not only a serial rapist - he also ran a bordello with underage girls on police premises. 

√ It gets worse: Lindberg was also one of the most outspoken supporters of Swedish rabid feminism, often called to speak at feminist congresses etc. An interest so vivid it rendered him the nickname "Captain dress" among his subordinates.

√ It gets worse still: Lindberg was also convicted of raping a 14 year old child.

√ In yet another rape case, the victim could provide a partial licence plate number and Lindberg's DNA was found all over the place, yet the police closed the case because of 'lack of evidence'.

√ Lindberg was initially sentenced to 6.5 years in prison. He appealed. He got his sentence reduced to 6 years flat. Given Swedish procedures, he'll probably be out by the end of next year.

√ His old buddy Nylén who was head of the prison system at the time, now comes into play and gets Lindberg put in a new 'happy holiday' prison/resort up the coast instead of one of the more secure facilitys reserved for criminals of this kind in Sweden. 

It has also come to our attention that Göran Lindberg was part of covering up evidence in the famous swedish "Knutby" case, thus protecting the leader of the so called "Knutby cult". a woman that quite possibly were involved in the murder of Alexandra Fossmo and the attemted murder of her neighbour. The alibis of the woman and other cult leaders were stopped from beeing checked by Göran Lindberg himself. 

The murder and attemted murder were conducted by Sara Svensson who have now served her sentence and been released from the psychiatric careunit she was sentenced to. The victims husband is serving life in jail for supposedly tricking the gullable Sara Svensson into committing the acts.

BREAKING: Sweden: The Movie

Representatives of the production companies behind Guiding Light, As the World Turns, Emmerdale farm and The Bold and the Beautiful, have all been in contact with the Swedish Film Institute and expressed an interest in turning the saga into a full length feature film.

Renowned daytime television star Joseph Tribbiani has expressed an interest in playing the role of Göran Lindberg, while Ronn Moss, also known for an international audience as Ridge Forrester, is interested in playing former minister of justice Tomas Bodström. 

Who will play Lotti Helström, Beatrice Ask and Gun Heimer is not yet decided.    

Jag har skrivit om dom förr. Kriscentrum för kvinnor. En kommunal inrättning som finns i flertalet kommuner. Det finns även ett kriscentrum för män. Dock synes båda arbeta mot samma mål. Mot mäns våld och övergrepp på kvinnor och barn.

Det var nu snart ett år sedan jag anmälde kriscentrum för kvinnor i Kungsbacka både till socialstyrelsen och DO för deras oproffessionella agerande i ärendet runt mitt barn. Jag ställde i samband med detta även ett antal frågor till den av kommunen anställde socionomen.

Jag har inte fått några svar från någon. Det har jag svårt att acceptera. Jag tänker därför visa er hur dom agerat och de frågor jag ställde. Vore intressant att få era synpunkter på kriscentrums agerande och deras syn på rättssäkerhet. Jag personligen tycker ärendet är så allvarligt och har fått så svåra konsekvenser att kommunen borde lyfta på varenda sten och utkräva ansvar där fel begåtts.

Jag har även lyft frågan om ekonomisk kompensation från kommunen för sex års psykiskt lidande, ekonomiska förluster, förlorad arbetsinkomst etc. Även de kostnader som kommer att följa för att hjälpa barnet över det trauma hon utsatts för i onödan. Hittills har man inte varit speciellt villig att diskutera frågan.

Domstolen tar av mig ögonbindeln

Den 21 December 2010 beslutar tingsrätten att jag skall återfå den vårdnadsrätt som rådman Kajsa Rapp fråntog mig i sin märkliga dom från 2008. I och med detta får jag åter insyn i de dokument, anmälningar etc som finns och kommer in till socialtjänsten rörande min dotter.

Därför får jag även en kopia på denna anmälan som inkom den 25 November 2010.

