 För George är det för sent I onsdags lämnades äntligen förundersökningsutredningen in till den ansvarige ministern Beatrice Ask. Nu får vi se om regeringen lyssnar på kraven om förstärkt rättssäkerhet i Sverige.Så här sammanfattas direktiven till utredaren på regeringens hemsida: "Höga krav måste ställas på kvaliteten i brottmålsprocessen. De regler som de brottsutredande myndigheterna har att tillämpa vid brottsutredning måste vara ändamålsenliga och anpassade till det moderna samhällets krav. De måste vara utformade så att både rättssäkerhet och effektivitet säkerställs. Mot denna bakgrund ska en särskild utredare utreda hur förundersökningarnas kvalitet bäst kan säkerställas och överväga hur förfarandet i samband med ansökan om resning i brottmål bör vara utformat. I uppdraget ingår frågor om bl.a.- tillämpningen av objektivitetskravet,
- förundersökningsledarens ansvar,
- metoderna som de brottsutredande myndigheterna tillämpar för kvalitetssäkring,
- dokumentation och bevarande av utrednings- och bevismaterial,
- beslag som görs i bevissyfte och beslag i IT-miljö, samt
- rätten till rättsligt biträde i samband med ansökan om resning i brottmål.
Uppdraget ska i den del som avser förfarandet i samband med ansökan om resning i brottmål redovisas i ett delbetänkande senast den 31 december 2009. Uppdraget ska i övriga delar redovisas senast den 31 december 2010."  Är inte åklagarna objektiva? Hur kan det behöva ta 3 år att komma fram till rena självklarheter?
Enligt utredningen så behöver Rättssäkerheten för brottsmisstänkta stärkas. Här är några punkter som utredaren trycker på.- Krav på objektivitet hos åklagare ska tydligare skrivas in i lagen.
- Förhör ska oftare spelas in.
- Misstänkta ska få lättare att ta del av allt material i utredningar.
- Det skall bli lättare att begära resning
Ta en titt på punkterna ovan. Hittar ni någon som inte är helt själklar i en rättsstat? Åklagarna i Sverige har redan sedan länge krav på sig att vara objektiva. Något dom mycket sällan är emellertid. Att förhör spelas in torde vara fullständigt självklart? Vilka skäl kan det finnas för att inte göra det? Misstänkta skall få lättare att ta del av allt material i utredningar. Så det får dom alltså inte idag? Varför?Och att få beviljat resning i Sverige idag är i praktiken omöjligt. Sture Bergvall lyckades, men det hade han inte gjort utan hjälp av Hannes Råstam. Ca 1 procent av resningsansökningarna går idag igenom. Det är i princip endast dom lyckliga få som lyckas få sina fall medialt uppmärksammade.Nu skall utredningen ut på remiss, sedan skall ett förslag på ny lagtext tas fram, som sedan skall godkännas av lagrådet, för att sedan bli en proposition som skall gås igenom av utskotten, innan det till slut är dags för riksdagen att rösta.Jag gissar dessutom att dessa förslag inte kommer att uppskattas av alla....konstigt nog.Skall bli spännande att se vilka vägbulor denna nödvändiga och brådskande reform kan tänkas möta på sin fortsatta resa.
 Veronica Palm och Håkan Juholt För någon vecka sedan släpptes Pär Ströms bok "Sex feministiska myter". Förra gången Pär Ström släppte en bok om feminismen, "Mansförtryck och kvinnovälde" fick han löpa gatlopp i media på ett sällan skådat sätt. Ingrid Carlqvist beskriver detta mycket bra i sin blogg. Den här gången har Pär Ström faktiskt till och med hyllats av några av våra tidningars ledarskribenter, vilket ju är ett friskhetstecken. De tidningar som gett Ström beröm är Corren, Nya Wermlands tidningen och Mariestads tidning. Kanske inte några tungviktare inom svensk media, men ändå ett välkommet trendbrott. Men naturligtvis har Ström även fått kritik av gammalt sedvanligt slag. Men eftersom Ströms bok innehåller 110 källhänvisningar så blir det svårt att sakligt kritisera innehållet. Därför gör man på det gamla vanliga sättet, inriktar sig på personen och föröker misskreditera honom. Här nedan kan ni exempelvis se hur Anna Ardin, socialdemokratisk broderskapare, och Julian Assange anklagare jämför Pär Ström med Adolf Hitler.  Anna Ardin jämför Pär Ström med Hitler Veronica Palm (s) vill ordna bokbål
Att jämföra Pär Ström med Hitler för att han förespråkar lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor visar att föraktet och rädslan för äkta jämställdhet är stor inom de feministiska leden . Men när jag sedan ser hur samma belackare även anser att hans bok bör brännas på bål blir det tragikomiskt. Vilka var det som senast anordnade bokbål i Europa? (om man bortser från Uppsala universitet).
Se här hur Veronica Palm, ledande socialdemokrat öppet stöder förlaget.  Veronica Palm vill bränna böcker När en ledande (s) politiker vill ordna bokbål för att tysta kritiker är läget allvarligt.För inte så länge sedan förekom Veronica Palm i diskussionerna om vem som skulle leda socialdemokraterna, landets största parti. Nu visar Palm öppet vad hon anser om demokrati och yttrandefrihet. Detta borde tas upp och diskuteras inom partiet. Kan man verkligen vilja ha en ledande medlem i sitt parti som anser att rätt metod att handskas med kritik är att bränna sina meningsmotståndares böcker? Men den diskussionen kommer naturligtvis inte att ske, vilket åter visar vilket allvarligt parlamentariskt läge vårt land befinner sig i. För att inte tala om det socialdemokratiska partiet som är på väg att sjunka, ivrigt klängande till sin feminism. Veronica Palm har tidigare öppet kritiserat Pär Ströms bok. Där uppmanade hon människor att hålla sig borta från boken. Men till skillnad från Pär kunde hon inte lämna en enda källa som motsade hans 110 stycken. Istället hänvisade hon till " hela bibliotek som bevisar det". Seriöst? Jag själv skrev i en artikel på Newsmill i April 2009 hur feminismen är ett allvarligt hot mot vår demokrati. Jag har likt Pär Ström idiotförklarats för den fler gånger än jag kan räkna. Men jag säger samma sak nu som jag alltid har gjort. En dag kommer de flesta att vakna upp ur transen som vi invaggats i av denna falska och totalitära ideologis förespråkare. En dag kommer lögnerna att avslöjas och myterna spräckas. Den dagen kanske en och annan kommer att minnas vart dom först läste att feminismen är ett hot mot hela vårt samhälle. Jag säger som Ingrid Carlqvist. "Många som sprungit före sin tid, tvingas invänta den på obekväma tillflyktsorter".
