När man följer de svenska mediernas rapportering av Julian Assange så blir man oftast lätt förtvivlad. Det rör sig ofta om ren desinformation. Och inte blir man direkt gladare av att se Gudrun Schyman, en svensk politiker på siten Newsmill hävda att Julian Assanges supportrar nonchalerar kvinnors rätt till frihet.  Frihet till vadå? Frihet att urvattna våldtäktsbegreppet genom att göra okynnesanmälningar så fort dom blir svartsjuka eller ångrar sig? Tycker du det är en rättighet Gudrun Schyman?

Jag tänkte därför redogöra för några enkla basala fakta rörande fallet för dom som är intresserade av det. Ni andra kan fortsätta läsa kvällstidningarna.

I den ursprungliga häktningspromemoria som ligger till grund för häktningen av Assange i hans frånvaro, anges att han är skäligen misstänkt för brotten. Det räckte dock inte för en europeisk utlämningsorder. För det krävs den starkare graden, på sannolika skäl misstänkt. Åklagare Marianne Ny ändrade då lydelsen och fick den svenska domstolen med på detta.

Marianne Ny har skrivit om EAW:n flera gånger, gjort ändringar och kommit med nya påståenden. 

Trots att Julian assange inte är åtalad för något brott, varken i Sverige eller annorstädes, har han suttit i husarrest i över 500 dagar.

Om Julian Assange utlämnas till Sverige kommer han att placeras i häkte med fulla restriktioner. Hur länge är det ingen som vet. I Sverige finns ingen maxgräns. Detta endast i syfte att förhöra honom.

Trots att svensk lag tillåter att personer i utlandet förshörs via telefon eller andra metoder, har åklagare Marianne Ny vägrat flera erbjudanden att förhöra Julian Assange i England. Pressad på orsaken påstår hon felaktigt att svensk lag inte tillåter det.

Europeiska utlämningsordrar är inte, och har aldrig varit menade att användas för att utvisa människor enbart i syfte att förhöra dem. 

När anklagelserna mot Julian Assange först kom upp, avfärdades dom av åklagare då dom bedömdes för svaga för att motivera en utredning. Dom återupptogs senare av åklagare Marianne Ny på begäran av advokat Claes Borgström en advokat som gärna blandar rollen som advokat med den som politiker och övertygad feminist. Detta gäller även för hans kompanjon Thomas Bodström. 

Julian Assange spenderade fem veckor i Sverige. Under hela denna tid erbjöd han sig att inställa sig till förhör, men kallades aldrig. Han lämnade inte Sverige förrän han fick uttrycklig tillåtelse av svenska åklagarmyndigheten.

Anklagelserna från de två svenska kvinnornas advokat Claes Borgström har orsakat irreparabel skada på Julian Assanges rykte och goda namn över hela världen sprids nu bilden av honom som misstänkt våldtäktsman. Borgström menar dock att det är hans klienter som är dom kränkta.

Julian Assange har hotats till döden av ett flertal amerikanska senatorer och politiker efter att ha publicerat sanningen om amerikanska krigsbrott i Irak.

Om Julian Assange utlämnas till Sverige finns risken att han därefter utlämnas till USA, eftersom Sverige inte har vägrat en utlämningsorder till USA sedan år 2000.

Sveriges statsminister attackerade Assange i ett märkligt uttalande i en radiointervju den 25 Januari då han sa "Detta är typiskt för någon som anklagas för ett brott i ett annat land. Att försöka svartmåla det landets rättssystem". Återigen. Julian assange är inte anklagad för något brott. Varken i Sverige eller annorstädes.

Och detta är inte ens hälften...

Om Julian Assange utlämnas till sverige är det upp till oss svenskar som värnar vårt lands rykte som rättsstat och demokrati att se till att han börjar behandlas enligt en demokratisk rättsstats principer. Åtminstone försöka reparera den skada som redan är skedd.

Ty svensk media, varpå uppgiften egentligen vilar, kommer uppenbarligen inte att göra det. 

Om du blir domare i Sverige så är du garanterad ett jobb fram till pensionen. Domare har nämligen något som staten kallar förstärkt anställningsskydd. Dom senaste sex åren har statens ansvarsnämnd hanterat 21 fall då det gäller just domare. Av dessa har en fått sparken. Han var då redan dömd för tjänstefel 14 gånger. Detta inlägg skall dock handla om en annan domare som fick en varning, och tänkbara orsaker till att just denne domare kommit att drabbas hårt av kritik det gångna året.

Nämnde domare i attunda tingsrätt heter Nils Hedström. Han fick både kritik från JO samt en varning av ansvarsnämnden i ett fall och kritik av JO i ett annat fall under 2011. Man kan därmed med all rätt säga att han blivit rätt manglad av statens tillsynsmyndigheter. Hedström sägs i JO:s kritik ha utsatt två kvinnliga parter för kränkning och brustit i saklighet. Det ena målet gällde misshandel och det andra målet var ett vårdnadsmål. Det var vårdnadsmålet som föranledde varningen från ansvarsnämnden. Orsaken sades vara att domaren i sitt domskäl beskrivit den förlorande parten (mamman) som obalanserad. Detta eftersom hon fått flera grava utbrott i rätten varpå hon därefter fått lugnas ner. Det redovisades även att den vinnande parten (pappan) var överstelöjtnant i armen och expertmedlare, vilket rätten tolkade som positivt i samarbetssammanhang. 

Kränkande och osakligt tyckte JO.

Kvinnans kränkning saknar betydelse

Det var dock misshandelsfallet som fick stora rubriker i svensk media. Domaren hängdes ut som en typisk patrialkal buffel som satt och kränkte kvinnor i sin rättssal. Vad målet exakt rörde sig om, samt hela domskälet och domarens svar till JO kan man ta del av i sin helhet på bloggen Corruptio. I inlägget finns en länk där man kan ladda hem ovan nämnda information. I korta drag rör det sig om huruvida misshandeln, som bestod i en knuff och en örfil i detta fallet, bör bedömas lindrigare på grund av hustruns inledande kränkning mot mannen. Hustrun hade spenderat natten med en annan man och svarade inte på varken telefon eller sms. Förmildrande ansåg rådmannen i Attunda och dömde därför till böter på 5000 kronor.