Jag får kopian i mitten på Januari i år och skrev då ett mail till Johanna Lilja med ett antal frågor. Mailet vidarebefordrades även till Socialtjänsten, kommunledningen, förvaltningschef, nämndens ordförande, tingsrätten, socialstyrelsen samt, DO.

INGEN har svarat. Den enda reaktionen får jag i ett senare brev där jag informerades att Johanna Lilja som var inbjuden till ett möte avsagt sig det samt ytterligare inblandning. Uppenbarligen på grund av mitt mail.

Mitt mail till Lilja

Den 20 Januari skrev jag: (obs namn på barn och mamma strukna):
Hej Johanna

Jag fick idag ta del av den anmälan om oro för min dotter R som du sänt in till individ & familjeomsorgen den 25/11 2010 (Bil 1). Jag har även läst referatet från ditt samtal med Malou André Friden på Hässlehems utredningshem. (Bil 2). Du har vad jag förstår agerat som stöd och referensperson åt C under hela hennes nu 5 år långa saboterande av umgänge mellan mig och min dotter som fortfarande pågår.

Eftersom uppgifterna du har sänt in och delgett utredarna rör min dotter R så skulle jag med anledning av detta vilja ställa dig några frågor. Som du ser vidarebefordras detta mail även till ansvariga på kommunen där du är anställd, tingsrätten, DO och till socialstyrelsen, då jag är kritisk mot ditt agerande och ifrågasätter om du ens har följt gällande lagar och bestämmelser om saklighet och oprtiskhet inom offentlig förvaltning, samt diskrimineringslagen som säger att det är olagligt att som anställd inom en förvaltning att diskriminera gällande kön. Dessutom bryter du eventuellt mot lagen om falsk tillvitelse i brottsbalken. 

1. Jag ser att du är socionom. Vilken utbildning har du därutöver, som gör att du anser dig kunna uttala dig om en 4 år gammal flicka och hennes reaktioner, samt om huruvida C:s påståenden är adekvata eller inte? Har du speciell utbildning gällande barnpsykologi, vittnespsykologi eller motsvarande?

2. Två oberoende utredningar, en utförd av Rolf Karlman, tidigare konsulent på socialstyrelsen, och en utförd på Hässlehem i Borås (avbruten pga att modern avvek två gånger) samt en psykologutredning av R utförd av en erfaren legitimerad psykolog, Eva Landmér i Göteborg, har alla kommit fram till motsatt slutsats än den du framför i din anmälan, nämligen att jag ej har begått någon form av övergrepp mot R av något slag. Tvärtom.  Anser du att det i det läget är proffesionellt av dig att fortsätta stödja C gällande hennes vanföreställningar som nu får anses motbevisade?

3. Hur kan du som anställd socionom på kriscentrum för kvinnor i Kungsbacka anse dig ha rätt att lämna in en orosanmälan angående min dotter, gällande hennes rätt att ha obevakat umgänge med sin pappa? Du har aldrig direkt eller via någon av handläggarna på individ & familjeomsorgen vinnlagt dig om att hämta in min version av händelserna. 

4. Du har inte heller enligt vad jag förstår rätt att ta del av den, numera digra dokumentation, gällande ärendet och vad som framkommit. Om du tagit del av den dokumentation som finns angående det umgänge jag hittills lyckats kämpa mig till, så hade du insett att det inte varit annat än glädjefyllt både innan och efter Rolf Karlmans nya vårdnadsutredning. Du hade också sett att det var i samband med att den nya oberoende utredningen släpptes som R:s konstiga reaktioner vid överlämningarna började. Innan dess hade jag nekats all form av kontakt med henne i över 10 månader! Enbart baserat på vaga anklagelser. Med tanke på all detta utsätter du R för enorma risker och ett förlängt lidande genom dina anmälningar och vittnesmål. Inser du det? 