 Lögner premieras, sanning bestraffas Många intressanta kommentarer kom in under mitt förra inlägg. Jag har även fått massor av mail och några telefonsamtal från människor som är upprörda och vill ge stöd.
Signaturen Per B är en av dom som skrev en kommentar som jag tycker förtjänar att lyftas upp. Per B tycks vara insatt i hur vårdnadstvister och annat hanteras på våra kommuner. Jag tycker det är rätt att visa det för allmänheten, även om jag hatas av många för det. Varför det är så försöker Per B förklara här.
Då jag läste hans kommentar kom jag direkt att tänka på en scen ur filmen The Matrix, (som varmt kan rekommenderas). Om ni tittar på klippet ur filmen längst ner i inlägget, efter ni har läst texten så tror jag ni kommer förstå varför.
”Varför dessa lögner, ” Av "Per B"
Det här kan jag ge en viss förklaring till. Det är inte alldeles lätt. Men låt mig först nämna att Jockes fall knappast är unikt. Denna tvist följer en typisk standardmodell för hur socialtjänsten brukar agera och sköta ärenden som hans. Läser man dokumenten slås man av detta tydligt. Jag blir så trött när vissa tokstirrar på enskildheter istället för att se till helheten: ännu har ingen noterat det faktum att socialen faktiskt saknar ambitioner och målsättning för att komma fram till en bra lösning. Vem som har vårdnaden för tillfället är oväsentligt, även om dottern inte får träffa sin pappa.
Socialtjänsten lägger inte ned någon energi alls på ärenden med omsorg för de enskilda: vad det handlar om är alltså att ärendet ska passa in i en redan framtagen arbetsmodell. Vi kan se detta redan från början när socialen vägledde mamman att agera på ett visst sätt, hur Jocke uppmanades till tystnadsplikt om sitt fall, mörkläggningen av vissa fakta och därtill oärlighet för att slippa avslöja att man redan bestämt sig på förhand.
Det där med utredningshem och det hela är bara som ett skådespel. I USA och nu på senare tid har även svenska forskare betraktat myndigheters agerande med sina klienter som ett slags teaterspel, där skådespelarna har sina givna roller och manuset är färdigskrivet.
 Tänk om dom åtminstone kunde erkänna det Den som avviker från mallen är dömd
De som läser den här sajten vet säkert vem Tanja Bergkvist är. Jag nämner henne för att hon är en berömd person på nätet och att hon är en utomstående person som noterat precis vad jag försökt säga.
När Tanja granskade genusarbetet på daghem så visade det sig att, hur roligt barnen hade på dagis, vad barnen tyckte om förskolelärarna, vad föräldrarna ansåg osv., var totalt ointressant för genusarbetarna; det enda som beaktades var hur pass väl förskolan passade in i genuskyrkans syn på genus.
Det var således utefter dessa kriterier som förskolan bedömdes. Och precis på samma sätt handhas vårdnadstvister, den person som avviker från mallen är dömd.
Polisen brukar ofta i dokumentärer berätta om att de sällan far till city på kvällarna under sin ledighet. Om folk verkligen visste hur många galningar som går lösa skulle allt fler hellre stanna hemma och det är ett under att inte fler grymheter inträffar. Jag som har haft insyn i hur kommunerna arbetar säger samma sak om dess personal. Om folk verkligen visste hur illa behandlade de blir av de som faktiskt är satta att ge god service och omtanke skulle det bli revolution.
Systemet är sjukt, men försvaras av dom som gynnas och tror sig vara beroende av det
Med ovanstående har jag då försökt förklara anledningen till varför lögnerna om Jocke uppstår: det är ingen slump att Micro 113, med sin bakgrund inom fångvården, sprider lögner om Jocke, att hon tolkar om inlägg efter egen mall, ungefär som en fångvårdare talar till en fånge. Det är inte heller någon slump att "HenrikJ" eller "noboytoy" agerar som de gör. Det är personer som själva jobbar eller har jobbat med att ge social eller vårdmässig omsorg till andra, men blivit de monster de är genom att finna sin egen styrka i att efterleva systemets sjuka avigsidor.
Monica Antonsson har i sin tur personliga erfarenheter av socialen där då socialens förutbestämda mall passat henne väl. Jocke utmanar då detta sjuka system och det är därför som människor som har sin bakgrund och/eller finner sin mening i detta system attackerar honom.
The Matrix is a system Neo... Orginalscenen gick inte att bädda in, men finns att se på Youtube.
 Ännu en leverans till barnhemmen Det misstaget gjorde jag. Men det kommer jag aldrig att göra igen. Socialtjänsten i Kungsbacka omorganiserade, dom gamla handläggarna försvann. En ny chéf tillsattes. Nu skulle man se till att hjälpa barnet. Jag trodde på det. Ville tro. Jag tog bort min gamla blogg. Jag blev grundlurad.
Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag ens för ett ögonblick tro att en socialtjänst verkligen skulle se till barnets bästa? Det var nu ett och ett halvt år sedan den förra 10 månader långa och helt grundlösa tvångsseparationen avslutades. Dom övervakade umgängena som därefter kom igång gick initialt bra. Det finns dokumenterat både på video och i kontaktpersonens anteckningar. För bra skulle det visa sig. För plötsligt började symptomen komma.