I HD fastslog man däremot att vad kvinnan hade gjort mot mannen inte var någon grov kränkning och oavsett inte skulle ha någon som helst bäring på hans brott mot henne. Nils Hedström skriver bland annat följande i sitt svar till JO:

Det förtjänar att nämnas att jag visat återhållsamhet med att redovisa märkliga omständigheter som (kvinnan) möjligen kunde tänkas stöta sig på eftersom de gick utanför vad som var av egentlig betydelse i målet. Sålunda har jag inte redovisat att (kvinnan) inte anser sig vara särskilt nära vän med (en annan man) samtidigt som hon medger att hon har en relation med (den andre mannen). 

Inte heller har jag gått in på någon bedömning av trovärdigheten på grund av avvikelser på känsliga punkter mellan uppgifter lämnade vid polisförhör under förundersökningen jämfört med de uppgifter (kvinnan) lämnade under huvudförhandlingen, vilka försvararen tydliggjorde vid korsförhör med henne. Jag har inte heller redovisat (mannens) oemotsagda påstående att (kvinnan) krävde gottgörelse i form av en ny Mercedes (uttalat utom inspelningen). Jag anser sammantaget att jag visat (kvinnan) tillbörlig hänsyn vid utformningen av domskälen. 

Unikt hård kritik

Men nu till dom lite mer lustiga sammanträffandena i det aktuella fallet.

Det bör kanske först nämnas att det är ytterst ovanligt att JO riktar kritik mot en domare. Den domaren som fick sparken efter att ha dömts för 14 tjänstefel nämns t ex inte i JO:s årsberättelse. 

Att JO dessutom kritiserar samma domare två gånger samma år har nog aldrig hänt i världshistorien. Att domare uttrycker sig på ett sätt som kan tyckas märkligt och osakligt i domskäl är inte heller så väldigt ovanligt. Så varför får denne stackars domare plötsligt så mycket stryk av statens ombudsmän och tvingas schavottera i media frågar man sig?

Och det vet förstås ingen förutom JO, däremot kan man ju spekulera i möjliga orsaker.

Domaren dömde emot staten

En möjlig orsak som jag då först och främst tänker på, är den Nils Hedströms inblandning i det för staten sura skadeståndsmålet gällande Läkaren och obducenten. Denna gamla surdeg som staten hade tänkt sig att bli kvitt med hjälp av att hävda preskription. Det hade man säkert också lyckats med om det inte hade varit för att en liten kugge i systemet krånglade. Nämligen denne av JO nu så hårt kritiserade Nils Hedström.

Staten hävdade alltså att läkaren och obducenten inte hade rätt att kräva staten på skadestånd för sitt livslånga lidande. Det eventuella brottet var efter 16 år preskriberat menade man. Detta beslut överklagades och kom därför att avgöras i en mellandom av den i målet sittande rådmannen Hedström. Nils Hedström kom då att göra det, som av staten anses som det mest tabubelagda av allt för en svensk domare. Han dömde till förmån för medborgarna och emot staten. Han bestämde därutöver att hans dom inte fick överklagas. Hedström ansåg att det skulle strida mot bland annat proportionalitetsprincipen att vägra läkarna en rättegång. 

Efter denna oväntade bomb. inträffar följande. Chefen för Attunda tingsrätt samt ordföranden i målet, lagmannen Erik Ternert avsätter genast rådmannen Nils Hedström från ärendet. Han var jävig ansågs det. Exakt vad jävet skulle ha bestått i har jag dock inte hittat någon information om.

Europakonventionen skall skydda medborgarna, inte staten

Detta ledde i sin tur till att en den nye domaren Anders Erlman skulle tvingas läsa in det gigantiska materialet och målet fick därmed uppskjutas. 

Erik Ternert själv fick strax därefter avgå som ordförande i målet av samma orsak. I det fallet var dock själva jävet mer tydligt. I en debattartikel av Anders Carlgren i Expressen 2008 påstås att Ternert internt för kollegerna på tingsrätten berättat att han under en middag förra året ska ha "talat med en av JK:s byråchefer för att förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan". Enligt uppgifter till den juridiska nätsidan PointLex ska JK till och med ha uppmanats att ställa till med liv för att slippa en huvudförhandling. 

- Det finns ett uns av sanning att jag diskuterat preskriptionsinvändningen med en byråchef under en middag, säger Erik Ternert till den juridiska nätsiten PointLex. Mer om detta finns att läsa på Anders Agells sida. Agell var ombud för läkarna.

Beslutet att avsätta Nils Hedström från styckmordsmålet ifrågasätts av flera jurister med inriktning på Europarätt. Man byggde nämligen beslutet grundat på konventionsrättsliga grunder. Men europakonventionen skapades för att skydda medborgarna från staten, och inte för att skydda staten från medborgarna.

Man kan naturligtvis ha olika åsikter om rätt och fel i detta fallet. Dom flesta som läst tidningarna om kritiken mot rådmannen som "kränker kvinnor" ser väl den där patriarkale buffeln framför sig. Själv ser jag en domare som stod upp för sveriges medborgares rättigheter mot staten, och därför blev hårt straffad av sagda stat.

Hedström går nu i sommar i pension. Enligt uppgift sörjer han inte detta särskilt mycket. Det kanske dock vi svenska medborgare borde göra.

Trogna läsare minns säkert inlägget nyligen med de två ljudfilerna på vittnesförhören med (s)politikern Eva Britt Dahlström och Lotta Molander på alla kvinnors hus. Fallet rörde vårdnad boende och umgänge för en liten pojke.

På ljudfilerna kunde man höra både Dahlström och Molander vittna till förmån för mamman. Bland annat anklagades felaktigt pappan för allehanda brott i deras vittnesförhör. Uppgifter som dom, när dom pressades av pappans advokat sen tog tillbaka.

Dahlström visade sig inte heller ha minsta hum om det ämne hon var inkallad att vittna om.

Tingsrätten slog i sin dom fast att vårdnaden skulle vara fortsatt gemensam och att pappan skulle vara boendeförälder, men att mamman skulle ha ett generöst umgänge. Orsakerna till beslutet behöver vi inte gå närmare in på. Inlägget handlade om Dahlström och Molander och visade att bägge dessa kvinnor, som var kallade som sakkunniga ljög under ed. För det gjorde dom, oavsett om det var medvetet eller ej.

I de publicerade ljudfilerna var namnen på både parterna och barnet nogsamt strukna. Därmed har vi naturligtvis rätt att publicera filerna. Särskilt som vi bedömer att detta är en nyhet och dessutom av allmänt intresse.

Anmärkningsvärt?