5. Anser du att det är proffesionellt för att inte säga lagligt agerat av en kommunalt anställd socionom att agera som stöd, pådrivare och vittne åt den ena parten i en vårdnadstvist? Dessutom utan att ens ta del av bägge sidors syn på saken?

7. Är detta agerande vanligt inom kriscentrum för kvinnor?

8. Är du medveten om att Christina Pettersson på familjerätten, som hänvisade C till dig strax innan jag anmäldes för sexbrott förra året, slängde bort en anmälan om oro för R som jag skickat till henne fyra (edit sju) dagar innan anmälan gjordes? Att hon inte vidarebefordrade mina relevanta uppgifter till utredning barn och unga? Att hon var den som fyra dagar senare upplyste mig om att man nu hade startat upp en utredning gällande mig? Att hon månader senare nekat till att ha någon kännedom om detta i en journalanteckning? Som dessutom är bakdaterad?

9. Hur vanligt är det enligt din professionella åsikt att biologiska pappor utför sexuella övergrepp på sina barn?

10. Anser du rent generellt att barn har det bättre och är tryggare hos sin mamma än hos sin pappa?

11. Känner du till begreppet PAS och vad det betyder, och i så fall, inser du risken för att R utsätts för denna form av misshandel av sin mor och sin mormor?

12. Har du överhuvudtaget kontemplerat risken att C som, enligt din egen utsago var oerhört "jagsvag" då hon första gången tog kontakt med dig, utsattes för påtryckningar och påverkan av sin mor, som för övrigt gjort exakt samma sak mot C då hon var barn, som hon nu igen försöker att göra mot R? Är du medveten om vad denna kvinna sagt och skrivit om mig, bl a på internet? Har du varit delaktig i den smutskastningen? 

Ta gärna kontakt med Lxxxxx xxxxxxxx, R:s morfar och fråga om dom anklagelser som riktats mot honom rörande C.

Bör en anställd på en förvaltning som skall se till barns bästa i första hand, agera på det här sättet? Det bland annat du och ett antal kollegor till dig utsatt mig och min dotter för är inte bara kränkande, det är djupt omänskligt. För att inte tala om brottsligt enligt brottsbalken. Du som anställd inom förvaltningen borde känna till detta. 
Jag emotser dina skriftliga svar på dessa frågor innan en eventuell huvudförhandling, i annat fall kommer dom att ställas där istället. 

Detta skall ses som en anmälan till socialstyrelsen angående Johanna Liljas agerande som anställd på Kungsbacka kommun, samt till diskrimineringsombudsmannen då jag anser att det är ett tydligt fall av könsdiskriminering. Jag döms ohörd av en socionom på kommunen enbart grundat på att jag är man och därmed en potentiell fara för mitt barn. 

Alla kända vetenskapliga undersökningar visar att det är oerhört ovanligt att biologiska pappor utsätter sina barn för sexuella övergrepp. Se ex Sariola (1990:25) och Martens (1989:14) I dom få fall det trots allt förekom visade undersökningarna att missbruk av alkohol och psykisk sjukdom på något sätt inblandade i över 80 procent av fallen. Ingetdera förekommer i mitt hem, trots mormoderns och moderns upprepade påståenden om motsatsen.

Förutom dessa uppgifter väntar jag också fortfarande på socialnämndens och kommunstyrelsens svar på min begäran daterat 2010-12-07

Med vänlig hälsning
Joakim RamstedtKyrkofjäll 86471 92 Klövedal 0731-012601

Södersjukhuset är ett stort akutsjukhus på Södermalm i Stockholm. En halv miljon stockholmare har SÖS som sitt akutsjukhus och 7 000 barn föds här varje år.

Vad värre är att på Södersjukhuset så tycker var fjärde anställd, att om en kvinna får stryk av sin man och skadas så får hon skylla sig själv.

Detta skriver Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, m fl. 

Om alla tidningar skriver samma sak så måste det väl vara sant? Dessutom är källan dagens eko. Den nyhetsredaktion som svenska folket litar mest på av alla.