Mamman började tala om att R inte ville träffa sin pappa. Mamman vägrade att lämna platsen för umgängena utan stannade kvar så att R skulle veta att hon hade hennes ögon på sig. Kontroll är A och O. Man lät henne göra detta med. Det eskalerade och blev värre och värre till slut började R reagera negativt inför umgängena. När väl själva överlämnandet skett och mamma tvingats lämna platsen lugnade R ner sig och tydde sig till mig som vanligt.
Men till slut blev det hela så ohållbart att umgängena inte längre kunde genomföras. Då bestämde sig socialtjänsten för att utreda vad R:s plötsliga utbrott berodde på. För det kunde dom ju inte räkna ut själva. Man anlitade en barnpsykolog. Det var två frågor man ville ha svar på. 1. Varför visar R så negativa reaktioner inför umgängena med sin far? 2. Finns det något i hennes beteende som kan härledas till eventuella sexuella överskridanden från faderns sida?
När dom sedan inte fick det svar dom ville ha så verkar det ha blivit någon slags mental härdsmälta. För socialtjänsten i Kungsbacka existerar tydligen bara en sorts övergrepp. När barn utsätts för andra sorters övergrepp och annan sorts misshandel står dom bara handfallet och ser på. Det har dom gjort nu i sedan i Januari 2010. Inga utredningar oavsett hur tydliga dom är tycks kunna få dessa kvinnor att komma ur sina inbrända hjulspår.  Det enda jag är skyldig till "Traumatisering av barnet." Hur kan det skrivas tydligare?
Barnpsykologen inledde sin utredning. Hon läste utredningarna som gjorts innan. Hon åkte till mamman inför umgängena för att se hur mamman gjorde för att förbereda R. Hon talade med mamman två gånger, mig och barnet enskilt. Hon observerade R. Hon deltog under umgängena och observerade allt på avstånd. Nedan i bildspelet kan du se utdrag ur hennes utredning. Namnen är strukna.
(Klicka på paus och dra sedan pilen ut ur bilden. Bläddra sedan genom att trycka på fram och bak pilarna.)  Ändra sitt arbetssätt? Hur då? Vadå barnets bästa?
Nu hade alltså socialtjänsten fått ett tydligt svar på sina frågor. Nu skulle väl dom ändå förstå? Nej. Det var ju inte det svar dom väntade sig. Nu bestämde man sig för att alla utredningarnas moder skulle göras för att reda ut hela härvan från början.
R och vi föräldrar skulle placeras på ett utredningshem i åtta veckor. Där skulle bägge föräldrarnas förmåga utredas, barnet skulle få hjälp att våga uttrycka sig fritt, och umgänget mellan mig och R skulle normaliseras. Meningen var att vi skulle bo med R i deras lägenhet en vecka var. Sagt och gjort. Vi flyttade in på utredningshemmet och jag blev snabbt bekant med anställda och personal. R fick börja i deras förskola och fick en fröken som hon tyckte mycket om. Skulle verkligen allt lösa sig nu? Det kändes för första gången på 5 år som att det faktiskt fanns hopp.
Men återigen gick umgänget för bra, vilket i mammans värld betyder dåligt för henne. Det dröjde inte länge förrän mamman en kväll tog med sig R och åkte därifrån. Arg som ett bi över att personal och psykolog inte trodde på hennes historier om övergrepp. Historier som nu hade blivit värre och värre sedan hon gick till det sociala och anmälde mig i Mars 2009.
Socialtjänsten kallade då mamman på ett möte. Då hon kom dit var mormor med och trots att hon inte var välkommen trängde hon sig in i lokalen ändå och vägrade gå därifrån. Till slut gjordes det klart för både mamma och mormor att R skulle tillbaks till utredningshemmet, och om inte C åkte med så skulle man göra ett omedelbart omhändertagande och åka dit med henne i alla fall. Dessutom skulle hon förbinda sig att stanna med R, utredningstiden ut, annars skulle R omhändertas. Den här gången litade man inte längre på hennes ord, utan ett avtal undertecknades.
Äntligen tänkte jag. Nu är det kanske slutdaltat?
Mindre än två veckor senare avvek mamman åter igen med R. Det skedde samma dag som jag föreslog för mamman att vi två gemensamt kunde prata vänligt med R och på det sättet kanske få henne att våga berätta sanningen. Det var ett bra förslag och det hade förmodligen fungerat. Om mamman velat förstå vill säga. Det vill hon inte. Incest anklagelserna var hennes sista kort och hon vägrade släppa.
Samma kväll försvann hon återigen med R. Det fattades ett omedelbart beslut om LVU, men mamman hittades inte på någon av hennes kända adresser. Då återkallade man LVU:et och avslutade istället utredningen i förtid. Mamman avvek den 15 december. Två dagar innan R:s födelsedag vilken jag föreslagit att vi kunde fira tillsammans allihop för R:s skull. Och som en symbolisk slutpunkt på det här vansinniga kriget. Jag har inte sett eller hört från min dotter sedan dess. Nu började även tingsrätten visa att dom fått nog. Den 21 December skrev man i ett interrimistiskt beslut att jag från nu åter hade gemensam rätt till vårdnad.
Utredningen avslutades den 24 februari. Och det är nu det börjar bli riktigt jävla skrämmande. Trots att man medvetet utelämnat flera viktiga händelser i förloppet som visar deras egna korrupta beteende så blir slutsatsen ändå glasklar. Nedan kan ni se ett antal utdrag: Den 1 September 2010 fattade tingsrätten i Varberg belutet att R skulle ha rätt till 6 timmars oövervakat umgänge med sin pappa en gång i veckan tills vidare. Något nytt beslut om umgänge är inte fattat.
Mamman har nu i över 6 månader i strid med detta beslut vägrat gå med på umgänge. Då hon fick veta att jag återfått vårdnaden tog hon genast R ur den skola där hon gick. Trots att personalen meddelade att R "blomstrade" sedan hon återkom från utredningshemmet och den täta kontakt hon hade med mig där.
