För en tid sedan skrev jag om en pappa som anklagats av mamman för misshandel, grov kvinnofridskränkning, våldtäkt och brott mot besöksförbud. Den pappan och hans dotter (bilden) har nu endast fått ha ytterst begränsat, sporadiskt och övervakat umgänge i två och ett halvt år. Och det har nu precis som i många andra fall gått flera månader utan kontakt alls. Detta är dessutom inte första gången all kontakt brutits. Den längsta perioden varade i 9 månader. Jag har även sett fall där detta fått pågå i flera år. I vilka andra länder i världen är det tillåtet att traumatisera barn på detta sätt?

Trots att domstolen i det aktuella fallet redan för tre månader sedan beslutat om umgänge 6 timmar varannan helg med övervakare eller så kallad kontaktperson, vägrar Familjerätten i Nyköping att verkställa beslutet genom att först påstå att man inte kan ordna med kontaktperson, och sedan genom att påstå att modern kräver en som är fransktalande. Fadern är nämligen fransman och talar franska med dottern.  Nu menar man från socialtjänsten i Nyköping att övervakaren måste behärska franska så hon / han kan avlyssna pappans och barnets konversation så att han inte, gud förbjude säger något "olämpligt" till dottern. Såsom sanningen exempelvis.

Man har dessutom föreslagit två utmärkta och fransktalande kontaktpersoner, men dom har inte accepterats av moder och socialtjänst. Hur intresserad är man då av att få igång ett fungerande umgänge? Hur mycket förstår man om hur otroligt viktigt och bråttom det är?

Mamman anses trovärdigare

Vad gäller anklagelserna så har alla lagts ner, utom den gällande grov kvinnofridskränkning och ett fall av brott mot besöksförbudet (dom bodde 100 meter ifrån varandra, och råkade mötas på parkeringsplatsen), som mannen fälldes för i tingsrätten. Han dömdes till 6 månaders fängelse. Fallet är dock överklagat och skall tas upp av hovrätten den 4 Oktober. Men en pappas chanser att få upprättelse i dessa fall är små. På grund av våra könsdiskriminerande lagar som särbehandlar kvinnor i fall som dessa.

Så vad fanns det då för bevis? Jo, mammans påståenden som går stick i stäv med mannens, samt vittnesmål från tre personer. Två nära familjemedlemmar till mamman, samt en tidigare kollega till henne. Mannens försvarare har å sin sida inte brytt sig om att kalla ett enda vittne. Trots att pappan särskilt insisterat på att få kalla en tidigare granne till paret. När man läser hans mail till utredarna (del 1) (del2 )förstår man varför. I domen påpekar man just saknaden av tekniska bevis och att ord står mot ord, men man väljer ändå att tro på mamman. Varför? Idag hyser kvinnor ett större förstroende i våra domstolar. Det bara är så. Varför det har blivit så kan man bara spekulera kring, men en kvinnolobby som får miljarder för att sprida rent manshat lär väl ha en del med saken att göra.

Den enda som vittnat om skador på mamman är den tidigare kollegan till henne som vittnade om att hon dagen efter att mannen häktades skall ha sett ett litet blåmärke på henne någonstans mellan ögat och örat. I rätten ändrar hon dock sin tidagare utsaga och säger istället att det skulle ha varit en svullnad någonstans kring ögat.

Här infaller dock en märklig omständighet i detta fall. Jag har läst polisrapporten om själva ingripandet då 4 polismän kallas till lägenheten på ett larm om misstänkt kvinnomisshandel. Gripandet gick helt lugnt tillväga och mannen gjorde inget motstånd. Det hade under alla omständigheter varit svårt eftersom han hade foten i gips och kunde endast ta sig fram på kryckor vid tillfället. Han hade endast dagar före denna händelse opererat hälsenan och led av svåra smärtor i foten. Något som dessutom borde ha försvårat en eventuell misshandel ganska rejält. Men det märkligaste är att det i rapporten inte nämns ett ord om några synbara skador på kvinnan. Som polis som kallas till en misstänkt misshandel torde väl det vara en av sakerna som man noga utreder och tittar efter. Det förefaller alltså rätt osannolikt att 4 poliser skulle missa en sådan sak. Men ingen av dessa polismän kallades som vittne i fallet.

Åklagaren Åke Olsson och inspektör Anette Andersson på "relationsgruppen" i Stockholm har sedan gripandet jobbat hårt för att bygga upp ett mål mot pappan. Väl hårt faktiskt, om man läser förundersökning och slask. De allvarliga anklagelser som pappan å sin sida riktade mot mamman har samtliga fullständigt ignorerats av åklagarna. 

Bup vägrar vittna i rätten om vad dottern berättat

Man försökte länge att få dotterns terapeut på BUP att vittna, eftersom dotterns sägs skall vara den enda som bevittnat det påstådda våldet. Som för övrigt skall ha bestått i knytnävsslag, skallningar, huvud-i-väggen dunkningar och sparkar. i historien nämns bland annat ett krossat näsben, och ett fall där mamman skall ha slagits medvetslös, men det finns inga läkarjournaler som styrker detta, inte heller några objektiva vittnen som sett varken misshandel eller skador. (kvinnans bror vittnade i rätten om att ha sett blåmärken på hennes armar då paret fortfarande bodde i frankrike). Detta trots att den påstådda misshandeln skulle ha förekommit minst två gånger i veckan under ett sju år långt förhållande. Inte ens kvinnans egen mor kan vittna om några synliga skador på henne. Däremot säger hon i förhören att kvinnan har ett "svårt humör".

BUP vägrar dock att vittna och hänvisar till att brottet inte skall ha varit av den art som kan ge upp till ett års fängelse, och att man därför inte anser sig kunna bryta tystnadsplikten.  Detta trots att man i ett utlåtande i vårdnadsmålet skriver att dottern skall vara ha blivit så skräckslagen för sin far att hon drabbats av post traumatiskt stressyndrom. Den förra kontaktpersonen vittnade emellertid om en flicka som blev så glad då hon fick se pappa att hon rusade in i hans famn, och därefter "existerade" inte kontaktpersonen längre. På socialtjänsten i Sundbyberg började man även spekulera i om kanske pappan även har förgripit sig sexuellt mot dottern, men inga sådana anklagelser har ännu gjorts till polisen. Kanske man först avvaktar och ser om de föreliggande anklagelserna räcker?