Nu har så mamman i målet bytt ombud och anlitat advokat Pia Tengvall som skickat in en öveklagan. Pia är en  advokat som för övrigt  deltagit vid seminarier för Pappa-Barn vid åtminstone ett tillfälle 2007. Hon borde därmed vara i alla fall en aning insatt i det föreningen strider för. Barnens rätt till bägge föräldrarna. Det har barnet i dagsläget efter tingsrättens dom. Det hade inte barnet då det tidigare bodde hos modern.

Tengvall försöker nu få prövningstillstånd i Svea hovrätt. Detta främst genom att hävda att tingsrätten gjort ett dåligt jobb. Det har man naturligtvis all rätt att göra.

Men det som är....anmärkningsvärt, får man väl kalla det, är nedanstående passage ur överklagan.

Tro mig, jag vet att det finns krafter i vår samhällsapparat som inte uppskattar att allmänheten får insyn i hur saker och ting går till bakom kulisser och stängda dörrar. Jag har till och med straffats för att jag har publicerat helt offentliga handlingar. Brottet menade rätten och åklagaren bestod i att jag inte strukit personuppgifter som inte var relevanta för det journalistiska intresset. Jag och dom vet dock mycket väl den egentliga anledningen. Det finns myndighetspersoner som tycker denna och andra bloggar som avslöjar fulspel och mygel borde stängas och förbjudas. När dom inte kan det, straffar dom istället. Domen var politisk. Den som tror något annat är naiv.

Misstaget dom fick dit mig på har jag inte emellertid, och kommer inte att göra igen. Publiceringen denna gång var helt korrekt och laglig. Inte heller kan det ha utgjort smutskastning av en part att lägga ut två maskerade vittnesmål. Speciellt inte som det rörde sig om dom egna vittnena?!  

Så hur har advokaten Tengvall tänkt här? Hur kan man för det första påstå att pappan lagt ut ljudfiler på min blogg? Det är ju inte sant! Sedan att kalla publiceringen för smutskastning och anmärkningsvärt? Smutskastning av vem? En person som aldrig namnges med varken namn, bild eller via länk? Varken i ljudfilerna eller i texten? Och av vilken anledning är det anmärkningsvärt att visa att expertvittnen ljuger i rättegångar om barn som handlar om deras liv och framtid? Det hade varit anmärkningsvärt att låta bli! Och framför allt, av vilken anledning och med vilken rätt skall publiceringen drabba den pappan och barnet?

Hade advokaten försökt sig på samma sak om det hade varit uppdrag granskning som publicerat vittnesmålen? Det är nog ytterst tveksamt.

Alarmerande okunnighet

Eva Britt Dahlström har på sin blogg barnkamp.se försökt jämföra inlägget med den publicering jag dömdes för. Det visar dock bara att hon inte bara är okunnig när det gäller pas, utan också när det gäller juridik. Dessutom på en nivå som är rätt alarmerande för en politiker.

Dahlström får naturligtvis torgföra detta på sin blogg. Även anonymt som hon väljer att göra. Inte heller namnges jag i hennes inlägg. Denna rätt ges Dahlström i tryckfrihetsförordningen i grundlagen. Så oavsett sant eller ej, och oavsett vad jag tycker om hennes inlägg så har hon rätt rent juridiskt att skriva såsom hon gör. 

Men samma förordning som ger Dahlström och allehanda andra mer eller mindre kloka människor rätt att skriva och publicera tankar, åsikter och offentligt material offentligt, tycker hon alltså inte att jag bör ha?

Men Dahlström är ju Dahlström och snart pensionerar hon sig från politiken. Det som däremot är mer oroande är att en advokat, tillika medlem i advokatsamfundet med lång erfarenhet ifrågasätter min grundläggande medborgeliga rättighet?

En liten påminnelse kanske därför kan vara på sin plats:

Ur tryckfrihetsförordningen

1 Kap
1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
   
skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.

   Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

   Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna förordning, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i föregående stycke. Lag (1976:955).

2 § Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud mot tryckning därav må ej förekomma.
   Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten. 

Vi tar ett utdrag ur §4 också

4 § tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, 

2 Kap 

1§Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar. Lag (1976:954).

2 § Rätten att taga del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till

1. rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation,
2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,
3. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,
4. intresset att förebygga eller beivra brott,
5. det allmännas ekonomiska intresse,
6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden,
7. intresset att bevara djur- eller växtart.

Är någon av de ovanstående hänsynen inte tagna i det här fallet? I så fall vilket?

Precis när man trodde man sett allt

Slutligen kan jag meddela att jag idag mottagit handlingar som fick mig att flyga i taket. Precis jag man trodde att det egna fallet inte på något sätt kunde bli ruttnare, så visar det sig att jag hade helt fel.

Ni skulle nog inte tro mig ens om jag berättade. Men helt klart kan denna stinkande träsksoppa bli ännu vidrigare och mer illaluktande. Men jag fattar inga beslut förrän jag fått tag i ansvarig chef. Hon är för närvarande på semester. (Vilket nog var tur för oss bägge). Ibland är det bra att iaktta 24 timmars regeln.

SVT uppmärksammar nu betygsdiskrimineringen av pojkar i den svenska skolan. Fick idag höra detta av en bekant. Men det är väl ingen nyhet sa jag? Jo sa hon, det står på text TV idag. Och jodå det gjorde det.

Därvidlag så hade hon alltså rätt, men det hade jag med, för någon nyhet är det inte. Åtminstone så borde det inte vara det. Åtminstone inte för dom som skriver om den.

Titta på denna insändare som Magnus Falkman skrev i SvD opinon. Notera särskilt årtalet då den skrevs. Magnus berättar:  "Då häpnade debattredaktionen på SvD över  påståendet, och jag blev tvungen att lämna in källor för mina uppgifter".
Men någon nyhet blev det inte då.

Pär Ström har också skrivit om detta i flera inlägg och i lika många år. Men någon nyhet har det inte blivit då heller. Det har från redaktionellt håll tyckts vara roligare att skjuta på budbäraren i det fallet.

Då Aftonbladet 2011 sökte förslag från läsarna om ämnen att granska, blev dom tipsade om detta. Men någon nyhet blev det inte då heller. Det var för övrigt i samma omröstning där vårdnadstvisterna fick flest röster, men där Aftonbladet plötsligt ändrade reglerna för sin egen omröstning och ålade sig ur den knipan på ett rätt ohederligt sätt.

Detta har alltså varit känt på svenska mediaredaktioner i flera år utan att någon har velat belysa problemet. 
Har svenska journalister inte också söner? Eller vad är egentligen problemet? Det är ju ändå människors liv och framtid vi talar om?