Sedan flyttade hon och bytte skola. Detta trots att jag nu alltså var vårdnadshavare och begärde ett omedelbart flyttförbud för R. Det tog socialtjänsten ingen hänsyn till. Vitsen med detta från mammans sida var att med hjälp av skatteverkets sekretess fortsätta hindra R från umgänge med mig. Om R hade fått gå kvar i sin gamla skola hade jag i alla fall kunnat få träffa henne en gång i veckan. Dessutom hade jag fått igång en bra dialog och samarnbete med rektorn.
Nu sägs alltså R ha skrivits in i en ny skola. Utan att jag har fått ha minsta ord med i laget. Jag får heller ingen information från den eventuellt nya skolan. Jag har visat skatteverket högen med falska polisanmälningar mot mig. Även den senaste utredningen som ju klart visar hur saker och ting ligger till. Nu har dom utrett saken i över två veckor, men inget besked kommer. Inte heller det polisintyg som dom uppger skall ha varit skälet till sekretessmarkeringen har jag fått trots löften.
Deras chéf har i telefonsamtal sagt att ett interimistiskt beslut inte är ett "riktigt" beslut utan endast tillfälligt.
Men den största chocken fick jag idag då mitt ombud ringde. Det var då jag bestämde mig för att det slutligen var nog. Det var då jag insåg att socialtjänsten bara spelar ett spel, och att dom aldrig kommer att hjälpa mitt barn.
 Psykisk barnmisshandel sätter spår för livet Kungsbacka socialtjänst understöder barnmisshandel
På ett möte den 2 Maj där socialtjänsten ville ha föräldrarnas syn på hur man bäst kunde lösa denna tvist. Man ville veta hur vi ställde oss till ett nytt utredningshem, om vi var villiga att starta en dialog, etc.
Mamman som även har polisanmält personalen på utredningshemmet ville inte tillbaks dit. Istället föreslog hon en BUP kontakt för R en gång i veckan och stödfamilj varannan helg. Hon stod dock fast vid att hon inte tillät något umgänge. Inte heller talade hon om var R går i skola.
Jag å min sida tyckte den linje som socialtjänsten var inne på om en placering på ett annat utredningshem var att föredra. Jag var också tydlig med att R inte kommer att tillåtas något som helst umgänge med sin pappa så länge modern har minsta lilla att säga till om. Jag var ärligt talat mycket förvånad över att inte även socialtjänsten förstått det ännu. Då jag gick från mötet kändes det åter lite trösterikt då jag var säker på att handläggarna och enhetschéfen nu skulle göra det enda rätta.
Men döm om min förvåning då jag idag fick beskedet från min advokat att man i sitt slutgiltiga beslut valt att återigen gå på mammans linje. Det enda svar man ville ha var Ja eller Nej. Jag ger er härmed ert svar. Ta ert förslag och tryck upp på ett varmt och fuktigt ställe. Om det inte skaver i ert samvete så kanske det åtminstone skaver där.
Nu menar ni alltså att R åter skall utredas om anledningarna till hennes panikreaktioner. Denna gången på Bup? Bup gör mig veterligen inte sådana utredningar. Dessutom är det ju helt lönlöst om R skall eskorteras dit av sin mor. Men framförallt är det ju för fan redan utrett två gånger!! Varför räcker inte det? Är resultaten av utredningarna inte de önskvärda?
Sedan menar man på socialtjänsten att även om mamman i sex månader vägrat tillåta umgänge trots dom, så skall hon få göra det i några månader till, sedan kan ett försiktigt umgänge på söndagar inledas hos en kontaktfamilj.
Nu kan detta inte få fortsätta längre. Nu måste någon agera och göra något. Själv har jag slutat sända in anmälningar till socialstyrelsen och JO. Jag får aldrig rätt ändå oavsett hur rätt jag har. Det sensate beslutet från JO fick mig att inse det. Där JO konstaterar att socialtjänsten visserligen har gjort fel, men ändå inte, eftersom dom själva inte ansåg det. Den enda anmälan jag någonsin fått rätt på var en som jag skrev åt en vän till granskningsnämnden. Aktuellt fälldes så det rök. Men den anmälan skrev jag inte under med mitt namn. Förmodligen spelade det in.
Jag vet att man inte får kritisera socialtjänsten offentligt om man vill ha sina barn i fred, men jag är desperat. Och vad har jag att förlora? Dom lyckades lura mig att hålla käft i över ett år med fagra löften om hjälp till R. Jag har hållit det löftet genom att vara mycket återhållsam om vad jag skrivit. Men det avtalet är brutet. Och den som bröt det var ni.
Jag vill bara att mitt barn ska slippa växa upp med en falsk bild av sin pappa. Hon behöver mig med. Vad ska jag göra? Hur ska jag få dessa puckon att förstå att R måste få komma bort från dom som behandlar henne så här. Att hon inte behöver placeras i någon fosterfamilj. R behöver få känna sig trygg hos en förälder som inte hjärntvättar henne och försöker ändra henne, utan som respekterar henne för den fantastiska flicka hon är.
Men den hjälpen kommer hon aldrig att få av det sociala i Kungsbacka. Dom har orsakat lidande och skador på R som kommer att sitta i för livet. Dom har agerat i strid mot både förvaltningslag och socialtjänstlag. Dom har medvetet vilselett tingsrätten. Dom har underlåtit att agera på orosanmälningar som kommit in angående R.- Dom har inte ens arkiverat dom. Nu är det fastslaget i deras egen utredning att R utsätts för psykiska övergrepp av sin boendeförälder. (socialtjänstens egna ord), men ändå gör dom inte ett smack. Jag har bönat, vädjat, skrivit, försökt tala förnuft, gjort allt. Men dom vägrar göra ett skit.
Dom började inte att ens lyssna på mig förrän min gamla blogg bedömdes vara ett "arbetsmilöjöproblem". Det är bara att konstatera att offentlighet är det enda dom är rädda för.
Ni kan förstöra mitt barns liv. Jag är maktlös att göra ett skit åt det. Men er kan jag i alla fall avslöja er som dom barnmisshandlare ni är. Det kommer jag att göra till mitt livsprojekt. Bara så ni vet.