Trots att mamman senare nekar att ha kommit med sådana påståenden är det otvivelaktigt så att hon har väckt misstankarna genom att delge förvaltningen en e-mail konversation med tidigare nämnde granne, där hon blandat namnet på pappan med orden "fysisk misshandel" och"hemorojder" till en cocktail vars dödliga syfte var tydligt, och fungerade perfekt för att separera far och dotter. Detta resulterade  i att dom enbart fick 42 timmars umgänge under övervakning  under 1,5 år och mycket lite även därefter. Detta tar dock åklagaren Åke Olsson inte heller någon notis om när de nya anklagelserna framförs.

Pappans och barnets mänskliga rättigheter kränks på punkt efter punkt

Europakonventionens artikel 6 är den som handlar om alla medborgares rätt till en rättvis och osaklig prövning, då man blir delgiven misstanke för brott. I artikeln statueras 5 punkter som europadomstolen ställer som ett minimikrav i det hänseendet. bland annat att den som åtalas för brott skall ha rätt att få ta del av anklagelserna i direkt och i detalj, på ett språk som man förstår. Pappan i detta fallet fick efter ett år och många påstörningar en timmes betald tolk för att delge honom 110 sidor förundersökning, bestående enbart av påståenden.

Man skall även ha rätt, vilket även slås fast i den svenska rättegångsbalken, att bli företrädd av en advokat som med nit och omsorg skall tillse att den anklagade får sina rättigheter tillgodosedda.

Huruvida ca 75 minuters kontakt med sin försvarare på två år kan kallas nit och omsorg är ju en bedömningsfråga förstås, men inte tycker jag att advokaten i fråga verkar bry sig nämnvärt om sin klients öde. Pappan har nu begärt att få byta, men det har avslagits av hovrätten, och HD har inte gett prövningstillstånd i saken. Pappan har ett flertal gånger försökt att få kontakt med sin advokat de senaste månaderna utan att lyckas. Man ser dock inga problem i hovrätten med att en man i princip helt saknar försvarare. Officiellt ser det ju nämligen ut som att han är vederbörligt företrädd av en ansedd advokat från en känd byrå.

Sedan har vi då åklagaren som skall inta en objektiv roll och utreda både sådant som talar mot och sådant som talar för den misstänkte. Har man gjort det i det här fallet? Gör man det överhuvud taget speciellt ofta? En som bör veta och som hävdar att svaret inte är så självklart som det borde vara är advokat Per E Samuelsson.

Pappan har lämnat in en rad intyg och vittnesuppgifter till åklagaren, men dessa har man helt bortsett ifrån. Många av dessa är nämligen på franska och tydligen har man inte ansett det värt besväret att översätta. I FUP:en framgår det att man gett högen till en kollega som talar lite franska för att hjälpligt tyda innehållet.

Kollegan kan dock inte ha haft allt för goda betyg i ämnet. Exempelvis har man lyckats få ett läkarintyg som fastslår att pappan led av sömnlöshet och ångest på grund av mammans våld, kränkningar, trakasseri och svåra utbrott, till följande som är ett direkt citat från förundersökningsprotokollet: X lämnar in ett intyg som visar att han har permanenta våldstendenser.

Detta läkarintyg utfärdades alltså långt innan både vårdnadstvist och bråk om lägenhetskontrakt uppstod, och vilka motiv skulle då pappan ha för att gå till en läkare och ljuga om detta?I det interna PM som åklagaren skrev till utredaren Anette Andersson, då pappan lämnade in sin hög med skriftliga bevis på franska så har han skrivit för hand på en påsatt post-it lapp: "Roligt va?" Exakt vad det är åklagaren finner humoristiskt i det hela kan jag inte svara på. Att Åke Olsson emellertid är flitigt förekommande i JO:s register av anmälda åklagare är dock fastslaget. Då jag ringer honom för att diskutera fallet är han mycket kort och rent av otrevlig.

Allt för ofta blir traumat av en skilsmässa intensifierade för barnen när en av föräldrarna använder familjerätter och domstolar för att skilja den andre föräldern helt från barnets liv. Falska anklagelser om våld i hemmet och övergrepp mot barn är vanliga vapen, där den anklagande föräldern är helt likgiltig eller omedveten om det arv av tomhet som kommer att bli en del av barnets hjärta för resten av sitt liv.

Pappor och män är lätta mål för dessa brott. Vi har stränga lagar mot brott av kvinnofrid och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn, medan den form av svår misshandel mot barn och deras fäder som dessa falska anklagelser ju faktiskt innebär, sällan beivras. Undantagen är väl när kvinnor går allt för långt i sina hämndplaner, men oftast får dom inga straff alls, även om mannen eller pappan frias från misstankar av rätten. Vad som dock är värre är att långt ifrån alla oskyldiga män ens frias. Istället döms dom på ofta på påhittade historier. Ju mer extrem och absurd en historia är, ju lättare verkar det, ofattbart nog, att döma efter den.

Och än mer ofattbart är det egentligen att dom som försvarar denna misshandel gör det med samma infantila argument som man använde på medeltiden för att döma häxor. Nämligen att "barn ljuger inte" och man hänvisar till och med fortfarande till Eva Lundgrens rapport "slagen dam" som hävdade på fullt allvar att 46 procent av sveriges kvinnor misshandlats av en närstående man. Angående just denne forskare så finns det inte ens ord att beskriva hur mycket lidande hon orsakat barn i Sverige med sin fullständigt förryckta "forskning."

Ett annat stendumt argument man ofta får höra är att "dom flesta föräldrar ju faktiskt klarar att samarbeta". Och visst är det ändå någonstans skönt att veta, men på vilket sätt ursäktar det att tusentals barn varje år blir offer i dessa grymma rättsliga krig?

Familjerätter och domstolar används som påk


Falska minnen är lätta att plantera hos barn. Som vuxen tror man ofta att vad andra berättat om ens tidiga barndom är sådant som man själv minns. Om det är en närstående – en förälder exempelvis – som försöker plantera sådant som inte inträffat, kan personen som utsatts för lögnerna lätt tro att det rör sig om händelser och bilder ur hans eget minne.Minnen byts ut och falska minnen planteras med störst framgång då det finns känslomässig intensitet eller/och det handlar om traumatiska personliga händelser. 