Men jag antar att man i alla fall får vara tacksam för att Svt väljer att avslöja detta nu. Kanske det helt enkelt är så att tiden, som det brukar heta, är mogen? 

Man får vara glad för att det i alla fall gläntas lite på dörren. Vem vet, kanske den kommer att en dag öppnas på vid gavel. Då tror jag att väldigt många svenskar kommer att se ut precis som på bilden här ovan.

Hittade en gammal historia från valet 2006. SSU:s regionombudsman i Stockholm, Tobias Gerdås lyckades sätta foten mitt i bälgen. I ett försök att vara satirisk publicerade han en valaffisch med Fredrik Reinfeldt och texten "Rösta på din pedofil". Småbarnspappan Fredrik Reinfeldt sägs ha reagerat mycket starkt på uppgiften. "Ohyggligt kränkande" menade han.

Nä men gomorron Fredrik. Hur kändes det att vakna upp i tusentals svenska pappors vardag? Inte så kul va?

Jag försvarar inte Tobias Gerdås idiottilltag, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna ett litet styng av tillfredställelse att Pappa Reinfeldt fick smaka litegrann på den medicin som han och hans regering så flitigt förskrivit till så många svenska pappor.

I sex år har du nu suttit vid makten. Många svenskar röstade på dig i en förhoppning att du skulle riva upp den vansinniga socialdemokratiska vårdnadslagen från 2006 och satsa på verklig jämställdhet istället för den röda feministiska. Alla dessa har anledning att känna sig besvikna idag.

Istället har du fortsatt att trampa vidare på spåret mot en totalitär statsfeminism som diskriminerar män och fäder. Inte enbart strukturellt utan även juridiskt.

När du kallades pedofil trots att du var oskyldig så var det ohyggligt kränkande. Inte i en polisanmälan visserligen utan endast på en idiotisk valaffisch. Hur kränkande tror du det känns Fredrik, att kallas pedofil i en polisanmälan när du är oskyldig, anklagas för övergrepp på dina barn och förlora dom för alltid?

Dessa kränkningar mot mig och andra svenska fäder uppmuntrar du till genom att inte ändra i föräldra och brottsbalkarna. 

Jag har skrivit till dig förr och påtalat detta. Jag skrev också att dessa kränkningar kostar många fäder livet. Jag minns inte om du svarade eller inte, men uppenbarligen sjönk budskapet inte riktigt in.

Detta trots att du smakat på en liten droppe av medicinen själv?

Du kan säkert i alla fall hålla med om att den inte smakade särskilt gott, eller hur?

Har mamman på bilden medvetet och i kallt vinningssyfte sålt sin dotter till pedofiler? I Litauen utspelades år 2009 ett märkligt och sorgligt drama som tycks gått våra svenska medier helt förbi? Det hela började som en vårdnadstvist mellan en mamma och pappa. Dottern dömdes först till att bo med sin mamma. Beslutet ändrades sedan till att hon skulle bo hos sin pappa. Mamman väckte då talan igen. Nu är barnets pappa, barnets moster samt en Litauisk tingsrättsdomare döda. 

Det kanske mest intressanta, om man nu kan kalla denna tragedi så, med det här fallet är att de roller man är van att se tycks ha varit omvända. I det här fallet var det en mamma som stod anklagad för att ha utsatt dottern för sexövergrepp. Hon skall nämligen enligt pappan, för pengar, ha låtit högt uppsatta män i det Litauiska rättsväsendet och parlamentet utnyttja flickan medan både hon själv och hennes syster varit närvarande. Systern sägs också ha deltagit i sexakten. 

Åtminstone en av dom av pappan anklagade männen tycks ha biträtt modern i rättssaken, och på annat sätt juridiskt stött henne i själva vårdnadstvisten. 

Pappan Drasius Kedys, 37 säger sig ha fått uppgifterna om övergrepp från sin då fyra år gamla dotter. Han har därefter spelat in ett egenhändigt timslångt förhör med barnet som på filmen berättade tämligen grafiskt om övergreppen. Kedys postade sedan detta i otaliga kopior till polis, åklagare, media och även utländsk press. Dessutom lade han upp filmerna på en egen hemsida. I ett år sade han sig sedan ha försökt att få de personer han anklagade för övergreppen fällda. Alltmedan uppmärksamheten kring fallet blev större och större. Polis och åklagare startade en utredning, men kunde inte hitta några bindande bevis för att händelserna skulle ha ägt rum. Det enda som fanns var flickans vittnesmål på pappans egenhändigt utförda förhör. Man kan se delar av det på denna Youtube video.

Det första offret som föll för Kedys kulor var domaren Jonas Furmanavičius  som sköts med tre kulor i magen och ett i huvudet på öppen gata i Kausas. Det andra offret var  Violeta Naruševičienė, syster till modern som hittades skjuten av sin familj. En Beretta pistol registrerad på fadern Drasius Kedy hittades bredvid offret. Därefter gick pappan under jorden. Barnet hade omhändertagits av myndigheter under tiden man utredde övergreppsanklagelserna.

I nättidningen Baltic reports kunde man efter morden läsa följande:

På hans hemsida anklagar Kedys Furmanavičius för att tillsammans med två andra män ha antastat och våldtagit hans dotter. Kedys kontaktade myndigheterna för nästan ett år sedan, och hävdade att hans dotter utsatts för ett sexuellt övergrepp. Åklagaren fann dock Kedys osamarbetsvillig med utredningen och fallet avstannade utan att misstanke delgivits. Inte heller efter det att flickan hade blivit intervjuad av psykologer tre gånger kunde brott styrkas. Efter en växling från Kaunas åklagarmyndighet den allmänna åklagarmyndigheten, är det påstådda pedofili fallet nu under utredning av Vilnius åklagarmyndighet. 

Andrius Ūsas, talman i Litauens parlament tillika en av de två överlevande anklagade männen förnekar anklagelserna. Det gjorde även den mördade domaren Furmanavičius. Andrius Ūsas hade redan 2006, långt innan Kedys gjort anklagelsen mot honom, blivit kontaktad av mamman  på rekommendation av chefen på Kaunas barnskyddetbyrå om att hjälpa henne att återfå vårdnaden om sin dotter från Kedys, efter att han hade tagit flickan från skolan utan tillstånd och vägrade att återlämna flickans kläder till sin mor.  Ūsas sade att han hjälpt mamman. Litauiska media täckte det påstådda pedofili fallet och även vårdnadstvisten långt innan morden begicks.