Jävla monster! Må fan ta er!
 Sasa Sacipovic Kommer ni ihåg Sasa Sacipovic? Vänsterpartiets gruppledare i Halland som dömdes till fängelse för grov kvinnofridskränkning. Inte bara mot sitt eget nekande utan även mot brottsoffrets.
Han dömdes i Oktober 2010 av tingsrätten i Halmstad till 6 månaders fängelse. Samtidigt förlorade han alla sina politiska uppdrag och även sitt chéfsjobb inom rättspsykiatrin.
Det var i Maj samma år som Sasas sambo gjorde sin polisanmälan. Enligt vad kvinnan då sade till polisen så skulle Sasa ha misshandlat henne minst 6 gånger sedan 2007.
"Det var alltid jag som började"
Men då det så småningom blev dags för rättegång i Oktober så hade Sasa och sambon försonats. Både sambon och Sasa Sacipovic hävdade nu att det handlade om bråk och slagsmål där båda var lika delaktiga, men att hon var den som alltid provocerade och brukade våld först. Han hade mest försvarat sig. – Jag försökte provocera honom och har nog haft svårt att se min egen skuld tidigare, förklarade hon för rätten. Vid gripandet hade både Sasa och sambon likvärdiga skador.
Men nu trodde plötsligt inte tingsrätten på den kvinna som man samtidigt bedömde vara helt trovärdig vid tiden då hon gjorde sin anmälan. Som stödbevisning lutade sig tingsrätten på tre vittnesmål som stödde åklagarens bild av Sasa som gärningsman och kvinnan till offer. Samtidigt avvisade man Sasas dotters, systers, svågers och parets terapeuts vittnesmål. Dessa stödde parets egen version.  Sasa och advokaten Göran Ruthberg Svartsjuk och kontrollerande
Sasa Sacipovics dotter, syster och svåger gav ungefär samma bild. Svägerskan beskrev bland annat kvinnan som svartsjuk och kontrollerande.
Parets terapeut visade upp en stor skiss som skulle förklara deras ”dysfunktionella relation”. Enligt terapeuten var det återkommande våldet ”en urladdning som ledde fram till en försoning”, som i sin tur räddade deras relation.
- Våld kan också vara ett utryck för kärlek. Här har båda två varit både förövare och offer, förklarade terapeuten.
Åklagarens vittnen var den kvinnliga polis som tog emot sambons anmälan. - Det kändes som det hon berättade då var sant. Hon var mycket, mycket rädd, chockad och uppgiven, förklarade polisen. - Hon var också orolig för att ingen skulle tro på henne eftersom Sasa var en så respekterad och omtyckt chef.
Sambons syster tyckte att hon förändrats mycket sedan hon flyttade ihop med Sasa Sacipovic 2007. Samma sak berättade sambons tidigare bästa väninna, som hjälpt henne många gånger när hon lämnat huset utanför Halmstad.
- Hon är inte längre den starka och självständiga tjej som jag lärt känna, hävdade väninnan.
 Lennart Runevad Även Sasas chéf vittnade. En gång hade Sasa Sacipovic en skada i ansiktet. Men hur han förklarade den mindes inte Lennart Runevad, psykiatrichef för norra Halland.
Sasas advokat Göran Ruthberg krävde att han skulle frias helt. - Han hade själv väl så mycket skador som sambon när han greps i maj. Det var ett ömsesidigt bråk där han hade rätt att freda sig, förklarade han bland annat i sin slutplädering.
Göran Ruthberg påpekade också att Sasa Sacipovic sparkas som chef för landstingets rättspsykiatriska avdelning i Varberg oavsett hur domen blir.
Sex månaders fängelse för honom erbjudande om skadestånd till henne
Domen blev fällande. Straffet sex månaders fängelse. Sasa Sacipovic döms på alla punkter i åtalet utom ett fall av ofredande där han ska ha låst ute sambon.Tingsrätten anser att de olika fallen av misshandel, ofredande och olaga hot tillsammans varit ett led i en upprepad kränkning som varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla. Däremot slapp Sasa att betala skadestånd till kvinnan eftersom hon inte begärde något.
Sasa Sacipovic överklagade domen från Halmstads tingsrätt och hävdade att han var oskyldig eftersom han bara försvarat sig mot sambons provokationer och fysiska angrepp när de bråkat.
Hovrätten dömde honom i stället för ”vanlig” misshandel. Straffet blev då istället villkorlig dom och hundra timmars samhällstjänst. Normalt skulle Sasa Sacipovic fått tre månaders fängelse. Men hovrätten tog hänsyn till sambons provokationer, uppmärksamheten i massmedia och att han tvingats lämna sina politiska uppdrag och sitt chefsjobb inom landstingets psykvård.
Sasa Sasipovic överklagade även hovrättens dom och krävde att bli helt frikänd. Högsta domstolen ansåg dock inte att det finns några skäl att pröva fallet och domen ligger därmed fast.
 70 år av kommunism och 30 av feminism Sasa är inte vänsterpartist längreSasa Sacipovic bestämde sig i December 2009 för att lämna sina politiska uppdrag i landstinget, inte bara på grund av själva domen.
– Efter allt som hänt så orkar jag inte längre jobba politiskt och vara en offentlig person, förklarar han. Man kan naturligtvis spekulera i orsakerna bakom detta. Dels undrar jag om Sasa egentligen hade något val. Och dels också hur sugen han kände sig att fortsätta att jobba för ett parti som mer än något annat stöder just dom strukturella orättvisor han själv drabbats av.Jobbet ville dock Sasa behålla. Men se det gick inte heller. Psykiatrichéfen Anette Falkenroth hade redan innan domen föll bestämt sig för att sparka Sasa. Men hon betonar att Sasa Sacipovic inte har misskött sitt jobb.– Vi har aldrig haft några klagomål på Sasa i hans roll som chef på något sätt, säger hon.I bloggen "I denna tid...tyvärr" skriver innehavaren om Sasa Sacipovic. Dom gick i samma skola. "Sasa Sacipovic gick på min skola, i en parallellklass. “Sasa” var det enda jugoslaviska namnet som nämndes med respekt. Han var speciell, redan då."Jag sökte upp Sasa Sacipovic, som jag inte känner, efter domen. Oavsett skuldfrågan, kostar det inget, att uttryck sin sympati. Jag skall inget säga om det, mer än det var som att möta någon, som förlorat allt.