Denna nyhet har naturligtvis rört upp ett ursinne hos många. Helt förståeligt. I Aftonbladet skriver den feministiske krönikören Monica Gunne en text som osar av bitterhet, ilska och mansförakt över den skrämmande attityden bland de sjukvårdsanställda.

Dagens eko kryddar artikeln med en bild av en kvinna som åker på en snyting av en man.

Och vem blir inte upprörd av att se sådant? Själv klarar jag inte av att se filmer där kvinnor eller barn får stryk eller utsätts för andra svåra övergrepp. Av någon anledning är det lättare att se män utsättas för våld.

Det är något som är inbyggt i mig som man, och det tror jag gäller många med mig.

Men vad är egentligen sanningen bakom denna nyhet? Att frågan inte var ställd såsom det framställs i media förstod jag direkt. 

Hur många sjukvårdsanställda skulle svara ja på frågan "anser du att det är kvinnans fel att hon utsätts för våld?" Knappast 25 procent i alla fall, men jag blev ändå förvånad då hela sanningen kröp fram. Numera blir det nämligen allt svårare för våra media att komma undan med propaganda av den här typen.

Så vad var det egentligen som kom fram i undersökningen. Vad är det AB, Expressen, Sveriges Radio och de övriga inte talar om för oss?

Jo alltså för det första:

"Påståendet (i enkäten) var formulerat ”kvinnans passiva personlighet utsätter henne för våld”. 28 procent av personalen tycker att det kan vara en del av orsaken, säger hon.

"Hon" i detta fallet är Mareet Castrén, forskaren som gjort undersökningen man hämtat informationen ifrån. Hon betonar att det inte är samma sak som att säga att det är kvinnans fel att hon blir misshandlad. 

Ett annat påstående var att ”båda parter har del i att situationen (misshandeln) uppstår”. 21 procent höll med." (SVD 12 dec).

Inte riktigt samma sak som "hon får skylla sig själv" eller hur? Men, och nu kommer vi till det som egentligen borde ha blivit toppnyheten enligt mig, nämligen det demografiska underlaget till undersökningen;

Av de misshandlade som kom till SöS var 75% män.
Av de misshandlade kvinnorna hade 96% misshandlats av andra kvinnor.
Av vårdpersonalen är 79% kvinnor.

Är det inte nu dagens eko borde säga "Ojsan, vi måste ha läst slarvigt?" För jag antar att det är det man kommer att ange som orsak. Dvs om man nu över huvud taget kommer att bry sig om att rätta sin artikel så den blir sanningsenlig.

Är det dags att införa ett kvalitetskontrollorgan när det gäller journalistiken i Sverige?
Tycker faktiskt den börjar bli väl slarvig.

Eller har dessa "misstag" möjligen andra orsaker?

(English translation below)
Jag fick en förfrågan från Rixstep om jag kunde hjälpa till att översätta detta öppna brev till den svenske riksåklagaren. Jag fick även en förfrågan om att publicera ut det på bloggen. Ni som känner att det vore intressant att få svar på dessa frågor kan kopiera texten och maila brevet till riksåklagaren. Ett kontaktformulär finns nederst i inlägget. Kopiera och klistra in brevet. Kom ihåg att signera med namn address och nationalitet längst ner.

Anders Perklev
Riksåklagaren

Office of Riksåklagaren
Östermalmsgsatan 87C
Box 5553, 114 85 Stockholm

Sverige

Genom e-post: anders.perklev @ aklagare.se

ÖPPET BREV TILL ANDERS PERKLEV, riksåklagaren, SVERIGE

Bäste Anders Perklev,

Utlämning av Julian Assange till Sverige enligt den europeiska arresteringsordern är för närvarande under behandling i Storbritanniens Högsta domstol. Det som skall avgöras är om man skall höra hans överklagande med motiveringen att den inte har utfärdats av en laga rättslig myndighet. Mr Assanges fall har orsakat internationell uppmärksamhet och många europeiska medborgare undrar därför vilka rättssäkerhetsgarantier och skydd som finns i EAW systemet för personer som står inför polisutredningen i Europa. Mot bakgrund av detta, skulle ni möjligen kunna förklara för både svenska och icke svenska medborgare de aspekter av det svenska rättsliga förfarande för vilket du som Riksåklagaren har det övergripande ansvaret?