Människor som drivs av hämndlystnad orsakar stor skada. Lögner kan förvandla ett harmoniskt barn till en olycklig person och förstöra livet för andra inblandade. Det har gått så långt att människor har tagit sina egna liv på grund av anklagelser grundade i falska minnen som inplanterats.

Allt för många mammor väljer obegripligt nog detta som ett lätt och riskfritt sätt att få bort papporna från barnens liv, och därmed få fullständig kontroll över alla beslut som rör dem. Om man därtill lägger de ekonomiska fördelar man får som enskild vårdnadshavare och boendeförälder så kan frestelsen bli än högre. Motiven varierar. Men den viktigaste aspekten på detta handlar om vad barnet berövas genom att man inte erkänner att en relation med en pappa är inte bara är en oumbärlig del av ett barns uppväxt, men också en hörnsten i hans eller hennes hela liv.

Denna taktiska manöver att använda falska påståenden för att separera föräldrar från sina barn är inget mindre än våld i sig. Våld som begås mot en förälder av en annan. Våld mot barnen, där familjerätterna och själva systemet används som påk.

Lagar om egenmäktighet med barn, mened och falska tillvitelser existerar, men används i princip aldrig av åklagare i sådana här fall. I ett samtal med Åklagare Roger Nilsson i Nyköping får jag beskedet att så länge mammorna bara håller sig innanför landets gränser så får dom inte ens väcka allmänt åtal för egenmäktighet. Varför det är på det viset fick jag fråga makthavarna, sade han. Dessutom tillade han att han hade 200 fall "i burken". Detta gällde alltså vad jag förstår EN åklagare i en liten stad som Nyköping.

Jag gjorde därför som han sade och frågade själva justitieministern då jag lyckades få ett möte med henne tidigare i sommar varför det är så? "Ja det låter ju konstigt" blev svaret. Jag passade även på att lämna fem stycken fall till henne, som hon tackade för och lovade att läsa. Fallet med pappan ovan var ett.

Forskare försöker gång på gång visa att en förälder som väljer att ta bort den andra föräldern från barnets liv, i slutändan skadar barnet på många sätt. I de flesta fall, dock inte alla, när barnet växer upp och kan inse vad den anklagande föräldern har gjort, kommer den föräldern att drabbas av barnets ilska och förbittring, efter att ha blivit berövad den andra förälderns närhet och kärlek. Och allt detta bara för att barn är tillåts, av familjerätter, utredningsenheter, domstolar och oseriösa barnpsykologer att bli tagna gisslan i en förälders vendetta.

Det värsta av allt är att denna tortyr av barn och fäder oftast inträffar i just dom fall där fadern är bra bortom genomsnittet, och har en mycket stark och nära relation till sina barn. Detta är barnens mammor väl medvetna om. Men hennes hat mot sin före detta blir starkare än hennes kärlek till sina barn. Hon vill såra, och drar sig inte för att använda barnen som vapen, väl medveten om att inget sårar mer än detta.

Alla barn förtjänar bättre än så. Att vägra ett barn så mycket kärlek från sin pappa år oerhört grymt. Att neka en far att få ge den, vilket oftast är allt som han ber om, är att ta ifrån honom all mänsklig värdighet. Detta kan aldrig kallas rättvisa, och allra minst  kan det någonsin kallas "barnets bästa".

Jag drömmer om den dag så även myndigheterna i Sverige inser detta.

Mer information om detta allt för sällan diskuterade problem kan ni hitta bland annat under följande länkar:

http://www.sourze.se/Falska_anklagelser_%C3%A4r_ett_problem_10484097.asp
http://www.yakida.se/falskt.html
Falska anklagelser om sexbrott allt vanligare
Falska anklagelser i princip riskritt
Familjer mot falska incestminnen
annu-en-kvinna-domd-for-falska-anklagelser-om-valdtakt/
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/atalas-for-falska-anklagelser_4455039.svd
Fortfarande-riskfritt-med-falska anklagelser
Hur_star_det_till_inom_rattsvasendet_nar_oskyldiga_kan_domas_till_fangelse?
Till mina älskade döttrar.
https://www.flashback.org/p25233263

Jag vet att detta inlägg är helt bortkastad tid. För dom anonyma kommentatorerna här som triumforiskt nu åter stämplat mig som lögnare, är nämligen inte ett dugg intresserade av sanningen ändå. Om så vore fallet skulle dom lätt kunnat ta reda på den själva. Det enda man i denna grupp är intresserade av emellertid är just att bevisa att jag är en ljugande, kvinnohatande mansschauvinist vars ord inte skall tas på allvar. Detta tycks nu vara dessa människors enda mål i livet. Hur skall man annars förklara den fanatism, hat och besatthet som driver dessa människor att dygnet runt, månad efter månad, ägna sina liv åt att på alla tänkbara sätt försöka göra mitt till ett helvete?

Både sann och falsk

Nu har man alltså funnit bevisen för att allt i mina inlägg om Iran bara var ren lögn. Dessutom är man väl snabb att dra felaktiga slutsatser av vad jag skrivit, som exempelvis att jag skulle ha påstått att Sakineh skulle vara skyldig till mord. Eller att jag enbart kämpar för mäns rättigheter på bekostnad av kvinnors? Jag har naturligtvis inte heller någon åsikt om huruvida Sakineh är skyldig eller ej. Det har jag aldrig heller sagt. Det jag sagt är att det är för mord eller medhjälp till mord hon har dömts till döden, och inte för otrohet såsom svenska media tycks vilja få oss att tro. Jag har också sagt vad jag anser om detta barbariska straff. Skyldig eller ej.

Visserligen har man endast kunnat belägga mig med ett enda litet faktafel och det rörde årtalet då bilden ovan var tagen. Men för en del räcker det ju som bevis för att jag är en usel lögnhals. Bilden i sig visade sig till slut vara både sann och falsk. Det som var manipulerat var fingret, medan resten var autentiskt. Jag skrev i mitt förra inlägg att om bilden är en förfalskning så är den oerhört skickligt gjord. Det var den ju också... Lite synd, tycker jag att man spridit den förfalskade versionen, då ju i mitt tycke den autentiska är bra nog.  