Det kan hända dig också.
Sambon blev aldrig straffad för vare sig sitt våld eller sin, enligt eget erkännande, falska tillvitelse. Men så fungerar det idag enligt lagen om kvinnofrid. En historia och ett par vänner eller släktingar som vittnar så är saken biff. Sen spelar det inte ens någon roll om brottsoffret erkänner att anklagelsen var falsk. Detta är en lag som Sasa själv stridit för genom sitt tidigare parti. Han gjorde det för att han såg feminismen som en väg till jämställdhet. Idag vet han kanske bättre? Kanske han nu har funderat på om inte en lag om mansfrid också hade varit en idé att införa? Kanske Sasa är en politiker som nu förstått hur det går till i domstolarnas tolkning av "likhet inför lagen" i vårt rättssystem? Eller före detta politiker snanare. Gud (eller partiet) förbjude att vänsterpartiet skulle ha dömda kvinnomisshandlare i sina led. Men det är alltid lättare att vara efterklok. Vi måste få fler beslutsfattare och medborgare med förmågan att vara förkloka. Men det ordet finns ju inte ens i svenskan.
 Maria Larsson Källa: Skånskan.seBarn- och äldreminister Maria Larsson (KD) välkomnar en översyn av föräldrabalken. En förälder ska inte få förstöra den andres rätt till vårdnad av barnet vid tvister i familjerätter och domstolar."-Det är beklagligt när barn kommer i kläm när det uppstår konflikter mellan föräldrar." Säger Larsson. Beklagligt? Kommer i kläm ? Skulle hon säga så om hon pratade om barn som misshandlas fysiskt eller dödas också? "Det är beklagligt att barn misshandlas och dödas av sina förädrar, men vi håller på att se över lagstiftningen." För mig visar detta åter den stora okunskap som dom styrande har angående de svåra personliga tragedier deras idiotiska lag har skapat. Lagar är styrmedel  Vissa lagar suger Lagar är det styrmedel som våra politiker använder sig av för att styra vårt samhälle i den riktning dom önskar. De är politikernas arbetsredskap. Så om man till exempel vill att människor skall åka mindre bil så höjer man skatten på bränsle och inför dyra biltullar. Maria Larsson igen: Ändringen av lagen 2006 syftade till att reglera föräldrasamtalen så att barnens rätt tas tillvara. "Om syftet med Bodströms vårdnadslag var att barnens rätt skulle tas tillvara, så måste den ha utformats på ett rent kriminellt uselt sätt. För resultatet blev ju det rakt motsatta.Om syftet däremot var att kvinnorna skulle ta "makten över reproduktionen" som är ett av stegen till kvinnligt världsherravälde beskrivna i det feministiska manifestet, ja då är lagen en absolut succé.I "Hur vi förverkligar SCUM manifestet" av Valerie Solanas kan man bl a läsa följande:"När familjen alltmer upplöses kommer män att förstå att makten över barnen är en viktig del av mannens makt som tenderar att gå förlorad med familjen. Därför kommer han att eftersträva nya sätt att få makt över barnen. Kvinnan får inte släppa kontrollen över barnen till mannen. Det är centralt i kampen - varje form av jämställdhet i förhållande till barnen måste avvisas. Det är helt centralt att vi behåller makten över barnen och därmed vår framtid i att skapa ett mansfritt samhälle." Så om vårdnadslagen från 2006 var en katastrof eller succé, beror ju helt på från vilken utgångspunkt man studerar den.  Samarbetssvårigheter Samarbetsavtal och föräldrastödstelefon
Översynen av föräldrabalken ska redovisas den 30 november. Maria Larsson kommer då att ta ställning till hur hon tänker gå vidare för att säkra barnens rätt i föräldratvister som landar i socialtjänsten och i domstol.
– Samarbetsavtal mellan föräldrarna är en metod att nå en lösning. Föräldrastödstelefon kan vara en möjlighet, säger Maria Larsson. Bör barnen ha ett eget ombud i vårdnadsutredningar? – Jag vill vänta med förslag till åtgärder tills utvärderingen är klar, säger Maria Larsson.
Föräldrastödstelefon..??!
Vilken jävla verklighet lever Maria Larsson i? Inte ett ord om den enda lösning som finns. Att beivra brott mot barnens konventionsstadgade rättighet till båda sina föräldrar. Och att göra både umgängessabotage och medhjälp till umgängessabotage straffbart. Som det är nu så belönas det istället.
Detta verktyg har Maria Larsson och hennes regering i sin hand. Men dom ser hellre tusentals barn lida i onödan än att använda det.
Vad kan anledningen till det vara?
 lizabeth Bathory Visste ni att den förmodligen mest produktiva mass och barnmördaren i historien var kvinnlig? Inte jag heller. Men med tanke på de moderna myterna om män, pappor och sadistiska manliga nätverk som våldtar och mördar barn i blodiga ritualer så tycker jag att det är intressant.
Torterade och mördade över 600 flickor
Lizabeth Bathory var en ungersk grevinna som levde på 1600 talet. Hon sägs ha torterat och dödat över 600 tonåriga flickor på grund av sexuell svartsjuka och illvilja.
Besatt av sitt utseende och hur det i 40 årsåldern började blekna kunde hon spendera timmar stirrande på sig själv i spegeln innan hon plockade ut den vackraste i hennes samling av unga tonåriga flickor. Flickan hängdes därefter upp i en krok.
Sedan gick Lizabeth loss på den stackars flickan med en vass lans, vilket till slut ledde till att hon långsamt och smärtsamt förblödde. Samtidigt som Lizabeth gjorde detta skrek hon rasande obscenititer till det döende barnet.