Nu befinner sig alltså pappan på flykt från rättvisan eftersökt för två kallblodiga mord, och vad händer då? Jo han får plötsligt ett enormt stöd från allmänheten som hyllar honom som en hjälte pappa som försvarat sin dotter mot en slem pedofilring i ledning av flickans mamma.

Både på Youtube och Facebook får han stöd av hundratusentals fans från hela världen som önskar honom framgång. Allt medan mamman,  Andrius Ūsas och de döda hängs ut på otaliga siter som vidriga pedofiler. All bevisning som mobben behövde var en pappas egenhändigt inspelade förhör med ett fyra år gammalt barn.

"Du är en hjälte för oss alla" lyder ett meddelande på Facebook. "Det du gjort är inget annat än att skipa rättvisa" .
Muggar och T-shirts började säljas med pappans bild under en logotyp som löd "Drasius - den ensamma hämnaren." Han erbjuds också en säker tillflyktsort i grannländer som Polen där han till och med öppet stöds av vice talmannen i parlamentet.

I fem månader höll sig pappan gömd. Sedan hittades han död i ett dike i närheten av sin hemstad. Han hade då enligt officiella uppgifter tagit sitt liv. 

Idag är flickan tillbaks med sin mamma efter ett domslut 2010. Man fick lov att använda kravallpolis för att hämta henne till skydd för rasnade demonstranter som skrek barnskändare och annat. Mamman som levt under ständigt livvaktsskydd under tiden då Drasius var på flykt är fortfarande utsatt för rykten och hat. Inte minst på internet där hon på säkert hundratals sidor, Youtube och Facebook beskrivs som "hallickmorsan som sålde sin egen dotter till pedofiler". Jag hade kunnat länka till otaliga bloggar och hemsidor som denna, men de är lätta att hitta själv med lite googling.

Så slutade alltså denna vårdnadstvist. En flicka har förlorat sin pappa och moster. En mamma är brännmärkt som ett monster och barnet? Ja fy fan, vad skall man säga?

Vad tror ni om denna historia? Och vad tycker ni att man kan lära av den?

Tror ni till exempel att kvinnan på filmen nedan är ett kallt samvetslöst monster som sålt sin tre-fyra år gamla dotter till vuxna män för sex? Och vad tror ni om pappan? Har han coachat flickan att berätta det hon gör, är hennes berättelse spontan och trovärdig eller är det ett barn som lär sig och säger det pappa vill höra för att bli "godkänd"? Betänk att hon var fyra år då pappan spelade in sitt förhör? Det enda bevis som finns för att pappans historia var sann.

Jag har kanske sagt det förr, men det tål att upprepas. Danskarna är överlägset bäst av alla skandinaviska länder på att göra film. Visserligen ofta med benägen hjälp av svenskar, men ändå. Det gäller inte bara dokumentärer som "farliga förklaringar" och "farvel far", utan även drama. Jag älskar kort och gott danska filmer. I dagarna presenteras en ny dansk film på Cannes festivalen. En film som intressant nog redan börjat väcka ont blod här hemma. Det mullras redan i feministleden i Sverige.

Filmen heter The Hunt eller "Jakten" och i rollerna ser vi bland andra Mads Mikkelsen och Alexandra Rapaport. Filmen bygger delvis på det så kallade "Bjugn fallet" och som utspelade sig i Norge. I den norska orten Bjugn utanför Trondheim fick man i början av 90-talet med hjälp av diskutabla förhörsmetoder fram vittnesmål från barn om en pedofilring som ägnade sig åt sataniska sexriter. Åtskilliga män och kvinnor greps.

På NKMR:s hemsida kan man i en artikel om fallet av Knut Ahlund bl a läsa: 
Man anade inte vad som väntade. Den katastrof som stod för dörren skulle inte bara skaka hela samhället, klyva det i två fientliga hälfter och växa till Norges största rättsskandal, den skulle också påminna om hur djupt nutidsmänniskan har sina rötter sänkta ner i det förgångna och hur nära Häxprocessernas tider vi ännu befinner oss. 

I filmen spelar den utmärkte skådespelaren Mads Mikkelsen en man som blir oskyldigt anklagad för sexuella övergrepp på barn. Namnet jakten kommer av den häxjakt på mannen som sedan utspelar sig. Alla vi svenska män som delar denne mans öde välkomnar naturligtvis varmt denna film. Men det gör dock långt ifrån alla har det visat sig.

Övergreppet på barnet är lika stort oavsett

Svenska journalister i Cannes och här hemma har, i någon slags bisarr tävlan om vem som är dummast, skrivit och uttalat den ena idiotin efter den andra. Till exempel SVT:s kulturnyheter i sin intervju med regissören Thomas Vinterberg i Cannes.

-Jaha, men alla dom 99 procenten av barn som inte ljuger då?
(Vinterberg)-Hur vet du att det är 99 procent?
-ööh, nä det vet jag inte.

Man får väl hoppas att det beror på ren okunskap. Thomas Vinterberg har i flera intervjuer försökt förtydliga att det inte handlar om att utpeka barn som lögnare. Han har varit mycket tydlig i interjuer med att barnen alltid är offren. Oavsett om det rör sig om fall där övergreppen verkligen ägt rum, eller fall där oskyldiga utpekas, och där barn ibland används som redskap för hämnd eller fördelar i vårdnadstvister. Vinterberg menar att övergreppet på barnet är lika stort oavsett.

Denna självklarhet förstår ännu varken svenska journalister eller myndigheter. Istället anklagas Thomas Vinterberg nu  av svenska journalister för att ha skapat en "kvinnofientlig film som visar fram kvinnan från sin värsta sida". 

Kommer ni ihåg Thomas Vinterbergs förra film "Festen". Är det någon som kan dra sig till minnes att han då fick anklagelser om att ha gjort en mansfientlig film som visade upp männen från sin värsta sida?

Det kom ett brev till bloggen. Eller kanske snarare ett rop på hjälp. Avsändare var en man från Uppsalatrakten. 

Han skrev så här:

Hej skickar över min plågoandes blogg med massor av lögner. Hon och yngsta grabben misshandlar mej samt knivmärker mej. Dom kommer den 21 men hon har fått hjälp av kvinnofridmotagningen som tydligen hatar män.

Detta och en adress till en kvinnas blogg som passande nog var döpt till "kvinnofrid" Var allt som stod. Det hela lät ju onekligen mycket märkligt.Jag skickade sålunda följande kortfattade svar:

Har du bevis på att du blivit misshandlad? Läkarintyg etc? Anmälde du henne? Hur gick det i så fall? Är du anmäld? Fälld? Har det varit förhanding om vårdnad? berätta gärna mer.