Vem är denna kvinna som med berått mod vågar ställa sig i vägen för presidentens motorkortege? Vad säger hon? Vad hände sedan? Visst blir man nyfiken? 

I Sverige har vi yttrandefrihet....väl?

Om man vill avskaffa demokratin i ett land, så är yttrandefriheten det första man måste se till att få bort. Det lustiga, om man nu kan tala i dom termerna, är att den förföljelse av mig och framförallt mina barn som nu pågår, började då jag i ett inlägg i Mars kritiserade ett reportage i uppdrag granskning för en rad felaktiga faktauppgifter. Inga enskilda fakta i mina inlägg om fallet har kunnat beläggas med varken några fakta eller sakfel. Trots det, eller kanske snarare just därför, är det jag som i tusentals anonyma hatkommentarer sedan dess personligen utmålats som satan själv. Av detta kan man dra en del slutsatser. Vissa av dom människor som i SVT:s reportage framträdde anonymt och anklagade människor för att bedriva nätmobbing, torde alltså vara desamma som sedan dess har utsatt mig och framförallt mitt barn för en helt hänsynslös hetsjakt och just nätmobbing. Medan dom som däremot ohörda dömdes som fruktansvärda nätmobbare i programmet istället har visat sig vara genuint ärliga, trevliga stöttande och hederliga människor. Men detta vet inte SVT, eftersom man aldrig ens brytt sig om att kolla.

Bara det faktum att den i programmet anklagade sidan, stod för sina skriverier på internet med sina rätta namn, medan den andra hela tiden tycks vilja dölja sig bakom anonyma nicknames, som dessutom byts med jämna mellanrum, borde väl ha manat SVT:s journalister till en viss eftertanke? Men icke sa Nicke. Man dömde dessa människor hårt, skoningslöst och framförallt ohört. För att dom begagnat sig av sin rätt att yttra sig och protestera offentligt mot vad man ansåg vara ett rättsövergrepp.

Följden har blivit att några av dessa människor efteråt tvingats gå under jorden. Dom som inte gjorde det har man liksom mig, jagats skoningslöst, med lögner, anmälningar och smutskampanjer. Man har sett till att få människor sparkade från sina jobb, eller uppsagda från sjukförsäkringen, genom att ihärdigt skicka anmälningar och terrorisera deras arbetsgivare med anonyma hatmail. Senast igår talade jag med en mycket ledsen människa som just förlorat sitt jobb. Känns metoden möjligtvis igen? Och märk väl att nu talar vi om Sverige. Inte Iran. Ibland är livet långt ifrån rättvist. Men vem har å andra sidan påstått något annat. Men att SVT som ju borde vara en garant för just yttrandefriheten i vårt land, snarare hjälper skygga individer att attackera den, är minst sagt allvarligt.

Det som dock känns viktigt att diskutera, är om detta är något som bloggare och andra "får tåla" då man uttrycker en åsikt, eller om detta tystande av "obekväma" röster snarare borde ses som en attack mot yttrandefriheten? Hur som helst är det i alla fall inget som tycks anses som varken brottsligt eller ens olämpligt av åklagare eller ansvariga på siterna som möjliggör trakasserierna.

Så vem ljuger då?

För er som verkligen är genuint intresserade av att få hänvisning till information om Iran, propagandan, Amnesty och Sakineh har jag satt samman ett antal länkar till faktamaterial. För de som anonymt gnytt om "källhänvisning" kommer detta emellertid inte att göra någon skillnad ändå. Dessa ljusskygga troll som "vet" allt om både mig och min familj, är endast är ute efter att 1. Utmåla mig som en falsk, lögnaktig och rätt igenom usel människa 2. Föra fokus från sakfrågorna genom att hela tiden skapa kvasidebatter som avleder uppmärksamheten från det jag försöker förmedla.  Dom är överhuvudtaget inte mottagliga för några logiska eller sakliga argument som på något sätt går emot deras vridna världsuppfattning. Kort sagt, dessa människor är fanatiker av värsta tänkbara sort. Och det värsta är att dom lyckas lura många genom att slugt ikläda sig masker av politiskt korrekta åsikter som ingen ifrågasätter.

http://lissnup.posterous.com/sakineh-ashtiani-the-ugly-painful-truth Ännu en bloggare som ifrågasätter den officiella versionen.

http://brettlock.blogspot.com/2006/04/amnesty-skews-execution-statistics.html En mycket intressant artikel som ger lite perspektiv på verklighet och myt.

Förlagan och Marklunds inspiration till Gömda projektet. "Inte utan min dotter"  Som dessutom visat sig vara ungefär lika "sann"

Enligt denna brittiska (aningen morbida) faktasite om dödstraff och avrättningar så har 37 kvinnor avrättats i Iran på 2000 talet. En av dessa sägs ha stenats. Detta skall ha skett 2001, dvs året innan man införde ett moratorium som förbjöd verkställandet av detta straff. Resten har avrättats genom långsam hängning, vilket väl knappast heller kan sägas vara en särskilt human avlivningsmetod, i den mån det nu finns sådana. 29 av dessa kvinnor var dömda för mord. Oftast på sina makar. 4 Var dömda för knarksmuggling, 1 för att hon drev en bordell, samt en för något slags moral/sexbrott. I två fall redovisas inte brottet.

Om man då jämför med statistiken över samtliga avrättningar i Iran ur denna Rapport från FIDH så ser man att siffran 99% manliga offer för avrättningar stämmer rätt bra. Men vem i västerländsk media bryr sig ett dyft om dessa? Män är ju bara spenderbart avfall ändå. Åtminstone så länge dom inte råkar vara journalister och sitta i finkan i Eritrea. 

Wikipedia om dödsstraff i Iran

Wikipedia om anti persisk propaganda

Reaktionerna på mitt förra inlägg blev starka på sina håll. Det är inte konstigt. Rätt eller fel, men många människor tycks inte gilla att få sina fördomar utmanade. Det är på något sätt som att man blir bekväm i sitt tänkande. Trygg. Man Vi får vår världsbild serverad av tidningar och TV, och litar på att det dom säger är sant. Trots att vi vet att propagandavapnet är effektivt. Vi vet att det används. Ändå tycks vi inte riktigt klara att bygga upp ett mentalt försvar mot det. 