Därefter fylldes ett badkar med blodet från barnet varpå Lizbeth tog ett avkopplande bad i detsamma. Lizbeth härstammade visst från Transylvanien. Samma plats som en betydligt mer känd blodsugande karaktär.
 Anna Wallén (s) justitieutskottet Det kom en pressrelease från socialdemokraterna. Avsändare var Anna Wallén. Socialdemokrat från Västerås, ordförande i (s)-kvinnor Västmanland och numera medlem av justitieutskottet. I pressreleasen meddelar hon stolt att en motion lagd av (s),(mp) och (v) nu antagits av riksdagen. En motion som skall ge bättre skydd för hotade kvinnor.Daddys skrev nyligen om civilutskottet och dess ordförande Carina Ohlsson och hur man avslagit samtliga 70 motioner för en förbättrad familjepolitik och rättssäkerhet för män och pappor. Att Carina Ohlsson sitter på dubbla stolar kan vara en bidragande orsak till just hennes ovilja till förbättringar inom detta område. Hon är nämligen inte bara medlem av (s)-kvinnor utan också ordförande i SKR, Sveriges kvinnojourers riksförbund. Den motion hon och hennes feministiska vänner nu lyckats trycka igenom i riksdagen kommer att ge kvinnor ännu ett effektivt vapen att använda mot män och pappor i vårdnadstvister. Män och fäder skall kunna sparkas ut från sina hem när som helst i preventivt syfteKravet på att det ska föreligga ”påtaglig risk” för brott mot sammanboendes liv, hälsa, frihet och frid för att få ett så kallat "besökförbud i gemensam bostad" ska kunna utfärdas, ska enligt riksdagsbeslutet utgå. Vad detta i princip innebär är att kvinnor som tidigare tagit med sig barnen och gömt dom på kvinnojourer nu inte längre behöver göra sig det besväret. Istället kan hon ordna så att mannen under hot om fängelse, förbjuds att komma i närheten av det tidigare gemensamma hemmet. Detta dessutom utan att han behöver ha begått något brott eller ens en utgöra påtaglig risk för varken kvinna eller barn, utan enbart i preventivt syfte. Tanken med att ta bort kravet ”påtaglig risk”, säger Wallén, är att besöksförbudet ska kunna användas mer i preventivt syfte, vilket även skulle innebära ett utökat brottsofferperspektiv.
Det beror väl på vem som är brottsoffret kan man tycka? Men i dessa kvinnors värld är detta förstås en total ickefråga. Bara genom att ställa frågan blir man idag mer eller mindre stämplad som försvarare av kvinnovåld.
Dom borgeliga partiertna reserverade sig mot förslaget.
 Statistiken skrämmer Statistiken är skrämmande
Det de här grupperna stöder sina förslag på är den statistik som säger att män är våldsamma och kriminella till sin natur, jämfört med kvinnor som är änglar. Och visst, så ser det ut om man tittar på antalet dömda.
Grafen till höger visar antalet inlåsta i Amerikanska fängelser mellan 1910 och 2000. Se vad som händer 1980, året då feminismen slår igenom och börjar sitt arbete att urholka rättssäkerheten för män. I Sverige kom boomen lite senare, men utvecklingen är lik. 2009 satt över 5000 svenska män i fängelse jämfört med 298 kvinnor.
Sexbrott och våld i hemmet står för den största ökningen. Inte minst för att lagarna har skärpts oerhört. Men trots att det idag räknas som våldtäkt och kan ge flera års fängelse att ha sex med någon mot dennes vilja har mig veterligen aldrig en kvinna dömts för att ha våldtagit en man. Och när det gäller våld i hemmet är trösklarna för män och kvinnor idag så olika höga, att man i stort sett kan säga att kvinnors våld legitimerats.  Damaged women Damaged womens coalition demonstrerade i WashingtonOnion news network rapporterade nyligen om en marsch anordnad av organisationen "Damaged womens coalition" i Washington. Onion news kallar sig själva "Americas finest news source". Jag är böjd att hålla med. Se nyhetsinslaget nedan.
 Bradley Manning Bradley Manning flyttadTill sist en glad nyhet. Ibland går det att skaka även det amerikanska emperiet. Över 600 000 namnunderskrifter mot USA:s behandling av menige Bradley Manning blev för många.Manning är nu flyttad från sin isoleringscell på Quantico till en "medium custody confinement" i Fort Leavenworth, Kansas. Behandlingen av honom har därmed förbättrats avsevärt. Dom flesta namnteckningarna på protestlistan kom från landsmän till Bradley Manning. Idéerna om jämlikhet, rättvisa och alla människors lika värde är fortfarande stark bland det amerikanska folket. Synd att de inte längre ses som ledstjärnor av deras representanter.
 Staten hjälper brottslingar Tusentals svenska barn förs varje år bort och hålls gömda från den ena av sina föräldrar i strid med barnkonventionen.Antalet drabbade barn ökar för varje år. Att hålla barn gömda från en förälder som är ensam eller delad vårdnadshavare är brottsligt. Daddys kan här emellertid visa att staten inte endast underlåter att beivra dessa brott. Man gör sig till och med skyldiga till medhjälp.
Vad säger lagen?
Brottsbalken 7 Kap 4§:
Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.
Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda5 bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt. Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, skall gärningsmannen dömas tillfängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag 1993:207.  Medjälpare till brott Skatteverket erkänner; ett intyg från kvinnojouren räcker
Ljudfilerna som jag publicerar idag är ganska precis ett år gamla. Dom motbevisar påståendena om att det krävs ett konkret hot för att en mamma skall få skatteverkets hjälp att gömma barn från deras andra vårdnadshavare. Jag erbjöd Göteborgsposten att ta del av dessa uppgifter strax efter dom spelats in, och i telefonen sade man sig vara mycket intresserad, men då jag sände in materialet i ett mail undertecknat med mitt namn så kom ett kort snabbt svar tillbaks. "Vi tackar nej till detta".
