Socialtjänstens nya utredning om R är klar. Den ger svar på en del frågor, men inte alla. Istället ger den upphov till många nya.Jag aldrig förgripit mig på R. Det tvingas man bekräfta än en gång i även denna utredning, om än lite motvilligt. Jag är en helt normal, om än jävligt tjurig, barnafar på det sättet att jag på intet sätt attraheras sexuellt av barn. Särskilt inte mina egna. Tanken är fullständigt främmande.
Det sägs att det aldrig går att helt tvätta bort en falsk anklagelse om incest.
Kanske är det sant? Kanske det var därför
Stefan Holmlin sköt sig i huvudet, trots den friande domen. Han är långt ifrån ensam. Kanske jag i resten av mitt liv kommer att få lida för detta? Jag har förlorat mitt barn, min kärlek, mitt hjärta. Jag lever i dom falskanklagades helvete. Ingen som inte varit där kan ens börja att föreställa sig den platsen. Ingen.
Jag vill inte leva resten av mitt liv stämplad som en som "kanske" förgripit sig på sitt eget barn. Speciellt inte när jag är den enda i hela denna härva som aldrig svikit henne. Som har orkat stå upp för sanningen och rättvisan trots rätt kraftig motvind i över 5 år. Både myndigheter, överlevare och radikalfeminister kastat sig över mig som blodtörstiga hundar. Men den absolut värsta smutskastningen har kommit från R:s egen mormor och hennes lydhundar. Dom jagar mig fortfarande på Antonssons stinkhål till blogg. Där dom fortsätter att skriva sina lögner trots löfte om ett upphörande.
Man måste gräva djupare för att hitta roten till det ondaR:s mamma och pappa är dom enda två personer som kämpat för henne med allt dom äger och har. Att R är högt älskad av sina föräldrar råder inga tvivel om. Men istället för att kunna stå enade för vårt barn har vi hetsats och bussats mot varandra. Av vem? Öppna ögonen. Jag vet vem. Jag har anat det hela tiden, men efter att ha läst denna utredning råder det för mig inga tvivel längre.
Min allra största förhoppning är att R:s mamma en dag skall se sanningen. Det kommer inte att bli lätt. Det är det aldrig att få hela sin världsbild omkullkastad. Men att leva i en livslögn är värre. Kanske hon en dag förstår att det aldrig var jag som var fiende. Att den verkliga fienden fanns betydligt närmare, och att jag i själva verket kämpade för henne och vår dotter, och inte emot. Att det faktiskt är helt sant som utredarna skriver. Mor och far skulle komplettera varandra som föräldrar på ett strålande sätt om dom bara kunde se bortom sin konflikt.
Men hur skall det gå till, när den dolda kraften som driver och eldar på den får fortsätta obestraffat och obehindrat? Hur skall man kunna bota en infektion utan att ta bort bakteriehärden?
R:s morfar tog aldrig den kamp mot sin tidigare hustru som jag tvingats göra. Du vek ner dig och svek ditt barn. Du lät henne tro att det var du som var den onda. Varför? Ville du skona henne från sanningen? trodde du att det skulle bli lättare för alla om man bara lät allt vara? Är du rädd för henne? Tycker du jag borde ha gjort samma sak? Lämna R i sticket, i händerna på en uppenbart sjuk människa? I mina ögon är du en ynkrygg. Du borde ha stått upp för din dotter och mot anklagelserna som riktades mot dig, på samma sätt som jag gjort. Inga barn förtjänar att behöva leva i en lögn.
Jag tycker socialtjänsten i Kungsbacka borde kontakta en specialist inom området "False memory syndrome", som kan komma och föreläsa om det.
Ni kan säkert hitta någon genom föreningen
FFI (Familjer mot falska incestminnen).Ni och alla andra socialtjänster i landet borde även titta på filmen
"farliga förklaringar" som länkas här i högermarginalen. Där visas det hur skrämmande enkelt det är att plantera falska minnen i ett barn. Kanske det då skulle gå upp ett ljus om hur saker och ting ligger till, och hur hela denna härva som kostat vårt system miljoner egentligen uppstått. Man måste ibland gräva djupt för att hitta roten till dom här problemen. All gammal skit måste blottläggas, annars kan man aldrig hela såren. Denna utredning är trots sina 26 sidor endast en skrapning på ytan.
Min dotter är den sanna hjältenMånga har kallat mig hjälte. Men jag är ingen hjälte, det är R som är den sanna hjälten. Ängeln sänd från himlen för att hjälpa sin mamma och pappa att befria oss från våra livslögner, och hjälpa oss förstå vad kärlek och sanning är och hur mycket det betyder. R var en tapper 4 åring som försökte stå emot hatet. Som försökte berätta att hennes pappa inte var elak utan snäll, och att hon ville vara mer med sin pappa. Men det klarade hon naturligtvis inte i längden. Ingen lyssnade ju på henne. Man förblindades helt i jakten på ännu en "pappapedofil". Ännu en trofé som tidningarna hade kunnat basunera ut på sedvanligt sätt.
Inte ens hennes eget utpekade ombud Sara Ottosson lyssnade på barnet. Hon försökte berätta, men ni hörde bara det ni ville höra. Ni har alla svikit vårt barn. Idag är R en sex år gammal flicka som säger till utredarna"
Jag säger vad som helst bara för att slippa träffa min pappa". Hur har denna förvandling gått till? Ni som vet och sett det nära band jag och R hade till varandra innan man slet isär oss, förstår graden av misshandel som min dotter utsatts för. Denna misshandel har möjliggjorts av socialtjänst, domare, åklagare, polis och advokater.
Jag vet sanningen. Jag har vetat hela tiden. Jag har försökt berätta om och om och om igen. Ni (
myndigheterna) har inte lyssnat. Nu försöker ni mörka era gärningar, men stanken kan ni inte tvätta bort.
Alla mina yttranden och anmälningar om oro har bekvämt plockats bort ur er historiebeskrivning. Tror ni att det kommer att bli så lätt att undgå ansvar? Då har ni uppenbarligen inte förstått mig och vad jag har gått igenom. Listan över personer som svikit vårt barn kan göras lång. Sanningen är det vackraste som finns. Just därför att den är så fullständigt rättvis. Den skonar ingen som hamnar i dess ljus, och den kan aldrig döma någon oskyldigt. Nu skall den tas fram.
Och jag vet vem som främst ligger bakom alltihop. Vem som skrivit alla lögnaktiga inlagor om mig till alla myndigheter, som polisanmäler mig i parti och minut, vem/vilka som döljer sig bakom alla dom anonyma hatinläggen om mig på Flashback och Antonssons. Du tror du kan dölja dig bakom dina falska leenden och din tjusiga fasad.
Inte för mig. Jag såg igenom dig från början. Kanske det är därför du hatar mig så? Fan vet hur såna som du fungerar? Men en sak vet jag. Om man plockade bort dig från den här ekvationen, låste in dig där du hör hemma. Då hade den kunnat lösas på nolltid. Då hade Rania sluppit att förlora en mamma och pappa som älskar henne högre än allt annat.
Men det går inte. Du tillåter inte det. Jag brukar inte ha problem med att förlåta. Ranias mamma förlåter jag allt. Jag är övertygad om att hon hjärntvättats av dig att agera som hon gjort. Dig förlåter jag aldrig.
Du är en jävla bakteriehärd.
Hälsa "Henrik".
RSS Feed