Den 6 december 2011 gjorde den svenska Åklagarmyndigheten ett uttalande och påpekade att Sverige beslutat att göra alla offentliga åklagare till så kallat "rättsliga myndigheter" för att därmed kunna utfärda europeiska arresteringsordrar enligt ramdirektivet. Detta förutsågs inte av det brittiska parlamentarikerna vid utarbetandet av den brittiska utlämningslagen 2003 (Hansard). En lag som starkt betonade att sådana arresteringsordrar bara bör kunna ges av en domstol. Får jag fråga varför du kände det nödvändigt att göra ovan nämnda utalande sagda datum?

Mr Assanges namn läcktes till pressen, till synes av Stockholms åklagarmyndighet, vilket är olagligt enligt Sveriges lagar. Skulle du kunna beskriva - för en internationell publik - vilka åtgärder som vidtogs för att undersöka detta och en sammanfattning av resultaten. Har de ansvariga identifierats och hur har detta i så fall hanterats?

Har du någon statistik eller uppskattning över hur ofta en svensk åklagare utser sig själv som förundersökningsledare i ett ärende? På den svenska åklagarmyndighetens engelska hemsida står det: "När det gäller mindre allvarliga brott fortsätter polisen att leda förundersökningen." Den allvarligaste anklagelsen mot Julian Assange beskrivs på åklagarmyndigheten egen webbplats som "ett mindre allvarligt brott". Det är därför svårt att förstå varför Marianne Ny var inblandad i fallet som utredningschef i detta skede?

Konventionen om "Mutual legal assistance" från 2000 används väl fortfarande vanligen för förhöra medborgare i andra länder? Marianne Ny uppgav dock att brittisk och svensk lag hindrade henne från att förhöra Julian Assange i London, vilket därmed var osant. Hennes uttalande togs senare tillbaks. Vilka disciplinära åtgärder är tillgängliga för dig som riksåklagare när en högt uppsatt åklagare vilseleder allmänheten på detta sätt?

Kan du beskriva - om så bara i allmänna termer - på vilka grunder detta fall öppnades på nytt den 1 september 2010 efter Eva Finné, en högt uppsatt åklagare som utsetts av dig att granska ärendet, annullerade den ursprungliga arresteringsordern ?
- "Jag anser att det inte finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt. Detta gör att det nu endast återstår ett fall av sexuellt ofredande att undersöka" 

När man studerar det läckta polisprotokollet på internet - som miljontals människor över hela Europa har gjort - verkar det endast finnas ett nytt bevis som kan ha uppstått mellan Eva Finnés beslut den 25 augusti 2010 och återupptagandet av förundersökningen.  En trasig använd kondom. Emellertid framgår det av den rättsmedicinska analysen från den 25 oktober 2010, vilken ingår i åtalsprotokollet, att detta bevis inte styrker något brott. Några anklagelser relaterade till detta objekt är inte heller nämnda i den europeiska arresteringsordern som utfärdades av Marianne Ny den 18 november 2010. För att tala klarspråk kunde nämligen ingen DNA varken från målsägare eller misstänkt hittas på denna kondom. 

http://rixstep.com/2/20110619,00.shtml
http://rixstep.com/2/1/20110622,00.shtml
http://rixstep.com/1/20111126,01.shtml

Detta förefaller inte uppfylla Åklagarmyndighetens krav på objektivitet. På din myndighets hemsida kan man läsa: "Teknisk bevisning måste naturligtvis tas upp och utredas på ett korrekt och säkert sätt. Åklagaren måste också vara objektiv när han eller hon inleder ett åtal. Under rättegången är det visserligen åklagarens uppgift att bevisa att ett brott har begåtts, men åklagaren är även skyldig att ta vederbörlig hänsyn till något som skulle kunna förändra situationen när det gäller bevisning."