Mannen svarade:

Ja har varit hos rättsläkaren förhandling har varit. Dom kommer den 21 kl 14:00. Jag har 55 st annmälningar hon gjort på mej som är nedlagda. Hon förföljer mej och mina vänner så jag har inga vänner kvar snart. Dom orkar inte med hennas tjafs. Hon har i mail hotat vittnen men får tydligen hjälp av kvinnofridsmotagningen i Uppsala som hjälper henne att sätta dit mej. Hon åker utanför mitt hus hotar mej med knytnävar. 

Det stora problemet nu är att polisen bryr sig inte hur jag har det. Anmäler jag så läggs det ner. Dom lovade mej kontakt förbud men det blev inget. Ang sonen så har han Asberger och jag orkar inte ta hand om honom, men han styrs av mamman. Stora grabben och jag har kontakt. Han är 21 år den lilla 15 år. Allt detta känns som hämnd från hennes sida. 

Hon har varit ute på flashback under namnet "sused" frågar hur man sätter dit en oskyldig samt hur dödar utan det syns.
mb nr till mej 07XX XXXXXX . Har under 2 års tid levt i kappsäck på 8 st ställen. Orkar snart inte mer.  Lxxxx 

Det kunde snabbt bekräftas att det finns en sådan användare på Flashback, en kvinna som bland annat skriver att hon känner sig sviken efter 25 års äktenskap och som även beskriver en önskan efter att hämnas. Däremot hittade jag inte några inlägg där hon skriver det ovan påstådda, men de kan ju för all del ha modererats bort.

- Jag blev fälld, hon friades

Några dagar efter domen han talar om kommit, och utan att veta något mer, så ringde jag upp mannen, som vid tillfället befanns sig hos Uppsala mansjour. Han berättade lite mer om bakgrunden till historien. Om hur han begärt skilsmässa efter att ha upptäckt att frun stulit sonens sparpengar, och hur hon därefter har blivit hatisk och förföljt honom. Också hur han blivit grovt misshandlad och knivskuren av exfrun och den yngre sonen på 15 år över ett bråk om sagda pengar, som frun menar att han stulit, medan han säger att han tagit god tro . Det var den råa misshandlen domen skulle handla om, då både frun och sonen tydligen var åtalade för brottet.

-Ja vad säger domen då? Frågade jag
-Jag blev fälld och hon friades.
-?....men var det inte hon som var åtalad?
-Jo
-Men nu förstår jag inte riktigt?
-Nej, inte jag heller.

-Jag måste få läsa den där domen, sa jag, varpå han lovade att skicka över den.

Igår kom den. Och vad säger man? Visserligen förstår jag nu vad mannen fälldes för. För övrigt vet jag inte vad jag skall säga. Annat än att man blir gång på gång, om än inte längre förvånad, men oerhört beklämd, över hur män och pappor behandlas av den svenska rättvisan.

Så här behandlades judarna i början efter nazisternas maktövertagande i Tyskland. En total rättslöshet, en öppen och vidrig diskriminering, och ett från myndigheterna totalt godtycke i rättsskipningen. Och inte minst en media som tiger eller tar regimens parti.

Ni som tycker detta är överdrivet bör ta i beaktning det oerhört grova våld som mannen har utsatts för, och som har intygats med ett rättsmedicinskt intyg. Mer säger jag inte. Ni får läsa domen och själva bilda er en uppfattning. Den jag ger uttryck för här är som vanligt bara min.

Är våld plötsligt okej för feministerna?

Den som otvivelaktigt varit delaktig i att utdela det grova våldet, friad eller ej, stöds av kvinnofridsmottagningen i Uppsala, rådmannen  och nämnden i tingsrätten. Visst skall rätten fria om det finns tvivel, men vilka tvivel finns det i detta fall? Jag citerar från åklagarens gärningsbeskrivning i domen:
Misshandeln har bestått av att L tilldelats sparkar och slag i huvudet när han legat
fasthållen på marken, att han utsatts för strypgrepp samt blivit knivskuren i ansiktet.
Gärningen har medfört bl a smärta, blåmärken, svullnader, sårskador, blodvite ochandnöd.

Gärningen är att bedöma som grov misshandel då F och S
visat särskild hänsynslöshet och råhet genom att L knivskurits i ansiktet samt sparkats i huvudet då han legat fasthållen på marken.

Skadorna är dokumenterade av en rättsläkare. De tilltalade är dom enda som kan ha tillfogat dom.

Är plötsligt utövande av grovt våld försvarligt? Man hade gärna velat ha svar från kvinnofridsmottagningen, men mina frågor per mail besvaras aldrig. Prova gärna själva.

På SKR:s hemsida för Kvinnofridsmottagningen listas ytterligare 69 stycken kvinnojourer i närheten. Någon hjälp för manliga våldsoffer erbjuds inte. Förutom ett fåtal eldsjälar i Uppsala mansjour som jobbar hårt ideellt. Men utan dessa hjältar hade det inte funnits någon hjälp alls. Mansjouren i Uppsala hjälper för övrigt både kvinnor och män. Bland annat med medling efter skilsmässor. Även kvinnor som misshandlats kan vända sig dit för hjälp.

Tilläggas kan att rättegången hölls bakom lyckta dörrar, men det hindrade dock inte representanter för kvinnoifridsmottagningen att närvara. Dom tycks dessutom ha någon slags frikort till rättssalarna, oavsett lyckta dörrar eller ej.

Vilka som varit nämndemän framgår inte av domen. Rådmannen heter Annika Folkesson. En domare vars domar även tidigare har ifrågasatts. När det gäller män som stått åtalade för misshandel, även ringa, så har hon inte heller visat minsta pardon. Ty då är beviskraven inte alls så stränga som här. Hur många domar har man inte läst då det räcker med att "målsägarens berättelse bär sanningens prägel". Visserligen fälls sonen för att ha knivskurit sin far. Men mamman inte bara frias helt och hållet. Hon får till och med skadestånd från sitt offer?! Försök sätta er in i den oimvända situationen och fråga er om en liknande dom ens hade varit möjlig.

Här är domen i sin helhet och i rätt ordning. Förstora genom att klicka på tumnaglarna. Bläddra genom att klicka på Next (dyker upp uppe till höger om man för musen över). Personerna är L (T på ett ställe) som är pappan. F är den yngre sonen som är 15 år, och S är mamman. Pernilla T, Jimmy T och Jonas Ö är vittnen.