Nu postar jag ut dessa filer själv inte minst med anledning av den åter igen uppblossade tråden på Flashback där anonyma människor tyvärr tycks anse att det är legitimt att fortsätta sina angrepp mot mig. Jag har sedan länge slutat att delge information angående mitt pågående vårdnadsmål på internet efter överenskommelse med handläggande myndigheter. Detta önskemål gäller båda sidor av konflikten. Jag har även sagt nej då jag av domstolen tillfrågats om dokument får skickas ut till mäniskor som ringer och begär ut dom. Informationen kommer ut ändå. Men istället för som tidigare i form av dokument och ljudfiler, nu stället i form av ostyrkta påståenden , rykten och rena lögner.
Någon måste mata dessa illvilliga människor med information. Vem? De senaste påståendena skrivna av bland annat den på Flashback ökände feministen Marika Sjelin alias "Micro113", försöker bland annat göra gällande att om skatteverket gömmer min dotter för mig, så bevisar ju det att det finns en god anledning. Där kan man verkligen tala om omvänd bevisbörda eller hur?
"Nej, det går inte alldeles utmärkt att ordna med skyddade uppgifter enkom på basis av att man är kvinna.
Är man dessutom insatt i fallet så bör man väl vara medveten om att det nog krävs en del om hon har kunnat utestänga Joakim från information om var flickan finns. Precis som det bör ha krävts någon grund för om det finns ett beslut på att flickan inte skall/behöver ha umgänge med Joakim eller information i övrigt inte skall utgå."
Daddys kan nu återigen visa att Flashback, Sjelin och ett fåtal andra anonyma medlemmar inte drar sig för vare sig falsk ryktesspridning eller grovt förtal. Varför ansvariga på Flashback tillåter Sjelin och andra medlemmar att upprepat bryta mot lagen, Flashbacks egna regler, samt allmän hederlighet och moral, när det gäller just mig, finns det naturligtvis en förklaring till. Även varför tråden om Daddy, precis som den om Bjästa i efterhand har "tvättats". över trehundra sidor med kommentarer har plötsligt raderats bara i min tråd.
Nedan följer två telefonsamtal med skatteverkets folkbokföringskontor i Göteborg som spelades in för ganska precis ett år sedan.
Hör skatteverkets handläggare ljuga en pappa rätt i ansiktet
Det första samtalet spelades in 2010 03 31. Det är ett samtal mellan å ena sidan handläggare och chef på folkbokföringens sekretessenhet. Å andra sidan en pappa samt vårdnadshavare, vars två barn förts bort av mamman med hjälp av kvinnojouren i Möldnal och socialtjänsten. Barnen hölls gömda för sin pappa i över två år. Detta trots att pappan kunde motbevisa mammans lögner.
Notera även hur handläggaren på folkbokföringen först försöker lura i pappan att han inte skulle ha rätt att få ut dom handlingar han begär. Då pappan, som i det här fallet blivit upplyst om sina rättigheter ändå står på sig, blir han kopplad till chefen Gert Krantz, som då säger att man kommer att göra ett "undantag" eftersom mannen ju tycks känna till sina rättigheter?! Där bryter man alltså även mot upplysningsplikten. Sedan upplyser chéfen på skatteverket pappan att han nu kommer att "incidentrapporteras". Anledningen sägs vara att han har en "otrevlig ton". Tycker ni det?
(OBS Namn och personnummer på pappan samt barnen har redigerats bort). Varför skulle dom ljuga?
Det andra samtalet spelades in 10 04 01. Detta är ett samtal mellan mig och Gert Krantz. I samtalet frågar jag Krantz om det stämmer att det räcker med ett intyg från kvinnojouren för att en mamma skall få sekretessmarkering i folkbokföringen? Först förnekas uppgiften , men i tron på att ett tidigare samtal där detta bekräftats spelats in så erkänner han till slut att det går till precis så. Han vägrar också att svara på frågan hur länge ett eller flera barn kan gömmas enbart på ett intyg från en kvinnojour, trots att frågan upprepas flera gånger.
Huruvida det skrevs någon incidentrapport på mig vet jag inte, däremot blev jag tydligen polisanmäld vilket framkommer i slutet av samtalet.  Guntra Ålund Barnkidnappare beskyddasRedan 2001 slog byråchefen på riksåklagarämbetet Guntra Åhlund fast i en promemoria att åtal endast i undantagsfall ska väckas om egenmäktighet med barn inte bedöms som grovt. Därmed tog hon ifrån svenska barn den självklara rätten att skyddas från kidnappning och bortförande. Behöver jag nämna att Guntra är medlem av nätverket Hilda?– Lagstiftaren har bestämt att i situationer där föräldrar har gemensam vårdnad så krävs det ett egenmäktigt bortförande av barnen för att det ska vara brottsligt. Att inte utlämna barn vid ett umgängestillfälle eller att kvarhålla ett barn efter umgänge är alltså inte med nuvarande lagstiftning ett brott, säger Thomas Häggström överåklagare vid Utvecklingscentrum Stockholm. Med andra ord är det i Sverige fritt fram att umgängessabotera precis hur mycket man vill. Domar om vårdnad och umgänge betyder i verkligheten absolut ingenting. Själv har jag sedan förra året både dom på vårdnad och umgänge. Ändå vet jag inte ens var mitt barn bor eller går i skolan. I den kommun som uppgivits till mig av socialtjänsten säger sig varken kommunen, skolan, eller socialtjänsten ha något barn med min dotters personnummer inskrivet eller registrerat. Är det här rimligt? Speciellt konstigt känns det ju när denna absurditet, som i detta fall vänds emot den drabbade. " Om inte barnet och du träffats på flera månader trots en dom, så måste det väl finnas en anledning?" Så resonerade den ansvarige på folkbokföringen som jag talade med idag. Samtidigt har jag alltså inte rätt att få del av vad den bra anledningen skulle vara. Visst är det genialt? Vart vänder man sig för hjälp när de som skall skydda mig och mina barn från brott, visar sig vara brottslingarna?
|