Återigen, vänligen förklara - för den svenska och internationella allmänheten - om detta är ett disciplinärende och i så fall vilka disciplinära åtgärder finns tillgängliga för dig som riksåklagare?

Särskilt bekymmersamt är att konventionen om "mutual legal assistance" inte har använts i detta fall. Enligt den svenska rättegångsbalken "bör utredningen bedrivas så att ingen person i onödan utsätts för misstanke eller för onödiga kostnader eller besvär." (Kapitel 23, paragraf 4), och det råder ingen tvekan om att en stor del av både svenska och brittiska skattebetalares pengar har gått till spillo i dividerandet om denna utlämning i domstol, när mycket enklare metoder skulle kunna  ha använts för att förhöra Julian Assange. Kan du förklara de mekanismer genom vilka England ersätts för sina kostnader när dom representerar den svenska åklagarmyndigheten i de brittiska domstolarna? Likaså Vilka vägar står öppna för Mr Assange att söka ersättning för sina stora personliga rättegångskostnader, i sin kamp mot detta missbruk av den europeiska arresteringsorder processen?

Med vänlig hälsning

[Namn] [Storbritannien / svenska / australisk medborgare / Medborgare av _______]

In English
I received an inquiry from Rixstep if I could help translate this open letter to the Swedish Prosecutor General. I also got a request to publish it on the blog. Those of you who feel that it would be interesting to find answers to these questions can copy text and mail the letter to the Prosecutor. You will find a contact form just above that goes straight to Mr Perklevs office. Copy and paste the letter. Remember to sign with the name address and nationality at the bottom.
Open Letter to Sweden's Prosecutor General:

Mr Anders PERKLEV

Prosecutor General

Office of the Prosecutor General

…stermalmsgsatan 87c

Box 5553, 114 85 Stockholm

Sweden

By email: anders.perklev@aklagare.se

OPEN LETTER TO ANDERS PERKLEV, PROSECUTOR GENERAL, SWEDEN

Dear Anders Perklev,

The extradition of Julian Assange to Sweden under the European Arrest Warrant is currently before the UK Supreme Court, who will decide whether to hear his appeal on the grounds it has not been issued by a proper judicial authority. Mr Assange's case has drawn international attention and left many ordinary European citizens questioning what safeguards and protections there are in the EAW scheme for people facing police investigation in Europe. In view of this, could you please provide some clarity for non-Swedish citizens on some aspects of Swedish judicial procedure for which you as Prosecutor General have overall responsibility.

On 6 December 2011 the Swedish Prosecution Authority issued a statement pointing out that Sweden decided to make ALL public prosecutors "judicial authorities" for the purposes of issuing EAWs under the Framework Directive. This is not something that was anticipated by British Parliamentarians when drafting the UK Extradition Act 2003 (Hansard), who felt strongly that such warrants should only be issued by a court. May I ask why you felt it necessary to issue such a statement on that date?

Mr Assange's name was leaked to the press, apparently by the Stockholm Prosecution Service, which is illegal under Sweden's privacy laws. Can you outline - for an international audience - what steps were taken to investigate this and a summary of the findings. How were those responsible dealt with?

Can you publish some statistics on how often a Swedish public prosecutor nominates themselves as the chief investigator in a case? The Swedish Prosecution Authority English website says: "In the case of less serious crimes, the police continue to lead the preliminary investigation." As the strongest allegation against Mr Assange is described on the Prosecution Authority's own website as "less serious crime", it is not clear why Marianne Ny is involved in the case as chief investigator at this stage.