Himmelska fridens torg, Peking 1989. En ännu okänd  ung student ställer sig framför en stridsvagn. En fotograf tar en bild från en balkong 800 meter bort, och dagen efter finns bilden på varenda förstasida i hela världen. Den okände rebellen blev en symbol för mod och motstånd mot diktatur och förtryck.


Teheran 2010. En okänd kvinna ställer sig framför den iranske presidentens kortege och visar sitt missnöje med landets politik. Denna bild finns inte mig veterligen publicerad i en enda svensk tidning. Detta trots att jag vet att dom fått bilden. Varför? Är den förfalskad? I så fall är det ett otroligt professionellt jobb. Studerar man bilden i högupplöst format ser man kvinnans reflektion i både bilens kofångare och vindruta. 


Kan inte en troligare förklaring till oviljan att visa denna bild vara att den går emot den officiella? Den som man vill sprida. Ett Iran där minsta tecken på motstånd möts med våld. Speciellt om du är kvinna. Sakineh påstås ha fått utstå 99 piskrapp för att hon visat sig utan slöja på en bild. Det påstås också att hon skall stenas för att hon varit otrogen mot sin man. Sakineh är dömd till döden för inblandning i mordet på sin man. Dödsstraff är barbariska och borde förbjudas. Men dom finns tyvärr. Både i västliga demokratier och i muslimska. Ja Iran är faktiskt lika mycket en demokrati som USA. Man håller offentliga och regelbundna val, som oftast inte betyder ett skit.

Om bilden av Iran som sprids av våra tidningar och kvinnorättsorganisationer vore sann. Vad skulle då straffet för kvinnan på bilden ha blivit. Kokning levande i olja? Hudflängning? Offentlig stegling?

Propagandan fördunklar våra sinnen

Följande text är hämtad från wikipedia:

Propaganda (av det latinska propagare, ’fortplanta, utbreda’), är ett meddelande eller en framställning som är avsedd att föra fram en agenda. Den som sänder budskapet är som regel part i målet. Syftet är inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, och/eller är avsiktligt ofullständigt eller rentav falskt. Termen avser framför allt politiska kampanjer och budskap. Ordet har på svenska liksom i de flesta västerländska kulturer en starkt laddad innebörd, även om det ibland kan ses som ett positivt ord – som regel är propaganda ett positivt epitet bara under förutsättning att en person samtycker till innehållet i det meddelande som avses. 

Vi vet att det skramlas med vapnen mot Iran. Det riktigt kliade i fingrarna, åtminstone på den förre presidenten att skicka landets unga män att dö även i detta land. Men när en president vill dra i krig behöver han folkets stöd. Och hur vinner man det?

Jo genom att vädja till, framförallt männens nedärvda instinkt att skydda kvinnor och barn. Det har vi nämligen alltid gjort. Kvinnor och barn först har varit mänsklighetens ledord i genom hela vår historia. Varför? Är det beroende på någon könsmaktsordning? Nej, det handlar om överlevnad. Män har offrat sig genom historien för att skydda mödrarna och barnen. Kvinnorna är dom som har fått uppgiften att bära och föda våra barn. Vår garanti för överlevnad. Utan kvinnor inga barn. Utan barn ingen överlevnad.

Män är inte lika viktiga för vår överlevnad

Mannen har aldrig setts som nödvändig ur denna aspekt. Därför har män skeppats i miljontals att dö i krig. Kvinnorna har skonats från detta. Våra samhällen har inte haft råd att offra dom på samma sätt. Det behövs många kvinnor för att skapa 100 nya barn. Men bara en man (som säkert gärna skulle ta på sig uppgiften). Att skydda kvinnorna och barnen i ett samhälle är och har således alltid varit fundamentalt viktigt. Och i alla kulturer och i alla tider har männen tagit på sig denna roll. Förmodligen ligger det i våra gener. Det är också orsaken till att det varit så lätt för radikala krafter inom kvinnorörelsen att spela ut männen mot varandra. Detta var ett mål i det feministiska manifestet SCUM för er som inte vet det. Mansidioterna skulle hetsas mot barnapapporna.

Tror ni inte att även dom styrande är medvetna om denna underliggande drift hos människan? Tror ni att dom skulle dra sig för att utnyttja den? Titta på bilden. Här ovan. Den skapades av Creel kommissionen som fick i uppgift att vända opinionen i USA att bli för ett deltagande i första världskriget. Apan på bilden föreställer en tysk man. Ser ni vad han håller i händerna? En stackars försvarslös kvinna och en blodig träklubba.

Var kampanjen effektiv? You bet. På bara 28 månader hade man fått hela det amerikanska folket att skrika efter tyskt blod.
Fundera lite på detta nästa gång ni läser om brutala iranska män som stenar och piskar stackars oskyldiga kvinnor.

Slutligen vill jag dela med mig av en länk jag fick tips om via mailen. Den går till en nätradiostation som spelar videos och låtar med artister från Iran. Se gärna på några av dom och tänk efter om dom överensstämmer med bilden av Iran som medierna och kvinnolobbyn försöker måla upp för er. http://www.bia2.com/

Propaganda tycks vara mycket effektivare när den är menad att sprida hat, än när den försöker göra motsatsen. Varför vet jag inte. Kanske det säger något om oss människor och hur vi fungerar på en instinktiv nivå. Det enda botemedlet i så fall är väl att fler av oss försöker börja tänka och reflektera en aning i den information vi matas med.

Kan jag bidra till det är jag glad.

Dom flesta känner nog igen kvinnan på bilden. Sakineh Mohahammadi Ashtiani. Kvinnan som dömts att dö steningsdöden i Iran för att hon varit otrogen mot sin man. Visst är det fruktansvärt för att inte säga barbariskt att stena människor till döds för något sådant? Ja, att stena eller döda människor överhuvudtaget. Själv är jag en stark motståndare till dödsstraff, och tackar gudarna fär att vi inte har det i Sverige. I så fall hade exempelvis Sture Bergvall inte levt idag. Bra att hela den västerländska pressen tagit tag i detta nu. Inte minst våra egna duktiga kvällstidningar har ju startat namninsamlingar och organiserat protester för Sakineh. Iran verkar verkligen vara en riktig patrialkal diktatur där kvinnor inte har några rättigheter alls, stenas till döds för otrohet, och tvingas gömma sig bakom tjocka slöjor under den brännade persiska solen. Ja, rent av raka motsatsen till vårt fria demokratiska och jämställda Sverige. Eller hur?