Jag har  försökt att se detta ur ett rent juridiskt perspektiv, och säkert finns det ni som anser att domen är korrekt. Vänligen argumentera då för detta så det blir möjligt att förstå.

Varsågod. Absurdistansk rättvisa 2012

Den 13 Maj genomförde jag och ett antal andra en demonstration på Sergels torg i Stockholm. Demonstrationen var för att belysa barns rätt till, och behov av sina föräldrar. bägge sina föräldrar. Vi ville uppmärksamma dom brott mot denna i barnkonventionen stadgade 
rättighet som dagligen begås i Sverige. 

Detta var vårt budskap varken mer eller mindre, så varför dokumenterades demonstrationen av en känd AFA aktivist? Och i vilket syfte?

På bilden ser ni en man vid namn Martin Fredriksson, i full färd med att på behörigt avstånd filma vår demonstration. I vilket syfte och på vems uppdrag kan man undra?

Vem Martin Fredriksson är kan man bland annat läsa här.

När tidningen feministiskt perspektiv tidigare i år genomförde sin kartläggning av oss dom kallar "antifeminister" så var det just Martin Fredriksson och hans gamla AFA kompis Mathias Våg som fick uppdraget. Detta genom den verksamhet dom kallar för researchgruppen. 

Resultatet kommer ni säkert ihåg. Fyra av dom nedan kartlagda grupperna fanns för övrigt representerade på sergels torg.

Från feministiskt håll försöker man nu hävda att det är bloggare som jag och de andra som nämns som är skyldiga till grova sexistiska kommentarer på bland annat Flashback. Det tvivlar jag dock starkt på. Ingen av de ovan kartlagda grupperna hänger sig nämligen åt sådana barnsligheter. Dessutom undrar jag varför man utelämnat alla kvinnliga bloggare som är kritiska till feminismen? Har ni lagt märke till den lilla detaljen?

Brott mot pul? Nja det beror på...

Är det fortfarande på uppdrag av feministiskt perspektiv som Fredriksson dokumenterar en samling misshandlade föräldrar av bägge kön som protesterar mot samhällets behandling av oss och våra och andras barn? Eller är det Expo eller AFA som är uppdragsgivare? Ser man oss möjligen som någon slags fascister som man måste försvara sig och sina intressen mot? Det är väl en aning löjligt i så fall. Jag har i alla fall aldrig stött på någon sådan under mina år i pappa-barn rörelsen. Och jag törs även lova att om någon i mitt nätverk skulle visa sig ha några sådana tendenser så kommer han eller hon inte att bli långvarig där. 

Jag är för öppenhet, tolerans, jämställdhet, mänskliga fri och rättigheter och ett väl fungerande rättssystem utan politisk inblandning. Låter det fascistiskt?

Inte heller har vi i papparörelsen, mig veterligen, några ibland oss som misshandlat människor, slängt brandbomber på McDonalds restauranger och gatstenar mot valmöten och poliser. Det har däremot AFA.  Ändå är det oss dom och deras feministiska systrar vill utmåla som extremister och hatare? Varför ser man oss så? För att vi bryr oss om våra barn? Eller för att vi är kritiska till en ideologi som uppviglar till lögner, intolerans, hat, strid och misstro mellan deras föräldrar? 

Eller är det möjligen på uppdrag av företaget Piscatus, som Fredriksson filmar mig och dom andra deltagarna i en fredlig och laglig demontration för barns rättigheter? Piscatus är ett bolag med tydliga kopplingar till både Expo och AFA, och som kartlägger och samlar information om alla medborgare i ett gigantiskt register, Speciellt dom, verkar det, som hyser för expo och AFA misshagliga åsikter såsom vi jämställdister. Registret, som därmed även tycks vara ett så kallat åsiktsregister, säljer man sedan tillgång till för exempelvis journalister. Undrar varför åklagaren väljer att blunda för den verksamheten, nu när man tydligen bestämt sig för att beivra varje brott mot pul lagen? 

Såg ni förresten att DI blev JO anmälda av lagmannen på gotlands tingsrätt då dom försökte beivra deras brott mot pul? Lagmannen menar i sin JO anmälan att Datainspektionen bryter mot den svenska grundlagen. Intressant tänkte jag. Speciellt med tanke på att jag nyligen dömdes till 50 dagsböter för exakt samma sak. Synd att inte målet togs upp i Gotlands tingsrätt där man tydligen är mer bevandrad i svensk grundlag än i Uddevalla. 

Ska vi diskutera Oslomassakern? Nja det beror på...

Sedan Anders Breivik i Norge genomförde sitt massmord så har feminster som Maria Sveland och Anna Klara Bratt aldrig försuttit minsta chans att jämföra oss med honom. Men att psykopaten skapades av just dom diskriminerande och barnfientliga lagar som vi protesterar emot vill man dock inte prata om. Det är mycket roligare att påpeka att han är rasist och marxisthatare. På det viset kan man ju utnyttja honom som symbol för att smutskasta kritiker av den svenska radikalfeminismen och invandringspolitiken, och allt annat som man anser vara värt att hata. Läs gärna Mårten Schultz kloka analys av hur den svenska media och kultureliten går rätt i terroristens fälla.

Det senaste propagandamästerverket från pappahatarna är denna artikel i DN som nu vill göra gällande att vi pappor inte enbart slår och misshandlar våra stackars kvinnor och barn. Nu är det även husdjurens tur att utmålas som offer för vårt monstruösa beteende. Man tar sig för pannan när man ser de namn som undertecknat spektaklet. Jag är och har alltid varit en stor både djur och barnvän, vilket nog alla som känner mig kan intyga. Jag känner mig därför kränkt av DN:s artikel. Varför ska man till varje pris hela tiden beskriva oss pappor som odjur? Och varför kallas vi kvinnohatare och värre saker när vi ställer oss upp och protesterar mot den ständiga smutskastningen? 

Markus Olikainen på pappamanualen.se är en av alla som reagerar på artikeln. Han försökte först att få Dagens Nyheter att publicera en replik, men detta avböjde dock tidningen vänligt men bestämt utan att ange något skäl. Markus publicerade därför sin replik på Newsmill istället. Läs den.

fascist? Nja det beror på...

Markus var en av initiativtagarna till demonstrationen i Stockholm för barns rättigheter. Jag känner honom som en klok och rättrådig man som arbetar hårt för sin politiska åsikt, nämligen barnens rättigheter till både sin pappa och mamma. 