Mutual Legal Assistance is ordinarily used to interrogate people in foreign jurisdictions. However, Marianne Ny stated that British and Swedish law prevented her from questioning Julian Assange in London, which was untrue. Her statement was later redacted. What disciplinary measures are available to you as Prosecutor General when a senior public prosecutor misleads the public in this way?

Can you please outline - if only in general terms - on what basis this case was re-opened on 1 September 2010 after Eva Finné, a senior prosecutor you appointed to review it, cancelled the original arrest warrant - "I consider that there are no grounds for suspecting that he has committed rape." - leaving only one instance of alleged molestation still to be investigated? From reading the leaked police protocol on the internet - as millions of people across Europe have - there seems to be only one item of new evidence which might have appeared between Eva Finné's decision on 25 August 2010 and the re-opening of the case, a torn used condom. However, the forensic analysis of 25 October 2010 included in the prosecution protocol does not support any offences related to this item being included on the face of the EAW issued by Marianne Ny on 18 November 2010. To put it plainly, no DNA could be found on this condom.
http://rixstep.com/2/20110619,00.shtml
http://rixstep.com/2/1/20110622,00.shtml
http://rixstep.com/1/20111126,01.shtml

This would appear not to meet the Prosecution Authority's Objectivity Demand (on your website): "Forensic evidence must, of course, be gathered and investigated in a correct and secure manner. The prosecutor must also be objective when he or she initiates a prosecution. During the course of the trial it is admittedly the prosecutor's task to prove that a crime has been committed, but the prosecutor is obliged to give due consideration to anything that could change the situation with respect to evidence."

Again, please outline - for an international audience - whether this is a disciplinary matter and, if so, what disciplinary measures are available to you as Prosecutor General.

I am particularly concerned that Mutual Legal Assistance has not been used in this case. Under Sweden's Code of Judicial Procedure "the investigation should be conducted so that no person is unnecessarily exposed to suspicion, or put to unnecessary cost or inconvenience." (Chapter 23, Section 4) and there is no doubt that a great deal of both Swedish and British taxpayers' money has been wasted arguing this extradition in court when much simpler methods could have been used to question Julian Assange. Can you please explain the mechanisms by which Britain is reimbursed its costs in representing the Swedish Prosecution Authority in the UK courts? Likewise, what avenues are available to Mr Assange to seek recompense for his substantial personal legal costs in challenging this abuse of the European Arrest Warrant process?

Yours sincerely,
[name] [UK/Swedish/Australian Citizen / Citizen of _______ ]

Idag har jag varit i kontakt med både den ansvarige utgivaren på Siren och på Västnytt och nu har det klarnat hos vem felet begåtts. Siren har gjort en korrekt rapportering. Sedan har någon på västnytts redaktion gjort sin egen tolkning.

Sirens ansvarige utgivare Matti Larsson skriver följande i ett mail.

Samtidigt som man här i Sverige förbereder sig för den årliga slutna barnköpar&säljar mässan, där socionomer och politiker förs samman med alla sugna HVB -vårds säljare, så läcker uppgifter ut i England om hur socialarbetare kryddar sina utredningar med falska anklagelser om övergrepp för att få loss fler ungar att skyffla in i systemet.

It´s all about the money. 

Läs mer här

Det jag länge anat visar sig alltså vara mer sant än jag velat tro. Man vill bara gråta över den gränslösa girighet och ondska vissa människor besitter. Människor som sedan står och tittar domare i ögonen och bedyrar att dom baaaara tänker på barnens bästa. 

Jag är motståndare till dödsstraff, men ibland vacklar man nästan. Ett av problemen med dödsstraff är dock att det sällan döms ut till människor över en viss lönegrad.

Var det det här som var planen med min dotter hela tiden? Frågan är faktiskt inte lika långsökt som den verkar.

Tack Tommy för tipset.