"Stenarna som kastas på henne är noga utvalda i storlek, så att de inte ska döda på en gång.  Poängen är att hon istället ska torteras långsamt till döds." Skriver Aftonbladet i en gripande artikel. Det är egentligen bara ett fel med artikeln. Och alla dom andra artiklarna och TV inslagen vi har hört. Alla protestlistor vi skrivit på, Facebook grupper vi gått med i. Dom ljuger.

Stening som avrättningsmetod avskaffades officiellt i Iran 2002. Det har förekommit steningar även efter detta, Både av män och kvinnor, men då i avlägsna byar där nymodigheter i lagarna tar längre tid på sig för att slå igenom. Men sedan 2002 har inga steningar utförts av den Iranska staten. Däremot kan man fortfarande dömas till stening, men straffet omvandlas alltså numera alltid till livstids fängelse eller döden genom hängning. Sakineh har således aldrig riskerat att stenas till döds.

Bilden av ett efterblivet land med patrialkala pöbelhopar

Det var i juli i år som nyheten exploderade i våra västliga medier. I fokus: Sakineh Mohammadi Ashtiani. I alla våra tidningar kör man Sakineh nu lika regelbundet, och lika rasande upprörda som i fallet  Isaak Dawit. Följande har skrivits i stora drag.

- "Kvinna skall stenas till döds"
- "Hon är dömd för brottet äktenskapsbrott"
- "Fallet avslöjades på grund av ett brev från hennes barn publicerades ut på Twitter"
- "Hon inte talar persiska, enbart turkiska eftersom hon är azerier,  därmed tillhör hon en etnisk minoritet och kunde inte heller försvara sig i rätten "
- "Först dömdes hon till 99 piskrapp, för att ha visat sig utan slöja på ett fotografi. Straffet har verkställts.

Hyckleri och dubbelmoral

Bilden till höger har ni säkert sett förr. Den har använts i säkert över hundra tidningsartiklar, av Amnesty international och gud vet hur många kvinnoorganisationer (vilket numera innefattar även Amnesty). Den påstås föreställa en autentisk stening av en kvinna i Iran. Det gör den inte. Den är hämtad ur en film, och kvinnan på bilden är en skådespelare vid namn Smadar Monsinos. För er som kräver bevis så har ni det här.

Återigen, detta handlar inte om att jag vill att Sakineh skall avrättas. Tvärtom, jag anser att dödsstraff är en styggelse. Men jag anser däremot att media skall ge oss sanningen. Om det är dödsstraffet i sig man vill kritisera, varför då ge sig på Iran för att dom har samma lagar som exempelvis USA?  Efter ovan beskrivning av några av alla västerländska myter om fall som Sakineh Mohammadi Ashtianis, låt oss ta en titt på ytterligare några av alla exempel på västerländska myndigheters och mediers hyckleri och dubbelmoral.

1. Trots att iranska myndigheter förnekade anklagelserna om stening flera gånger, fortsätter ändå västerländsk media, inte minst våra svenska, att upprepa sina falska påståenden. Å andra sidan kritiserar de aldrig den med västmakterna "allierade" staten Saudiarabien, där stening fortfarande helt öppet praktiseras, tillsammans med bland annat offentlig halshuggning. Stening i Saudiarabien är ett straff som mest drabbar män. Företrädelsevis immigrerade gästarbetare från mindre bemedlade länder. Dessa verkar våra medier i västerlandet emellerid inte vara villiga att ödsla något bläck på.

2. Vi minns alla amerikanska pamfletter från 2001 när de talade om "befriandet"  av Afghanistan, men fortfarande idag, nio år  efter den USA-ledda ockupationen praktiseras fortfarande stening i det landet.

3. Iran kritiseras ofta av västerländska länder på grund av man överhuvudtaget har kriminaliserat äktenskapsbrott, men återigen, man kritiserar aldrig någon av de icke-muslimska, amerikanskt allierade staterna som Sydkorea, Filippinerna, Indien eller Taiwan, där äktenskapsbrott också är förbjudet.. Också i vissa amerikanska delstater som Michigan, kan straffet för äktenskapsbrott vara så hårt som livstids fängelse. Dessutom tror jag även att kända västerländska män som Tiger Woods kan vittna om att man nog straffas rätt hårt här med för sagda brott. Tio slag med golfklubba,samt karaktärs och medieavrättning fick Tiger. Straffskalan gäller dock enbart män. När kvinnor gör det så finns det ju alltid en rimlig orsak och förklaring.

4. Men det nästan finaste exemplet på vårt västerländska hyckleri och dubbelmoral är frågan om den amerikanska kvinnan Teresa Lewis. Hon dömdes också för mord på sin man. Hon har också två barn och även hon dömdes till döden. Straffet skall verkställas nu i september. Västerländsk media bara rycker på axlarna.  BBC exempelvis har inte ens en artikel om Teresa Lewis, men det finns minst åtta BBC artiklar om Sakineh Ashtiani. Ett annat exempel är Facebook. Där har den iranska kvinnan i skrivande stund  72,771 "fans", medan den amerikanska kvinnan endast har 387.

En konsekvens av dessa lögner och detta undanhållande av fakta är att man göder en felaktig bild, av inte bara Iran utan om muslimer i allmänhet. I och för sig bara männen. Kvinnorna är ju alltid rent automatiskt offer.  Dessutom hjälper ju media SD att ta sig in i vårt parlament efter detta val. Skulle du vilja heta Muhammed, bli falskt anklagad för kvinnovåld eller våldtäkt, och möta nämndemän från SD i tingsrätten?

Ingen någorlunda vettig människa skulle väl svara ja på den frågan?