Vi är, både han och jag, kritiska till en radikalfeminism som gör sitt bästa för att piska upp det könskrig och dom fördomar om pappor som drabbat både oss och våra barn illa. Några extremare åsikter än så hyser varken han eller jag. Inte några andra deltagare på vår manifestation heller mig veterligen. Deltagare som bestod av lika många kvinnor som män för övrigt.

Men det kanske räcker med att man kritiserar feminismen idag för att man skall klassas som misstänkt och samhällsfarlig? Är det i så fall feminismen eller dess kritiker som är fascisterna?
I Sverige sägs det råda både åsikts och yttrandefrihet, men det är en sanning med modifikation. Vår yttrandefrihet är i själva verket ganska beskuren. Eller som en av de polisutredare som för närvarande jagar misshagliga bloggar med pul lagen uttryckte det i en radiointervju dagen efter domen avkunnats mot mig och denna blogg. Då offentliggjordes nämligen avsikten att dra fler bloggare inför rätta med hjälp av den plötsligt omhuldade PUL lagen. Men man stötte alltså tämligen raskt på patrull. Så här beskrev alltså polisen problemet:

"De här bloggarna placeras på servrar i USA vilket gör det svårt för oss att få ut identiteterna. Det vi kallar brott mot pul kallar dom nämligen freedom of speech."

Åsikts och yttrandefrihet? Nja det beror på...

Sverige är världens mest framstående demokrati. Här respekteras dom mänskliga rättigheterna. Här värnar vi om barns rättigheter. Här får alla yttra sig och höras i debatten. Här respekteras allas åsikter. 

Känner ni igen den offentliga bilden av Sverige? Jovisst här får man yttra sig, såvida man inte kritiserar eller avslöjar det som pågår bakom kulisserna. Man får till och med hata med statliga bidrag. Åtminstone så länge man hatar rätt saker. Men kritisera hatet får man inte, för då blir man kartlagd och uthängd som...just det..hatare.

Välkommen till Absurdistan

(Här nedan följer några av otaliga exempel på hur man hatar på ett korrekt svenskt vis. Detta är mycket viktigt att lära sig om man vill undvika att stämplas som hatare i vårt land.) 

Nyligen kunde ni här på Daddys ta del av två inspelade vittnesmål i en vårdnadsförhandling. De två vittnena var Eva Britt Dahlström, (s) politikern från Blekinge som gjort kampen mot papparättsrörelsen till hjärtefråga. Det andra vittnet var Lotta Molander från alla kvinnors hus. Sveriges största kvinnojour.

Idag ska vi titta lite närmare på den senares vittnesmål, och vad hon sade i det.
Att medvetet ljuga under ed i domstolen är ett brott. Det rubriceras som mened och kan ge upp till fyra års fängelse. Det anses alltså vara ett grovt brott.

Men för att man skall kunna fällas för mened så måste det kunna bevisas att men medvetet ljugit under sitt vittnesmål. Både Lotta Molander och Eva Britt Dahlström påstår saker om pappan i målet som inte är sanna. Detta behöver dock inte betyda att dom medvetet ljuger. Dom har kanske fått och trott på information som dom fått från mamman i fallet.

Däremot svarar Lotta Molander på frågan om vilken utbildning hon har, bland annat att hon undervisar på både polishögskolan och socialhögskolan. Det har förvånat många. Hur kan en helt outbildad människa få utbilda poliser och socionomer?

En av läsarna på Daddys bestämde sig för att undersöka detta lite närmare. Han skickade därför följande mail till de berörda skolorna:

Hej
Lotta Molander från Alla Kvinnors Hus påstår att hon undervisar på Polis högkolan och Social högskolan!
Stämmer Lottas påstående? Om så är fallet undrar jag hur ni kan tillåta en person som saknar utbildning att undervisa hos er? 

I länken ni nedan kan ni höra henne ljuga och förtala en pappa med sina ovetenskapliga "teorier".
http://www.daddys-sverige.com/3/post/2012/05/hr-experterna-ljuga-och-frtala-under-ed.html#comments
Jag skulle uppskatta om ni kunde kommentera detta och bekräfta att hon verkligen undervisar hos er. 
Tack på förhand

Svaret från polishögskolan kom den 12 Maj och löd som följer:

De gånger Lotta Molander varit på Polishögskolan har hon informerat om den verksamhet
som bedrivs på Alla Kvinnnors Hus. Lotta Molander har inte föreläst på Polishögskolan
under det senaste året.
 
Vänligen
Anna Orhall 

Lotta Molander har alltså aldrig undervisat på polishögskolan. Hon har däremot varit där och informerat om kvinnojourens verksamhet. Hur skall man tolka detta? Har Lotta Molander medvetet vilsefört rätten i sitt vittnesmål, eller har hon bara varit oförsiktig med definitioner? Var hennes påstående en lögn? Var det i så fall en medveten lögn?

Något svar från socialhögskolan har mig veterligen inte kommit.

Vad säger styrelsen för AKH?

Det vittnesmål Lotta Molander avgav i Södertörns tingsrätt, där hon anklagar en oskyldig man för misshandel, hot och våldtäkt är inte det första mål hon vittnat i. Inte heller är det det första vårdnadsmål där hon kommit i direkt kontakt med mamman och barnen. Hon har flera gånger lögnaktigt utpekat oskyldiga pappor för vidriga brott.

Vad säger styrelsen i alla kvinnors hus om att en av deras medarbetare regelmässigt försöker vilseleda rätten i vårdnadsmål? och att hon utför behandling av barn som till synes endast går ut på att demonisera deras pappa? Borde inte detta vara synnerligen allvarligt? Det är ju faktiskt barns liv och hälsa vi talar om.

En av medlemmarna i alla kvinnors hus styrelse är Anette Brifalk. Kanske mer känd som maka till utbildningsminister Jan Björklund. Brifalk är medlem i folkpartiet men är inte yrkespolitiker. Hon är till vardags delägare till PR byrån Gullers i Stockholm. Folkpartiet är ju dock ett parti som säger sig vilja värna barns trygghet, hälsa och utveckling. Hur går detta ihop med den verksamhet alla kvinnors hus bedriver?

Övriga i styrelsen är:1. Lena Josefsson, ordförande lena@radhusgruppen.se
2. Sofia Johansson, vice ordförande
3. Madeleine Skaarnes, kassör
4. Anette Brifalk, ledamot
5. Emilia Pettersson Ben-Djama, ledamot
6. Rönnaug Mellbye, ledamot
7. Maria Göransson, ledamot