Domen var väntad men ändå viktig. Sture "Tomas Qvick" Bergvall frias från mordet på den israeliske medborgaren Yenon Levi av Falu tingsrätt. Ett stort och viktigt steg på vägen mot total upprättelse för Sture som hittills spenderat 20 år av sitt liv oskyldigt dömd för 8 mord. I kväll tävlar Hannes Råstams fantastiska granskning av Tomas Qvick fallet i TV galan kristallen. Törs man hoppas på en dubbelseger? Läs gärna också Stures egna känslor angående domen på hans blogg.

Historien bakom hur Tomas Qvick gjordes till sveriges värsta seriemördare genom tiderna är faschinerande. Hur chefspsykologen på Säter, Birgitta Ståhle genom sin totala mumbo jumbo terapi lyckades spinna ihop en makaber historia av sex, incest, mord kommer för alltid att vara en talande skamfläck i svensk rättshistoria. Hur hon lyckades med hjälp av sina uppenbart magiska minnesupplåsningsterapi fastslå att Qvick utsatts för fasanfulla övergrepp av både sin far och mor, trots att det var en ren lögn och att inte en enda utredning gjorts om dessa påståenden. I hennes rapport framkom bland annat att modern skulle ha försökt dränka honom då han var 4 år gammal. En annan händelse som tas upp var att modern skulle ha försökt knuffa honom framför en rälsbuss. En händelse som i rapporten sägs "bekräftas av en annan person" Denne andre person visade sig vid en kontroll vara Qvicks syster. Hon var två år vid tiden för den påstådda händelsen.

Hennes ord i dokumentären då Hannes Råstam når henne på telefon ringer i öronen. Först försöker hon på vanligt svenskt tjänstemannamanér hävda sekretess och tystnadsplikt. Men den gubben gick inte den gången då Sture genom högtalartelefonen personligen befriade henne från tystnadsplikten. Då säger hon bara kort till Råstam efter en stunds tystnad "du och jag skall inte tala med varandra". Ibland undrar jag vad som skall till för att få en svensk tjänsteman att erkänna att man har gjort fel? Att man gjort det omedvetet kanske?

Eller Claes Borgström, Qvicks advokat i 6 av dom 8 fallen. Borgström är jämställdhetspolitisk talesman för socialdemokraterna och tillsammans med parhästen Bodström driver han en advokatbyrå i Stockholm. I dokumentären om Qvick kläddes han av som den politiska marionett han är. Istället för att försvara Qvick i rättegångarna, såsom han fick furstligt betalt av oss skattebetalare för att göra,  så teamade han istället upp med åklagaren Van der Kwast, och såg därmed till att inget kunde äventyra dom fällande domarna. 

I intervjun med Råstam försökte han svara på frågor om sin pinsamma insats i fallet. Angående att Tomas Qvicks falska erkännanden säger han bara kort, "hur sjuk i huvudet är man om man gör det?" Borgström vet naturligtvis om dom stora mängder  narkotika som gavs till Qvick som belöning för varje nytt erkännande. Han försöker dock förklara bort det hela med kommentaren "visst, ge mig 20 000 spänn så skall jag erkänna ett mord jag inte begått".

Hur sjuk är man i huvudet Claes Borgström, då man som ombud för en människa undanhåller sammanlagt 18 omständigheter som visar att denne människa  inte kan vara gärningsmannen, och istället med gott samvete låter honom dömas oskyldigt för 8 mord? Och hur sjukt är vårt samhälle och det socialdemokratiska partiet i huvudet som fortfarande hyser förtroende för denne man? "Hur skulle jag ha använt det menar du?" Svarar Borgström på frågan om varför han inte presenterade dom friande bevisen i rättegångarna? "Jag har använt det som jag ansåg vara väsentligt i fallet." Att dessa bevis var oväsentliga håller inte Leif GW Persson alls med om. Han menar tvärtom att dessa "hade slagit sönder åklagarens fall fullständigt".

Hela historien med Tomas Qvick är en rättsskandal av sällan skådat slag. Ett antal människor har konspirerat för att sätta dit en oskyldig man och förstöra inte bara hans liv, utan också hela hans familjs. Dom har dessutom genom sin korrumperade utredning sett till att 8 människors mördare har kunnat undkomma rättvisa. Detta har allt som allt kostat skattebetalarna 50 miljoner kronor.
 
Dom skyldiga är framförallt Christer Van der Kvast. Åklagaren som vann fallet som gjorde honom till riksåklagare. För övrigt det enda fall han lyckades vinna sägs det. Åklagaren som beordrat poliser att begå urkundsförfalskning och straffat dom som vägrat.

Claes Borgström som konspirerade med åklagaren för att få sin klient fälld.

Birgitta Ståhle, chefspsykolog på Säters rättspsyk, som lyckades hitta bevis om incest, övergrepp och mord genom sin terapi, där inget av detta någonsin existerat.

Förhörsledare Seppo Pentänen som behandlade Qvick som en hund som gavs sitt "godis" om han bara lydde och "gjorde rätt".

Även i det här fallet skymtar Monica Dahlström Lannes i bakgrunden. Det gör även författaren Hanna Olsson som i en bok stämplade rättsläkaren och obducenten som skyldiga. Denna bok behandlades som en bibel av psykologen Birgitta Ståhle på Säter, som även hade täta kontakter med Monica Dahlström Lannes. Det visar sig nu också att Dahlström Lannes skrivit ett antal brev till Tomas Qvick under tiden han utreddes. Och när vi nämner Lannes så är steget återigen inte långt till hennes styrelsekollega i EPCAT Tomas Bodström. Bodström som alltså har en byrå ihop med Claes Borgström.

Jag avslutar med Leif GW Perssons bevingade ord angående Qvick fallet. "Om statens tjänstemän kan agera som i det här fallet, så kan vad som helst hända". Kanske något man bör hålla i minnet även när det gäller ett antal spektakulära fall även i vår närtid.

Återigen ett stort grattis till Sture och till rättvisan. Idag vann ni båda en stor seger.

Den borde ju i alla fall bli en värdig utmanare?

I övrigt kan man i dag läsa att det kvinnliga domarnätverket Hilda med vår JK som en av de framstående medlemmarna, nu även bildar projektet "Ruben".

Jaha blir ju den spontana reaktionen, skall det bildas ett manligt domarnätverk också? Men nej, "Ruben" syftar till att manliga förebilder och mentorer skall hjälpa fler kvinnor till höga poster inom rättssystemet.

Oh, think twice...It´s just another day for you and me in paradise.

Vi kan nu konstatera att där både CIA och Pentagon går bet, där kan vi lita på att vårt feministiskt kontrollerade svenska rättsystem fixar biffen. Lite fria tankegångar kring affären.

Målsägarbiträde för de två kvinnor som anklagat Wikileaks talesman Julian Assange för våldtäkt / sexuellt ofredande är advokat Claes Borgström. Borgström äger sin advokatbyrå tillsammans med den före detta socialdemokratiske  justitieministern Thomas Bodström.

Bodström är den politiker som har varit pådrivande för att införa den svenska  övervakningsstaten. Till exempel är han upphovsman till teledatalagringen / datalagringsdirektivet, vars svenska lagrådsremiss läckt ut via Wikileaks. Bodström är även ordförande i riksdagens justitieutskott, som bland annat arbetar med spelreglerna för det svenska rättsväsendet. Han har varit delaktig i förändringar i vårdnadslagstiftning och sexualbrottslagstiftningen.

Bodström har tidigare varit ordförande för Ecpat, en roll som dessförinnan hölls av Monica Lannes-Dahlström, känd för att, som Leif GW Persson har sagt, 'En person som uppmärksammats i de här sammanhangen är den före detta kriminal-
inspektören Monica Dahlström-Lannes, som flyttades från Polishögskolan på grund av att hon inte ansågs bedriva en seriös undervisning. Med henne var det ju så att oavsett ärende så hittade hon alltid styrkta incestanklagelser. Kanske någon var riktig,  men dom flesta var det inte. Det är ett kolossalt stigma för den som utpekas för ett sådant brott.'

Monica Lannes Dahlström som är vän med Ylva Yderberg, känd för att på sin tidigare mottagning på Söder (numera Uppsala) ha funnit att 30% av hennes klinter, barn- och ungdomar, har varit utsatta för incest. Hon fann det bäst att avsluta sin verksamhet efter att Socialstyrelsen börjat granska hennes arbete. Hon kallade sig sedan för barnrättsfeminist.

Ecpat uttalade för några dagar sedan att 500-600 ensamkommande flyktingbarn försvunnit det senaste halvåret i Sverige och kan utnyttjas sexuellt av okända krafter. Och Thomas Bodström, för att återvända till honom, som var målsägarbiträde i Tito Beltranrättegången, en rättegång som initierades av Monica Lannes Dahlström genom hennes polisanmälan mot Beltran, åtta år efter den påstådda våldtäkten. Thomas Bodström är medlem i Broderskapsrörelsen där Anna Ardin, Julian Assanges fd pressekreterare, numera våldtäktsanmälare också är medlem.

Det var Broderskapsrörelsen som anordnade Assanges evenemang i Stockholm härförleden, det som ledde till våldtäktsanklagelserna. Anna Ardin, radikal feminist, som studerat vid Uppsala universitet. Samma universitet som hyser professor  Eva Lundgren, en feministisk nestor och ideologisk ledare i ROKS. Lundgren forskar vidare på sina teorier om systematiska ritualmord på barn och har fått en kritisk bok om hennes arbete bränd av Universitetet. Uppsala som också hyser
den hårda kärnan i ROKS - 'Män är djur'-rörelsen.

Och Amnesty, vars filmcensurerande ordförande Lise Berg varit statssekreterare åt Margaretha Winberg, feminist som tagit ROKS under sina vingar. Anna Ardin sägs dessutom vara den som anmälde en person vid universitetet för att han antecknade för högljutt och stä'llde för kritiska frågor vid en genusförläsning, något hon tolkade som en 'härskarteknik.' Och in i denna feministisk sörja sammanhållen av advokaterna Borgström och Bodström kliver Julian Assange, som läckt dokument från Bodströms arbete. Bodström, som nu finns i USA, ett land han haft en hel del att göra med.  Sverige utbildar nämligen sina polischefer i USA. Bodström som jobbar med Borgström.

Försvarsadvokaten Borgström, fd JÄMO efter att ha fått Mona Sahlin frikänd i Tobleroneaffären, som fick Thomas Quick  dömd för 8 mord Quick inte utfört. Och som fick Johanna Piper frikänd för skotten mot hennes ex Carl Piper i Gamla Stan. Skott som föll efter anklagelser om incest och sexuella övergrepp. Allt detta i Sverige, ett land som sägs ligga tvåa i våldtäktsligan globalt.  Statistiken ljuger i och för sig, även BRÅ är feminister, men det sägs enlig FN att vi har 53 våldtäkter per 100.000 invånare, och Norge har 7. 

Något som beror på att Sverige, läs Bodström & Co, utökat våldtäktsbegreppet och dubbelredovisar många anmälningar. För här talar vi inte fakta, vi talar anmälningar. Uppblåsta anmälningssiffror. Siffror som används av Sverigedemokraterna för att peka ut vissa människor för massvåldtäkter. Vilket kanske kommer att ge dem platser i Sveriges parlament i valet 2010. Allt för att Thomas Bodström och hans kompisar ser incest-, sex- och våldtäkter överallt, hela tiden. Häxprocessernas tid borde snart vara över, men förändringen måste komma underifrån, precis som den gjorde förra gången.

Nu ikväll ser jag på TV 4 nyheterna. Återigen anser TV 4 att den som bäst lämpar sig att uttala sig om problemen i svenskt rättsväsende är författare Lena Sundström. Kan dom verkligen inte hitta en enda människa med åtminstone en gnutta kunskap om rättssäkerhet när dom skall ta upp denna viktiga fråga på nyheterna? Författaren Sundström som alltså numera tydligen även skall  betitlas "rättsexpert" anser att vi svenskar skall "vara stolta" över vårt rättssystem, som hon inte ser några problem med över huvud taget. Precis som hon häromveckan stod i samma kanal och förnekade den nu helt statistiskt säkerställda pappadiskrimineringen. Feministerna som nu i stort kontrollerar hela vårt rättssystem myser.

Men när man sett in bakom kulisserna och sedan får höra dessa lögner rätt ut i etern, då mår man rätt dåligt.